Ny Blogg....
Hej alla underbara människor som läser min blogg.
FY FAAAN RENT UT SAGT!!!!!
Vaknade idag när min älskling gick upp och kunde inte somna om trots att jag inte behövde går upp.
Men det fanns ju tydligen en mening med det...
Underbar dag tänkte jag... solen skiner, morgonkaffet smaka lika bra som alltid, morgonciggen och massa såpor på tv...
Telefonen ringer och jag ser att det är från Kevins boende.
Naturligtvis förstår jag att ngt har hänt eftersom dom ringer strax efter kl: 08:00 på morgonen.
Mycket riktigt, det är E, föreståndaren som ringer.
Under en längre tid har jag pendlat Sthlm- Vbg pga att jag inte har fått ngt arbete.
När jag äntligen fick fast anställning i Vbg så var det dax att flytta hit på riktigt, så jag skriver både mig och Kevin här i början på September.
Vid tidigare samtal med LSS handläggarna i Värmdö kommun har jag meddlat att jag säljer mitt hus och jag kommer att pendla mycket fram och tillbaks, men tanken är att jag ska flytta till Varberg.
Detta sagt senast vid ett möte med handläggaren under 1:a kvartalet 2011, även sagt vid ett samtal innan sommaren att jag pendlar fram och tillbaks och att jag bor dels hos min kära mor, och dels hos en utav mina underbara kusiner.
Till att börja med så berättade Värmdö Kommun aldrig för mig att Kevins plats på boendet va uppsagd!!!
Den blev uppsagd pga att Kevin behöver konstant tillsyn och Värmdö kommun nekade boendet ytterligare personal. De var då tvungna att säga upp platsen då de inte kan avsätta en av personalen att bara vara med Kevin.
Däremot vill de att Kevin ska ha det så bra som möjligt tiden som är kvar, så de har ändå tagit en personal som kan vara med Kevin fram till hans flytt och betalar med boendets pengar som egentligen är till för andra ändamål.
När jag berättar för Värmdö kommun vid tillfälle att föreståndarren har ringt och berättat allt blir fi***n alldeles till sig och menar på att dom agerat oprofisionellt!!! HALLÅÅÅÅÅ!!! Ska inte jag som mamma få veta att min son snart inte har ngt boende????
Hon ville nämligen försöka få det till att platsen va uppsagd pga att jag pendlat fram och tillbaks och inte alls varit bosatt i Stockholm istället för att dom nekat Kevin att få den hjälp han verkligen behöver...
När jag och min mamma var på möte på Värmdö kommun tyckte CL- LSS handläggaren, att det var beklagligt att det blivit på detta vis och garanterade att Kevin kommer ju naturligtvis inte släppas i tomma intet utan att han fångas upp av Varbergs kommun.
Överflytten av Kevins ärende skulle jag absolut inte behöva oroa mig för, då detta är ngt som sköts på kommun nivå.
Hon frågade även om det fanns möjlighet att Kevin kunde bo hemma om det var så att man inte hann hitta ett boende innan platsen var uppsagd.
Nej svarade jag på det, pga att jag och Kevin är inte "där" ännu.
Självklart vill jag inget hellre än att kunna ha Kevin hemma, men han flyttade inte till ett boende för att han inte behövde, det finns ju faktiskt en anledning till att han inte kan bo hemma och det är pga att han har det han har.
Pga att han är utagerande, han är stark, han blir större, han är redan större än mig och han blev ohanterlig för mig. Jag klarade inte av honom helt enkelt och man ska inte behöva vara rädd för att sitt eget barn ska skada eller göra en illa, även om han inte vill det, eller ens förstår konsekvensen av sitt agerande...
Är man impulsstyrd så kan man inte styra över sitt agerande.
LSS handläggaren i Varbergs kommun ringde mig för c:a 2 veckor sedan, först var tanken att jag skulle ta hit Kevin och komma upp till henne så hon fick träffa honom.
Sedan ringde hon igen och berättade att hon pratat med Värmdö kommun igen och kände att det var brådskande så hon beslutade sig för att hon skulle ta sig till Västerås istället och träffa både personalen och Kevin, naturligtvis fick jag följa med om jag ville, men jag avböjde då jag dels arbetar och dels så vet jag att Kevin inte är sitt rätta jag då.
Hon berättade även att Värmdö kommun även bråkade med henne ang övertagandet och menade på att det nu va dom som skulle stå för Kevins kostnader!!!
Hon förklarade för mig, precis som Värmdö kommun gjort, att överflytten av Kevins ärende sker först då ett beslut fattats, och att tills dess så är det Värmdö kommun som skulle står för Kevins kostnader.
Men tydligen så gäller inte alls det som dom sagt till mig om att Kevin inte kommer att släppas, att jag inte alls behöver oroa mig!!!
Vad samtalet nu på morgonen handlade om var just om allt detta.
Att Värmdö inte skulle släppa Kevin va ju rent ut sagt BULLSHIT!!!!!
Kevins skolskjuts har blivit indragen!!! HALLÅ!!! Får man verkligen behandla människor på det här sättet?
Kevin står och väntar på sin skoltaxi.... så kommer det ingen... han blev ju alldeles förtvivlad.
Från att ha blivit stor kille som åker själv till skolan ska han nu gå tillbaks ett steg och behöva bli skjutsad av personalen, som egentligen inte alls ska göra det enligt beslut från kommun!!!
Värmdö hade inte ens meddelat boendet detta så dom stod ju oxå som frågetecken.
T o m skolan har ringt till boendet och frågat diverse saker... Vad fan är detta????
I sommras drog dom in hans riksfärdtjänst som han enligt beslut skulle få en gång i månaden T/ R till Stockholm.
Dom skrev att hädanefter får familjen själva se till att lösa den biten?!?!?!?!
Jag kan inte med ord beskriva hur arg, besviken, ledsen, förbannad... ja det finns faaan inte ord för vad jag känner för den där fi**an på Värmdö kommun just nu.
Hon sitter där, självgod, och bestämmer hurvida Kevin ska få ha det bra eller inte!!!
Och tydligen så har hon bestämt sig för att vi ska ha ett helvete...
VEM FAN HAR GETT HENNE DEN RÄTTEN???
Bara för att hon har pluggat och lyckats få anställning som handläggare får hon behandla människor precis som hon vill!!!!
FY FAN säger jag bara...
Så skönt att denna dag blev förstörd, för annars kanske jag hade kunnat haft en riktigt bra dag... och det får ju absolut inte Zessan ha...
FUCK OFF VÄRMDÖ KOMMUN!!!!
Oj, oj, oj vad länge sen...
... som de va jag skrev ngt här...
Har varken haft lust eller ork eller motivation heller för den delen att skriva ngt.
Men nu idag så kände jag bara att nu é de dax igen.
Har ju hänt en hel del sedan jag skrev här sist, det var ju i Maj och det är 4 månader sedan.
Kevin trivs ju jätte bra på sitt boende och hälsar på med jämna mellanrum.
Ibland bara hos mormor och ibland med mig med.
Sedan han flyttade för snart ett år sedan har han gjort enorma framsteg.
Personalen jobbar hårt med Kevin varje dag och det ger resultat.
.
.
Han har blivit så lång min "lilla" kille.
Ett huvud längre än mig är han numer.
I sommras var han hos mig i 2 veckor.
Det gick kanon bra den första veckan...
Vi hittade på massor med roliga saker.
Ngt som Kevin tyckte va spännande va att gå till Varbergs fästning. Där fanns det kanoner att titta på och massor med spännande prylar inne på museet.
.
.
Kevin fick även lära sig att fiska krabbor, det uppskattade han och tyckte det var spännande.
Sista dagen innan han skulle åka tillbaks hem till sig så åkte jag, Kevin, Jens och Tim till Liseberg.
Det gick ganska bra förutom några små incidenter.
Som vanligt skulle Kevin åka de värsta karusellerna som typ "Uppsvinget".... Hua...
Sedan var det dax att åka tillbaks till Västerås.
Vi tog bilen till Göteborg och sedan tåg därifrån till Västerås.
Kevin tycker om att åka tåg så det var absolut inga problem.
När vi kom fram till Västerås fick vi vänta ett tag på att H skulle komma och hämta lilleman, och de tyckte han ju inte va riktigt lika kul...
Kevin hatar att vänta... och vem f-n gör inte det...
.
.
.
Kevin va uttråkad men ändå ganska nöjd efter att ha ätit en super god lasagne på stationens café.
Efter många om och men och små utbrott kom tillslut H för att hämta Kevin.
Han va överlycklig att få komma hem igen och kunde knappt vänta tills H hade parkerat och klivit ur bilen för att hjälpa med packningen.
Så då var det bara för mig att vänta på tåget tillbaks till Göteborg...
.
.
Hittade en ledig bänk i solen och la mig där ett slag för att vila medans jag väntade på tåget...
Jag är ju numer bosatt på Västkusten och trivs jätte bra.
Det senaste som har hänt med Kevin och hans boende är att dom på Gläntan har begärt att få en personal som kan vara med Kevin då han behöver konstant tillsyn vilket dom inte hade blivit informerade om från början!!!
Värmdö kommun nekade till det!!!! Så vad händer då? Jo, Gläntan har inte personalstyrka till att Kevin ska få ha en egen assistent dagligen, alla vakna OCH sovande timmar, så de fick ju säga upp hans plats!!!
Detta betyder ju med andra ord att Kevin inte kan bo kvar på Gläntan...
E ringde från Gläntan och berättade läget, om hur de dividerats hit och dit och fram och tillbaks om hur man skulle göra och att de verkligen försökt resonera med Värmdö kommun som i sin tur tyckte att de redan betalat på tok för mycket för Kevin!!!! Hur kan man ens säga så??
Jag bröt ihop totalt... vad händer nu?? Kevin måste ha någonstans att ta vägen!!!
Min LSS handläggare från Värmdö kommun hörde inte ens av sig för att meddela hur läget va, att Kevin snart inte hade boende...
Jag fick efter många om och men tag på C och hon menade på att hon försökt ringa mig flera gånger utan att få tag på mig!!! Jag sa till henne att jag inte haft några missade samtal och att det ju var märkligt att alla andra fått tag på mig... plus att man faktiskt kan lämna meddelande på mitt telesvar som alla andra normalt fungerande människor när det är brådskande!!!
Hon trodde inte att jag visste om orsaken till varför Kevins plats var uppsagd så hon försökte få det till att han var uppsagd pga att jag inte haft ngn fast punkt... dvs att jag pendlat mellan Stockholm och Varberg då jag inte hade ngt fast arbet som jag nu äntligen har fått.
Man kan ju säga att hon blev liiiiite paff när vi berättade för henne att vi visste vad som verkligen hänt vid det tillfälle då jag va upp till kommunhuset för att få en kopia på beslutet. Hon menade då på att Gläntans personal hade agerat oprofisionellt genom att delge mig som förälder den informationen!!! Sånt skall skötas via oss på kommunen och inte via föräldrarna!!! Men hallå eller!!! Det är väl underbart att jag som förälder får veta vad som pågår... eller...
Jag undrar när hon hade tänkt att berätta för mig att Kevins plats va uppsagd eftersom hon inte nämnde det förens jag själv tog upp det... Intressant fundering...
Nu har jag iaf fått en LSS handläggare här i Varberg som vet vad det handlar om, som ger mig den information jag behöver och arbetar enligt lag och inte efter hurvida man tycker om eller ogillar förälderna till barnet det handlar om.
Hon ringde mig här om dan för att berätta vad som sker och jag fick då den informationen att hon oxå sitter och dividerar med den lilla häxan på värmdö och försöker förklara för henne hur allt ligger till.
Jag fick veta det mesta som en förälder ska få veta, men C på Värmdö tyckte att jag fått för mycket information...
Ja, spännande fortsättning följer.
Denna vecka ska iaf den nya handläggaren åka till Västerås för att träffa Kevin och ha möte med personalen för att få en realistisk bild av Kevin och korrekt information om vad han verkligen behöver för hjälp.
Jag har som tidigare nämnt fått en fast tjänst här i Varberg som jag går på nu den 1:a Oktober.
Har redan jobbat mycket där.
Jag är personlig assistent åt en underbar kvinna och det funkar hur bra som helst.
I mitten på Oktober är det dax att träffa lilleman igen =)
Ska bli skönt för nu saknar jag verkligen honom.
Har inte träffat honom på flera veckor...
Ha det underbart alla fina människor så ska jag blogga på som vanligt nu...
.
Värme... äntligen...
Åh vad man mår bra när solen värmer.
Man blir piggare och gladare och får mer energi ( som om jag skulle behöva det... )
Till att börja med så vill jag tipsa om en super najs tävling som TLC har i samarbete med Brandos.se med ett pris som tar oss skofetishister till himlen...
Va med och tävla, det är inga konstigheter, du behöver inte köpa ngt för att vara med utan bara svara på 2 frågor.
TÄVLA GENOM ATT KLICKA HÄR!!!!!
Nu är det snart dax för Kevin att komma och hälsa på igen.
Ska bli riktigt mysigt.
Han har tyvärr haft extremt mycket EP- anfall, så dom har fått åka in med honom till akuten =(
Tack och lov så har de inte behövt lägga in honom, utan han har fått åka hem.
När det blir så mycket anfall så är man livrädd att det ska bli som det varit förut då han varit inlagd i som mest 5 veckor... inte kul alls...
Det går bra för honom i skolan och han har börjat rida på fritiden.
Han tycker det är jätte kul och det gläder mig.
Tiden bara rusar iväg, han har nu bott där i 7 månader...
Känns jätte bra att han trivs så bra =)
Jag och Jens va till Helsingborg över helgen och firade 1 år tillsammans.
Man undrar vart tiden tar vägen, tycker inte det va längesedan jag träffade honom första gången <3
Glöm nu inte att gå in och tävla så hörs vi när Kevin varit och hälsat på =)
Kram alla...
Man blir piggare och gladare och får mer energi ( som om jag skulle behöva det... )
Till att börja med så vill jag tipsa om en super najs tävling som TLC har i samarbete med Brandos.se med ett pris som tar oss skofetishister till himlen...
Va med och tävla, det är inga konstigheter, du behöver inte köpa ngt för att vara med utan bara svara på 2 frågor.
TÄVLA GENOM ATT KLICKA HÄR!!!!!
Nu är det snart dax för Kevin att komma och hälsa på igen.
Ska bli riktigt mysigt.
Han har tyvärr haft extremt mycket EP- anfall, så dom har fått åka in med honom till akuten =(
Tack och lov så har de inte behövt lägga in honom, utan han har fått åka hem.
När det blir så mycket anfall så är man livrädd att det ska bli som det varit förut då han varit inlagd i som mest 5 veckor... inte kul alls...
Det går bra för honom i skolan och han har börjat rida på fritiden.
Han tycker det är jätte kul och det gläder mig.
Tiden bara rusar iväg, han har nu bott där i 7 månader...
Känns jätte bra att han trivs så bra =)
Jag och Jens va till Helsingborg över helgen och firade 1 år tillsammans.
Man undrar vart tiden tar vägen, tycker inte det va längesedan jag träffade honom första gången <3
Glöm nu inte att gå in och tävla så hörs vi när Kevin varit och hälsat på =)
Kram alla...
Bättre än förväntat =)
Kevin va hemma i helgen och vi har haft en toppen helg.
Jag mötte upp Kevin vid Taxin strax innan 15:30.
Han såg sååå glad ut och jag va jätte glad och fick en bamsekram.
Vi gick upp till lägenheten och han babblade på.
Han har vuxit jätte mycket igen och är så lång =)
Jag berättade för honnom att M och hennes son W skulle komma och hälsa på, då blev han jätte glad.
Han hade med sig presenter som han alltid har älskade ungen...
Jag fick ett halsband som han gjort själv i skolan och en burk hårvax, mamma fick en flaska hårspray.
Helt underbar, han använder sina ihoptjänade mistlar till att handla presenter till sin mamma och mommo...
Av mig fick han ett fickur som han länge velat ha, så han blev super glad, mommo hade köpt ett spel och en film till honom, så medans vi väntade på M & W satte vi oss och tittade på filmen.
När M & W kom började dom leka och spela spel direkt =)
Dom funkar bra ihop trots en ålderskillnad på 10 år.
Det va jätte mysigt att äntligen kunna sitta i lugn och ro och fika och snacka skit och gamla minnen =)
Lite senare kom även M´s dotter upp, såååå vacker =)
Kunde knappt sluta titta på henne...
Jag sa att nu får pappa snart ladda bössan ;)
Efter några timmar var det dax för dom att gå hem och vi skulle åka och köpa Fredags pizzan =)
Så när vi kom hem var det mys framför tv´n med pizza och cocacola.
Kevin va alldeles slut och när han tagit sin medicin va de dax för sängen.
På natten fick han ganska kraftiga EP- anfall så vi var tvungna att ge Stesolid...
Efter de fick han lite småkramper men inte så stora.
Lördag och vi vakna med ett leende på läpparna allihopa =)
Idag hade vi oxå fullspäckat schema.
Först skulle vi åka och handla.
Kevin ville köpa en ny klocka så vi åkte till mölnvik och gick runt lite där.
Tillslut hittade han en klocka som han va nöjd med och köpte den.
Han hade även kvar pengar så han köpte en film oxå.
Sen va de dax att åka till L & S, kevin har inte träffat dom sen innan han flyttade.
Mest av allt ville han träffa E.
Det blev ett kärt återseende för grabbarna grus och dom va ute en stund innan dom kom in och käkade lite och lekte.
Vi va där hela eftermiddagen och åkte inte hem förens runt 19- tiden.
Kevin var mycket nöjd med dagen och återigen alldeles slut.
På vägen hem stannade vi och köpte lördagsgodis och när vi kom hem så satte vi oss i soffan och myste lite.
Kevin har varit jätte duktig, lite små saker, men det är så underbart att se framstegen han gör.
Dom tränar med Kevin varje dag.
Rollspel kör dom en gång om dagen eftersom Kevin inte kan tillgodogöra sig muntlig information på rätt sätt så utövar dom rollspel där Kevin får sättas i den situationen han utsätter andra för.
Tex om man pratar i telefonen och han står och tjatar.
För att han ska förstå att man tycker det är irriterande och för att han ska lära sig vänta får han prata i telefonen medans den som tränar med honom stör honom och tjatar.
Han blir så klart lite aggressiv och irriterad...
Sedan pratar dom om det och han får förklara hur han tyckte det var, så det blir även träning i att kunna uttrycka sig på rätt sätt.
Och som sagt, man ser verkligen framsteg på träningen och det känns jätte skönt.
Man märker på honom att han har blivit mycket lugnare och har liiiiite lättare att hålla sig stilla och liiiite bättre på att lyssna, och varje litet framsteg, oavsett hur stort eller litet det är, så är det en stor händelse både för mig och Kevin och vår familj =)
På Lördags kvällen kom syter och hennes sambo förbi.
Kevin va dock ganska trött, men det funkade ändå.
Pratade lite med sis innan det va dax för mig att bege mig vidare då jag skulle åka och sjunga karaoke med L & S.
Det va jätte skoj, hade inte vart iväg på karaoke sen dacke fejden hahaha...
För mig blev det dock inget ölandes då jag tog bilen, plus att jag skulle upp tidigt på Söndagen.
På natten fick Kevin ytterligare stora intensiva EP- anfall och det va bara att ge stesolid.
Jag lade mig bredvid honom i sängen ett tag och somnade där.
Söndag= Hemgång...
Vi vaknade tidigt på Söndagen, Kevin sov lite längre då han haft en mycket jobbig natt med anfall...
Vi började packa ihop hans grejor och sen va han hungrig och ville ha frukost.
Vi hade en del inbokat på Söndagen me, men eftersom han inte va helt 100 så ville han bara vara hemma och det kan jag förstå.
Han satt och spelade medans jag fixade hans grejer.
Fick sy hans jacka för den hade spruckit i sömmen.
Klockan gick allt snabbare och snart va klockan 15:30 och det va då taxin skulle komma och hämta honom.
Han va lite småsur och tyckte de va tråkigt att åka taxi och tyckte vi kunde hämta och lämna istället.
Då förklarade vi att taxin inte kostade ngt, men att köra bil kostar ju en del och om vi skulle hålla påa tt åka fram och tillbaks så skulle det inte finnas pengar kvar att göra ngt roligt.
Han köpte det men va inte helt nöjd med svaret.
Denna helgen med Kevin har varit alldeles underbar, vi har knappt bråkat, det har inte varit mycket tjat.
Jag tror ju att det är en kombination av att han får sin träning, men även att jag har fått medicin mot min ADHD och har själv lättare att kontrollera mina känslor och blir inte lika lättirriterad och är mycket lugnare i mig själv, och det om ngt känner ju Kevin av.
Så den här gången blev det extra jobbigt att säga hej då eftersom det gick relativt bra...
Men han va nöjd med helgen iaf och det är de som är huvudsaken.
Jag har ju längtat efter min älskling så jag höll på att krevera så det va skönt att få komma hem och äntligen vara med honom igen, även om det är gott att få sakna varandra ibland <3
Ha det underbart tills nästa gång...
Jag mötte upp Kevin vid Taxin strax innan 15:30.
Han såg sååå glad ut och jag va jätte glad och fick en bamsekram.
Vi gick upp till lägenheten och han babblade på.
Han har vuxit jätte mycket igen och är så lång =)
Jag berättade för honnom att M och hennes son W skulle komma och hälsa på, då blev han jätte glad.
Han hade med sig presenter som han alltid har älskade ungen...
Jag fick ett halsband som han gjort själv i skolan och en burk hårvax, mamma fick en flaska hårspray.
Helt underbar, han använder sina ihoptjänade mistlar till att handla presenter till sin mamma och mommo...
Av mig fick han ett fickur som han länge velat ha, så han blev super glad, mommo hade köpt ett spel och en film till honom, så medans vi väntade på M & W satte vi oss och tittade på filmen.
När M & W kom började dom leka och spela spel direkt =)
Dom funkar bra ihop trots en ålderskillnad på 10 år.
Det va jätte mysigt att äntligen kunna sitta i lugn och ro och fika och snacka skit och gamla minnen =)
Lite senare kom även M´s dotter upp, såååå vacker =)
Kunde knappt sluta titta på henne...
Jag sa att nu får pappa snart ladda bössan ;)
Efter några timmar var det dax för dom att gå hem och vi skulle åka och köpa Fredags pizzan =)
Så när vi kom hem var det mys framför tv´n med pizza och cocacola.
Kevin va alldeles slut och när han tagit sin medicin va de dax för sängen.
På natten fick han ganska kraftiga EP- anfall så vi var tvungna att ge Stesolid...
Efter de fick han lite småkramper men inte så stora.
Lördag och vi vakna med ett leende på läpparna allihopa =)
Idag hade vi oxå fullspäckat schema.
Först skulle vi åka och handla.
Kevin ville köpa en ny klocka så vi åkte till mölnvik och gick runt lite där.
Tillslut hittade han en klocka som han va nöjd med och köpte den.
Han hade även kvar pengar så han köpte en film oxå.
Sen va de dax att åka till L & S, kevin har inte träffat dom sen innan han flyttade.
Mest av allt ville han träffa E.
Det blev ett kärt återseende för grabbarna grus och dom va ute en stund innan dom kom in och käkade lite och lekte.
Vi va där hela eftermiddagen och åkte inte hem förens runt 19- tiden.
Kevin var mycket nöjd med dagen och återigen alldeles slut.
På vägen hem stannade vi och köpte lördagsgodis och när vi kom hem så satte vi oss i soffan och myste lite.
Kevin har varit jätte duktig, lite små saker, men det är så underbart att se framstegen han gör.
Dom tränar med Kevin varje dag.
Rollspel kör dom en gång om dagen eftersom Kevin inte kan tillgodogöra sig muntlig information på rätt sätt så utövar dom rollspel där Kevin får sättas i den situationen han utsätter andra för.
Tex om man pratar i telefonen och han står och tjatar.
För att han ska förstå att man tycker det är irriterande och för att han ska lära sig vänta får han prata i telefonen medans den som tränar med honom stör honom och tjatar.
Han blir så klart lite aggressiv och irriterad...
Sedan pratar dom om det och han får förklara hur han tyckte det var, så det blir även träning i att kunna uttrycka sig på rätt sätt.
Och som sagt, man ser verkligen framsteg på träningen och det känns jätte skönt.
Man märker på honom att han har blivit mycket lugnare och har liiiiite lättare att hålla sig stilla och liiiite bättre på att lyssna, och varje litet framsteg, oavsett hur stort eller litet det är, så är det en stor händelse både för mig och Kevin och vår familj =)
På Lördags kvällen kom syter och hennes sambo förbi.
Kevin va dock ganska trött, men det funkade ändå.
Pratade lite med sis innan det va dax för mig att bege mig vidare då jag skulle åka och sjunga karaoke med L & S.
Det va jätte skoj, hade inte vart iväg på karaoke sen dacke fejden hahaha...
För mig blev det dock inget ölandes då jag tog bilen, plus att jag skulle upp tidigt på Söndagen.
På natten fick Kevin ytterligare stora intensiva EP- anfall och det va bara att ge stesolid.
Jag lade mig bredvid honom i sängen ett tag och somnade där.
Söndag= Hemgång...
Vi vaknade tidigt på Söndagen, Kevin sov lite längre då han haft en mycket jobbig natt med anfall...
Vi började packa ihop hans grejor och sen va han hungrig och ville ha frukost.
Vi hade en del inbokat på Söndagen me, men eftersom han inte va helt 100 så ville han bara vara hemma och det kan jag förstå.
Han satt och spelade medans jag fixade hans grejer.
Fick sy hans jacka för den hade spruckit i sömmen.
Klockan gick allt snabbare och snart va klockan 15:30 och det va då taxin skulle komma och hämta honom.
Han va lite småsur och tyckte de va tråkigt att åka taxi och tyckte vi kunde hämta och lämna istället.
Då förklarade vi att taxin inte kostade ngt, men att köra bil kostar ju en del och om vi skulle hålla påa tt åka fram och tillbaks så skulle det inte finnas pengar kvar att göra ngt roligt.
Han köpte det men va inte helt nöjd med svaret.
Denna helgen med Kevin har varit alldeles underbar, vi har knappt bråkat, det har inte varit mycket tjat.
Jag tror ju att det är en kombination av att han får sin träning, men även att jag har fått medicin mot min ADHD och har själv lättare att kontrollera mina känslor och blir inte lika lättirriterad och är mycket lugnare i mig själv, och det om ngt känner ju Kevin av.
Så den här gången blev det extra jobbigt att säga hej då eftersom det gick relativt bra...
Men han va nöjd med helgen iaf och det är de som är huvudsaken.
Jag har ju längtat efter min älskling så jag höll på att krevera så det va skönt att få komma hem och äntligen vara med honom igen, även om det är gott att få sakna varandra ibland <3
Ha det underbart tills nästa gång...
Vååååår!!!!
Så underbart nu när våren är här.
Man blir mycket piggare och gladare när solen tittar fram.
I Torsdags pratade jag med personalen på Gläntan.
Varje Torsdag får barnen med sig 4:- till skolan, för att då har dom fika där.
Men när Kevin kom hem hade han haft med sig lite mer pengar än vad han hade när han åkte dit!!!
Vi pratade om hur vi haade haft problem med det tidigare, men att det har avtagit efter att vi fått hjälp från autismcentret.
Sedan sa dom även att han hade massa leksaker i sitt rum som dom inte kände igen, det va tydligen massa smågubbar och dylikt.
De skulle göra en lista på sakerna och sedan återkomma.
När jag pratat färdigt med dom så pratade jag självklart med lilleman...
Han kommer till mamma på Fredag och det ska bli sååååå mysigt.
Han berättade lite om vad som hade hänt och vi kom överens om att vi skulle försöka reda ut det när han kom till mommo.
Han har dock inte sagt ngt mer om rökningen... ska bli kul och se hur han beter sig nu...
Vi har väl en del vänner att besöka denna gång så det kommer bli en del åkandes hit och dit.
Hörs efter helgen
Liten börjar bli stor...
När vi va i Västerås på möte så hade Kevin gjort en jätte fin teckning som jag hade tänkt fota och lägga upp då men glömde att fota den.
Nu har jag iaf gjort det:
Blev alldeles varm i hjärtat när han stolt sprang och hämtade den.
Hans gamla mobiltelefon som han hade har gått sönder =(
Helt förkrossad var han när han berättade det.
Jag och Jens hade beställt 2 st telefoner som föreställde kopia på Iphone 4.
Kevin tyckte att min iphone va fin och ville gärna ha en sådan. Självklart skulle han inte i dagsläget få en iphone så vi bestämde att Kevin skulle få den ena och T den andra.
När jag berättade för Kevin att vi beställt en ny telefon blev han jätte glad och bad mig skicka en bild på den.
Han sa inte så mycket mer än att den är väl ok.
...han ville så klart ha den på en gång, men jag sa att han får den nästa gång han kommer till Stockholm.
Så nu i helgen var det dax att åka till mormor.
När han kom dit och fick sin telefon ringde han på en gång.
Man riktigt hörde hur stort hans leende var när han sa: Mamma, jag har den nu!! Telefonen du vet... Tack, den va snygg.
Inte som en riktigt Iphone dock, men myyyyycket häftigare än hans gamla telefon, det va ju liksom dax att få en telefon för stora killar nu.
Mamma min åkte och hämtade Kevin i Fredags då vi inte hann boka riksfärdtjänst.
Det gick bra och Kevin va nöjd.
Idag ringde min kära mor och vi pratade lite om hur helgen hade varit.
Det hade gått bra med Kevin som vanligt när han är hos min mamma.
Haft en del anfall som vanligt, men annars inget speciellt.
Dom hade varit i Forum och handlat lite, käkat pizza och spelat spel.
Sedan hade Kevin även berättat att han hade tjuvrökt med C som oxå bor där på Gläntan!!!
Och när mamma kom in i köket så hade Kevin stått under fläkten och rökt!!!!
Hallå liksom... min lilla bebis!!! Röka!!!
Och hur förklarar man för en kille som inte knappt förstår rätt och fel att det är skadligt att röka?
Och hur ska jag som själv började röka när jag va 13 år få honom att inse att det inte är bra att röka??
Ja... vad säger man!!
Nu är han iaf tillbaks på Gläntan, min snälla mamma körde hem honom.
Hoppas alla haft en lika underbar helg som jag har haft.
Kram på er
Nu har jag iaf gjort det:
Blev alldeles varm i hjärtat när han stolt sprang och hämtade den.
Hans gamla mobiltelefon som han hade har gått sönder =(
Helt förkrossad var han när han berättade det.
Jag och Jens hade beställt 2 st telefoner som föreställde kopia på Iphone 4.
Kevin tyckte att min iphone va fin och ville gärna ha en sådan. Självklart skulle han inte i dagsläget få en iphone så vi bestämde att Kevin skulle få den ena och T den andra.
När jag berättade för Kevin att vi beställt en ny telefon blev han jätte glad och bad mig skicka en bild på den.
Han sa inte så mycket mer än att den är väl ok.
...han ville så klart ha den på en gång, men jag sa att han får den nästa gång han kommer till Stockholm.
Så nu i helgen var det dax att åka till mormor.
När han kom dit och fick sin telefon ringde han på en gång.
Man riktigt hörde hur stort hans leende var när han sa: Mamma, jag har den nu!! Telefonen du vet... Tack, den va snygg.
Inte som en riktigt Iphone dock, men myyyyycket häftigare än hans gamla telefon, det va ju liksom dax att få en telefon för stora killar nu.
Mamma min åkte och hämtade Kevin i Fredags då vi inte hann boka riksfärdtjänst.
Det gick bra och Kevin va nöjd.
Idag ringde min kära mor och vi pratade lite om hur helgen hade varit.
Det hade gått bra med Kevin som vanligt när han är hos min mamma.
Haft en del anfall som vanligt, men annars inget speciellt.
Dom hade varit i Forum och handlat lite, käkat pizza och spelat spel.
Sedan hade Kevin även berättat att han hade tjuvrökt med C som oxå bor där på Gläntan!!!
Och när mamma kom in i köket så hade Kevin stått under fläkten och rökt!!!!
Hallå liksom... min lilla bebis!!! Röka!!!
Och hur förklarar man för en kille som inte knappt förstår rätt och fel att det är skadligt att röka?
Och hur ska jag som själv började röka när jag va 13 år få honom att inse att det inte är bra att röka??
Ja... vad säger man!!
Nu är han iaf tillbaks på Gläntan, min snälla mamma körde hem honom.
Hoppas alla haft en lika underbar helg som jag har haft.
Kram på er
Möte i Västerås!
Igår va vi på möte i Västerås, dit Kevin har flyttat.
Det var ett utvärderingsmöte.
Jag, min mamma och min syster åkte dit och med oss hade vi en tv och playstation till Kevin.
Mötet gick bra. Där var även handläggaren från kommunen för att se att allt gick som det skulle och att gläntan hållt det dom lovat.
Det va så skönt, för först så gick dom igenom hur situationen va när Kevin kom, varför han blev placerad etc.
Och att äntligen få det svart på vitt att dom har sett hans beteende och problematik precis så som det har varit hemma när man med näbbar och klor fått försvara sig och försöka övertyga idioter som tror att man överdrivit och hittat på. Dom hade skrivit ner allt om hur dom uppfattat Kevin och sedan vad dom hade satt in för åtgärder, vilket resultat det gett etc.
Kevin har gjort enorma framsteg sedan han flyttade dit.
Både på sitt sociala beteende och även skolsituationen.
Jag sa till dom att man märker stor skillnad på Kevin, även om han fortfarande agerar ut lite mot mig så är det helt klar mycket bättre redan.
Han har vuxit så mycket och tycker så klart det är super skoj att vara längre än mamma...
Efter mötet fick vi lucnch som Kevin varit med och valt och hjälpt till att laga.
Lövbiffroulader med vitlöksost i en, och gräslök i den andra =)
Det va super gott och Kevin åt som en hel karl.
Lite "frisk luft" efter maten i samband med att vi skulle hämta grejerna från bilen.
Kevin va eld och lågor....
Vi tog upp tv´n och allt annat, hade även inhandlat massa nya kläder.
Det är himla kul att handla kläder till Kevin för han blir såååå glad, han älskar tex skjortor, blev jätte glad över 2 som jag köpt.
Moster och H hjälptes åt att packa upp tv´n medans jag och mamma tittade på, det är ju fruktansvärt jobbigt att se andra slita ;)
Kevin blev nöjd och vi satte oss och spelade lite när allt va inkopplat.
När det va dax för oss att åka va Kevin oxå ganska "mätt" på vårt besök...
Så tack och hej för denna gång, men han va nöjd iaf.
På vägen mot Gläntan... såååå fint...
Så klart känns det i hjärtat när man åker därifrån.
Men man ser hur pass bra han trivs där så då blir det inte lika jobbigt.
Ha de bäst...
Det var ett utvärderingsmöte.
Jag, min mamma och min syster åkte dit och med oss hade vi en tv och playstation till Kevin.
Mötet gick bra. Där var även handläggaren från kommunen för att se att allt gick som det skulle och att gläntan hållt det dom lovat.
Det va så skönt, för först så gick dom igenom hur situationen va när Kevin kom, varför han blev placerad etc.
Och att äntligen få det svart på vitt att dom har sett hans beteende och problematik precis så som det har varit hemma när man med näbbar och klor fått försvara sig och försöka övertyga idioter som tror att man överdrivit och hittat på. Dom hade skrivit ner allt om hur dom uppfattat Kevin och sedan vad dom hade satt in för åtgärder, vilket resultat det gett etc.
Kevin har gjort enorma framsteg sedan han flyttade dit.
Både på sitt sociala beteende och även skolsituationen.
Jag sa till dom att man märker stor skillnad på Kevin, även om han fortfarande agerar ut lite mot mig så är det helt klar mycket bättre redan.
Han har vuxit så mycket och tycker så klart det är super skoj att vara längre än mamma...
Efter mötet fick vi lucnch som Kevin varit med och valt och hjälpt till att laga.
Lövbiffroulader med vitlöksost i en, och gräslök i den andra =)
Det va super gott och Kevin åt som en hel karl.
Lite "frisk luft" efter maten i samband med att vi skulle hämta grejerna från bilen.
Kevin va eld och lågor....
Vi tog upp tv´n och allt annat, hade även inhandlat massa nya kläder.
Det är himla kul att handla kläder till Kevin för han blir såååå glad, han älskar tex skjortor, blev jätte glad över 2 som jag köpt.
Moster och H hjälptes åt att packa upp tv´n medans jag och mamma tittade på, det är ju fruktansvärt jobbigt att se andra slita ;)
Kevin blev nöjd och vi satte oss och spelade lite när allt va inkopplat.
När det va dax för oss att åka va Kevin oxå ganska "mätt" på vårt besök...
Så tack och hej för denna gång, men han va nöjd iaf.
På vägen mot Gläntan... såååå fint...
Så klart känns det i hjärtat när man åker därifrån.
Men man ser hur pass bra han trivs där så då blir det inte lika jobbigt.
Ha de bäst...
Vart tar tiden vägen...
Insåg precis att det är huuuuuur länge sen som helst som jag skrev ngt.
Har inte haft inspiration till det.
För en vecka sen, dvs förra Fredagen så fyllde min lillplutt 15 år!!!!
Herre guuuud... Jag kommer ju ihåg när jag va 15 och man tyckte att man va jätte vuxen och alla andra va totalt dumma i huvudet.
Jag och kevin 1996
Nu är det ju inte riktigt samma sak med Kevin då han har de diagnoser han har.
Han är ju verkligen inte som en 15 åring.
Dom senaste veckorna som har gått har han inte velat prata så mycket med mig i tele.
När han väl ringt så har det mest varit för att han vill att jag ska skicka t ex mat... Hahaha, blir så full i skratt när han säger det så brukar jag fråga, men får ni ingen mat där?
Jo, svarar han surt, men den e så jävla äcklig så du får faktiskt skicka lite mat.
Vet inte hur många gånger vi haft de samtalet, men återigen får man då förklara att jag inte kan, eller får skicka mat etc. Oftast så blir han skit sur och bara slänger på luren.
Eller så ringer han när han vill att jag ska köpa ngt som vilken tonåring som helst.
Har skickat lite filmer som han velat ha som dom inte fått tag i därborta till bonusskåpet.
Det är ju meningen att han ska få samla "mistlar", varje gång han gör ngt bra eller sköter sina uppgifter får han en mistel. För dom kan han sedan hadla i det sk bonusskåpet. Där ligger det grejer som ungdomarna själva bestämt och på så sätt så har dom sin morot.
Så klart så är det ett låst glasskåp så att dom hela tiden kan se grejerna dom så gärna vill ha och motivera sig själva.
Inför sin födelsedag hade Kevin bestämt att vi skulle gå på bio hela gänget.
Så på Fredag samlades vi alla hemma hos min mamma så klart.
Även Kevin bonus moffa hade kommit från Kungshamn och hälsat på, så vi blev minst sagt trångbodda hos mamma då både hon, Kevin, moffa, jag, min älskling och hans 2 barn skulle sova där...
Nämnde jag att mamma har en 2:a... hahaha
Trodde faktiskt att det skulle bli jobbigt och påfrestande för Kevin, men hela helgen gick över förväntan bra.
På Fredagen när vi kom till mamma så fick Kevin det han ville ha: pengar så klart...
Sen satt vi och pratade lite och han visade sina fina byxor han fått från gläntan i paket.
Han har vuxit som f-n... Herregud... nu kan man snacka om att man känner sig som en räka...
Tyvärr ville han inte ställa upp på bild, han hatar att fotograferas, och vi lyckades inte övertala honom på ngt sätt.
På Lördag var det dax för bio på Heron city.
Det va Kevin, jag, min kärlek och hans 2 barn, min mamma, bonus moffa, min syster och hennes älskling.
Eftersom F, Jens dotter, bara är 6 så fick vi välja en annan film åt henne.
Kevin fick bestämma om jag eller Jens skulle följa med på Narnia... Jens så klart, för då hade han ju alla sina favvokillar med, dvs, Jens, T, moffa och systers kille B...
Så jag och F gick och såg: Va inte rädd långa farbrorn... hahaha
Efter bion va Kevin ganska trött och vi hade bestämt från början att vi skulle ha tårta på Söndagen, men det ville inte Kevin, så vi styrde om planerna och handlade grejor och åkte hem och fikade.
Han va mycket trött efter bion, och det är ju förståeligt, så han va ganska så stinslig och som vanligt så lyssnade han inte ett ord på vad jag sa.
Då kände man alla dom här jobbiga känslorna komma upp till ytan igen...
Kan nog inte ens föreställa mig vilket kaos det måste bli i Kevins huvud om det blir så för mig...
Söndag, sista dagen på helgen och innan hemfärd.
Vi åkte till Nacka Forum för att titta lite. Förklarade alla regler för barnen ett flertal gånger så att lilleman oxå skulle förstå. Mycket enkelt, spring inte iväg, bråka inte och vi går tillsammans.
Funkade faktiskt riktigt bra.
Kevin har lite svårt att inte springa, så jag sa till han att idag ska du få träna på att inte springa, och det klarade han nästan helt.
Jag vet att många tycker det är konstigt att jag inte visat dessmer känslor när det gäller Kevin.
Dels så beror det på att vi har haft det så otroligt intensivt och jobbigt och levt så gott som isolerade från omvärlden under nästan 10 år.
Det har bara eskalerat så vi hade nästan ihjäl varandra till slut, och det dröjde många, många år innan vi fick ngn form av hjälp över huvud taget, har bara haft hjälp dom senaste 2 1/2 åren han bodde hemma, så när han flyttade fick jag äntligen andas.
Sen så har jag själv inte berättat att jag oxå har en diagnos.
Jag har grov ADHD och började inte medicinera för det förens i höstas.
Så det har inte varit lätt alla gånger vill jag lova.
Men på Söndag kom det som en bomb.
Det va så fruktansvärt jobbigt att lämna Kevin.
Så mycket blandade känslor.
Det gjorde ont i mammahjärtat, det nästan förblödde, samtidigt som tiden inte kunde gå snabbt nog till vi skulle åka. Så när vi satt i bilen så kändes det som att tårarna aldrig skulle sluta rinna...
Som tur är så har jag en underbar pojkvän som bara fanns där och bara att få hålla han i handen gjorde så otroligt mycket, det kändes tryggt
Ha en underbar helg alla fina, Kram på er
Har inte haft inspiration till det.
För en vecka sen, dvs förra Fredagen så fyllde min lillplutt 15 år!!!!
Herre guuuud... Jag kommer ju ihåg när jag va 15 och man tyckte att man va jätte vuxen och alla andra va totalt dumma i huvudet.
Jag och kevin 1996
Nu är det ju inte riktigt samma sak med Kevin då han har de diagnoser han har.
Han är ju verkligen inte som en 15 åring.
Dom senaste veckorna som har gått har han inte velat prata så mycket med mig i tele.
När han väl ringt så har det mest varit för att han vill att jag ska skicka t ex mat... Hahaha, blir så full i skratt när han säger det så brukar jag fråga, men får ni ingen mat där?
Jo, svarar han surt, men den e så jävla äcklig så du får faktiskt skicka lite mat.
Vet inte hur många gånger vi haft de samtalet, men återigen får man då förklara att jag inte kan, eller får skicka mat etc. Oftast så blir han skit sur och bara slänger på luren.
Eller så ringer han när han vill att jag ska köpa ngt som vilken tonåring som helst.
Har skickat lite filmer som han velat ha som dom inte fått tag i därborta till bonusskåpet.
Det är ju meningen att han ska få samla "mistlar", varje gång han gör ngt bra eller sköter sina uppgifter får han en mistel. För dom kan han sedan hadla i det sk bonusskåpet. Där ligger det grejer som ungdomarna själva bestämt och på så sätt så har dom sin morot.
Så klart så är det ett låst glasskåp så att dom hela tiden kan se grejerna dom så gärna vill ha och motivera sig själva.
Inför sin födelsedag hade Kevin bestämt att vi skulle gå på bio hela gänget.
Så på Fredag samlades vi alla hemma hos min mamma så klart.
Även Kevin bonus moffa hade kommit från Kungshamn och hälsat på, så vi blev minst sagt trångbodda hos mamma då både hon, Kevin, moffa, jag, min älskling och hans 2 barn skulle sova där...
Nämnde jag att mamma har en 2:a... hahaha
Trodde faktiskt att det skulle bli jobbigt och påfrestande för Kevin, men hela helgen gick över förväntan bra.
På Fredagen när vi kom till mamma så fick Kevin det han ville ha: pengar så klart...
Sen satt vi och pratade lite och han visade sina fina byxor han fått från gläntan i paket.
Han har vuxit som f-n... Herregud... nu kan man snacka om att man känner sig som en räka...
Tyvärr ville han inte ställa upp på bild, han hatar att fotograferas, och vi lyckades inte övertala honom på ngt sätt.
På Lördag var det dax för bio på Heron city.
Det va Kevin, jag, min kärlek och hans 2 barn, min mamma, bonus moffa, min syster och hennes älskling.
Eftersom F, Jens dotter, bara är 6 så fick vi välja en annan film åt henne.
Kevin fick bestämma om jag eller Jens skulle följa med på Narnia... Jens så klart, för då hade han ju alla sina favvokillar med, dvs, Jens, T, moffa och systers kille B...
Så jag och F gick och såg: Va inte rädd långa farbrorn... hahaha
Efter bion va Kevin ganska trött och vi hade bestämt från början att vi skulle ha tårta på Söndagen, men det ville inte Kevin, så vi styrde om planerna och handlade grejor och åkte hem och fikade.
Han va mycket trött efter bion, och det är ju förståeligt, så han va ganska så stinslig och som vanligt så lyssnade han inte ett ord på vad jag sa.
Då kände man alla dom här jobbiga känslorna komma upp till ytan igen...
Kan nog inte ens föreställa mig vilket kaos det måste bli i Kevins huvud om det blir så för mig...
Söndag, sista dagen på helgen och innan hemfärd.
Vi åkte till Nacka Forum för att titta lite. Förklarade alla regler för barnen ett flertal gånger så att lilleman oxå skulle förstå. Mycket enkelt, spring inte iväg, bråka inte och vi går tillsammans.
Funkade faktiskt riktigt bra.
Kevin har lite svårt att inte springa, så jag sa till han att idag ska du få träna på att inte springa, och det klarade han nästan helt.
Jag vet att många tycker det är konstigt att jag inte visat dessmer känslor när det gäller Kevin.
Dels så beror det på att vi har haft det så otroligt intensivt och jobbigt och levt så gott som isolerade från omvärlden under nästan 10 år.
Det har bara eskalerat så vi hade nästan ihjäl varandra till slut, och det dröjde många, många år innan vi fick ngn form av hjälp över huvud taget, har bara haft hjälp dom senaste 2 1/2 åren han bodde hemma, så när han flyttade fick jag äntligen andas.
Sen så har jag själv inte berättat att jag oxå har en diagnos.
Jag har grov ADHD och började inte medicinera för det förens i höstas.
Så det har inte varit lätt alla gånger vill jag lova.
Men på Söndag kom det som en bomb.
Det va så fruktansvärt jobbigt att lämna Kevin.
Så mycket blandade känslor.
Det gjorde ont i mammahjärtat, det nästan förblödde, samtidigt som tiden inte kunde gå snabbt nog till vi skulle åka. Så när vi satt i bilen så kändes det som att tårarna aldrig skulle sluta rinna...
Som tur är så har jag en underbar pojkvän som bara fanns där och bara att få hålla han i handen gjorde så otroligt mycket, det kändes tryggt
Ha en underbar helg alla fina, Kram på er
Bara...
Ibland är man bara ledsen och besviken i hela kroppen...
Just nu känns det så...
Varför kan inte jag få känna att jag är allt för någon??
Att jag verkligen betyder otroligt mycket för någon...
Bara få känna att någon blir så glad av att se mig att det bara bubblar i hela kroppen?
Bara veta att det finns någon som aldrig skulle göra ngt för att såra mig...
Varför är det ok att ljuga för mig?
Varför är det ok att slänga all skit på mig?
Varför är det ok att bara ta mig förgiven?
Har ett stort hål i mitt hjärta och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, så är det ändå jag som gjort fel...
Jag har inte ljugit...
Jag skriker inte på någon annan om det är jag som gjort fel, jag säger förlåt...
Just nu känns det så...
Varför kan inte jag få känna att jag är allt för någon??
Att jag verkligen betyder otroligt mycket för någon...
Bara få känna att någon blir så glad av att se mig att det bara bubblar i hela kroppen?
Bara veta att det finns någon som aldrig skulle göra ngt för att såra mig...
Varför är det ok att ljuga för mig?
Varför är det ok att slänga all skit på mig?
Varför är det ok att bara ta mig förgiven?
Har ett stort hål i mitt hjärta och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, så är det ändå jag som gjort fel...
Jag har inte ljugit...
Jag skriker inte på någon annan om det är jag som gjort fel, jag säger förlåt...
Gott nytt...
Julen är över och ett nytt år har börjat.
Vi har haft en supermysig jul och ett underbart slut på 2010 och en fantastisk början på det nya året.
Självklart har Kevin varit hemma under julen.
Han kom hem den 21:a dec till sin älskade mommo.
Jag kom sent på kvällen eftersom jag hade jobbat på dagen, sen hade jag 5 timmars bilkörning.
Hela veckan innan har Kevin ringt och berättat att han har massa julklappar till oss och att han vill att vi skulle öppna dom redan när han kom.
Så när jag kommer till min kära mor den 21:a på kvällen nästan flyger han på mig med en julklapp =)
Jag hinner knappt ta av mig ytterkläderna så säger han ivrigt: Jag kan öppna den åt dig och sliter upp paketet.
I de låg ett jättefint halsband som han hade gjort själv med glas/ sten pärlor.
Det va superfint, trodde först han hade köpt det, men icke.
Sedan fick jag en bamsekram och han lyfte upp mig som ingenting.
Han har ju vuxit så otroligt mycket...
Alla vi va jättetrötta så efter många om och men och en massa tjatter så hoppade vi i säng.
Kaffe på sängen när man vaknade, inte alls fel =)
Sedan va de dax att åka till Nacka Forum för att inhandla de sista julklapparna.
Trodde inte jag skulle kunna köpa en endaste julklapp eller ens klara December ut då mina pengar uteblivit x antal veckor...
Men det finns vissa människor, som verkligen har ett hjärta av guld, som trots att det är jul och man har tonvis med utgifter, erbjuder sig att låna mig pengar för att vi ska kunna ha en ordentlig jul...
Vet fortfarande inte hur jag någonsin ska kunna tacka denna underbara människa, du vet vem du är och jag ska nog komma på ngt bra ;-)
I Forum gick det över förväntan bra med Kevin =)
Han va riktigt duktig på att lyssna, försvann bara ett par gånger, men denna gång hade han sin mobil med så jag kunde ringa honom :-)
När vi båda var nöjda åkte vi hem till mommo igen för att jag sedan återigen skulle ut på shoppingtur.
Hade lite kvar att handla till lilleman och sedan va jag tvungen att handla hem mat då min älskade Jens och F oxå skulle komma och fira jul med oss i Stockholm.
Så jag och min fina kusin S åkte och fortsatte handla.
Under tiden vi handlade fick jag ett samtal av min kärlek som sa att dom skulle åka redan på natten till Torsdag istället för Torsdag på dagen.
Jag blev överlycklig <3
På Torsdag när vi vaknade va Kevin alldeles till sig av lycka.
Det va ju ett tag sen han träffade både Jens och F =)
Vi bestämde att vi skulle möta upp dem i Forum.
Sagt och gjort.
När vi kom dit satt dom och åt frukost så vi satte oss med dom tills de ätit klart.
Kevin ville ha lite pommes med bea dipp, så de fixade han.
Det blev nog lite för mycket för Kevin, för när vi varit i Forum ett tag så började han bli lite stinslig.
Vi började röra oss hem till min mamma eftersom hon och Kevin skulle sova hos min syster och hennes sambo.
Jag, Älsklingen och F åkte till huset och fixade klart med alla julklappar som skulle med till syster där vi skulle fira jul.
Julfton =))
Kevin ringde direkt på morgonen och undrade när vi skulle komma.
Just då satt vi och åt frukost så jag sa att vi skulle höra av oss lite senare, vi hade riktat in oss på att vara där till runt 13- tiden.
När vi va klara och hade packat ihop allt ringde jag till syster min och fick vägbeskrivning då jag aldrig varit hos dem sen hon flyttat dit.
Dessvärre hade jag en riktigt dålig start på dagen, så jag va ganska så vimsig ( mer än vanligt ) så trots att jag visste precis vart vi skulle så guidar jag en jä-la avfart fel så vi fick lite sightseeing innan vi väl kom rätt igen.
Men när vi väl kom till syster så hade dom gjort de jätte mysigt.
Det va fullt med julklappar under granen och barnens ögon blev så stora så jag trodde dom skulle trilla ut...
Efter ett tag så började det bli otåligt.
Vi skulle äta, men Kevin ville inte ha ngt, han brukar inte äta speciellt mycket på julafton då han är så spänd över allt annat.
Tomten skulle komma så han stod med jämna mellanrum och tittade ut genom fönstret och tyckte sig allt mer ofta se ngt röra sig mellan träden...
Sååå var det äntligen dax.
Det bankade hårt på dörren... vi gick och öppnade och där stod han... Jultomten...
Kevin hämtade en julmust och en clementin och gav dessutom en kram till tomten.
Även F gav honom en kram.
Han fick en stol att sätta sig på och började gräva i sin stora tomtesäck.
Han va superfin tomten och så fruktansvärt bra och trevlig.
När det va dax för honom att gå vidare så ville Kevin och F fortsätta dela ut resten av klapparna.
Som vanligt så blev det mer paket än vad man tänkt sig...
Alla fick paket, tom jag och älsklingen... hahaha...
Klockan tickade på och jag försökte få Kevin till att följa med oss och sova i huset...
Han fick själv bestämma eftersom det blev så ångestladdat sist.
Efter många om och men så bestämde han sig för att följa med.
Vi packade ihop alla våra tillhörigheter och begav oss mot Värmdö.
Alla va trötta och det hade varit många dagar med mycket roligt som hänt, så Kevin va lite smått aggressiv, men vi lyckades få honom att somna i lugn och ro iaf.
Juldagen hade vi tänkt åka och kolla runt lite, men det var tvärstängt överallt... hahaha
Kevin va jättetrött och hade bestämt att han ville åka till mommo idag igen.
Så vi åkte dit och tog en fika och lämnade sedan honom där.
Vi kan fortfarande inte vara ihop mer än ett par dagar i streck för då blir det knas.
Då kommer de gamla tendenserna tillbaks och han blir aggressiv mot mig och eftersom han nu vet om att han är både större och starkare än mig så går han mot mig, puttar mig lite och är svart i ögonen.
Men efter en natt hos mommo va han redo att komma igen =)
Vi åkte och hämtade honom och va runt och hälsade på lite vänner till mig.
Det gick riktigt bra att göra det med Kevin trots lite smådispyter =))
Kevin ska stanna till den 3:e Januari, men firade nyår med mommo i Stockholm medans jag och min kärlek åkte ner till V- berg den 29:e för att fira in det nya året i goda vänners lag.
Vi bjöd på 3- rätters så vi hade en del att göra.
Älsklingen åkte och handlade det sista medans jag va hemma och förberedde.
När han kom hem så fick jag dessa vackra blommor <3
Önskar er alla ett fantastiskt kommande år med massa kärlek och lycka.
Puss & Kram Zessan
Vi har haft en supermysig jul och ett underbart slut på 2010 och en fantastisk början på det nya året.
Självklart har Kevin varit hemma under julen.
Han kom hem den 21:a dec till sin älskade mommo.
Jag kom sent på kvällen eftersom jag hade jobbat på dagen, sen hade jag 5 timmars bilkörning.
Hela veckan innan har Kevin ringt och berättat att han har massa julklappar till oss och att han vill att vi skulle öppna dom redan när han kom.
Så när jag kommer till min kära mor den 21:a på kvällen nästan flyger han på mig med en julklapp =)
Jag hinner knappt ta av mig ytterkläderna så säger han ivrigt: Jag kan öppna den åt dig och sliter upp paketet.
I de låg ett jättefint halsband som han hade gjort själv med glas/ sten pärlor.
Det va superfint, trodde först han hade köpt det, men icke.
Sedan fick jag en bamsekram och han lyfte upp mig som ingenting.
Han har ju vuxit så otroligt mycket...
Alla vi va jättetrötta så efter många om och men och en massa tjatter så hoppade vi i säng.
Kaffe på sängen när man vaknade, inte alls fel =)
Sedan va de dax att åka till Nacka Forum för att inhandla de sista julklapparna.
Trodde inte jag skulle kunna köpa en endaste julklapp eller ens klara December ut då mina pengar uteblivit x antal veckor...
Men det finns vissa människor, som verkligen har ett hjärta av guld, som trots att det är jul och man har tonvis med utgifter, erbjuder sig att låna mig pengar för att vi ska kunna ha en ordentlig jul...
Vet fortfarande inte hur jag någonsin ska kunna tacka denna underbara människa, du vet vem du är och jag ska nog komma på ngt bra ;-)
I Forum gick det över förväntan bra med Kevin =)
Han va riktigt duktig på att lyssna, försvann bara ett par gånger, men denna gång hade han sin mobil med så jag kunde ringa honom :-)
När vi båda var nöjda åkte vi hem till mommo igen för att jag sedan återigen skulle ut på shoppingtur.
Hade lite kvar att handla till lilleman och sedan va jag tvungen att handla hem mat då min älskade Jens och F oxå skulle komma och fira jul med oss i Stockholm.
Så jag och min fina kusin S åkte och fortsatte handla.
Under tiden vi handlade fick jag ett samtal av min kärlek som sa att dom skulle åka redan på natten till Torsdag istället för Torsdag på dagen.
Jag blev överlycklig <3
På Torsdag när vi vaknade va Kevin alldeles till sig av lycka.
Det va ju ett tag sen han träffade både Jens och F =)
Vi bestämde att vi skulle möta upp dem i Forum.
Sagt och gjort.
När vi kom dit satt dom och åt frukost så vi satte oss med dom tills de ätit klart.
Kevin ville ha lite pommes med bea dipp, så de fixade han.
Det blev nog lite för mycket för Kevin, för när vi varit i Forum ett tag så började han bli lite stinslig.
Vi började röra oss hem till min mamma eftersom hon och Kevin skulle sova hos min syster och hennes sambo.
Jag, Älsklingen och F åkte till huset och fixade klart med alla julklappar som skulle med till syster där vi skulle fira jul.
Julfton =))
Kevin ringde direkt på morgonen och undrade när vi skulle komma.
Just då satt vi och åt frukost så jag sa att vi skulle höra av oss lite senare, vi hade riktat in oss på att vara där till runt 13- tiden.
När vi va klara och hade packat ihop allt ringde jag till syster min och fick vägbeskrivning då jag aldrig varit hos dem sen hon flyttat dit.
Dessvärre hade jag en riktigt dålig start på dagen, så jag va ganska så vimsig ( mer än vanligt ) så trots att jag visste precis vart vi skulle så guidar jag en jä-la avfart fel så vi fick lite sightseeing innan vi väl kom rätt igen.
Men när vi väl kom till syster så hade dom gjort de jätte mysigt.
Det va fullt med julklappar under granen och barnens ögon blev så stora så jag trodde dom skulle trilla ut...
Efter ett tag så började det bli otåligt.
Vi skulle äta, men Kevin ville inte ha ngt, han brukar inte äta speciellt mycket på julafton då han är så spänd över allt annat.
Tomten skulle komma så han stod med jämna mellanrum och tittade ut genom fönstret och tyckte sig allt mer ofta se ngt röra sig mellan träden...
Sååå var det äntligen dax.
Det bankade hårt på dörren... vi gick och öppnade och där stod han... Jultomten...
Kevin hämtade en julmust och en clementin och gav dessutom en kram till tomten.
Även F gav honom en kram.
Han fick en stol att sätta sig på och började gräva i sin stora tomtesäck.
Han va superfin tomten och så fruktansvärt bra och trevlig.
När det va dax för honom att gå vidare så ville Kevin och F fortsätta dela ut resten av klapparna.
Som vanligt så blev det mer paket än vad man tänkt sig...
Alla fick paket, tom jag och älsklingen... hahaha...
Klockan tickade på och jag försökte få Kevin till att följa med oss och sova i huset...
Han fick själv bestämma eftersom det blev så ångestladdat sist.
Efter många om och men så bestämde han sig för att följa med.
Vi packade ihop alla våra tillhörigheter och begav oss mot Värmdö.
Alla va trötta och det hade varit många dagar med mycket roligt som hänt, så Kevin va lite smått aggressiv, men vi lyckades få honom att somna i lugn och ro iaf.
Juldagen hade vi tänkt åka och kolla runt lite, men det var tvärstängt överallt... hahaha
Kevin va jättetrött och hade bestämt att han ville åka till mommo idag igen.
Så vi åkte dit och tog en fika och lämnade sedan honom där.
Vi kan fortfarande inte vara ihop mer än ett par dagar i streck för då blir det knas.
Då kommer de gamla tendenserna tillbaks och han blir aggressiv mot mig och eftersom han nu vet om att han är både större och starkare än mig så går han mot mig, puttar mig lite och är svart i ögonen.
Men efter en natt hos mommo va han redo att komma igen =)
Vi åkte och hämtade honom och va runt och hälsade på lite vänner till mig.
Det gick riktigt bra att göra det med Kevin trots lite smådispyter =))
Kevin ska stanna till den 3:e Januari, men firade nyår med mommo i Stockholm medans jag och min kärlek åkte ner till V- berg den 29:e för att fira in det nya året i goda vänners lag.
Vi bjöd på 3- rätters så vi hade en del att göra.
Älsklingen åkte och handlade det sista medans jag va hemma och förberedde.
När han kom hem så fick jag dessa vackra blommor <3
Önskar er alla ett fantastiskt kommande år med massa kärlek och lycka.
Puss & Kram Zessan
Julen närmar sig...
Ja... igår va de den 2:a advent.
Känns som att tiden bara rinner iväg...
Kevin är ju så underbar.
Tidigare har vi alltid firat jul hemma hos oss eftersom det varit enklast med tanke på Kevin, plus att vi har haft bäst utrymme.
I år ska vi fira jul hemma hos min älskade syster och hennes karl.
Kevin tycker det ska bli jätte skoj.
Den 21 Dec. kommer Kevin hem från Västerås och ska stanna över Jul och nyår.
Igår ringde han mig och vi satt och pratade om allt möjligt.
Först ville han såklart veta hur många dagar det va kvar tills han skulle komma och hälsa på.
Sen så lät han helt plötsligt lite orolig och frågade: Men mamma, var ska du fira jul nånstans?
Eeeh, ja, alltså vi ska ju va hos moster...
Va, ska du oxå fira jul där? Och mommo då?
Jo... vi ska ju va där allihopa...
Ahaa, kommer ni på julafton då?
Hmmm... lilla söta älsklingen har ju då planerat att vara hemma hos moster från de att han kommer hem, och att jag och min älskade mamma bara ska komma dit på julafton...
Undras om min kära syster vet om de... hahaha
Sen började vi prata om julklappar och jag frågar om han har lagt till fler saker på sin önskelista.
Asså mamma, du får köpa vad du vill, vaaaad du vill, men INGA kläder...ok... iiiiiiinga kläder.
Ok, ok... jag ska inte köpa kläder.
Sen frågade han om jag visste att det finns lera man kan köpa och göra skålar av.
Jo sa jag, det vet jag.
Mmm, jag vill gärna ha sån lera i julklapp, sån där grå lera, för jag ska göra lite skålar.
Söt unge... han e ju bara för underbar.
Han satt och tittade på Anki & Pytte när han ringde och åt lite chips och drack cocacola.
Sen sa han: Jo mamma, vet du vad jag vill att du skickar till mig?
Nä sa jag, vad vill du ha?
Jag vill att du skickar en julmust till mig från dig.
Hmmm, men Kevin du vet ju att man inte får skicka såna saker.
Jo, men de är ok, jag vill ha en så du får skicka.
Nja sa jag, men du kan få julmust när du kommer hem.
Det gick han med på, sedan följde en beställningslista på vad som skulle finnas i kylen när han kom hem.
Här rullar allt bara på...
Har gått med infektion i kroppen sedan mitten på Oktober och tar nu min 2:a penicillinkur då den förra va fel och inte gjorde ett smack mot min infektion...
Så nu hoppas vi att denna ska hjälpa ordentligt så jag blir pigg nån gång.
Snart bär det av mot Stockholm igen då jag har läkarbesök inbokat.
Sen ska det bara fixas med lite praktiska saker så proppar jag bilen full igen och åker tillbaks till Varberg.
Ha en underbar dag alla.
Puss & Kram
Long time no see....
Ja vad säger man...
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Dagarna bara går...
Känns som att tiden rinner iväg.
I Måndags ringde min älskade Kevin och va lite ledsen.
Han ville inte vara kvar där... Jag frågade varför och han sa att det va alldeles för mycket regler och att just nu hade han tråkigt och ville hem.
Vi pratade lite och jag förklarade för honom att även om han skulle komma hem så skulle det vara precis samma regler hemma som där...
Han blev lite halvsur, men efter ett tag så lugnade han ner sig.
Sen ringde han och frågade mig om jag kunde skicka veckopeng...
Men då hade jag redan pratat med H, Kevins handledare om detta och dom får veckopeng där borta såvida dom har gjort de dom ska och skött sig, vilket även va de som gällde hemma.
Plus att dom kan tjäna sk mistlar, för dessa mistlar kan Kevin köpa saker ur bonusskåpet.
Det är ett skåp där personalen lägger saker som barnen gärna vill ha och Kevin har valt att ha bl a filmer, cocacola etc som han redan kunnat köpa både film och cola :-)
Dom hade fått ris och currysås härom dan. Kevin tyckte de va supergott, så han bad mig även att jag skulle skicka över lite ris och curry...
Man kan ju inte annat än skratta samtidigt som jag försökte förklara att jag inte får skicka dit mat...
Han har mycket nytt att lära sig, men enligt personalen så går det jätte bra.
Även EP- anfallen har blivitt bättre.
Han har inte haft några stora anfall, utan endast ngt litet här & där och det känns underbart, för det visar bara hur bra han mår av att vara där.
Själv har jag inte brakat ihop än...
Känner mig som en helt ny människa och att "gamla" Zandra é påväg tillbaks och de me stoooooora steg.
Skönt att kunna få va sig själv i vardagen och känna att man är glad =)
Kan komma på mig själv med att bara börja skratta och de bara bubblar i hela kroppen...
Har börjat med mina dåliga skämt som bara jag skrattar åt så tårarna sprutar... men jag har kul hahaha
Nu ska jag bara reda ut resten av alla måsten så som att t ex få huset sålt, hitta ett jobb etc...
Puss & Kram alla underbara <3
I Måndags ringde min älskade Kevin och va lite ledsen.
Han ville inte vara kvar där... Jag frågade varför och han sa att det va alldeles för mycket regler och att just nu hade han tråkigt och ville hem.
Vi pratade lite och jag förklarade för honom att även om han skulle komma hem så skulle det vara precis samma regler hemma som där...
Han blev lite halvsur, men efter ett tag så lugnade han ner sig.
Sen ringde han och frågade mig om jag kunde skicka veckopeng...
Men då hade jag redan pratat med H, Kevins handledare om detta och dom får veckopeng där borta såvida dom har gjort de dom ska och skött sig, vilket även va de som gällde hemma.
Plus att dom kan tjäna sk mistlar, för dessa mistlar kan Kevin köpa saker ur bonusskåpet.
Det är ett skåp där personalen lägger saker som barnen gärna vill ha och Kevin har valt att ha bl a filmer, cocacola etc som han redan kunnat köpa både film och cola :-)
Dom hade fått ris och currysås härom dan. Kevin tyckte de va supergott, så han bad mig även att jag skulle skicka över lite ris och curry...
Man kan ju inte annat än skratta samtidigt som jag försökte förklara att jag inte får skicka dit mat...
Han har mycket nytt att lära sig, men enligt personalen så går det jätte bra.
Även EP- anfallen har blivitt bättre.
Han har inte haft några stora anfall, utan endast ngt litet här & där och det känns underbart, för det visar bara hur bra han mår av att vara där.
Själv har jag inte brakat ihop än...
Känner mig som en helt ny människa och att "gamla" Zandra é påväg tillbaks och de me stoooooora steg.
Skönt att kunna få va sig själv i vardagen och känna att man är glad =)
Kan komma på mig själv med att bara börja skratta och de bara bubblar i hela kroppen...
Har börjat med mina dåliga skämt som bara jag skrattar åt så tårarna sprutar... men jag har kul hahaha
Nu ska jag bara reda ut resten av alla måsten så som att t ex få huset sålt, hitta ett jobb etc...
Puss & Kram alla underbara <3
5:e dan...
Nu är det 5 dagar sen vi lämnade av Kevin i Västerås...
Än sålänge känns det jätte bra, jag har äntligen börjat kunna slappna av.
Dom ringde mig härom dagen för att berätta att allt går hur bra som helst =)
Han hade dock varit lite ledsen en kväll, men det va för att han tyckte det var lite jobbigt med alla nya regler och att det va så många regler.
Sen va han även ledsen för att alla andra fick gå till skolan och inte han.
Det dröjer ju lite innan han kan börja skolan där för det är en del intyg dom måste ha från läkare och så.
Eller... dom vill ha ett medicinskt utlåtande från han läkare ang hur vida dom gör honom trött och så...
Men han är piggare än någonsin och gladare än han kan ingen vara... ungefär.
Så igår pratade jag med en av han sjuksköterskor som varit med från början och hon skrattade och sa att dom har väl sjuksköterskor där som kan mediciner...
Men hon skulle iaf ringa till Gläntan ( där Kevin nu bor ) och prata med dom om vad exagt dom ville ha.
Sedan började hon prata om kevins ep- larm... snacka om att kommunikationen inte funkar...
Hon började prata om att dom på hjälpmedelcentralen ringt och sagt att det inte var uthämtat!!!!
Men hallå liksom, de handlade om flytt av larm, som för övrigt är inkopplat, och inte om att få ett nytt larm...
Men, men...
Är hemma hos min kärlek och det är jätte skönt.
Så mysigt att vara nära <3
Fick för ett tag sen en förfrågan av en vän om en av hennes vänner fick intervjua mig ang mitt liv med Kevin för ett arbete i hennes studier.
Självklart, kände jag direkt.
Så igår satt vi i 45 min och jag berättade i stort sett allt och det kändes jätte bra.
M va supergullig och jag fattade tycke för henne direkt.
Nu ska jag snart ner på stan och handla lite, vi ska på en stor 30- års fest imorgon och det ser jag fram emot =)
Ska verkligen bli super kul.
Kram alla underbara läsare.
