Vilken natt...
Det va längesen vi hade en sån här jobbig natt =(
Kevin har haft otroligt mycket anfall, halvstora...
Han har ramlat ur sängen ett antal gånger och slagit huvudet...som han alltid gör stackarn när han får anfall =(
Det började vid 01.30 ungefär.
Jag va fortfarande vaken, för naturligtvis gav sig min Hortons tillkänna oxå.
Kevin har ju en vagus stimulator inopererad strax under hans vä nyckelben.
Det är som en pacemaker som skickar elektriska impulser var 5:e min till vagusnerven, den största nerven var anfallen utlöses ifrån.
När Kevin har ett anfall kan man " x-tra " stimulera den så att den skickar lite kraftigare impulser ftf.
Då använder man sig av en magnet som man sakta drar över dosan =)
För de mesta hjälper den, men inte idag.
Så fram till klockan va 9:30 imorse fick han anfall var och varannan timme =(
Frammåt 05:30 ville han ligga i soffan och sova, så vi låg där båda två, jag hade fruktansvärt ont i huvudet, och när jag äntligen lyckas slumra så vakna jag av jordens smäll...
Jag flög upp ur soffan och såg Kevin ligga på golvet nedanför soffan med huvudet mot bordskanten...
Åh nej tänkte jag, bara han inte slagit sig sönder och samman igen ( det har hänt x antal gånger )
Jag synade honom snabbt för att se att inget va trasigt innan jag försökte lyfta upp honom.
Problem igen...
jag är 160cm, väger inte mer än en räka på 48kg, ska lyfta lilleman som är nästintill lika lång som mig, väger nästan lika mycket som jag, dessutom stel som en pinne för att han krampar... hmmm, ja ni kan ju tänka er synen.
Toppat på de: Inte sovit nästan en blund, yrslig för att man flyger upp, ont som fasiken i skallen och ja....
Men tillslut fick jag upp honom...
Så... Joon kom kl 10, han fyller år idag och fick väl ett halvdant grattis och presenter.
Sedan dess har jag bara suttit här och gjort absolut ingenting...
Kevin har piggnat till iaf och förutom huvudvärk så mår han bra =)
Puss & Kram
Kevin har haft otroligt mycket anfall, halvstora...
Han har ramlat ur sängen ett antal gånger och slagit huvudet...som han alltid gör stackarn när han får anfall =(
Det började vid 01.30 ungefär.
Jag va fortfarande vaken, för naturligtvis gav sig min Hortons tillkänna oxå.
Kevin har ju en vagus stimulator inopererad strax under hans vä nyckelben.
Det är som en pacemaker som skickar elektriska impulser var 5:e min till vagusnerven, den största nerven var anfallen utlöses ifrån.
När Kevin har ett anfall kan man " x-tra " stimulera den så att den skickar lite kraftigare impulser ftf.
Då använder man sig av en magnet som man sakta drar över dosan =)
För de mesta hjälper den, men inte idag.
Så fram till klockan va 9:30 imorse fick han anfall var och varannan timme =(
Frammåt 05:30 ville han ligga i soffan och sova, så vi låg där båda två, jag hade fruktansvärt ont i huvudet, och när jag äntligen lyckas slumra så vakna jag av jordens smäll...
Jag flög upp ur soffan och såg Kevin ligga på golvet nedanför soffan med huvudet mot bordskanten...
Åh nej tänkte jag, bara han inte slagit sig sönder och samman igen ( det har hänt x antal gånger )
Jag synade honom snabbt för att se att inget va trasigt innan jag försökte lyfta upp honom.
Problem igen...
jag är 160cm, väger inte mer än en räka på 48kg, ska lyfta lilleman som är nästintill lika lång som mig, väger nästan lika mycket som jag, dessutom stel som en pinne för att han krampar... hmmm, ja ni kan ju tänka er synen.
Toppat på de: Inte sovit nästan en blund, yrslig för att man flyger upp, ont som fasiken i skallen och ja....
Men tillslut fick jag upp honom...
Så... Joon kom kl 10, han fyller år idag och fick väl ett halvdant grattis och presenter.
Sedan dess har jag bara suttit här och gjort absolut ingenting...
Kevin har piggnat till iaf och förutom huvudvärk så mår han bra =)
Puss & Kram
...men hallååååååååå
Hur korkad är jag egentligen?????
Återigen tar jag med mig älsklingen till Forum, i hopp om att det denna gång ska funka...
Joon fyller nämligen år imorgon, så vi va tvungna att inhandla en födelsedagspresent...
Och Kevin tycker ju det är sååå roligt att köpa present så självklart ska han följa med.
Men idag va de om möjligt ÄNNU värre =(
Han har snott grejer, han tjatade hela tiden om att köpa ALLT.
Lyssna inte för fem öre, gick omkring och skrek i hela forum...
Jag blir galen på riktigt.
Det går verkligen inte att ta med honom...
Rår inte på honom. Det spelar ingen roll om man blir arg, håller sig lugn och sansad, skriker, viskar, bara tar tag i honom, att förklara etc...
Och speciellt som han har svårt för muntlig information så måste man låta bestämd på rösten då han mest lyssnar på tonfallet i rösten...
Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till...
Känns som att all luft håller på att gå ur mig...
Nu skulle han ta sin kvälls medicin. Då ville han gå ut, men jag sa att han får stanna inne.
Låste dörrarna och tog fram medicinen, då hoppas ung jä-n ut genom fönstret och sticker iväg!!!!
Så nu måste jag snarast inhandla fönsterlås =S
Plus att jag måste låsa in alla knivar...
Undras var detta ska sluta?!?!?!?!
Återigen tar jag med mig älsklingen till Forum, i hopp om att det denna gång ska funka...
Joon fyller nämligen år imorgon, så vi va tvungna att inhandla en födelsedagspresent...
Och Kevin tycker ju det är sååå roligt att köpa present så självklart ska han följa med.
Men idag va de om möjligt ÄNNU värre =(
Han har snott grejer, han tjatade hela tiden om att köpa ALLT.
Lyssna inte för fem öre, gick omkring och skrek i hela forum...
Jag blir galen på riktigt.
Det går verkligen inte att ta med honom...
Rår inte på honom. Det spelar ingen roll om man blir arg, håller sig lugn och sansad, skriker, viskar, bara tar tag i honom, att förklara etc...
Och speciellt som han har svårt för muntlig information så måste man låta bestämd på rösten då han mest lyssnar på tonfallet i rösten...
Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till...
Känns som att all luft håller på att gå ur mig...
Nu skulle han ta sin kvälls medicin. Då ville han gå ut, men jag sa att han får stanna inne.
Låste dörrarna och tog fram medicinen, då hoppas ung jä-n ut genom fönstret och sticker iväg!!!!
Så nu måste jag snarast inhandla fönsterlås =S
Plus att jag måste låsa in alla knivar...
Undras var detta ska sluta?!?!?!?!
Samma sak om & om igen...
Varje gång jag ska åka iväg och fixa något vare sig det är handla eller hälsa på någon, så brukar jag försöka göra det under dagtid då Kevin är med Joon.
Men ibland så går ju inte det utan jag måste ta det senare och då måste mitt lilla älskade hjärta följa med.
Han tycker ju det är jätte kul, men ack så fel det blir varje gång =(
När vi ska handla tex...
Alltid samma visa.
Även om vi påväg går igenom vad som gäller flera gånger om så händer alltid samma sak.
Kevin sticker iväg på 2sek då jag vänder bort huvudet.
Jag får gå och leta & leta tills jag hittar honom.
Idag skulle vi hämta mitt pass som va färdigt på polisstationen, kom dit strax efter 16, men just idag så stängde dom 15.
Eftersom vi redan va i Nacka och vi behövde handla så åkte vi in på Forum.
Det gick super, dom första 5 minuterna.
Jag skrev mitt nummer på Kevins arm och efter 5 minuter ringer han och försöker beställa mat på Burger king!!!!
Sa då åt han att gå till leksaksaffären och möta mig där.
Javisst säger han.
Jag går till BR, men där fanns ingen Kevin, så återigen får jag springa runt och leta, naturligtvis går jag till BK eftersom de va där han va sist, men icke...
Så jag irrar runt som en hysterisk höna i en hönsgård, är smått irriterad, mest på mig själv eftersom jag vet att de blir såhär...
När jag hittar honom går vi och köper gympadojjor åt lilleman, hans fötter har vuxit som f-n, storlek 39 ska ungen ha!!!!
Galet :-/ Hahahaha.
Han hittade ett par jättefina som han tyckte va bra och snabba.
När vi handlat klart skulle jag kolla på en bikini, och vips så hade han lagt kartongen med skor på golvet och försvunnit igen...
Jag stod kvar där som ett fån och tänkte att ja, han kommer snart.
Mycket riktigt, han kom efter c:a 10 minuter....med ett halsband som han snott i ngn affär.
Jag frågar honom var han snott de men han kommer inte ihåg.
Vi går runt från affär till affär utan resultat.
När vi är påväg till bilen så vill han att vi ska äta middag på Mc Donalds.
NEJ säger jag bestämt, du har snott, ljugit, och stuckit iväg och vägrat lyssna på mig.
Han tittar på mig och säger, men jag e hungrig, jag ska lyssna.
men jag håller på mig och åker vidare ut mot värmdö....
Dom här 2 timmarna vi va i forum har tagit all dagens energi från mig.
Jag vet inte längre vad jag ska göra...
Känns så himla jobbigt att inte kunna ta med honom, för det är ju trots allt livet och han måste ju någonstans lära sig att hantera och fungera i samhället...
Jag kan ju inte låsa in ungen...då kommer han ju bli knäpp....
Men att hela tiden behöva ha ett öga i nacken är skit jobbigt.
Med " Friska " barn behöver man denna tillsyn tills dom blir liiiite större.
Men med åren så klarar dom sig allt mer själva!!!
Kevin är idag 13,5 år, och behöver fortfarande samma tillsyn som ett litet, litet barn.
Jag är sååå less!!!
Kan inte ens släppa ut honom själv längre, för då rymmer han och hittar inte hem igen...
Han kommer aldrig bli riktigt vuxen och klara sig själv...
Sen är det ju inte heller någon större tröst att få höra att han förmodligen inte kommer bli bättre, utan att jag ska räkna med att han blir sämre... jag kan säga att det märks, ganska så markant just nu....
Men ibland så går ju inte det utan jag måste ta det senare och då måste mitt lilla älskade hjärta följa med.
Han tycker ju det är jätte kul, men ack så fel det blir varje gång =(
När vi ska handla tex...
Alltid samma visa.
Även om vi påväg går igenom vad som gäller flera gånger om så händer alltid samma sak.
Kevin sticker iväg på 2sek då jag vänder bort huvudet.
Jag får gå och leta & leta tills jag hittar honom.
Idag skulle vi hämta mitt pass som va färdigt på polisstationen, kom dit strax efter 16, men just idag så stängde dom 15.
Eftersom vi redan va i Nacka och vi behövde handla så åkte vi in på Forum.
Det gick super, dom första 5 minuterna.
Jag skrev mitt nummer på Kevins arm och efter 5 minuter ringer han och försöker beställa mat på Burger king!!!!
Sa då åt han att gå till leksaksaffären och möta mig där.
Javisst säger han.
Jag går till BR, men där fanns ingen Kevin, så återigen får jag springa runt och leta, naturligtvis går jag till BK eftersom de va där han va sist, men icke...
Så jag irrar runt som en hysterisk höna i en hönsgård, är smått irriterad, mest på mig själv eftersom jag vet att de blir såhär...
När jag hittar honom går vi och köper gympadojjor åt lilleman, hans fötter har vuxit som f-n, storlek 39 ska ungen ha!!!!
Galet :-/ Hahahaha.
Han hittade ett par jättefina som han tyckte va bra och snabba.
När vi handlat klart skulle jag kolla på en bikini, och vips så hade han lagt kartongen med skor på golvet och försvunnit igen...
Jag stod kvar där som ett fån och tänkte att ja, han kommer snart.
Mycket riktigt, han kom efter c:a 10 minuter....med ett halsband som han snott i ngn affär.
Jag frågar honom var han snott de men han kommer inte ihåg.
Vi går runt från affär till affär utan resultat.
När vi är påväg till bilen så vill han att vi ska äta middag på Mc Donalds.
NEJ säger jag bestämt, du har snott, ljugit, och stuckit iväg och vägrat lyssna på mig.
Han tittar på mig och säger, men jag e hungrig, jag ska lyssna.
men jag håller på mig och åker vidare ut mot värmdö....
Dom här 2 timmarna vi va i forum har tagit all dagens energi från mig.
Jag vet inte längre vad jag ska göra...
Känns så himla jobbigt att inte kunna ta med honom, för det är ju trots allt livet och han måste ju någonstans lära sig att hantera och fungera i samhället...
Jag kan ju inte låsa in ungen...då kommer han ju bli knäpp....
Men att hela tiden behöva ha ett öga i nacken är skit jobbigt.
Med " Friska " barn behöver man denna tillsyn tills dom blir liiiite större.
Men med åren så klarar dom sig allt mer själva!!!
Kevin är idag 13,5 år, och behöver fortfarande samma tillsyn som ett litet, litet barn.
Jag är sååå less!!!
Kan inte ens släppa ut honom själv längre, för då rymmer han och hittar inte hem igen...
Han kommer aldrig bli riktigt vuxen och klara sig själv...
Sen är det ju inte heller någon större tröst att få höra att han förmodligen inte kommer bli bättre, utan att jag ska räkna med att han blir sämre... jag kan säga att det märks, ganska så markant just nu....
Läääääänge sen....
Oj, oj oj...
Det är 3 veckor sen jag har skrivit ngt...
Det beror på att jag inte har haft ngt internet, och man vill ju inte gärna sitta och blogga när man hälsar på hos sina vänner...
Men nu har jag iaf fått låne ett mobilt internet av en god vän...
Det tackar man för...
Hur har då livet levt dessa 3 veckor?!?!
Jo, som vanligt har det varit upp och ner...
Det blir dock svårare att ha med Kevin om man ska hälsa på folk =(
De senaste gångerna har det blivit nästan kaos.
Vi va hos ett par nära vänner till mig och det blev så illa att vi fick avbryta allt och jag bröt ihop och allt va bara skit...
Sen har vi testat ett par gånger till...
Det har funkat med lite svårigheter, men inte så illa att vi varit tvungna att packa ihop.
Dock så rår jag knappt på honom nu...
Jätte, jätte jobbigt...
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra...
Men, men....
Om lite drygt 2 veckor åker jag till Thailan =)
2 1/2 vecka ska jag vara borta, utan Kevin...
Det kommer att bli så skönt, samtidigt som de kommer kännas...
Det är många år sen jag va borta från honom så länge...
Men en sak e säkert...
Jag kommer att vara som en ny människa när jag kommer hem
Åker med underbara människor... även min kärlek <3
Så idag va jag och fixade pass då jag insåg att mitt andra gick ut i våras :-P
Men de e ingen stress, jag får det om några dagar.
Spruta tog jag i förra veckan så de e redan klart...
Såååå nu e de bara vänta...
Puss och kram alla....
Kevin på sin studsmatta
Det är 3 veckor sen jag har skrivit ngt...
Det beror på att jag inte har haft ngt internet, och man vill ju inte gärna sitta och blogga när man hälsar på hos sina vänner...
Men nu har jag iaf fått låne ett mobilt internet av en god vän...
Det tackar man för...
Hur har då livet levt dessa 3 veckor?!?!
Jo, som vanligt har det varit upp och ner...
Det blir dock svårare att ha med Kevin om man ska hälsa på folk =(
De senaste gångerna har det blivit nästan kaos.
Vi va hos ett par nära vänner till mig och det blev så illa att vi fick avbryta allt och jag bröt ihop och allt va bara skit...
Sen har vi testat ett par gånger till...
Det har funkat med lite svårigheter, men inte så illa att vi varit tvungna att packa ihop.
Dock så rår jag knappt på honom nu...
Jätte, jätte jobbigt...
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra...
Men, men....
Om lite drygt 2 veckor åker jag till Thailan =)
2 1/2 vecka ska jag vara borta, utan Kevin...
Det kommer att bli så skönt, samtidigt som de kommer kännas...
Det är många år sen jag va borta från honom så länge...
Men en sak e säkert...
Jag kommer att vara som en ny människa när jag kommer hem
Åker med underbara människor... även min kärlek <3
Så idag va jag och fixade pass då jag insåg att mitt andra gick ut i våras :-P
Men de e ingen stress, jag får det om några dagar.
Spruta tog jag i förra veckan så de e redan klart...
Såååå nu e de bara vänta...
Puss och kram alla....
Kevin på sin studsmatta