Ny Blogg....
Hej alla underbara människor som läser min blogg.
FY FAAAN RENT UT SAGT!!!!!
Vaknade idag när min älskling gick upp och kunde inte somna om trots att jag inte behövde går upp.
Men det fanns ju tydligen en mening med det...
Underbar dag tänkte jag... solen skiner, morgonkaffet smaka lika bra som alltid, morgonciggen och massa såpor på tv...
Telefonen ringer och jag ser att det är från Kevins boende.
Naturligtvis förstår jag att ngt har hänt eftersom dom ringer strax efter kl: 08:00 på morgonen.
Mycket riktigt, det är E, föreståndaren som ringer.
Under en längre tid har jag pendlat Sthlm- Vbg pga att jag inte har fått ngt arbete.
När jag äntligen fick fast anställning i Vbg så var det dax att flytta hit på riktigt, så jag skriver både mig och Kevin här i början på September.
Vid tidigare samtal med LSS handläggarna i Värmdö kommun har jag meddlat att jag säljer mitt hus och jag kommer att pendla mycket fram och tillbaks, men tanken är att jag ska flytta till Varberg.
Detta sagt senast vid ett möte med handläggaren under 1:a kvartalet 2011, även sagt vid ett samtal innan sommaren att jag pendlar fram och tillbaks och att jag bor dels hos min kära mor, och dels hos en utav mina underbara kusiner.
Till att börja med så berättade Värmdö Kommun aldrig för mig att Kevins plats på boendet va uppsagd!!!
Den blev uppsagd pga att Kevin behöver konstant tillsyn och Värmdö kommun nekade boendet ytterligare personal. De var då tvungna att säga upp platsen då de inte kan avsätta en av personalen att bara vara med Kevin.
Däremot vill de att Kevin ska ha det så bra som möjligt tiden som är kvar, så de har ändå tagit en personal som kan vara med Kevin fram till hans flytt och betalar med boendets pengar som egentligen är till för andra ändamål.
När jag berättar för Värmdö kommun vid tillfälle att föreståndarren har ringt och berättat allt blir fi***n alldeles till sig och menar på att dom agerat oprofisionellt!!! HALLÅÅÅÅÅ!!! Ska inte jag som mamma få veta att min son snart inte har ngt boende????
Hon ville nämligen försöka få det till att platsen va uppsagd pga att jag pendlat fram och tillbaks och inte alls varit bosatt i Stockholm istället för att dom nekat Kevin att få den hjälp han verkligen behöver...
När jag och min mamma var på möte på Värmdö kommun tyckte CL- LSS handläggaren, att det var beklagligt att det blivit på detta vis och garanterade att Kevin kommer ju naturligtvis inte släppas i tomma intet utan att han fångas upp av Varbergs kommun.
Överflytten av Kevins ärende skulle jag absolut inte behöva oroa mig för, då detta är ngt som sköts på kommun nivå.
Hon frågade även om det fanns möjlighet att Kevin kunde bo hemma om det var så att man inte hann hitta ett boende innan platsen var uppsagd.
Nej svarade jag på det, pga att jag och Kevin är inte "där" ännu.
Självklart vill jag inget hellre än att kunna ha Kevin hemma, men han flyttade inte till ett boende för att han inte behövde, det finns ju faktiskt en anledning till att han inte kan bo hemma och det är pga att han har det han har.
Pga att han är utagerande, han är stark, han blir större, han är redan större än mig och han blev ohanterlig för mig. Jag klarade inte av honom helt enkelt och man ska inte behöva vara rädd för att sitt eget barn ska skada eller göra en illa, även om han inte vill det, eller ens förstår konsekvensen av sitt agerande...
Är man impulsstyrd så kan man inte styra över sitt agerande.
LSS handläggaren i Varbergs kommun ringde mig för c:a 2 veckor sedan, först var tanken att jag skulle ta hit Kevin och komma upp till henne så hon fick träffa honom.
Sedan ringde hon igen och berättade att hon pratat med Värmdö kommun igen och kände att det var brådskande så hon beslutade sig för att hon skulle ta sig till Västerås istället och träffa både personalen och Kevin, naturligtvis fick jag följa med om jag ville, men jag avböjde då jag dels arbetar och dels så vet jag att Kevin inte är sitt rätta jag då.
Hon berättade även att Värmdö kommun även bråkade med henne ang övertagandet och menade på att det nu va dom som skulle stå för Kevins kostnader!!!
Hon förklarade för mig, precis som Värmdö kommun gjort, att överflytten av Kevins ärende sker först då ett beslut fattats, och att tills dess så är det Värmdö kommun som skulle står för Kevins kostnader.
Men tydligen så gäller inte alls det som dom sagt till mig om att Kevin inte kommer att släppas, att jag inte alls behöver oroa mig!!!
Vad samtalet nu på morgonen handlade om var just om allt detta.
Att Värmdö inte skulle släppa Kevin va ju rent ut sagt BULLSHIT!!!!!
Kevins skolskjuts har blivit indragen!!! HALLÅ!!! Får man verkligen behandla människor på det här sättet?
Kevin står och väntar på sin skoltaxi.... så kommer det ingen... han blev ju alldeles förtvivlad.
Från att ha blivit stor kille som åker själv till skolan ska han nu gå tillbaks ett steg och behöva bli skjutsad av personalen, som egentligen inte alls ska göra det enligt beslut från kommun!!!
Värmdö hade inte ens meddelat boendet detta så dom stod ju oxå som frågetecken.
T o m skolan har ringt till boendet och frågat diverse saker... Vad fan är detta????
I sommras drog dom in hans riksfärdtjänst som han enligt beslut skulle få en gång i månaden T/ R till Stockholm.
Dom skrev att hädanefter får familjen själva se till att lösa den biten?!?!?!?!
Jag kan inte med ord beskriva hur arg, besviken, ledsen, förbannad... ja det finns faaan inte ord för vad jag känner för den där fi**an på Värmdö kommun just nu.
Hon sitter där, självgod, och bestämmer hurvida Kevin ska få ha det bra eller inte!!!
Och tydligen så har hon bestämt sig för att vi ska ha ett helvete...
VEM FAN HAR GETT HENNE DEN RÄTTEN???
Bara för att hon har pluggat och lyckats få anställning som handläggare får hon behandla människor precis som hon vill!!!!
FY FAN säger jag bara...
Så skönt att denna dag blev förstörd, för annars kanske jag hade kunnat haft en riktigt bra dag... och det får ju absolut inte Zessan ha...
FUCK OFF VÄRMDÖ KOMMUN!!!!
Oj, oj, oj vad länge sen...
... som de va jag skrev ngt här...
Har varken haft lust eller ork eller motivation heller för den delen att skriva ngt.
Men nu idag så kände jag bara att nu é de dax igen.
Har ju hänt en hel del sedan jag skrev här sist, det var ju i Maj och det är 4 månader sedan.
Kevin trivs ju jätte bra på sitt boende och hälsar på med jämna mellanrum.
Ibland bara hos mormor och ibland med mig med.
Sedan han flyttade för snart ett år sedan har han gjort enorma framsteg.
Personalen jobbar hårt med Kevin varje dag och det ger resultat.
.
.
Han har blivit så lång min "lilla" kille.
Ett huvud längre än mig är han numer.
I sommras var han hos mig i 2 veckor.
Det gick kanon bra den första veckan...
Vi hittade på massor med roliga saker.
Ngt som Kevin tyckte va spännande va att gå till Varbergs fästning. Där fanns det kanoner att titta på och massor med spännande prylar inne på museet.
.
.
Kevin fick även lära sig att fiska krabbor, det uppskattade han och tyckte det var spännande.
Sista dagen innan han skulle åka tillbaks hem till sig så åkte jag, Kevin, Jens och Tim till Liseberg.
Det gick ganska bra förutom några små incidenter.
Som vanligt skulle Kevin åka de värsta karusellerna som typ "Uppsvinget".... Hua...
Sedan var det dax att åka tillbaks till Västerås.
Vi tog bilen till Göteborg och sedan tåg därifrån till Västerås.
Kevin tycker om att åka tåg så det var absolut inga problem.
När vi kom fram till Västerås fick vi vänta ett tag på att H skulle komma och hämta lilleman, och de tyckte han ju inte va riktigt lika kul...
Kevin hatar att vänta... och vem f-n gör inte det...
.
.
.
Kevin va uttråkad men ändå ganska nöjd efter att ha ätit en super god lasagne på stationens café.
Efter många om och men och små utbrott kom tillslut H för att hämta Kevin.
Han va överlycklig att få komma hem igen och kunde knappt vänta tills H hade parkerat och klivit ur bilen för att hjälpa med packningen.
Så då var det bara för mig att vänta på tåget tillbaks till Göteborg...
.
.
Hittade en ledig bänk i solen och la mig där ett slag för att vila medans jag väntade på tåget...
Jag är ju numer bosatt på Västkusten och trivs jätte bra.
Det senaste som har hänt med Kevin och hans boende är att dom på Gläntan har begärt att få en personal som kan vara med Kevin då han behöver konstant tillsyn vilket dom inte hade blivit informerade om från början!!!
Värmdö kommun nekade till det!!!! Så vad händer då? Jo, Gläntan har inte personalstyrka till att Kevin ska få ha en egen assistent dagligen, alla vakna OCH sovande timmar, så de fick ju säga upp hans plats!!!
Detta betyder ju med andra ord att Kevin inte kan bo kvar på Gläntan...
E ringde från Gläntan och berättade läget, om hur de dividerats hit och dit och fram och tillbaks om hur man skulle göra och att de verkligen försökt resonera med Värmdö kommun som i sin tur tyckte att de redan betalat på tok för mycket för Kevin!!!! Hur kan man ens säga så??
Jag bröt ihop totalt... vad händer nu?? Kevin måste ha någonstans att ta vägen!!!
Min LSS handläggare från Värmdö kommun hörde inte ens av sig för att meddela hur läget va, att Kevin snart inte hade boende...
Jag fick efter många om och men tag på C och hon menade på att hon försökt ringa mig flera gånger utan att få tag på mig!!! Jag sa till henne att jag inte haft några missade samtal och att det ju var märkligt att alla andra fått tag på mig... plus att man faktiskt kan lämna meddelande på mitt telesvar som alla andra normalt fungerande människor när det är brådskande!!!
Hon trodde inte att jag visste om orsaken till varför Kevins plats var uppsagd så hon försökte få det till att han var uppsagd pga att jag inte haft ngn fast punkt... dvs att jag pendlat mellan Stockholm och Varberg då jag inte hade ngt fast arbet som jag nu äntligen har fått.
Man kan ju säga att hon blev liiiiite paff när vi berättade för henne att vi visste vad som verkligen hänt vid det tillfälle då jag va upp till kommunhuset för att få en kopia på beslutet. Hon menade då på att Gläntans personal hade agerat oprofisionellt genom att delge mig som förälder den informationen!!! Sånt skall skötas via oss på kommunen och inte via föräldrarna!!! Men hallå eller!!! Det är väl underbart att jag som förälder får veta vad som pågår... eller...
Jag undrar när hon hade tänkt att berätta för mig att Kevins plats va uppsagd eftersom hon inte nämnde det förens jag själv tog upp det... Intressant fundering...
Nu har jag iaf fått en LSS handläggare här i Varberg som vet vad det handlar om, som ger mig den information jag behöver och arbetar enligt lag och inte efter hurvida man tycker om eller ogillar förälderna till barnet det handlar om.
Hon ringde mig här om dan för att berätta vad som sker och jag fick då den informationen att hon oxå sitter och dividerar med den lilla häxan på värmdö och försöker förklara för henne hur allt ligger till.
Jag fick veta det mesta som en förälder ska få veta, men C på Värmdö tyckte att jag fått för mycket information...
Ja, spännande fortsättning följer.
Denna vecka ska iaf den nya handläggaren åka till Västerås för att träffa Kevin och ha möte med personalen för att få en realistisk bild av Kevin och korrekt information om vad han verkligen behöver för hjälp.
Jag har som tidigare nämnt fått en fast tjänst här i Varberg som jag går på nu den 1:a Oktober.
Har redan jobbat mycket där.
Jag är personlig assistent åt en underbar kvinna och det funkar hur bra som helst.
I mitten på Oktober är det dax att träffa lilleman igen =)
Ska bli skönt för nu saknar jag verkligen honom.
Har inte träffat honom på flera veckor...
Ha det underbart alla fina människor så ska jag blogga på som vanligt nu...
.
Värme... äntligen...
Åh vad man mår bra när solen värmer.
Man blir piggare och gladare och får mer energi ( som om jag skulle behöva det... )
Till att börja med så vill jag tipsa om en super najs tävling som TLC har i samarbete med Brandos.se med ett pris som tar oss skofetishister till himlen...
Va med och tävla, det är inga konstigheter, du behöver inte köpa ngt för att vara med utan bara svara på 2 frågor.
TÄVLA GENOM ATT KLICKA HÄR!!!!!
Nu är det snart dax för Kevin att komma och hälsa på igen.
Ska bli riktigt mysigt.
Han har tyvärr haft extremt mycket EP- anfall, så dom har fått åka in med honom till akuten =(
Tack och lov så har de inte behövt lägga in honom, utan han har fått åka hem.
När det blir så mycket anfall så är man livrädd att det ska bli som det varit förut då han varit inlagd i som mest 5 veckor... inte kul alls...
Det går bra för honom i skolan och han har börjat rida på fritiden.
Han tycker det är jätte kul och det gläder mig.
Tiden bara rusar iväg, han har nu bott där i 7 månader...
Känns jätte bra att han trivs så bra =)
Jag och Jens va till Helsingborg över helgen och firade 1 år tillsammans.
Man undrar vart tiden tar vägen, tycker inte det va längesedan jag träffade honom första gången <3
Glöm nu inte att gå in och tävla så hörs vi när Kevin varit och hälsat på =)
Kram alla...
Man blir piggare och gladare och får mer energi ( som om jag skulle behöva det... )
Till att börja med så vill jag tipsa om en super najs tävling som TLC har i samarbete med Brandos.se med ett pris som tar oss skofetishister till himlen...
Va med och tävla, det är inga konstigheter, du behöver inte köpa ngt för att vara med utan bara svara på 2 frågor.
TÄVLA GENOM ATT KLICKA HÄR!!!!!
Nu är det snart dax för Kevin att komma och hälsa på igen.
Ska bli riktigt mysigt.
Han har tyvärr haft extremt mycket EP- anfall, så dom har fått åka in med honom till akuten =(
Tack och lov så har de inte behövt lägga in honom, utan han har fått åka hem.
När det blir så mycket anfall så är man livrädd att det ska bli som det varit förut då han varit inlagd i som mest 5 veckor... inte kul alls...
Det går bra för honom i skolan och han har börjat rida på fritiden.
Han tycker det är jätte kul och det gläder mig.
Tiden bara rusar iväg, han har nu bott där i 7 månader...
Känns jätte bra att han trivs så bra =)
Jag och Jens va till Helsingborg över helgen och firade 1 år tillsammans.
Man undrar vart tiden tar vägen, tycker inte det va längesedan jag träffade honom första gången <3
Glöm nu inte att gå in och tävla så hörs vi när Kevin varit och hälsat på =)
Kram alla...
Bättre än förväntat =)
Kevin va hemma i helgen och vi har haft en toppen helg.
Jag mötte upp Kevin vid Taxin strax innan 15:30.
Han såg sååå glad ut och jag va jätte glad och fick en bamsekram.
Vi gick upp till lägenheten och han babblade på.
Han har vuxit jätte mycket igen och är så lång =)
Jag berättade för honnom att M och hennes son W skulle komma och hälsa på, då blev han jätte glad.
Han hade med sig presenter som han alltid har älskade ungen...
Jag fick ett halsband som han gjort själv i skolan och en burk hårvax, mamma fick en flaska hårspray.
Helt underbar, han använder sina ihoptjänade mistlar till att handla presenter till sin mamma och mommo...
Av mig fick han ett fickur som han länge velat ha, så han blev super glad, mommo hade köpt ett spel och en film till honom, så medans vi väntade på M & W satte vi oss och tittade på filmen.
När M & W kom började dom leka och spela spel direkt =)
Dom funkar bra ihop trots en ålderskillnad på 10 år.
Det va jätte mysigt att äntligen kunna sitta i lugn och ro och fika och snacka skit och gamla minnen =)
Lite senare kom även M´s dotter upp, såååå vacker =)
Kunde knappt sluta titta på henne...
Jag sa att nu får pappa snart ladda bössan ;)
Efter några timmar var det dax för dom att gå hem och vi skulle åka och köpa Fredags pizzan =)
Så när vi kom hem var det mys framför tv´n med pizza och cocacola.
Kevin va alldeles slut och när han tagit sin medicin va de dax för sängen.
På natten fick han ganska kraftiga EP- anfall så vi var tvungna att ge Stesolid...
Efter de fick han lite småkramper men inte så stora.
Lördag och vi vakna med ett leende på läpparna allihopa =)
Idag hade vi oxå fullspäckat schema.
Först skulle vi åka och handla.
Kevin ville köpa en ny klocka så vi åkte till mölnvik och gick runt lite där.
Tillslut hittade han en klocka som han va nöjd med och köpte den.
Han hade även kvar pengar så han köpte en film oxå.
Sen va de dax att åka till L & S, kevin har inte träffat dom sen innan han flyttade.
Mest av allt ville han träffa E.
Det blev ett kärt återseende för grabbarna grus och dom va ute en stund innan dom kom in och käkade lite och lekte.
Vi va där hela eftermiddagen och åkte inte hem förens runt 19- tiden.
Kevin var mycket nöjd med dagen och återigen alldeles slut.
På vägen hem stannade vi och köpte lördagsgodis och när vi kom hem så satte vi oss i soffan och myste lite.
Kevin har varit jätte duktig, lite små saker, men det är så underbart att se framstegen han gör.
Dom tränar med Kevin varje dag.
Rollspel kör dom en gång om dagen eftersom Kevin inte kan tillgodogöra sig muntlig information på rätt sätt så utövar dom rollspel där Kevin får sättas i den situationen han utsätter andra för.
Tex om man pratar i telefonen och han står och tjatar.
För att han ska förstå att man tycker det är irriterande och för att han ska lära sig vänta får han prata i telefonen medans den som tränar med honom stör honom och tjatar.
Han blir så klart lite aggressiv och irriterad...
Sedan pratar dom om det och han får förklara hur han tyckte det var, så det blir även träning i att kunna uttrycka sig på rätt sätt.
Och som sagt, man ser verkligen framsteg på träningen och det känns jätte skönt.
Man märker på honom att han har blivit mycket lugnare och har liiiiite lättare att hålla sig stilla och liiiite bättre på att lyssna, och varje litet framsteg, oavsett hur stort eller litet det är, så är det en stor händelse både för mig och Kevin och vår familj =)
På Lördags kvällen kom syter och hennes sambo förbi.
Kevin va dock ganska trött, men det funkade ändå.
Pratade lite med sis innan det va dax för mig att bege mig vidare då jag skulle åka och sjunga karaoke med L & S.
Det va jätte skoj, hade inte vart iväg på karaoke sen dacke fejden hahaha...
För mig blev det dock inget ölandes då jag tog bilen, plus att jag skulle upp tidigt på Söndagen.
På natten fick Kevin ytterligare stora intensiva EP- anfall och det va bara att ge stesolid.
Jag lade mig bredvid honom i sängen ett tag och somnade där.
Söndag= Hemgång...
Vi vaknade tidigt på Söndagen, Kevin sov lite längre då han haft en mycket jobbig natt med anfall...
Vi började packa ihop hans grejor och sen va han hungrig och ville ha frukost.
Vi hade en del inbokat på Söndagen me, men eftersom han inte va helt 100 så ville han bara vara hemma och det kan jag förstå.
Han satt och spelade medans jag fixade hans grejer.
Fick sy hans jacka för den hade spruckit i sömmen.
Klockan gick allt snabbare och snart va klockan 15:30 och det va då taxin skulle komma och hämta honom.
Han va lite småsur och tyckte de va tråkigt att åka taxi och tyckte vi kunde hämta och lämna istället.
Då förklarade vi att taxin inte kostade ngt, men att köra bil kostar ju en del och om vi skulle hålla påa tt åka fram och tillbaks så skulle det inte finnas pengar kvar att göra ngt roligt.
Han köpte det men va inte helt nöjd med svaret.
Denna helgen med Kevin har varit alldeles underbar, vi har knappt bråkat, det har inte varit mycket tjat.
Jag tror ju att det är en kombination av att han får sin träning, men även att jag har fått medicin mot min ADHD och har själv lättare att kontrollera mina känslor och blir inte lika lättirriterad och är mycket lugnare i mig själv, och det om ngt känner ju Kevin av.
Så den här gången blev det extra jobbigt att säga hej då eftersom det gick relativt bra...
Men han va nöjd med helgen iaf och det är de som är huvudsaken.
Jag har ju längtat efter min älskling så jag höll på att krevera så det va skönt att få komma hem och äntligen vara med honom igen, även om det är gott att få sakna varandra ibland <3
Ha det underbart tills nästa gång...
Jag mötte upp Kevin vid Taxin strax innan 15:30.
Han såg sååå glad ut och jag va jätte glad och fick en bamsekram.
Vi gick upp till lägenheten och han babblade på.
Han har vuxit jätte mycket igen och är så lång =)
Jag berättade för honnom att M och hennes son W skulle komma och hälsa på, då blev han jätte glad.
Han hade med sig presenter som han alltid har älskade ungen...
Jag fick ett halsband som han gjort själv i skolan och en burk hårvax, mamma fick en flaska hårspray.
Helt underbar, han använder sina ihoptjänade mistlar till att handla presenter till sin mamma och mommo...
Av mig fick han ett fickur som han länge velat ha, så han blev super glad, mommo hade köpt ett spel och en film till honom, så medans vi väntade på M & W satte vi oss och tittade på filmen.
När M & W kom började dom leka och spela spel direkt =)
Dom funkar bra ihop trots en ålderskillnad på 10 år.
Det va jätte mysigt att äntligen kunna sitta i lugn och ro och fika och snacka skit och gamla minnen =)
Lite senare kom även M´s dotter upp, såååå vacker =)
Kunde knappt sluta titta på henne...
Jag sa att nu får pappa snart ladda bössan ;)
Efter några timmar var det dax för dom att gå hem och vi skulle åka och köpa Fredags pizzan =)
Så när vi kom hem var det mys framför tv´n med pizza och cocacola.
Kevin va alldeles slut och när han tagit sin medicin va de dax för sängen.
På natten fick han ganska kraftiga EP- anfall så vi var tvungna att ge Stesolid...
Efter de fick han lite småkramper men inte så stora.
Lördag och vi vakna med ett leende på läpparna allihopa =)
Idag hade vi oxå fullspäckat schema.
Först skulle vi åka och handla.
Kevin ville köpa en ny klocka så vi åkte till mölnvik och gick runt lite där.
Tillslut hittade han en klocka som han va nöjd med och köpte den.
Han hade även kvar pengar så han köpte en film oxå.
Sen va de dax att åka till L & S, kevin har inte träffat dom sen innan han flyttade.
Mest av allt ville han träffa E.
Det blev ett kärt återseende för grabbarna grus och dom va ute en stund innan dom kom in och käkade lite och lekte.
Vi va där hela eftermiddagen och åkte inte hem förens runt 19- tiden.
Kevin var mycket nöjd med dagen och återigen alldeles slut.
På vägen hem stannade vi och köpte lördagsgodis och när vi kom hem så satte vi oss i soffan och myste lite.
Kevin har varit jätte duktig, lite små saker, men det är så underbart att se framstegen han gör.
Dom tränar med Kevin varje dag.
Rollspel kör dom en gång om dagen eftersom Kevin inte kan tillgodogöra sig muntlig information på rätt sätt så utövar dom rollspel där Kevin får sättas i den situationen han utsätter andra för.
Tex om man pratar i telefonen och han står och tjatar.
För att han ska förstå att man tycker det är irriterande och för att han ska lära sig vänta får han prata i telefonen medans den som tränar med honom stör honom och tjatar.
Han blir så klart lite aggressiv och irriterad...
Sedan pratar dom om det och han får förklara hur han tyckte det var, så det blir även träning i att kunna uttrycka sig på rätt sätt.
Och som sagt, man ser verkligen framsteg på träningen och det känns jätte skönt.
Man märker på honom att han har blivit mycket lugnare och har liiiiite lättare att hålla sig stilla och liiiite bättre på att lyssna, och varje litet framsteg, oavsett hur stort eller litet det är, så är det en stor händelse både för mig och Kevin och vår familj =)
På Lördags kvällen kom syter och hennes sambo förbi.
Kevin va dock ganska trött, men det funkade ändå.
Pratade lite med sis innan det va dax för mig att bege mig vidare då jag skulle åka och sjunga karaoke med L & S.
Det va jätte skoj, hade inte vart iväg på karaoke sen dacke fejden hahaha...
För mig blev det dock inget ölandes då jag tog bilen, plus att jag skulle upp tidigt på Söndagen.
På natten fick Kevin ytterligare stora intensiva EP- anfall och det va bara att ge stesolid.
Jag lade mig bredvid honom i sängen ett tag och somnade där.
Söndag= Hemgång...
Vi vaknade tidigt på Söndagen, Kevin sov lite längre då han haft en mycket jobbig natt med anfall...
Vi började packa ihop hans grejor och sen va han hungrig och ville ha frukost.
Vi hade en del inbokat på Söndagen me, men eftersom han inte va helt 100 så ville han bara vara hemma och det kan jag förstå.
Han satt och spelade medans jag fixade hans grejer.
Fick sy hans jacka för den hade spruckit i sömmen.
Klockan gick allt snabbare och snart va klockan 15:30 och det va då taxin skulle komma och hämta honom.
Han va lite småsur och tyckte de va tråkigt att åka taxi och tyckte vi kunde hämta och lämna istället.
Då förklarade vi att taxin inte kostade ngt, men att köra bil kostar ju en del och om vi skulle hålla påa tt åka fram och tillbaks så skulle det inte finnas pengar kvar att göra ngt roligt.
Han köpte det men va inte helt nöjd med svaret.
Denna helgen med Kevin har varit alldeles underbar, vi har knappt bråkat, det har inte varit mycket tjat.
Jag tror ju att det är en kombination av att han får sin träning, men även att jag har fått medicin mot min ADHD och har själv lättare att kontrollera mina känslor och blir inte lika lättirriterad och är mycket lugnare i mig själv, och det om ngt känner ju Kevin av.
Så den här gången blev det extra jobbigt att säga hej då eftersom det gick relativt bra...
Men han va nöjd med helgen iaf och det är de som är huvudsaken.
Jag har ju längtat efter min älskling så jag höll på att krevera så det va skönt att få komma hem och äntligen vara med honom igen, även om det är gott att få sakna varandra ibland <3
Ha det underbart tills nästa gång...
Vååååår!!!!
Så underbart nu när våren är här.
Man blir mycket piggare och gladare när solen tittar fram.
I Torsdags pratade jag med personalen på Gläntan.
Varje Torsdag får barnen med sig 4:- till skolan, för att då har dom fika där.
Men när Kevin kom hem hade han haft med sig lite mer pengar än vad han hade när han åkte dit!!!
Vi pratade om hur vi haade haft problem med det tidigare, men att det har avtagit efter att vi fått hjälp från autismcentret.
Sedan sa dom även att han hade massa leksaker i sitt rum som dom inte kände igen, det va tydligen massa smågubbar och dylikt.
De skulle göra en lista på sakerna och sedan återkomma.
När jag pratat färdigt med dom så pratade jag självklart med lilleman...
Han kommer till mamma på Fredag och det ska bli sååååå mysigt.
Han berättade lite om vad som hade hänt och vi kom överens om att vi skulle försöka reda ut det när han kom till mommo.
Han har dock inte sagt ngt mer om rökningen... ska bli kul och se hur han beter sig nu...
Vi har väl en del vänner att besöka denna gång så det kommer bli en del åkandes hit och dit.
Hörs efter helgen
Liten börjar bli stor...
När vi va i Västerås på möte så hade Kevin gjort en jätte fin teckning som jag hade tänkt fota och lägga upp då men glömde att fota den.
Nu har jag iaf gjort det:
Blev alldeles varm i hjärtat när han stolt sprang och hämtade den.
Hans gamla mobiltelefon som han hade har gått sönder =(
Helt förkrossad var han när han berättade det.
Jag och Jens hade beställt 2 st telefoner som föreställde kopia på Iphone 4.
Kevin tyckte att min iphone va fin och ville gärna ha en sådan. Självklart skulle han inte i dagsläget få en iphone så vi bestämde att Kevin skulle få den ena och T den andra.
När jag berättade för Kevin att vi beställt en ny telefon blev han jätte glad och bad mig skicka en bild på den.
Han sa inte så mycket mer än att den är väl ok.
...han ville så klart ha den på en gång, men jag sa att han får den nästa gång han kommer till Stockholm.
Så nu i helgen var det dax att åka till mormor.
När han kom dit och fick sin telefon ringde han på en gång.
Man riktigt hörde hur stort hans leende var när han sa: Mamma, jag har den nu!! Telefonen du vet... Tack, den va snygg.
Inte som en riktigt Iphone dock, men myyyyycket häftigare än hans gamla telefon, det va ju liksom dax att få en telefon för stora killar nu.
Mamma min åkte och hämtade Kevin i Fredags då vi inte hann boka riksfärdtjänst.
Det gick bra och Kevin va nöjd.
Idag ringde min kära mor och vi pratade lite om hur helgen hade varit.
Det hade gått bra med Kevin som vanligt när han är hos min mamma.
Haft en del anfall som vanligt, men annars inget speciellt.
Dom hade varit i Forum och handlat lite, käkat pizza och spelat spel.
Sedan hade Kevin även berättat att han hade tjuvrökt med C som oxå bor där på Gläntan!!!
Och när mamma kom in i köket så hade Kevin stått under fläkten och rökt!!!!
Hallå liksom... min lilla bebis!!! Röka!!!
Och hur förklarar man för en kille som inte knappt förstår rätt och fel att det är skadligt att röka?
Och hur ska jag som själv började röka när jag va 13 år få honom att inse att det inte är bra att röka??
Ja... vad säger man!!
Nu är han iaf tillbaks på Gläntan, min snälla mamma körde hem honom.
Hoppas alla haft en lika underbar helg som jag har haft.
Kram på er
Nu har jag iaf gjort det:
Blev alldeles varm i hjärtat när han stolt sprang och hämtade den.
Hans gamla mobiltelefon som han hade har gått sönder =(
Helt förkrossad var han när han berättade det.
Jag och Jens hade beställt 2 st telefoner som föreställde kopia på Iphone 4.
Kevin tyckte att min iphone va fin och ville gärna ha en sådan. Självklart skulle han inte i dagsläget få en iphone så vi bestämde att Kevin skulle få den ena och T den andra.
När jag berättade för Kevin att vi beställt en ny telefon blev han jätte glad och bad mig skicka en bild på den.
Han sa inte så mycket mer än att den är väl ok.
...han ville så klart ha den på en gång, men jag sa att han får den nästa gång han kommer till Stockholm.
Så nu i helgen var det dax att åka till mormor.
När han kom dit och fick sin telefon ringde han på en gång.
Man riktigt hörde hur stort hans leende var när han sa: Mamma, jag har den nu!! Telefonen du vet... Tack, den va snygg.
Inte som en riktigt Iphone dock, men myyyyycket häftigare än hans gamla telefon, det va ju liksom dax att få en telefon för stora killar nu.
Mamma min åkte och hämtade Kevin i Fredags då vi inte hann boka riksfärdtjänst.
Det gick bra och Kevin va nöjd.
Idag ringde min kära mor och vi pratade lite om hur helgen hade varit.
Det hade gått bra med Kevin som vanligt när han är hos min mamma.
Haft en del anfall som vanligt, men annars inget speciellt.
Dom hade varit i Forum och handlat lite, käkat pizza och spelat spel.
Sedan hade Kevin även berättat att han hade tjuvrökt med C som oxå bor där på Gläntan!!!
Och när mamma kom in i köket så hade Kevin stått under fläkten och rökt!!!!
Hallå liksom... min lilla bebis!!! Röka!!!
Och hur förklarar man för en kille som inte knappt förstår rätt och fel att det är skadligt att röka?
Och hur ska jag som själv började röka när jag va 13 år få honom att inse att det inte är bra att röka??
Ja... vad säger man!!
Nu är han iaf tillbaks på Gläntan, min snälla mamma körde hem honom.
Hoppas alla haft en lika underbar helg som jag har haft.
Kram på er
Möte i Västerås!
Igår va vi på möte i Västerås, dit Kevin har flyttat.
Det var ett utvärderingsmöte.
Jag, min mamma och min syster åkte dit och med oss hade vi en tv och playstation till Kevin.
Mötet gick bra. Där var även handläggaren från kommunen för att se att allt gick som det skulle och att gläntan hållt det dom lovat.
Det va så skönt, för först så gick dom igenom hur situationen va när Kevin kom, varför han blev placerad etc.
Och att äntligen få det svart på vitt att dom har sett hans beteende och problematik precis så som det har varit hemma när man med näbbar och klor fått försvara sig och försöka övertyga idioter som tror att man överdrivit och hittat på. Dom hade skrivit ner allt om hur dom uppfattat Kevin och sedan vad dom hade satt in för åtgärder, vilket resultat det gett etc.
Kevin har gjort enorma framsteg sedan han flyttade dit.
Både på sitt sociala beteende och även skolsituationen.
Jag sa till dom att man märker stor skillnad på Kevin, även om han fortfarande agerar ut lite mot mig så är det helt klar mycket bättre redan.
Han har vuxit så mycket och tycker så klart det är super skoj att vara längre än mamma...
Efter mötet fick vi lucnch som Kevin varit med och valt och hjälpt till att laga.
Lövbiffroulader med vitlöksost i en, och gräslök i den andra =)
Det va super gott och Kevin åt som en hel karl.
Lite "frisk luft" efter maten i samband med att vi skulle hämta grejerna från bilen.
Kevin va eld och lågor....
Vi tog upp tv´n och allt annat, hade även inhandlat massa nya kläder.
Det är himla kul att handla kläder till Kevin för han blir såååå glad, han älskar tex skjortor, blev jätte glad över 2 som jag köpt.
Moster och H hjälptes åt att packa upp tv´n medans jag och mamma tittade på, det är ju fruktansvärt jobbigt att se andra slita ;)
Kevin blev nöjd och vi satte oss och spelade lite när allt va inkopplat.
När det va dax för oss att åka va Kevin oxå ganska "mätt" på vårt besök...
Så tack och hej för denna gång, men han va nöjd iaf.
På vägen mot Gläntan... såååå fint...
Så klart känns det i hjärtat när man åker därifrån.
Men man ser hur pass bra han trivs där så då blir det inte lika jobbigt.
Ha de bäst...
Det var ett utvärderingsmöte.
Jag, min mamma och min syster åkte dit och med oss hade vi en tv och playstation till Kevin.
Mötet gick bra. Där var även handläggaren från kommunen för att se att allt gick som det skulle och att gläntan hållt det dom lovat.
Det va så skönt, för först så gick dom igenom hur situationen va när Kevin kom, varför han blev placerad etc.
Och att äntligen få det svart på vitt att dom har sett hans beteende och problematik precis så som det har varit hemma när man med näbbar och klor fått försvara sig och försöka övertyga idioter som tror att man överdrivit och hittat på. Dom hade skrivit ner allt om hur dom uppfattat Kevin och sedan vad dom hade satt in för åtgärder, vilket resultat det gett etc.
Kevin har gjort enorma framsteg sedan han flyttade dit.
Både på sitt sociala beteende och även skolsituationen.
Jag sa till dom att man märker stor skillnad på Kevin, även om han fortfarande agerar ut lite mot mig så är det helt klar mycket bättre redan.
Han har vuxit så mycket och tycker så klart det är super skoj att vara längre än mamma...
Efter mötet fick vi lucnch som Kevin varit med och valt och hjälpt till att laga.
Lövbiffroulader med vitlöksost i en, och gräslök i den andra =)
Det va super gott och Kevin åt som en hel karl.
Lite "frisk luft" efter maten i samband med att vi skulle hämta grejerna från bilen.
Kevin va eld och lågor....
Vi tog upp tv´n och allt annat, hade även inhandlat massa nya kläder.
Det är himla kul att handla kläder till Kevin för han blir såååå glad, han älskar tex skjortor, blev jätte glad över 2 som jag köpt.
Moster och H hjälptes åt att packa upp tv´n medans jag och mamma tittade på, det är ju fruktansvärt jobbigt att se andra slita ;)
Kevin blev nöjd och vi satte oss och spelade lite när allt va inkopplat.
När det va dax för oss att åka va Kevin oxå ganska "mätt" på vårt besök...
Så tack och hej för denna gång, men han va nöjd iaf.
På vägen mot Gläntan... såååå fint...
Så klart känns det i hjärtat när man åker därifrån.
Men man ser hur pass bra han trivs där så då blir det inte lika jobbigt.
Ha de bäst...
Vart tar tiden vägen...
Insåg precis att det är huuuuuur länge sen som helst som jag skrev ngt.
Har inte haft inspiration till det.
För en vecka sen, dvs förra Fredagen så fyllde min lillplutt 15 år!!!!
Herre guuuud... Jag kommer ju ihåg när jag va 15 och man tyckte att man va jätte vuxen och alla andra va totalt dumma i huvudet.
Jag och kevin 1996
Nu är det ju inte riktigt samma sak med Kevin då han har de diagnoser han har.
Han är ju verkligen inte som en 15 åring.
Dom senaste veckorna som har gått har han inte velat prata så mycket med mig i tele.
När han väl ringt så har det mest varit för att han vill att jag ska skicka t ex mat... Hahaha, blir så full i skratt när han säger det så brukar jag fråga, men får ni ingen mat där?
Jo, svarar han surt, men den e så jävla äcklig så du får faktiskt skicka lite mat.
Vet inte hur många gånger vi haft de samtalet, men återigen får man då förklara att jag inte kan, eller får skicka mat etc. Oftast så blir han skit sur och bara slänger på luren.
Eller så ringer han när han vill att jag ska köpa ngt som vilken tonåring som helst.
Har skickat lite filmer som han velat ha som dom inte fått tag i därborta till bonusskåpet.
Det är ju meningen att han ska få samla "mistlar", varje gång han gör ngt bra eller sköter sina uppgifter får han en mistel. För dom kan han sedan hadla i det sk bonusskåpet. Där ligger det grejer som ungdomarna själva bestämt och på så sätt så har dom sin morot.
Så klart så är det ett låst glasskåp så att dom hela tiden kan se grejerna dom så gärna vill ha och motivera sig själva.
Inför sin födelsedag hade Kevin bestämt att vi skulle gå på bio hela gänget.
Så på Fredag samlades vi alla hemma hos min mamma så klart.
Även Kevin bonus moffa hade kommit från Kungshamn och hälsat på, så vi blev minst sagt trångbodda hos mamma då både hon, Kevin, moffa, jag, min älskling och hans 2 barn skulle sova där...
Nämnde jag att mamma har en 2:a... hahaha
Trodde faktiskt att det skulle bli jobbigt och påfrestande för Kevin, men hela helgen gick över förväntan bra.
På Fredagen när vi kom till mamma så fick Kevin det han ville ha: pengar så klart...
Sen satt vi och pratade lite och han visade sina fina byxor han fått från gläntan i paket.
Han har vuxit som f-n... Herregud... nu kan man snacka om att man känner sig som en räka...
Tyvärr ville han inte ställa upp på bild, han hatar att fotograferas, och vi lyckades inte övertala honom på ngt sätt.
På Lördag var det dax för bio på Heron city.
Det va Kevin, jag, min kärlek och hans 2 barn, min mamma, bonus moffa, min syster och hennes älskling.
Eftersom F, Jens dotter, bara är 6 så fick vi välja en annan film åt henne.
Kevin fick bestämma om jag eller Jens skulle följa med på Narnia... Jens så klart, för då hade han ju alla sina favvokillar med, dvs, Jens, T, moffa och systers kille B...
Så jag och F gick och såg: Va inte rädd långa farbrorn... hahaha
Efter bion va Kevin ganska trött och vi hade bestämt från början att vi skulle ha tårta på Söndagen, men det ville inte Kevin, så vi styrde om planerna och handlade grejor och åkte hem och fikade.
Han va mycket trött efter bion, och det är ju förståeligt, så han va ganska så stinslig och som vanligt så lyssnade han inte ett ord på vad jag sa.
Då kände man alla dom här jobbiga känslorna komma upp till ytan igen...
Kan nog inte ens föreställa mig vilket kaos det måste bli i Kevins huvud om det blir så för mig...
Söndag, sista dagen på helgen och innan hemfärd.
Vi åkte till Nacka Forum för att titta lite. Förklarade alla regler för barnen ett flertal gånger så att lilleman oxå skulle förstå. Mycket enkelt, spring inte iväg, bråka inte och vi går tillsammans.
Funkade faktiskt riktigt bra.
Kevin har lite svårt att inte springa, så jag sa till han att idag ska du få träna på att inte springa, och det klarade han nästan helt.
Jag vet att många tycker det är konstigt att jag inte visat dessmer känslor när det gäller Kevin.
Dels så beror det på att vi har haft det så otroligt intensivt och jobbigt och levt så gott som isolerade från omvärlden under nästan 10 år.
Det har bara eskalerat så vi hade nästan ihjäl varandra till slut, och det dröjde många, många år innan vi fick ngn form av hjälp över huvud taget, har bara haft hjälp dom senaste 2 1/2 åren han bodde hemma, så när han flyttade fick jag äntligen andas.
Sen så har jag själv inte berättat att jag oxå har en diagnos.
Jag har grov ADHD och började inte medicinera för det förens i höstas.
Så det har inte varit lätt alla gånger vill jag lova.
Men på Söndag kom det som en bomb.
Det va så fruktansvärt jobbigt att lämna Kevin.
Så mycket blandade känslor.
Det gjorde ont i mammahjärtat, det nästan förblödde, samtidigt som tiden inte kunde gå snabbt nog till vi skulle åka. Så när vi satt i bilen så kändes det som att tårarna aldrig skulle sluta rinna...
Som tur är så har jag en underbar pojkvän som bara fanns där och bara att få hålla han i handen gjorde så otroligt mycket, det kändes tryggt
Ha en underbar helg alla fina, Kram på er
Har inte haft inspiration till det.
För en vecka sen, dvs förra Fredagen så fyllde min lillplutt 15 år!!!!
Herre guuuud... Jag kommer ju ihåg när jag va 15 och man tyckte att man va jätte vuxen och alla andra va totalt dumma i huvudet.
Jag och kevin 1996
Nu är det ju inte riktigt samma sak med Kevin då han har de diagnoser han har.
Han är ju verkligen inte som en 15 åring.
Dom senaste veckorna som har gått har han inte velat prata så mycket med mig i tele.
När han väl ringt så har det mest varit för att han vill att jag ska skicka t ex mat... Hahaha, blir så full i skratt när han säger det så brukar jag fråga, men får ni ingen mat där?
Jo, svarar han surt, men den e så jävla äcklig så du får faktiskt skicka lite mat.
Vet inte hur många gånger vi haft de samtalet, men återigen får man då förklara att jag inte kan, eller får skicka mat etc. Oftast så blir han skit sur och bara slänger på luren.
Eller så ringer han när han vill att jag ska köpa ngt som vilken tonåring som helst.
Har skickat lite filmer som han velat ha som dom inte fått tag i därborta till bonusskåpet.
Det är ju meningen att han ska få samla "mistlar", varje gång han gör ngt bra eller sköter sina uppgifter får han en mistel. För dom kan han sedan hadla i det sk bonusskåpet. Där ligger det grejer som ungdomarna själva bestämt och på så sätt så har dom sin morot.
Så klart så är det ett låst glasskåp så att dom hela tiden kan se grejerna dom så gärna vill ha och motivera sig själva.
Inför sin födelsedag hade Kevin bestämt att vi skulle gå på bio hela gänget.
Så på Fredag samlades vi alla hemma hos min mamma så klart.
Även Kevin bonus moffa hade kommit från Kungshamn och hälsat på, så vi blev minst sagt trångbodda hos mamma då både hon, Kevin, moffa, jag, min älskling och hans 2 barn skulle sova där...
Nämnde jag att mamma har en 2:a... hahaha
Trodde faktiskt att det skulle bli jobbigt och påfrestande för Kevin, men hela helgen gick över förväntan bra.
På Fredagen när vi kom till mamma så fick Kevin det han ville ha: pengar så klart...
Sen satt vi och pratade lite och han visade sina fina byxor han fått från gläntan i paket.
Han har vuxit som f-n... Herregud... nu kan man snacka om att man känner sig som en räka...
Tyvärr ville han inte ställa upp på bild, han hatar att fotograferas, och vi lyckades inte övertala honom på ngt sätt.
På Lördag var det dax för bio på Heron city.
Det va Kevin, jag, min kärlek och hans 2 barn, min mamma, bonus moffa, min syster och hennes älskling.
Eftersom F, Jens dotter, bara är 6 så fick vi välja en annan film åt henne.
Kevin fick bestämma om jag eller Jens skulle följa med på Narnia... Jens så klart, för då hade han ju alla sina favvokillar med, dvs, Jens, T, moffa och systers kille B...
Så jag och F gick och såg: Va inte rädd långa farbrorn... hahaha
Efter bion va Kevin ganska trött och vi hade bestämt från början att vi skulle ha tårta på Söndagen, men det ville inte Kevin, så vi styrde om planerna och handlade grejor och åkte hem och fikade.
Han va mycket trött efter bion, och det är ju förståeligt, så han va ganska så stinslig och som vanligt så lyssnade han inte ett ord på vad jag sa.
Då kände man alla dom här jobbiga känslorna komma upp till ytan igen...
Kan nog inte ens föreställa mig vilket kaos det måste bli i Kevins huvud om det blir så för mig...
Söndag, sista dagen på helgen och innan hemfärd.
Vi åkte till Nacka Forum för att titta lite. Förklarade alla regler för barnen ett flertal gånger så att lilleman oxå skulle förstå. Mycket enkelt, spring inte iväg, bråka inte och vi går tillsammans.
Funkade faktiskt riktigt bra.
Kevin har lite svårt att inte springa, så jag sa till han att idag ska du få träna på att inte springa, och det klarade han nästan helt.
Jag vet att många tycker det är konstigt att jag inte visat dessmer känslor när det gäller Kevin.
Dels så beror det på att vi har haft det så otroligt intensivt och jobbigt och levt så gott som isolerade från omvärlden under nästan 10 år.
Det har bara eskalerat så vi hade nästan ihjäl varandra till slut, och det dröjde många, många år innan vi fick ngn form av hjälp över huvud taget, har bara haft hjälp dom senaste 2 1/2 åren han bodde hemma, så när han flyttade fick jag äntligen andas.
Sen så har jag själv inte berättat att jag oxå har en diagnos.
Jag har grov ADHD och började inte medicinera för det förens i höstas.
Så det har inte varit lätt alla gånger vill jag lova.
Men på Söndag kom det som en bomb.
Det va så fruktansvärt jobbigt att lämna Kevin.
Så mycket blandade känslor.
Det gjorde ont i mammahjärtat, det nästan förblödde, samtidigt som tiden inte kunde gå snabbt nog till vi skulle åka. Så när vi satt i bilen så kändes det som att tårarna aldrig skulle sluta rinna...
Som tur är så har jag en underbar pojkvän som bara fanns där och bara att få hålla han i handen gjorde så otroligt mycket, det kändes tryggt
Ha en underbar helg alla fina, Kram på er
Bara...
Ibland är man bara ledsen och besviken i hela kroppen...
Just nu känns det så...
Varför kan inte jag få känna att jag är allt för någon??
Att jag verkligen betyder otroligt mycket för någon...
Bara få känna att någon blir så glad av att se mig att det bara bubblar i hela kroppen?
Bara veta att det finns någon som aldrig skulle göra ngt för att såra mig...
Varför är det ok att ljuga för mig?
Varför är det ok att slänga all skit på mig?
Varför är det ok att bara ta mig förgiven?
Har ett stort hål i mitt hjärta och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, så är det ändå jag som gjort fel...
Jag har inte ljugit...
Jag skriker inte på någon annan om det är jag som gjort fel, jag säger förlåt...
Just nu känns det så...
Varför kan inte jag få känna att jag är allt för någon??
Att jag verkligen betyder otroligt mycket för någon...
Bara få känna att någon blir så glad av att se mig att det bara bubblar i hela kroppen?
Bara veta att det finns någon som aldrig skulle göra ngt för att såra mig...
Varför är det ok att ljuga för mig?
Varför är det ok att slänga all skit på mig?
Varför är det ok att bara ta mig förgiven?
Har ett stort hål i mitt hjärta och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, så är det ändå jag som gjort fel...
Jag har inte ljugit...
Jag skriker inte på någon annan om det är jag som gjort fel, jag säger förlåt...
Gott nytt...
Julen är över och ett nytt år har börjat.
Vi har haft en supermysig jul och ett underbart slut på 2010 och en fantastisk början på det nya året.
Självklart har Kevin varit hemma under julen.
Han kom hem den 21:a dec till sin älskade mommo.
Jag kom sent på kvällen eftersom jag hade jobbat på dagen, sen hade jag 5 timmars bilkörning.
Hela veckan innan har Kevin ringt och berättat att han har massa julklappar till oss och att han vill att vi skulle öppna dom redan när han kom.
Så när jag kommer till min kära mor den 21:a på kvällen nästan flyger han på mig med en julklapp =)
Jag hinner knappt ta av mig ytterkläderna så säger han ivrigt: Jag kan öppna den åt dig och sliter upp paketet.
I de låg ett jättefint halsband som han hade gjort själv med glas/ sten pärlor.
Det va superfint, trodde först han hade köpt det, men icke.
Sedan fick jag en bamsekram och han lyfte upp mig som ingenting.
Han har ju vuxit så otroligt mycket...
Alla vi va jättetrötta så efter många om och men och en massa tjatter så hoppade vi i säng.
Kaffe på sängen när man vaknade, inte alls fel =)
Sedan va de dax att åka till Nacka Forum för att inhandla de sista julklapparna.
Trodde inte jag skulle kunna köpa en endaste julklapp eller ens klara December ut då mina pengar uteblivit x antal veckor...
Men det finns vissa människor, som verkligen har ett hjärta av guld, som trots att det är jul och man har tonvis med utgifter, erbjuder sig att låna mig pengar för att vi ska kunna ha en ordentlig jul...
Vet fortfarande inte hur jag någonsin ska kunna tacka denna underbara människa, du vet vem du är och jag ska nog komma på ngt bra ;-)
I Forum gick det över förväntan bra med Kevin =)
Han va riktigt duktig på att lyssna, försvann bara ett par gånger, men denna gång hade han sin mobil med så jag kunde ringa honom :-)
När vi båda var nöjda åkte vi hem till mommo igen för att jag sedan återigen skulle ut på shoppingtur.
Hade lite kvar att handla till lilleman och sedan va jag tvungen att handla hem mat då min älskade Jens och F oxå skulle komma och fira jul med oss i Stockholm.
Så jag och min fina kusin S åkte och fortsatte handla.
Under tiden vi handlade fick jag ett samtal av min kärlek som sa att dom skulle åka redan på natten till Torsdag istället för Torsdag på dagen.
Jag blev överlycklig <3
På Torsdag när vi vaknade va Kevin alldeles till sig av lycka.
Det va ju ett tag sen han träffade både Jens och F =)
Vi bestämde att vi skulle möta upp dem i Forum.
Sagt och gjort.
När vi kom dit satt dom och åt frukost så vi satte oss med dom tills de ätit klart.
Kevin ville ha lite pommes med bea dipp, så de fixade han.
Det blev nog lite för mycket för Kevin, för när vi varit i Forum ett tag så började han bli lite stinslig.
Vi började röra oss hem till min mamma eftersom hon och Kevin skulle sova hos min syster och hennes sambo.
Jag, Älsklingen och F åkte till huset och fixade klart med alla julklappar som skulle med till syster där vi skulle fira jul.
Julfton =))
Kevin ringde direkt på morgonen och undrade när vi skulle komma.
Just då satt vi och åt frukost så jag sa att vi skulle höra av oss lite senare, vi hade riktat in oss på att vara där till runt 13- tiden.
När vi va klara och hade packat ihop allt ringde jag till syster min och fick vägbeskrivning då jag aldrig varit hos dem sen hon flyttat dit.
Dessvärre hade jag en riktigt dålig start på dagen, så jag va ganska så vimsig ( mer än vanligt ) så trots att jag visste precis vart vi skulle så guidar jag en jä-la avfart fel så vi fick lite sightseeing innan vi väl kom rätt igen.
Men när vi väl kom till syster så hade dom gjort de jätte mysigt.
Det va fullt med julklappar under granen och barnens ögon blev så stora så jag trodde dom skulle trilla ut...
Efter ett tag så började det bli otåligt.
Vi skulle äta, men Kevin ville inte ha ngt, han brukar inte äta speciellt mycket på julafton då han är så spänd över allt annat.
Tomten skulle komma så han stod med jämna mellanrum och tittade ut genom fönstret och tyckte sig allt mer ofta se ngt röra sig mellan träden...
Sååå var det äntligen dax.
Det bankade hårt på dörren... vi gick och öppnade och där stod han... Jultomten...
Kevin hämtade en julmust och en clementin och gav dessutom en kram till tomten.
Även F gav honom en kram.
Han fick en stol att sätta sig på och började gräva i sin stora tomtesäck.
Han va superfin tomten och så fruktansvärt bra och trevlig.
När det va dax för honom att gå vidare så ville Kevin och F fortsätta dela ut resten av klapparna.
Som vanligt så blev det mer paket än vad man tänkt sig...
Alla fick paket, tom jag och älsklingen... hahaha...
Klockan tickade på och jag försökte få Kevin till att följa med oss och sova i huset...
Han fick själv bestämma eftersom det blev så ångestladdat sist.
Efter många om och men så bestämde han sig för att följa med.
Vi packade ihop alla våra tillhörigheter och begav oss mot Värmdö.
Alla va trötta och det hade varit många dagar med mycket roligt som hänt, så Kevin va lite smått aggressiv, men vi lyckades få honom att somna i lugn och ro iaf.
Juldagen hade vi tänkt åka och kolla runt lite, men det var tvärstängt överallt... hahaha
Kevin va jättetrött och hade bestämt att han ville åka till mommo idag igen.
Så vi åkte dit och tog en fika och lämnade sedan honom där.
Vi kan fortfarande inte vara ihop mer än ett par dagar i streck för då blir det knas.
Då kommer de gamla tendenserna tillbaks och han blir aggressiv mot mig och eftersom han nu vet om att han är både större och starkare än mig så går han mot mig, puttar mig lite och är svart i ögonen.
Men efter en natt hos mommo va han redo att komma igen =)
Vi åkte och hämtade honom och va runt och hälsade på lite vänner till mig.
Det gick riktigt bra att göra det med Kevin trots lite smådispyter =))
Kevin ska stanna till den 3:e Januari, men firade nyår med mommo i Stockholm medans jag och min kärlek åkte ner till V- berg den 29:e för att fira in det nya året i goda vänners lag.
Vi bjöd på 3- rätters så vi hade en del att göra.
Älsklingen åkte och handlade det sista medans jag va hemma och förberedde.
När han kom hem så fick jag dessa vackra blommor <3
Önskar er alla ett fantastiskt kommande år med massa kärlek och lycka.
Puss & Kram Zessan
Vi har haft en supermysig jul och ett underbart slut på 2010 och en fantastisk början på det nya året.
Självklart har Kevin varit hemma under julen.
Han kom hem den 21:a dec till sin älskade mommo.
Jag kom sent på kvällen eftersom jag hade jobbat på dagen, sen hade jag 5 timmars bilkörning.
Hela veckan innan har Kevin ringt och berättat att han har massa julklappar till oss och att han vill att vi skulle öppna dom redan när han kom.
Så när jag kommer till min kära mor den 21:a på kvällen nästan flyger han på mig med en julklapp =)
Jag hinner knappt ta av mig ytterkläderna så säger han ivrigt: Jag kan öppna den åt dig och sliter upp paketet.
I de låg ett jättefint halsband som han hade gjort själv med glas/ sten pärlor.
Det va superfint, trodde först han hade köpt det, men icke.
Sedan fick jag en bamsekram och han lyfte upp mig som ingenting.
Han har ju vuxit så otroligt mycket...
Alla vi va jättetrötta så efter många om och men och en massa tjatter så hoppade vi i säng.
Kaffe på sängen när man vaknade, inte alls fel =)
Sedan va de dax att åka till Nacka Forum för att inhandla de sista julklapparna.
Trodde inte jag skulle kunna köpa en endaste julklapp eller ens klara December ut då mina pengar uteblivit x antal veckor...
Men det finns vissa människor, som verkligen har ett hjärta av guld, som trots att det är jul och man har tonvis med utgifter, erbjuder sig att låna mig pengar för att vi ska kunna ha en ordentlig jul...
Vet fortfarande inte hur jag någonsin ska kunna tacka denna underbara människa, du vet vem du är och jag ska nog komma på ngt bra ;-)
I Forum gick det över förväntan bra med Kevin =)
Han va riktigt duktig på att lyssna, försvann bara ett par gånger, men denna gång hade han sin mobil med så jag kunde ringa honom :-)
När vi båda var nöjda åkte vi hem till mommo igen för att jag sedan återigen skulle ut på shoppingtur.
Hade lite kvar att handla till lilleman och sedan va jag tvungen att handla hem mat då min älskade Jens och F oxå skulle komma och fira jul med oss i Stockholm.
Så jag och min fina kusin S åkte och fortsatte handla.
Under tiden vi handlade fick jag ett samtal av min kärlek som sa att dom skulle åka redan på natten till Torsdag istället för Torsdag på dagen.
Jag blev överlycklig <3
På Torsdag när vi vaknade va Kevin alldeles till sig av lycka.
Det va ju ett tag sen han träffade både Jens och F =)
Vi bestämde att vi skulle möta upp dem i Forum.
Sagt och gjort.
När vi kom dit satt dom och åt frukost så vi satte oss med dom tills de ätit klart.
Kevin ville ha lite pommes med bea dipp, så de fixade han.
Det blev nog lite för mycket för Kevin, för när vi varit i Forum ett tag så började han bli lite stinslig.
Vi började röra oss hem till min mamma eftersom hon och Kevin skulle sova hos min syster och hennes sambo.
Jag, Älsklingen och F åkte till huset och fixade klart med alla julklappar som skulle med till syster där vi skulle fira jul.
Julfton =))
Kevin ringde direkt på morgonen och undrade när vi skulle komma.
Just då satt vi och åt frukost så jag sa att vi skulle höra av oss lite senare, vi hade riktat in oss på att vara där till runt 13- tiden.
När vi va klara och hade packat ihop allt ringde jag till syster min och fick vägbeskrivning då jag aldrig varit hos dem sen hon flyttat dit.
Dessvärre hade jag en riktigt dålig start på dagen, så jag va ganska så vimsig ( mer än vanligt ) så trots att jag visste precis vart vi skulle så guidar jag en jä-la avfart fel så vi fick lite sightseeing innan vi väl kom rätt igen.
Men när vi väl kom till syster så hade dom gjort de jätte mysigt.
Det va fullt med julklappar under granen och barnens ögon blev så stora så jag trodde dom skulle trilla ut...
Efter ett tag så började det bli otåligt.
Vi skulle äta, men Kevin ville inte ha ngt, han brukar inte äta speciellt mycket på julafton då han är så spänd över allt annat.
Tomten skulle komma så han stod med jämna mellanrum och tittade ut genom fönstret och tyckte sig allt mer ofta se ngt röra sig mellan träden...
Sååå var det äntligen dax.
Det bankade hårt på dörren... vi gick och öppnade och där stod han... Jultomten...
Kevin hämtade en julmust och en clementin och gav dessutom en kram till tomten.
Även F gav honom en kram.
Han fick en stol att sätta sig på och började gräva i sin stora tomtesäck.
Han va superfin tomten och så fruktansvärt bra och trevlig.
När det va dax för honom att gå vidare så ville Kevin och F fortsätta dela ut resten av klapparna.
Som vanligt så blev det mer paket än vad man tänkt sig...
Alla fick paket, tom jag och älsklingen... hahaha...
Klockan tickade på och jag försökte få Kevin till att följa med oss och sova i huset...
Han fick själv bestämma eftersom det blev så ångestladdat sist.
Efter många om och men så bestämde han sig för att följa med.
Vi packade ihop alla våra tillhörigheter och begav oss mot Värmdö.
Alla va trötta och det hade varit många dagar med mycket roligt som hänt, så Kevin va lite smått aggressiv, men vi lyckades få honom att somna i lugn och ro iaf.
Juldagen hade vi tänkt åka och kolla runt lite, men det var tvärstängt överallt... hahaha
Kevin va jättetrött och hade bestämt att han ville åka till mommo idag igen.
Så vi åkte dit och tog en fika och lämnade sedan honom där.
Vi kan fortfarande inte vara ihop mer än ett par dagar i streck för då blir det knas.
Då kommer de gamla tendenserna tillbaks och han blir aggressiv mot mig och eftersom han nu vet om att han är både större och starkare än mig så går han mot mig, puttar mig lite och är svart i ögonen.
Men efter en natt hos mommo va han redo att komma igen =)
Vi åkte och hämtade honom och va runt och hälsade på lite vänner till mig.
Det gick riktigt bra att göra det med Kevin trots lite smådispyter =))
Kevin ska stanna till den 3:e Januari, men firade nyår med mommo i Stockholm medans jag och min kärlek åkte ner till V- berg den 29:e för att fira in det nya året i goda vänners lag.
Vi bjöd på 3- rätters så vi hade en del att göra.
Älsklingen åkte och handlade det sista medans jag va hemma och förberedde.
När han kom hem så fick jag dessa vackra blommor <3
Önskar er alla ett fantastiskt kommande år med massa kärlek och lycka.
Puss & Kram Zessan
Dagarna bara går...
Känns som att tiden rinner iväg.
I Måndags ringde min älskade Kevin och va lite ledsen.
Han ville inte vara kvar där... Jag frågade varför och han sa att det va alldeles för mycket regler och att just nu hade han tråkigt och ville hem.
Vi pratade lite och jag förklarade för honom att även om han skulle komma hem så skulle det vara precis samma regler hemma som där...
Han blev lite halvsur, men efter ett tag så lugnade han ner sig.
Sen ringde han och frågade mig om jag kunde skicka veckopeng...
Men då hade jag redan pratat med H, Kevins handledare om detta och dom får veckopeng där borta såvida dom har gjort de dom ska och skött sig, vilket även va de som gällde hemma.
Plus att dom kan tjäna sk mistlar, för dessa mistlar kan Kevin köpa saker ur bonusskåpet.
Det är ett skåp där personalen lägger saker som barnen gärna vill ha och Kevin har valt att ha bl a filmer, cocacola etc som han redan kunnat köpa både film och cola :-)
Dom hade fått ris och currysås härom dan. Kevin tyckte de va supergott, så han bad mig även att jag skulle skicka över lite ris och curry...
Man kan ju inte annat än skratta samtidigt som jag försökte förklara att jag inte får skicka dit mat...
Han har mycket nytt att lära sig, men enligt personalen så går det jätte bra.
Även EP- anfallen har blivitt bättre.
Han har inte haft några stora anfall, utan endast ngt litet här & där och det känns underbart, för det visar bara hur bra han mår av att vara där.
Själv har jag inte brakat ihop än...
Känner mig som en helt ny människa och att "gamla" Zandra é påväg tillbaks och de me stoooooora steg.
Skönt att kunna få va sig själv i vardagen och känna att man är glad =)
Kan komma på mig själv med att bara börja skratta och de bara bubblar i hela kroppen...
Har börjat med mina dåliga skämt som bara jag skrattar åt så tårarna sprutar... men jag har kul hahaha
Nu ska jag bara reda ut resten av alla måsten så som att t ex få huset sålt, hitta ett jobb etc...
Puss & Kram alla underbara <3
I Måndags ringde min älskade Kevin och va lite ledsen.
Han ville inte vara kvar där... Jag frågade varför och han sa att det va alldeles för mycket regler och att just nu hade han tråkigt och ville hem.
Vi pratade lite och jag förklarade för honom att även om han skulle komma hem så skulle det vara precis samma regler hemma som där...
Han blev lite halvsur, men efter ett tag så lugnade han ner sig.
Sen ringde han och frågade mig om jag kunde skicka veckopeng...
Men då hade jag redan pratat med H, Kevins handledare om detta och dom får veckopeng där borta såvida dom har gjort de dom ska och skött sig, vilket även va de som gällde hemma.
Plus att dom kan tjäna sk mistlar, för dessa mistlar kan Kevin köpa saker ur bonusskåpet.
Det är ett skåp där personalen lägger saker som barnen gärna vill ha och Kevin har valt att ha bl a filmer, cocacola etc som han redan kunnat köpa både film och cola :-)
Dom hade fått ris och currysås härom dan. Kevin tyckte de va supergott, så han bad mig även att jag skulle skicka över lite ris och curry...
Man kan ju inte annat än skratta samtidigt som jag försökte förklara att jag inte får skicka dit mat...
Han har mycket nytt att lära sig, men enligt personalen så går det jätte bra.
Även EP- anfallen har blivitt bättre.
Han har inte haft några stora anfall, utan endast ngt litet här & där och det känns underbart, för det visar bara hur bra han mår av att vara där.
Själv har jag inte brakat ihop än...
Känner mig som en helt ny människa och att "gamla" Zandra é påväg tillbaks och de me stoooooora steg.
Skönt att kunna få va sig själv i vardagen och känna att man är glad =)
Kan komma på mig själv med att bara börja skratta och de bara bubblar i hela kroppen...
Har börjat med mina dåliga skämt som bara jag skrattar åt så tårarna sprutar... men jag har kul hahaha
Nu ska jag bara reda ut resten av alla måsten så som att t ex få huset sålt, hitta ett jobb etc...
Puss & Kram alla underbara <3
5:e dan...
Nu är det 5 dagar sen vi lämnade av Kevin i Västerås...
Än sålänge känns det jätte bra, jag har äntligen börjat kunna slappna av.
Dom ringde mig härom dagen för att berätta att allt går hur bra som helst =)
Han hade dock varit lite ledsen en kväll, men det va för att han tyckte det var lite jobbigt med alla nya regler och att det va så många regler.
Sen va han även ledsen för att alla andra fick gå till skolan och inte han.
Det dröjer ju lite innan han kan börja skolan där för det är en del intyg dom måste ha från läkare och så.
Eller... dom vill ha ett medicinskt utlåtande från han läkare ang hur vida dom gör honom trött och så...
Men han är piggare än någonsin och gladare än han kan ingen vara... ungefär.
Så igår pratade jag med en av han sjuksköterskor som varit med från början och hon skrattade och sa att dom har väl sjuksköterskor där som kan mediciner...
Men hon skulle iaf ringa till Gläntan ( där Kevin nu bor ) och prata med dom om vad exagt dom ville ha.
Sedan började hon prata om kevins ep- larm... snacka om att kommunikationen inte funkar...
Hon började prata om att dom på hjälpmedelcentralen ringt och sagt att det inte var uthämtat!!!!
Men hallå liksom, de handlade om flytt av larm, som för övrigt är inkopplat, och inte om att få ett nytt larm...
Men, men...
Är hemma hos min kärlek och det är jätte skönt.
Så mysigt att vara nära <3
Fick för ett tag sen en förfrågan av en vän om en av hennes vänner fick intervjua mig ang mitt liv med Kevin för ett arbete i hennes studier.
Självklart, kände jag direkt.
Så igår satt vi i 45 min och jag berättade i stort sett allt och det kändes jätte bra.
M va supergullig och jag fattade tycke för henne direkt.
Nu ska jag snart ner på stan och handla lite, vi ska på en stor 30- års fest imorgon och det ser jag fram emot =)
Ska verkligen bli super kul.
Kram alla underbara läsare.
Då har lilleman flyttat...
I Måndags vaknade Kevin med ett Stooooort leende på läpparna och frågade när vi skulle åka =)
Klockan va då ungefär 08:00 och vi skulle åka från min mamma runt 12:30...
Han gick omkring och sjöng och kollade runt en sista gång, så hoppade han in i duschen.
När jag frågade om vad han ville ha för frukost så svarade han: Mamma, jag äter när jag kommer hem...
Kevin nyvaken och lycklig
När vi duschat och jag fått i mig kaffe så åkte vi över till min mamma.
Där va även min syster som oxå skulle följa med och läman Kevin.
Vi tog lite kaffe och Kevin va lite hungrig så han åt iaf hemma hos mommo.
Sen va han så uttråkad att han ville ju åka meddesamma, men vi skulle vara där först 14:30 för att dom hade personalmöte innan, så han fick allt vänta.
Bilen va så fullpackad att mamma och syster satt som 2 packade sillar i baksätet
Kevin gillar ju inte så mycket att vara med på kort när man frågar, men lovade iaf att vi kunde ta ett foto på oss tillsammans för att visa att han nu vuxit så mycket att han vuxit om mig...vilket ju kanske inte är sååååå svårt med mina ynka 160 cm...
Väl i bilen så frågade Kevin stup i kvarten när vi va framme, liiiite jobbigt med de tjatet när man bara åkt i c:a 10 min... hehehe
Men när vi äntligen kom fram kunde han knappt bärga sig...
Han småsprang från bilen med sitt cd- ställ under armen och ville bara komma in fortast möjligt.
Innan vi hade kommit dit så ville han försäkra sig om att vi inte skulle stanna allt för länge.
Och när vi va där så tyckte han att vi kunde åka, men då sa E att dom kan inte åka riktigt än för jag och H måste gå igenom lite saker med mamma först.
Så vi gick och satte oss och gick igenom hans mediciner, hans kramper etc.
Sedan kom H som är Kevins kontaktperson och ville ha lite andra uppgifter gällande mat och så.
När de va klart så hade Kevin, moster och H packat upp alla Kevins grejer och det blev kanon fint i hans nya rum.
Sen va de dax för oss att åka.
Kevin va överlycklig och satt i soffam med ett av de andra ungdomarna och pratade film, visade lite bilder så han hade knappt tid att säga hejdå...
Ja, ja, kan ni gå nu sa han bara med ett stort flin i ansiktet.
Nu har det gått 2 dagar och än sålänge känns det skönt att få lite lugn och ro.
Är hos min kärlek och kopplar av lite.
Dom ringde därifrån idag på morgonen för att berätta att allt går jätte bra.
Han hade dock varit liiite ledsen igår, för han tyckte de var jobbigt med alla nya regler han skulle lära sig.
Men då hade dom suttit och pratat och sen hade han blivit glad igen.
Han har inte haft några EP- anfall =)
Endast ngt litet, men inte mer, och de tycker jag är jätte skönt, för vi hade ju räknat med att det skulle bli mer just under flytten =)
Puss & Kram på er alla läsare <3
Klockan va då ungefär 08:00 och vi skulle åka från min mamma runt 12:30...
Han gick omkring och sjöng och kollade runt en sista gång, så hoppade han in i duschen.
När jag frågade om vad han ville ha för frukost så svarade han: Mamma, jag äter när jag kommer hem...
Kevin nyvaken och lycklig
När vi duschat och jag fått i mig kaffe så åkte vi över till min mamma.
Där va även min syster som oxå skulle följa med och läman Kevin.
Vi tog lite kaffe och Kevin va lite hungrig så han åt iaf hemma hos mommo.
Sen va han så uttråkad att han ville ju åka meddesamma, men vi skulle vara där först 14:30 för att dom hade personalmöte innan, så han fick allt vänta.
Bilen va så fullpackad att mamma och syster satt som 2 packade sillar i baksätet
Kevin gillar ju inte så mycket att vara med på kort när man frågar, men lovade iaf att vi kunde ta ett foto på oss tillsammans för att visa att han nu vuxit så mycket att han vuxit om mig...vilket ju kanske inte är sååååå svårt med mina ynka 160 cm...
Väl i bilen så frågade Kevin stup i kvarten när vi va framme, liiiite jobbigt med de tjatet när man bara åkt i c:a 10 min... hehehe
Men när vi äntligen kom fram kunde han knappt bärga sig...
Han småsprang från bilen med sitt cd- ställ under armen och ville bara komma in fortast möjligt.
Innan vi hade kommit dit så ville han försäkra sig om att vi inte skulle stanna allt för länge.
Och när vi va där så tyckte han att vi kunde åka, men då sa E att dom kan inte åka riktigt än för jag och H måste gå igenom lite saker med mamma först.
Så vi gick och satte oss och gick igenom hans mediciner, hans kramper etc.
Sedan kom H som är Kevins kontaktperson och ville ha lite andra uppgifter gällande mat och så.
När de va klart så hade Kevin, moster och H packat upp alla Kevins grejer och det blev kanon fint i hans nya rum.
Sen va de dax för oss att åka.
Kevin va överlycklig och satt i soffam med ett av de andra ungdomarna och pratade film, visade lite bilder så han hade knappt tid att säga hejdå...
Ja, ja, kan ni gå nu sa han bara med ett stort flin i ansiktet.
Nu har det gått 2 dagar och än sålänge känns det skönt att få lite lugn och ro.
Är hos min kärlek och kopplar av lite.
Dom ringde därifrån idag på morgonen för att berätta att allt går jätte bra.
Han hade dock varit liiite ledsen igår, för han tyckte de var jobbigt med alla nya regler han skulle lära sig.
Men då hade dom suttit och pratat och sen hade han blivit glad igen.
Han har inte haft några EP- anfall =)
Endast ngt litet, men inte mer, och de tycker jag är jätte skönt, för vi hade ju räknat med att det skulle bli mer just under flytten =)
Puss & Kram på er alla läsare <3
Imorgon är det dagen D...
Den här veckan har känts som att jag stressat sönder magen och nerverna totalt...
Har varit massor att göra inför flytten, ändå känns det som att jag inte fått ngt gjort.
Men när jag stängde bagageluckan på den proppfulla bilen så kändes de ganska bra ändå.
Kevin har bara blivit alltmer sprallig ju närmare vi kom.
Hade ju lovat Kevin att vi skulle ha en liten avflyttningsfest för honom innan han flyttade.
Sagt och gjort.
I Lördags på eftermiddagen kom det MASSOR med folk, mycket nogrant utvalda av Kevin.
Han hade bestämt att det skulle bjudas på tårta och kakor, kaffe och coca cola.
Han fick jätte fina presenter av alla, tom jag fick en liten present att trösta mig med ;-)
Sedan lite senare så kom en av mina vänner på att han skulle komma ner och fixa middag =))
Det tackar man ju inte nej till, speciellt inte som han är väääääldans duktig på matlagning.
Så Kevin och P fick varsin pizza medans jag, mamma, syster & hennes karl, och några fler åt en alldeles supergod gryta.
Kevin va jätte nöjd med både dagen och kvällen.
Men som alltid när det händer mycket så slutar det med att han inte riktigt kan hantera sina känslor och då visar han det i vad vi tycker är ilska, men som egentligen bara är en samling känslor som inte riktigt vet i vilken form dom ska te sig.
Idag har varit en riktigt rolig dag.
Kevin har sprungit fram och tillbaks och letat efter saker, rivit i kartonger, sprungit omkring och sjungit.
Vi har spelat massor med kort, ätit, haft mys kväll, packat bil och han har burit kartonger.
Han år så underbar.
Ända sen han var riktigt liten har jag varit benhård på att man alltid ska dela med sig av de man har om man kan, för det är så vi är uppfostrade.
Och han är nog en av de mest generösa 14- åringar jag känner.
Igår fick han MASSOR med tuggummin.
De va Jenka, Funny och Shake.
Nu innan han gick och la sig smög han in i köket och la upp 4 påsar, lägger ner 3 tuggummin i varje påse.
Tejpar ihop och säger: Mamma, dom här ska dom andra 4 barnen där borta få, så dom oxå får något.
Sen va han helnöjd...
Pratat med mommo, messat med moster pussat mamma och ställt klockan.
Nu sover han som en stock.
Just nu mår jag toppen, det har inte varit en lugn stund och det kommer de heller inte vara imorgon.
Så jag har ju inte riktigt kunnat slappna av.
På Tisdag åker jag till min älskling och det ska bli så skönt.
Längtar så otroligt mycket.
Natti, natti...
Puss & Kärlek
Har varit massor att göra inför flytten, ändå känns det som att jag inte fått ngt gjort.
Men när jag stängde bagageluckan på den proppfulla bilen så kändes de ganska bra ändå.
Kevin har bara blivit alltmer sprallig ju närmare vi kom.
Hade ju lovat Kevin att vi skulle ha en liten avflyttningsfest för honom innan han flyttade.
Sagt och gjort.
I Lördags på eftermiddagen kom det MASSOR med folk, mycket nogrant utvalda av Kevin.
Han hade bestämt att det skulle bjudas på tårta och kakor, kaffe och coca cola.
Han fick jätte fina presenter av alla, tom jag fick en liten present att trösta mig med ;-)
Sedan lite senare så kom en av mina vänner på att han skulle komma ner och fixa middag =))
Det tackar man ju inte nej till, speciellt inte som han är väääääldans duktig på matlagning.
Så Kevin och P fick varsin pizza medans jag, mamma, syster & hennes karl, och några fler åt en alldeles supergod gryta.
Kevin va jätte nöjd med både dagen och kvällen.
Men som alltid när det händer mycket så slutar det med att han inte riktigt kan hantera sina känslor och då visar han det i vad vi tycker är ilska, men som egentligen bara är en samling känslor som inte riktigt vet i vilken form dom ska te sig.
Idag har varit en riktigt rolig dag.
Kevin har sprungit fram och tillbaks och letat efter saker, rivit i kartonger, sprungit omkring och sjungit.
Vi har spelat massor med kort, ätit, haft mys kväll, packat bil och han har burit kartonger.
Han år så underbar.
Ända sen han var riktigt liten har jag varit benhård på att man alltid ska dela med sig av de man har om man kan, för det är så vi är uppfostrade.
Och han är nog en av de mest generösa 14- åringar jag känner.
Igår fick han MASSOR med tuggummin.
De va Jenka, Funny och Shake.
Nu innan han gick och la sig smög han in i köket och la upp 4 påsar, lägger ner 3 tuggummin i varje påse.
Tejpar ihop och säger: Mamma, dom här ska dom andra 4 barnen där borta få, så dom oxå får något.
Sen va han helnöjd...
Pratat med mommo, messat med moster pussat mamma och ställt klockan.
Nu sover han som en stock.
Just nu mår jag toppen, det har inte varit en lugn stund och det kommer de heller inte vara imorgon.
Så jag har ju inte riktigt kunnat slappna av.
På Tisdag åker jag till min älskling och det ska bli så skönt.
Längtar så otroligt mycket.
Natti, natti...
Puss & Kärlek
Tiden rinner iväg...
Alldeles nyligen va de 14 dagar kvar tills Kevin skulle flytta!!
Idag är det 5 dagar kvar.
Kevin i den nya lekparken hos mommo
I början var det jätte jobbigt att veta att han faktiskt inte skulle bo hemma nå mer.
Det är en sak att veta om att det kommer att ske någon gång, att han kommer flytta till ett ungdomsboende i tidiga tonåren.
Och en heeeelt annan att få det svart på vitt.
Nu var det ju verkligt, han skulle inte bo hemma nå mer, han skulle bo någon annanstans, med helt främmande människor!!
Hur ska dom veta hur han vill ha det på kvällen när han ska sova?? Hur ska dom veta hans morgonrutiner?? Tänk om dom gör fel?? Tänk om det är någon i personalen som inte tycker om honom??
Miljoner frågor som snurrade i huvudet!!
Naturligtvis så har dom tagit reda på allt detta och mer ändå.
Men just då så var det ett enda stort kaos i min hjärna.
Till råga på allt detta hade jag träffat en underbar karl som jag älskar så otroligt mycket, och detta var ganska så nytt, plus att jag själv inte haft det så lätt med massa andra saker som mina nära och kära vet om.
Så man kan lite lugnt påstå att jag inte kunde sortera mina tankar och det kändes som allt jag gjorde bara blev fel.
Allt som kom ur min mun va bara fel, fel, fel, fel, fel...
Tack alla som stått ut med mig under den här tiden det har tagit att smälta allt och landa.
Nu känns det jätte bra och jag ser fram emot Måndag då han ska flytta.
Vi har packat tillsammans, varit och handlat tillsammans och inhandlat diverse kläder och dylikt som han behöver.
Nu vaknar jag på morgonen och mår så fruktansvärt bra att jag bara vill krama om hela världen.
Sedan vi var och hälsade på i Västerås har Kevin blivit mycket lugnare.
Och sedan vi va på möte på LSS och fick ett spikat datum har han blivit om möjligt ännu mer harmonisk.
Han är så glad och går och plockar i sina saker, packar lite varje dag.
I almanackan har vi skrivit nedräkning och han går och kryssar för varje dag som går.
Nu idag när han vaknade kom han upp med ett leende och sa: Mamma, nu är det bara 5 dagar kvar... visst...
Det verkligen lyser om honom och det känns så skönt.
Just nu sitter han och går igenom en av kartongerna för att se att han inte missat det viktigaste...
Väskan han fått utav B, min älskade systers sambo.
Han är mycket bestämd på vilka som ska följa med på Måndag.
Det är jag, mommo, moster och så vill han att B ska följa med, men jag har förklarat att det inte riktigt finns plats i bilen.
Tack och lov så ska jag få låna en av mina bästa vänners bil som ju är en kombi...
I min lilla Hyundai Coupé hade vi fått plats att sitta, men kartongerna och hans saker skulle inte fått plats.
Så tack du underbara människa, du vet vem du är, annars hade jag förmodligen fått hyra en bil och min plånbok gallskrek när jag sa det... hehehe
Ikväll ska vi hem till brorsan med familj och äta lite gott och så.
Deras äldsta blev alldeles förtvivlad angående Kevins flytt och sa att han skulle packa en väska och följa med.
Sötisen... så ikväll ska dom få säga hejdå till varandra ordentligt.
Det är många som vill hinna träffa Kevin innan vi flyttar.
Tyvärr så hinner vi ju inte riktigt med alla eftersom vi har lite att stå i här hemma.
Men ni vet var vi bor så det är bara till att komma förbi ( kolla först att vi inte är iväg dock )
På Lördag ska Kevin ha en liten avflyttningsfest där han mycket bestämt valt ut vilka han ville bjuda.
Och på Söndag har jag planerat att gå på bio med honom och då ville han ta med sig en av sina bästa vänner som varit med hela Kevins liv.
Idag är det Kevins sista dag med Y.
Känns lite jobbigt faktiskt. Hon har varit helt fantastiskt underbar och jag kunde inte ha önskat mig en bättre lärare till Kevin.
Sedan hon började jobba enskilt med honom har han gjort så otroligt mycket framsteg.
Även om det i de stora hela kanske inte märks, så märker man det på småsaker och det är alldeles underbart.
Så Y, vi kommer verkligen att sakna dig.
Tack så otroligt mycket för allt du har gjort för mig och Kevin.
Du har verkligen gjort mer än du som lärare behöver göra.
Sådana som du borde det finnas fler av, dessvärre är ni väldigt lätträknade.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och kolla på Nickelodeon med min lilla älskling.
Idag är det 5 dagar kvar.
Kevin i den nya lekparken hos mommo
I början var det jätte jobbigt att veta att han faktiskt inte skulle bo hemma nå mer.
Det är en sak att veta om att det kommer att ske någon gång, att han kommer flytta till ett ungdomsboende i tidiga tonåren.
Och en heeeelt annan att få det svart på vitt.
Nu var det ju verkligt, han skulle inte bo hemma nå mer, han skulle bo någon annanstans, med helt främmande människor!!
Hur ska dom veta hur han vill ha det på kvällen när han ska sova?? Hur ska dom veta hans morgonrutiner?? Tänk om dom gör fel?? Tänk om det är någon i personalen som inte tycker om honom??
Miljoner frågor som snurrade i huvudet!!
Naturligtvis så har dom tagit reda på allt detta och mer ändå.
Men just då så var det ett enda stort kaos i min hjärna.
Till råga på allt detta hade jag träffat en underbar karl som jag älskar så otroligt mycket, och detta var ganska så nytt, plus att jag själv inte haft det så lätt med massa andra saker som mina nära och kära vet om.
Så man kan lite lugnt påstå att jag inte kunde sortera mina tankar och det kändes som allt jag gjorde bara blev fel.
Allt som kom ur min mun va bara fel, fel, fel, fel, fel...
Tack alla som stått ut med mig under den här tiden det har tagit att smälta allt och landa.
Nu känns det jätte bra och jag ser fram emot Måndag då han ska flytta.
Vi har packat tillsammans, varit och handlat tillsammans och inhandlat diverse kläder och dylikt som han behöver.
Nu vaknar jag på morgonen och mår så fruktansvärt bra att jag bara vill krama om hela världen.
Sedan vi var och hälsade på i Västerås har Kevin blivit mycket lugnare.
Och sedan vi va på möte på LSS och fick ett spikat datum har han blivit om möjligt ännu mer harmonisk.
Han är så glad och går och plockar i sina saker, packar lite varje dag.
I almanackan har vi skrivit nedräkning och han går och kryssar för varje dag som går.
Nu idag när han vaknade kom han upp med ett leende och sa: Mamma, nu är det bara 5 dagar kvar... visst...
Det verkligen lyser om honom och det känns så skönt.
Just nu sitter han och går igenom en av kartongerna för att se att han inte missat det viktigaste...
Väskan han fått utav B, min älskade systers sambo.
Han är mycket bestämd på vilka som ska följa med på Måndag.
Det är jag, mommo, moster och så vill han att B ska följa med, men jag har förklarat att det inte riktigt finns plats i bilen.
Tack och lov så ska jag få låna en av mina bästa vänners bil som ju är en kombi...
I min lilla Hyundai Coupé hade vi fått plats att sitta, men kartongerna och hans saker skulle inte fått plats.
Så tack du underbara människa, du vet vem du är, annars hade jag förmodligen fått hyra en bil och min plånbok gallskrek när jag sa det... hehehe
Ikväll ska vi hem till brorsan med familj och äta lite gott och så.
Deras äldsta blev alldeles förtvivlad angående Kevins flytt och sa att han skulle packa en väska och följa med.
Sötisen... så ikväll ska dom få säga hejdå till varandra ordentligt.
Det är många som vill hinna träffa Kevin innan vi flyttar.
Tyvärr så hinner vi ju inte riktigt med alla eftersom vi har lite att stå i här hemma.
Men ni vet var vi bor så det är bara till att komma förbi ( kolla först att vi inte är iväg dock )
På Lördag ska Kevin ha en liten avflyttningsfest där han mycket bestämt valt ut vilka han ville bjuda.
Och på Söndag har jag planerat att gå på bio med honom och då ville han ta med sig en av sina bästa vänner som varit med hela Kevins liv.
Idag är det Kevins sista dag med Y.
Känns lite jobbigt faktiskt. Hon har varit helt fantastiskt underbar och jag kunde inte ha önskat mig en bättre lärare till Kevin.
Sedan hon började jobba enskilt med honom har han gjort så otroligt mycket framsteg.
Även om det i de stora hela kanske inte märks, så märker man det på småsaker och det är alldeles underbart.
Så Y, vi kommer verkligen att sakna dig.
Tack så otroligt mycket för allt du har gjort för mig och Kevin.
Du har verkligen gjort mer än du som lärare behöver göra.
Sådana som du borde det finnas fler av, dessvärre är ni väldigt lätträknade.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och kolla på Nickelodeon med min lilla älskling.
Oj, oj, oj...
Nu va de riktigt länge sen jag skrev något.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
Hmmm....
Först vill jag bara tacka för alla fina underbara kommentarer.
Blev alldeles tårögd och varm när jag läste dom.
Känner verkligen att jag har allas ert stöd.
Tack <3
Torsdag förra veckan va nog en av dom värsta dagarna i mitt hittills 34- åriga liv...
Kevins farbror´s begravning.
Det var så fint, men det gjorde så ont i hjärtat.
Jag sjöng för Peter på begravningen. Trodde inte jag skulle klara av det, jag stod och skakade, fick hålla i mig för att inte ramla och kämpa emot med gråten som bara exploderade när jag va klar.
Satt tillsammans med M, P´s syster och hennes mamma, min älskade mamma & syster.
Kevin satt med sin pappa & hans tjej, Kevins farfar & hans sambo.
Kevin har ju så svårt att hantera vissa saker, och eftersom han inte känner på samma sätt som vi så blir det ofta frustrationer över att varken vi eller han förstår.
Han skulle absolut inte gå på begravningen.
Men min mamma satt med honom mitt i natten så han fick måla teckningar som han skulle lägga på kistan.
Han la även en Bajen - nalle eftersom Peter va de största bajen- fan jag någonsin träffat.
Han lyckades tom omvända Kevin från AIK:are till Bajjare...
På morgonen ville han heller inte gå.
Vi försökte övertala honom och när vi nämde faster så sa han ok på engång.
Efter begravningen skulle jag åka till min älskling, men ta en avstickare och hälsa på min underbara vän M som jag inte träffat på jag vet inte hur många år...
Hade planerat att komma hemifrån runt 14... jo visst, kom hemifrån strax efter 16, så skulle de tankas, fyllas på luft etc.
Ja, ja tänkte jag, de va väl lugnt och kom ifrån värmdö strax efter 16:30.
Kommer till tunnlarna, just de, trafik... fick sitta där och sega fram, sen släppte det och yeeees, äntligen.
Kommer till Södertälje, tvärstopp!!!!
Olycka på väg... skitkul, så jag kom från Stockholm närmare 18...
Då hade jag beräknat att de skulle ta c:a 4 timmar att kora...så runt 22- tiden skulle jag vara framme enligt beskrivningen.
Mmmm... när jag kört 10 mil fel satt jag i bilen och tok grina!!!
Skulle inte ha satt mig i bilen överhuvudtaget idag...
De va bara att köra tillbaka, men nu med M´s mans beskrivning istället för eniros.
Tur jag fick prata med min kärlek oxå annars hade ångesten varit riktigt illa =((
Va hemma hos min söta rara M seeeeent, men det va så underbart att träffa henne, kändes som att vi bara fortsatte där vi slutat.
Min stackars älskling satt och väntade på mig, men va tvungen att gå och lägga sig, så jag valde att stanna lite längre hos M och åkte så jag va hos min kärlek ganska precis 05:30 på morgonen.
Kevin är alldeles exalterad inför flytten.
Dock så är det massa praktiska saker som ska ordnas innan vi kan spika ett datum.
Skulle ringa för att få hans epilepsilarm flyttat.
Fick först ringa företaget, då måste dom ha en arbetsorder från hjälpmedelcentralen..ok...
Ringer dit, då måste dom i sin tur ha en arbetsorder från en arbetsterapeut!!!!
Ringer och i slutändan så är det Kevins läkare som måste skicka en ny remiss till arbetsterapeuten som i sin tur ska skicka en arbetsorder och bla bla bla...herreguuuud, för att få ett jävla larm FLYTTAT!!!!!
Blir galen!!!!
Då hade naturligtvis inte Kevins läkare ngn telefontid förens i slutet av September!!!!
Men HALLÅÅÅÅÅÅ!!!!
Det funkar inte sa jag, han ska flytta och vi måste ha detta fixat!
Ja, jag får se om jag kanske kan klämma in dig på Fredag!!!!
Tack!!!!
Så allt hänger på att läkaren kan ringa mig nu på Fredag, innan dess händer inte ett skiiiit och jag blir GALEN!!!!!
Fuck off alla äckliga myndigheter och allt vad de nu heter!!!
Kevin kommer ha en timmes hemundervisning fram till det blir flytt.
Underbara Y kommer hit och de va så roligt att lyssna igår när dom satt.
Kevin har gjort så stora framsteg under sommaren, trots att han inte haft sommarskola som de va meningen att han skulle ha =)
Trodde han skulle ha tappat jätte mycket, men det var helt tvärtom.
Nu ska jag och Kevin gå igen lite som han redan packat och se om han ska packa ytterligare saker =)
Massor med kramar.
Blev alldeles tårögd och varm när jag läste dom.
Känner verkligen att jag har allas ert stöd.
Tack <3
Torsdag förra veckan va nog en av dom värsta dagarna i mitt hittills 34- åriga liv...
Kevins farbror´s begravning.
Det var så fint, men det gjorde så ont i hjärtat.
Jag sjöng för Peter på begravningen. Trodde inte jag skulle klara av det, jag stod och skakade, fick hålla i mig för att inte ramla och kämpa emot med gråten som bara exploderade när jag va klar.
Satt tillsammans med M, P´s syster och hennes mamma, min älskade mamma & syster.
Kevin satt med sin pappa & hans tjej, Kevins farfar & hans sambo.
Kevin har ju så svårt att hantera vissa saker, och eftersom han inte känner på samma sätt som vi så blir det ofta frustrationer över att varken vi eller han förstår.
Han skulle absolut inte gå på begravningen.
Men min mamma satt med honom mitt i natten så han fick måla teckningar som han skulle lägga på kistan.
Han la även en Bajen - nalle eftersom Peter va de största bajen- fan jag någonsin träffat.
Han lyckades tom omvända Kevin från AIK:are till Bajjare...
På morgonen ville han heller inte gå.
Vi försökte övertala honom och när vi nämde faster så sa han ok på engång.
Efter begravningen skulle jag åka till min älskling, men ta en avstickare och hälsa på min underbara vän M som jag inte träffat på jag vet inte hur många år...
Hade planerat att komma hemifrån runt 14... jo visst, kom hemifrån strax efter 16, så skulle de tankas, fyllas på luft etc.
Ja, ja tänkte jag, de va väl lugnt och kom ifrån värmdö strax efter 16:30.
Kommer till tunnlarna, just de, trafik... fick sitta där och sega fram, sen släppte det och yeeees, äntligen.
Kommer till Södertälje, tvärstopp!!!!
Olycka på väg... skitkul, så jag kom från Stockholm närmare 18...
Då hade jag beräknat att de skulle ta c:a 4 timmar att kora...så runt 22- tiden skulle jag vara framme enligt beskrivningen.
Mmmm... när jag kört 10 mil fel satt jag i bilen och tok grina!!!
Skulle inte ha satt mig i bilen överhuvudtaget idag...
De va bara att köra tillbaka, men nu med M´s mans beskrivning istället för eniros.
Tur jag fick prata med min kärlek oxå annars hade ångesten varit riktigt illa =((
Va hemma hos min söta rara M seeeeent, men det va så underbart att träffa henne, kändes som att vi bara fortsatte där vi slutat.
Min stackars älskling satt och väntade på mig, men va tvungen att gå och lägga sig, så jag valde att stanna lite längre hos M och åkte så jag va hos min kärlek ganska precis 05:30 på morgonen.
Kevin är alldeles exalterad inför flytten.
Dock så är det massa praktiska saker som ska ordnas innan vi kan spika ett datum.
Skulle ringa för att få hans epilepsilarm flyttat.
Fick först ringa företaget, då måste dom ha en arbetsorder från hjälpmedelcentralen..ok...
Ringer dit, då måste dom i sin tur ha en arbetsorder från en arbetsterapeut!!!!
Ringer och i slutändan så är det Kevins läkare som måste skicka en ny remiss till arbetsterapeuten som i sin tur ska skicka en arbetsorder och bla bla bla...herreguuuud, för att få ett jävla larm FLYTTAT!!!!!
Blir galen!!!!
Då hade naturligtvis inte Kevins läkare ngn telefontid förens i slutet av September!!!!
Men HALLÅÅÅÅÅÅ!!!!
Det funkar inte sa jag, han ska flytta och vi måste ha detta fixat!
Ja, jag får se om jag kanske kan klämma in dig på Fredag!!!!
Tack!!!!
Så allt hänger på att läkaren kan ringa mig nu på Fredag, innan dess händer inte ett skiiiit och jag blir GALEN!!!!!
Fuck off alla äckliga myndigheter och allt vad de nu heter!!!
Kevin kommer ha en timmes hemundervisning fram till det blir flytt.
Underbara Y kommer hit och de va så roligt att lyssna igår när dom satt.
Kevin har gjort så stora framsteg under sommaren, trots att han inte haft sommarskola som de va meningen att han skulle ha =)
Trodde han skulle ha tappat jätte mycket, men det var helt tvärtom.
Nu ska jag och Kevin gå igen lite som han redan packat och se om han ska packa ytterligare saker =)
Massor med kramar.
Nu så...
Under slutet av våren och hela sommaren så har jag och Kevin haft jätte mycket att göra.
Vi har haft möte med kommunen ( LSS ) ett antal gånger.
Jag som mamma har varit tvungen att ta ett utav det svåraste beslut man kan behöva ta som förälder.
Först var det ju meningen att Kevin skulle börja på ett korttidshem uppe i hemmesta.
Invänjningen var alldeles för lång och barnen som var där gav inte Kevin det utbyte som han behövde.
Så vår LSS handläggare på kommunen och jag tog de beslutet att han inte skulle fortsätta där.
Då började hon prata om ungdomsboeende...
Kevin är idag nån knapp centimeter längre än mig, han väger nästan 3 kg mer än mig och han är utagerande.
Jag rår inte på honom och han har själv insett att han faktiskt är större än mig = INTE BRA
När jag säger till honom har han börjat småhota mig med knuten näve...
Det känns ju sådär med tanke på att han dessutom är otroligt stark och inte kan kontrollera alla sina handlingar- dvs att han är mycket impulsstyrd.
Han är 14 1/2 och får inte vara ute själv pga alla missöden =(
Nu i sommar va vi tvungna att skruva igen hans fönster i hans rum för att han inte ska smita ut i tid och otid.
Den stackars killen är fånge i sitt eget hem...
Det är inte kul när man som mamma måste inse att man faktiskt inte kan göra mer för sin son.
Man känner sig otillräklig... dum... misslyckad... ja, det är bara ett par av de ord jag kan använda för att beskriva hur det känns när man tagit det mest osjälviska beslutet att låta profissionella, utbildade underbara människor fortsätta där jag slutar.
Alla har varit underbara och varit noggranna med att förklara för mig att jag faktiskt inte kan göra mer för Kevin... Att jag har gjort mycket mer än många andra, kanske är det så...
Det känns skönt att höra, men fortfarande så vill man ju ha sitt barn nära sig, hela tiden...
Men vilket liv skulle det bli för Kevin?
Ska han inte få ha några riktiga vänner??
Ska han inte få känna att han utvecklas och blir stor??
Det skulle han inte göra här... han skulle bara bli mer och mer isolerad vilket han redan är... det är knappt att jag kan åka bil själv med honom... jag kan knappt ta med honom och handla... vi kan bara åka och hälsa på utvalda vänner...
Inte många kan komma hit och hälsa på när han är hemma- bara vissa...
Han kan inte gå i skolan heltid...
Så kära läsare... ni som är så duktiga på att tycka hela tiden utan att ta reda på fakta.
Skulle ni låta ert barn bo hemma på dessa vilkor?
Tror ni på fullaste allvar att detta är ett lätt beslut??
Om ni fortfarande tycker det så borde ni sätta er ner och fundera på hur era barns liv ser ut och sen återigen fundera på om ni skulle vilja att erat barn va fånge i ert hem!!
Igår va jag, Kevin och min mamma och hälsade på ett ungdomsboende som ligger strax utanför Västerås.
Det är en stor villa ute på landet där det bor 4 andra barn med liknande diagnoser som Kevin.
Alla barn har ett eget rum, plus att det finns massa gemensamma utrymmen... precis som i ett "vanligt" hem.
Personalen är underbar, kunniga inom alla områden- epilepsi, autism & utvecklingsförsening.
Kevin har under hela tiden varit mycket positiv till att det kommer bli flytt.
När personalen från detta boende va hemma hos oss för en dryg vecka sen frågade Kevin direkt när han skulle börja packa =)
När vi va där igår så gjorde sig Kevin hemmstadd på en gång.
Han satt och pratade med personalen, umgiks lite med en av ungdomarna som bor där och bara stortrivdes.
Han vill flytta direkt.
När vi kom hem igår kväll så började han plocka iordning allt som han ska packa...
Han é bara för underbar...
Kevins reaktion på detta beslut gör allt mycket lättare.
Annars hade det varit as jobbigt.
Känslorna man har är blandade...
I drygt 10 år har jag inte gjort annat än att försöka göra det så bra som möjligt för Kevin...
Mitt eget liv har legat på is...
Alla beslut jag tagit, allt som vi har gjort har hela tiden kretsat runt Kevin... för att jag har velat det, och skulle jag ha ork så skulle jag fortsatt i all oändlighet.
Alla tror att jag har glidit runt på en räkmacka och fått allt serverat...
FEL, FEL, FEL...
Inte förens för ett och ett halvt år sedan fick jag assistent åt Kevin.
Och det efter att ha bråkat, kämpat, och nästan slagits med kommun, försäkringskassa etc...
Tragglat med olika jobb som jag inte kunnat fortsätta på pga att Kevin inte kunnat gå i skolan eller fritids som "normala" skitungar.
Hela mitt liv vänds from nu upp och ner, in och ut, ja, you name it...
Vad ska jag göra nu??
Vad tycker jag om att göra??
Vad vill jag jobba med??
Hur ska de gå med allt runt omkring??
Så återigen: Ni som tror att det har varit lätt och att jag "slipper" vara med min son...
Hallå... vakna för f-n, vill ni slippa era barn???
Puss & Kärlek till alla underbara människor som finns runt mig och Kevin och som vet vad det handlar om....
Vi har haft möte med kommunen ( LSS ) ett antal gånger.
Jag som mamma har varit tvungen att ta ett utav det svåraste beslut man kan behöva ta som förälder.
Först var det ju meningen att Kevin skulle börja på ett korttidshem uppe i hemmesta.
Invänjningen var alldeles för lång och barnen som var där gav inte Kevin det utbyte som han behövde.
Så vår LSS handläggare på kommunen och jag tog de beslutet att han inte skulle fortsätta där.
Då började hon prata om ungdomsboeende...
Kevin är idag nån knapp centimeter längre än mig, han väger nästan 3 kg mer än mig och han är utagerande.
Jag rår inte på honom och han har själv insett att han faktiskt är större än mig = INTE BRA
När jag säger till honom har han börjat småhota mig med knuten näve...
Det känns ju sådär med tanke på att han dessutom är otroligt stark och inte kan kontrollera alla sina handlingar- dvs att han är mycket impulsstyrd.
Han är 14 1/2 och får inte vara ute själv pga alla missöden =(
Nu i sommar va vi tvungna att skruva igen hans fönster i hans rum för att han inte ska smita ut i tid och otid.
Den stackars killen är fånge i sitt eget hem...
Det är inte kul när man som mamma måste inse att man faktiskt inte kan göra mer för sin son.
Man känner sig otillräklig... dum... misslyckad... ja, det är bara ett par av de ord jag kan använda för att beskriva hur det känns när man tagit det mest osjälviska beslutet att låta profissionella, utbildade underbara människor fortsätta där jag slutar.
Alla har varit underbara och varit noggranna med att förklara för mig att jag faktiskt inte kan göra mer för Kevin... Att jag har gjort mycket mer än många andra, kanske är det så...
Det känns skönt att höra, men fortfarande så vill man ju ha sitt barn nära sig, hela tiden...
Men vilket liv skulle det bli för Kevin?
Ska han inte få ha några riktiga vänner??
Ska han inte få känna att han utvecklas och blir stor??
Det skulle han inte göra här... han skulle bara bli mer och mer isolerad vilket han redan är... det är knappt att jag kan åka bil själv med honom... jag kan knappt ta med honom och handla... vi kan bara åka och hälsa på utvalda vänner...
Inte många kan komma hit och hälsa på när han är hemma- bara vissa...
Han kan inte gå i skolan heltid...
Så kära läsare... ni som är så duktiga på att tycka hela tiden utan att ta reda på fakta.
Skulle ni låta ert barn bo hemma på dessa vilkor?
Tror ni på fullaste allvar att detta är ett lätt beslut??
Om ni fortfarande tycker det så borde ni sätta er ner och fundera på hur era barns liv ser ut och sen återigen fundera på om ni skulle vilja att erat barn va fånge i ert hem!!
Igår va jag, Kevin och min mamma och hälsade på ett ungdomsboende som ligger strax utanför Västerås.
Det är en stor villa ute på landet där det bor 4 andra barn med liknande diagnoser som Kevin.
Alla barn har ett eget rum, plus att det finns massa gemensamma utrymmen... precis som i ett "vanligt" hem.
Personalen är underbar, kunniga inom alla områden- epilepsi, autism & utvecklingsförsening.
Kevin har under hela tiden varit mycket positiv till att det kommer bli flytt.
När personalen från detta boende va hemma hos oss för en dryg vecka sen frågade Kevin direkt när han skulle börja packa =)
När vi va där igår så gjorde sig Kevin hemmstadd på en gång.
Han satt och pratade med personalen, umgiks lite med en av ungdomarna som bor där och bara stortrivdes.
Han vill flytta direkt.
När vi kom hem igår kväll så började han plocka iordning allt som han ska packa...
Han é bara för underbar...
Kevins reaktion på detta beslut gör allt mycket lättare.
Annars hade det varit as jobbigt.
Känslorna man har är blandade...
I drygt 10 år har jag inte gjort annat än att försöka göra det så bra som möjligt för Kevin...
Mitt eget liv har legat på is...
Alla beslut jag tagit, allt som vi har gjort har hela tiden kretsat runt Kevin... för att jag har velat det, och skulle jag ha ork så skulle jag fortsatt i all oändlighet.
Alla tror att jag har glidit runt på en räkmacka och fått allt serverat...
FEL, FEL, FEL...
Inte förens för ett och ett halvt år sedan fick jag assistent åt Kevin.
Och det efter att ha bråkat, kämpat, och nästan slagits med kommun, försäkringskassa etc...
Tragglat med olika jobb som jag inte kunnat fortsätta på pga att Kevin inte kunnat gå i skolan eller fritids som "normala" skitungar.
Hela mitt liv vänds from nu upp och ner, in och ut, ja, you name it...
Vad ska jag göra nu??
Vad tycker jag om att göra??
Vad vill jag jobba med??
Hur ska de gå med allt runt omkring??
Så återigen: Ni som tror att det har varit lätt och att jag "slipper" vara med min son...
Hallå... vakna för f-n, vill ni slippa era barn???
Puss & Kärlek till alla underbara människor som finns runt mig och Kevin och som vet vad det handlar om....
Sommaren går mot sitt slut...
I stort sett hela sommaren har jag fått vara med min älskling...
Ni kan ju tänka er vilken käftsmäll det blir när semestern é slut och vi återgår till vardagen med allt vad det innebär...
Återgå till att bara ses på helger =((
Det kan jag tala om att det gör oooont...
Speciellt som en annan då är väldigt intensiv i mina känslor, både på gott och ont kan jag säga.
Det är underbart så länge det är positiva känslor, för det blir som dubbelt av allt.
Dessvärre gäller ju de dom lite mindre positiva känslorna så som saknad, ledsen etc...
Som sagt, INTE roligt.
Det positiva är dock att han kommer imorgon... Whiiiiiiiiiiiiiiiii
Under veckan har jag försökt att hålla mg sysselsatt.
Det har varit mycket flänga runt vill jag lova.
Har inte pallat att vara själv för att det är mycket som händer runt omkring...
Både med mig, men även med nära & kära, både possitiva och mindre possitiva saker.
Jag har haft möten, varit och hälsat på underbara L & N ena dagen följt utav ett lite längre besök hos min älskade kusin S.
Sedan har jag haft besök här hemma av C, D & K, sen senare kom underbara T med lille O som ju inte va så liten längre =))
Sen har väl söta S fått stå ut med mig dagligen kan man väl säga.
Idag va jag & Kevin hemma hos S, J & D, så kom även L & M dit.
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord =)
Sedan va de panta flaskor som stod på schemat.
Eftersom Kevin är autistisk så blir han ju som besatt av saker.
Just nu är det pengar.
Mynt hit & mynt dit... jag blir GALEN rent ut sagt...
Orkar inte höra ett ord till om dessa jä-la pengar...
Dock så har han faktiskt blivit jätteduktig på att börja spara pengar, så det är ju ett jätte plus för honom.
Nästa vecka är det dax för begravning =(
Kevins farbror ska begravas...
Va och beställde blomsterarrangeman nu i veckan och det kändes väl lite sådär...
Inget man ser fram emot direkt.
För Kevins del håller det oxå på att hända massor...
Det jag i nuläget kan och vill skriva är att en jätte förändring är på G och just nu är allt en enda röra känns det som... ska jag gå till hö eller vä?
Upp eller ner???
Framåt eller bakåt???
Eller helt enkelt bara stå still???
Ungefär så känns det...
En känslosam berg och dalban skulle man kunna säga...
Men, men, allt kommer så klart bli jätte bra i slutändan...
Vägen dit är mycket upp och mycket ner...
Som jag sagt förut...
Tur att jag har dom jag har runt omkring mig och en alldeles underbar pojkvän...
Annars hade det blivit jobbigt...
Puss & Kram på er
Ni kan ju tänka er vilken käftsmäll det blir när semestern é slut och vi återgår till vardagen med allt vad det innebär...
Återgå till att bara ses på helger =((
Det kan jag tala om att det gör oooont...
Speciellt som en annan då är väldigt intensiv i mina känslor, både på gott och ont kan jag säga.
Det är underbart så länge det är positiva känslor, för det blir som dubbelt av allt.
Dessvärre gäller ju de dom lite mindre positiva känslorna så som saknad, ledsen etc...
Som sagt, INTE roligt.
Det positiva är dock att han kommer imorgon... Whiiiiiiiiiiiiiiiii
Under veckan har jag försökt att hålla mg sysselsatt.
Det har varit mycket flänga runt vill jag lova.
Har inte pallat att vara själv för att det är mycket som händer runt omkring...
Både med mig, men även med nära & kära, både possitiva och mindre possitiva saker.
Jag har haft möten, varit och hälsat på underbara L & N ena dagen följt utav ett lite längre besök hos min älskade kusin S.
Sedan har jag haft besök här hemma av C, D & K, sen senare kom underbara T med lille O som ju inte va så liten längre =))
Sen har väl söta S fått stå ut med mig dagligen kan man väl säga.
Idag va jag & Kevin hemma hos S, J & D, så kom även L & M dit.
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord =)
Sedan va de panta flaskor som stod på schemat.
Eftersom Kevin är autistisk så blir han ju som besatt av saker.
Just nu är det pengar.
Mynt hit & mynt dit... jag blir GALEN rent ut sagt...
Orkar inte höra ett ord till om dessa jä-la pengar...
Dock så har han faktiskt blivit jätteduktig på att börja spara pengar, så det är ju ett jätte plus för honom.
Nästa vecka är det dax för begravning =(
Kevins farbror ska begravas...
Va och beställde blomsterarrangeman nu i veckan och det kändes väl lite sådär...
Inget man ser fram emot direkt.
För Kevins del håller det oxå på att hända massor...
Det jag i nuläget kan och vill skriva är att en jätte förändring är på G och just nu är allt en enda röra känns det som... ska jag gå till hö eller vä?
Upp eller ner???
Framåt eller bakåt???
Eller helt enkelt bara stå still???
Ungefär så känns det...
En känslosam berg och dalban skulle man kunna säga...
Men, men, allt kommer så klart bli jätte bra i slutändan...
Vägen dit är mycket upp och mycket ner...
Som jag sagt förut...
Tur att jag har dom jag har runt omkring mig och en alldeles underbar pojkvän...
Annars hade det blivit jobbigt...
Puss & Kram på er
