Fredag igen!!!
Och det va verkligen i grevens tid!!!
Kevin har varit super speedad Heeeeela veckan!!!
Jag har inte klarat av att varva ner på kvällen, så när jag äntligen lyckats somna har klockan allt som oftast varit antingen närmare 05:00, eller strax efter...
Det gör ju att man har sovit typ halva dagen.
Nu har jag dock tvingat mig själv att gå upp tidigt, trots att jag nästan svimmat, så nu kanske dygnet vänds tillbaka =))
Kevin och jag julpyntade igår.
När julen kommer blir han ännu mer speedad, men hellre de än som det varit förr om åren =(
Förra julen va FÖRSTA julen som han verkligen kunde njuta av helt och fullt och va med och hade kul.
Tidigare har det nästan bara varit jobbigt för honom...
Så den här julen ser jag verkligen fram emot <3
Kevin skulle plocka upp ALLT på en gång och vi skulle göra allting samtidigt, han sprang runt och ställde tomtar överallt, tog fram alla ljusstakar och skulle tända dom innan vi satt ut dom och han skulle ställa ut allt innan vi fått bort lite, så tillslut hade jag så hög puls att jag fick bryta allt, tvinga honom att sitta ner med mig och kolla lite på en film...men hur ellerhur så va de supermysigt, och slutresultatet ser ni här:
Kevins rum är inte klart än, så bilder kommer nästa vecka =))
Ha de så bra så länge...
Puss
Kevin har varit super speedad Heeeeela veckan!!!
Jag har inte klarat av att varva ner på kvällen, så när jag äntligen lyckats somna har klockan allt som oftast varit antingen närmare 05:00, eller strax efter...
Det gör ju att man har sovit typ halva dagen.
Nu har jag dock tvingat mig själv att gå upp tidigt, trots att jag nästan svimmat, så nu kanske dygnet vänds tillbaka =))
Kevin och jag julpyntade igår.
När julen kommer blir han ännu mer speedad, men hellre de än som det varit förr om åren =(
Förra julen va FÖRSTA julen som han verkligen kunde njuta av helt och fullt och va med och hade kul.
Tidigare har det nästan bara varit jobbigt för honom...
Så den här julen ser jag verkligen fram emot <3
Kevin skulle plocka upp ALLT på en gång och vi skulle göra allting samtidigt, han sprang runt och ställde tomtar överallt, tog fram alla ljusstakar och skulle tända dom innan vi satt ut dom och han skulle ställa ut allt innan vi fått bort lite, så tillslut hade jag så hög puls att jag fick bryta allt, tvinga honom att sitta ner med mig och kolla lite på en film...men hur ellerhur så va de supermysigt, och slutresultatet ser ni här:
Kevins rum är inte klart än, så bilder kommer nästa vecka =))
Ha de så bra så länge...
Puss
I Måndags...
..va jag på möte i skolan och det var så otroligt skönt =)
Vi fick så mycket sagt och gjort på kort tid så det var ett super effektivt möte.
Kevin har ju nu börjat att få vara i skolan igen.
Men för att undvika ångest och jobbiga situationer så får Kevin komma till skolan på eftermiddagen då dom andra slutar och ha lektion.
Det har gått så bra att han tom VILL gå till skolan självmant, tidigare =))
Så nu är nästa steg att han ska försöka ha lektion tillsammans med EN annan elev 30 min av den timmen han är i skolan.
Och så småningom kunna utöka både tiden och antal elever.
Idag pratade dom även med Kevin ang att komma till skolan och äta lunch.
Eftersom dom nu äter i högstadiets matsal så tyckte Kevin att de skulle bli kul.
Han är ju själv på högstadiet, 7:e klass...helt galet
Var tog tiden vägen?
Han är riktigt stor nu, lika lång som mig sånär som på nån cm bara.
Tidigare hade ju jag tänkt att han skulle få börja med fighting eller boxning...
Men efter helgens samtal med en av de mest underbara människor jag känner så ändrade jag mig.
Han ställde mig frågan om det verkligen är så smart att Kevin ska lära sig HUR man slåss, med tanke på att han redan är utåtagerande...
Det skulle ju innebära att vid en sån blackout han får så skulle han golva mig, knocka mig medvetslös på en hundradels sekund...
Såååå...vi lämnar den tanken.
Däremot så tipsade han om t ex brottning... de e ju inte riktigt samma...eller???
Ja, ja... Nu är han verkligen som en kille i 6-års trotsen...
Vanliga barn kommer ju ur den perioden. Men Kevin har ju varit där ett X antal år nu...
Mina vänner frågar om jag vill ha ett till barn nu... Nä, de vill jag inte...inte som det är just nu.
Det skulle jag aldrig orka, med tanke på att kevin varit "liten" i så många år så är det sista jag behöver just idag en till liten bebis...
Men visst...nån dag kanske...
Jag har fått så fina naglar idag.
Va hos min kära väninna Nicole som är super duper duktig.
Klicka på länken och gå in under kategorin Naglar =)
Ha de bäst så länge.
Puss, puss & kram
Vi fick så mycket sagt och gjort på kort tid så det var ett super effektivt möte.
Kevin har ju nu börjat att få vara i skolan igen.
Men för att undvika ångest och jobbiga situationer så får Kevin komma till skolan på eftermiddagen då dom andra slutar och ha lektion.
Det har gått så bra att han tom VILL gå till skolan självmant, tidigare =))
Så nu är nästa steg att han ska försöka ha lektion tillsammans med EN annan elev 30 min av den timmen han är i skolan.
Och så småningom kunna utöka både tiden och antal elever.
Idag pratade dom även med Kevin ang att komma till skolan och äta lunch.
Eftersom dom nu äter i högstadiets matsal så tyckte Kevin att de skulle bli kul.
Han är ju själv på högstadiet, 7:e klass...helt galet
Var tog tiden vägen?
Han är riktigt stor nu, lika lång som mig sånär som på nån cm bara.
Tidigare hade ju jag tänkt att han skulle få börja med fighting eller boxning...
Men efter helgens samtal med en av de mest underbara människor jag känner så ändrade jag mig.
Han ställde mig frågan om det verkligen är så smart att Kevin ska lära sig HUR man slåss, med tanke på att han redan är utåtagerande...
Det skulle ju innebära att vid en sån blackout han får så skulle han golva mig, knocka mig medvetslös på en hundradels sekund...
Såååå...vi lämnar den tanken.
Däremot så tipsade han om t ex brottning... de e ju inte riktigt samma...eller???
Ja, ja... Nu är han verkligen som en kille i 6-års trotsen...
Vanliga barn kommer ju ur den perioden. Men Kevin har ju varit där ett X antal år nu...
Mina vänner frågar om jag vill ha ett till barn nu... Nä, de vill jag inte...inte som det är just nu.
Det skulle jag aldrig orka, med tanke på att kevin varit "liten" i så många år så är det sista jag behöver just idag en till liten bebis...
Men visst...nån dag kanske...
Jag har fått så fina naglar idag.
Va hos min kära väninna Nicole som är super duper duktig.
Klicka på länken och gå in under kategorin Naglar =)
Ha de bäst så länge.
Puss, puss & kram
Fredag 13:e
Den brukar vara fylld med otur för alla, men jag har, peppar, peppar, nästan alltid haft tur...
13 är mitt lyckonummer =))
Så det ska bli spännande att se vad den här dagen har att erbjuda.
Igår va Kevin nästintill omöjlig på eftermiddagen.
Han skulle inte äta, han skulle inte sova han skulle rymma och aldrig mer komma tillbaks.
När han hade lugnat ner sig så satt vi ner och pratade lite.
Då säger han alldeles lugnt och stilla:
Mamma, förstår inte du att jag inte kan bo med dig!!!
Vad svarar man på sånt liksom...
Jag frågade varför och han sa bara att de går inte, jag måste flytta...
Dom andra Barnen i hans närhet har börjat bli rädd för honom eftersom han är utåtagerande.
Det märker ju Kevin utav och har börjat fatta att han inte är som alla andra.
Vi har pratat om det och jag försöker förklara varför dom är rädda.
Han förstår ju inte riktigt, så blir han först jätte arg, sen blir han sååååå ledsen, för han vill ju inte göra någon illa, han blir så ledsen att han bara gråter ibland och är så tröstlös...
Det gör så fruktansvärt ont att se honom så ledsen och uppriven.
Att veta att andra barn är rädda för honom, och med all rätt, han är lång, stor och otroligt stark och får en blick som är alldeles svart och intensiv, så visst förstår jag att andra är rädd för honom.
Men det som gör mest ont för min del, är att vissa barn inte får leka med Kevin för att han är farlig enligt deras föräldrar... och dom har inte ens mod att komma och prata med mig när det är något dom undrar över, utan går bara och snackar en massa jävla skit till alla andra i grannskapet som jag får höra på omvägar...
Vuxna människor(?)(?)(?)
Igår kväll blev det iaf Mc Donalds till middag för jag hade legat hela dagen med min hortons och orkade inte laga mat =/
Det blev ju inte Kevin speciellt ledsen över.
Däremot blev kvällen förstörd när dom missat att lägga i en av dip såserna...
Han skulle ha ett visst antal och fick en mindre.
Tack och lov så lyckades jag övertala honom om att vi skulle fixa en extra nästa gång.
Om jag glömmer de gör inget, för det komme rhan påminna mig om.
Jag har en vän som lovade honom en likadan ring som han har för c:a 1 1/2 månad sen.
Kevin frågar var och varannan dag om den ringen, så han måste hålla sitt löfte...
Annars har han problem hehehe
Nu ska jag ta det lite lugnt och vila mig, Kevin har åkt till Mormor över helgen.
Hoppas ni alla får en underbar helg.
Puss & Kram
Kevin....
...kommer en vacker dag att ge mig en hjärtattack...
Han får mig att vilja slita av mig håret och bara ta mitt pick och pack och dra, likväl som han får mig att må så fruktansvärt bra och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Idag när vi skulle äta middag så ville han äta i sitt rum.
Nej sa jag, vi sitter vid matbordet och äter tillsammans. Då var han en millisekund fråna att kasta sin tallrik med soppa i ansiktet på mig.
Jag skrek och han skrek och sen pratade vi och hade en supermysig middag.
Kännde hur mitt hjärta rusade upp i 190 och hjärtklappningen va ett faktum...
När vi nästan ätit klart kom hans kompis/ flickvän och hon satt med oss till vi ätit klart.
Så när vi va klara va de dax för konsert igen =)
Dom är så härliga dessa 2 ungar när dom sjunger ihop.
Ni ser de här:
Kevin & Amanda
Nu sitter jag och försöker få min puls att gå ner innan nästa fajt när Kevin ska bada och göra sig klar för sängen =)
Jag gjorde i ordning badet för att Kevin skulle bada =)
Sa åt honom att klä av sig och hoppa i badet...
Mmm, hoppade i gjorde han, men utan att ta av sig kläderna först...
Han är nu nybadad med ett nystädat rum som vi hjälptes åt att städa.
Ligger och tittar på film innan han ska sova =)
Jag själv ska ta det lugnt framför tv´n med en kopp the och mackor.
Puss & Kram
Han får mig att vilja slita av mig håret och bara ta mitt pick och pack och dra, likväl som han får mig att må så fruktansvärt bra och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Idag när vi skulle äta middag så ville han äta i sitt rum.
Nej sa jag, vi sitter vid matbordet och äter tillsammans. Då var han en millisekund fråna att kasta sin tallrik med soppa i ansiktet på mig.
Jag skrek och han skrek och sen pratade vi och hade en supermysig middag.
Kännde hur mitt hjärta rusade upp i 190 och hjärtklappningen va ett faktum...
När vi nästan ätit klart kom hans kompis/ flickvän och hon satt med oss till vi ätit klart.
Så när vi va klara va de dax för konsert igen =)
Dom är så härliga dessa 2 ungar när dom sjunger ihop.
Ni ser de här:
Kevin & Amanda
Nu sitter jag och försöker få min puls att gå ner innan nästa fajt när Kevin ska bada och göra sig klar för sängen =)
Jag gjorde i ordning badet för att Kevin skulle bada =)
Sa åt honom att klä av sig och hoppa i badet...
Mmm, hoppade i gjorde han, men utan att ta av sig kläderna först...
Han är nu nybadad med ett nystädat rum som vi hjälptes åt att städa.
Ligger och tittar på film innan han ska sova =)
Jag själv ska ta det lugnt framför tv´n med en kopp the och mackor.
Puss & Kram
Ny vecka igen...
Jag fattar inte vart tiden tar vägen (?)(?)(?)
Nu har Kevin kommit hem idag efter att ha varit hos sin mormor hela helgen.
Jag låg och vilade när han och Joon kom.
Jag öppnade ögonen och Kevin ställer sig framför mig, blinkar med ögat och ger en puss i luften.
Hej mamma, e du sjuk?
Ja, jag e lite febrig svarar jag, då kommer han fram och lägger handen på pannan och ger mig en puss...
Den här helgen har varit såååå underbar.
Jag har suttit och pratat med S som jag inte haft tillfälle att göraa tidigare.
Vi har skrattat såå mycket och det som va så kul va att det hon jobbat med tidigare är just barn med samma diagnos som Kevin.
Jag frågade massor och har faktiskt lärt mig en hel del.
Det är så skönt att hitta någon att prata med som faktiskt vet precis vad de handlar om.
Att få tips av någon som kan ge det på rätt sätt, och någon som inte dömer mig om jag tycker det är jobbigt ibland =))
Så Tack S, du har öppnat mina ögon ytterligare...
Kevin har haft 2 tjejkompisar här hela eftermiddagen.
Dom har lekt och spelat spel =)
Jag blir så glad när Kevin har sina kompisar här, dom som inte dömer honom utan tycker om att vara med honom för den han är.
Dom är inte rädd för honom och dom kommer och frågar mig om dom undrar över ngt.
Många är ju rädd för Kevin eftersom han är utåtagerande, dvs han är aggressiv och slåss etc, och jag förstår att man kan bli rädd..
Tom jag är ju det ibland när han är alldeles svart i ögonen och står med ngt i handen som han lätt skulle kunna skada mig med...
Har ju inte varit upp på BUP eftersom jag varit dålig =(
Men nu ska jag förhoppningsvis hålla mig frisk...
Om jag e feberfri imorgon ska jag åka och träna =)
Puss, puss alla söta rara.
Nu har Kevin kommit hem idag efter att ha varit hos sin mormor hela helgen.
Jag låg och vilade när han och Joon kom.
Jag öppnade ögonen och Kevin ställer sig framför mig, blinkar med ögat och ger en puss i luften.
Hej mamma, e du sjuk?
Ja, jag e lite febrig svarar jag, då kommer han fram och lägger handen på pannan och ger mig en puss...
Den här helgen har varit såååå underbar.
Jag har suttit och pratat med S som jag inte haft tillfälle att göraa tidigare.
Vi har skrattat såå mycket och det som va så kul va att det hon jobbat med tidigare är just barn med samma diagnos som Kevin.
Jag frågade massor och har faktiskt lärt mig en hel del.
Det är så skönt att hitta någon att prata med som faktiskt vet precis vad de handlar om.
Att få tips av någon som kan ge det på rätt sätt, och någon som inte dömer mig om jag tycker det är jobbigt ibland =))
Så Tack S, du har öppnat mina ögon ytterligare...
Kevin har haft 2 tjejkompisar här hela eftermiddagen.
Dom har lekt och spelat spel =)
Jag blir så glad när Kevin har sina kompisar här, dom som inte dömer honom utan tycker om att vara med honom för den han är.
Dom är inte rädd för honom och dom kommer och frågar mig om dom undrar över ngt.
Många är ju rädd för Kevin eftersom han är utåtagerande, dvs han är aggressiv och slåss etc, och jag förstår att man kan bli rädd..
Tom jag är ju det ibland när han är alldeles svart i ögonen och står med ngt i handen som han lätt skulle kunna skada mig med...
Har ju inte varit upp på BUP eftersom jag varit dålig =(
Men nu ska jag förhoppningsvis hålla mig frisk...
Om jag e feberfri imorgon ska jag åka och träna =)
Puss, puss alla söta rara.
Ibland...
...måste man stanna upp och se vad man har.
Trots att man kan ha svårigheter, och jobbiga situationer, så kan man faktiskt lyfta fram det positiva.
Då blir livet så mycket enklare att leva.
Om jag skulle fokusera och hänga upp mig på allt negativt i mitt liv, så skulle jag sitta inspärrad med en sån där mysig tröja som man får krama sig själv med, tugga piller och ligga o lalla i ett hörn...
Trots att jag många dagar bara vill försvinna och gå under jorden, så finns det små fina saker som gör att jag "glömmer" allt de jobbiga.
Ta Kevin t ex.
Han kan va en riktig pain in the as... han kan slå mig, kasta saker etc.
Men sen tar han sin stereo, sätter på sin favvo musik och börjar dansa och sjunga för kung och fosterland.
Då kan man inte se de negativa utan bara älskar ungen och så får man helt ny energi.
Sen finns det massa annat man kan göra.
Jag tycker inte om människor som skyller sitt beteende på t ex en dålig uppväxt, sin situation eller annat som gör livet jobbigt.
För det skulle ju betyda att jag fick bete mig precis hur som helst.
Jag skulle då kunna va en f***a rent ut sagt och sedan bara säga att, jag mår så dåligt och har det så jobbigt, det är därför jag gör så här, det är inte meningen.
Som en del kan ursäkta sina vänner t ex: Men tänk på att hon/ han har det jobbigt hemma/ på jobbet/ med sambo etc. Jag köper inte de...
Men om jag skulle göra/ säga ngt så inte fan skyller jag på att det är för att jag har haft det jobbigt när jag va liten, eller att jag har en son som är sjuk.
Jag är vuxen och har trots allt ett val.
Jag väljer att försöka se de positiva och jag väljer att ställa upp på mina nära och kära.
Inte för de sagt att jag jämt är en ängel.
Jag kan va grinig irriterad etc, för jag orkar inte bry mig ibland...
Jag skulle kunna skylla på min hortons att jag beter mig illa och är dryg ibland, för man blir irriterad, grinig, otrevlig och får en typ av personlighetsförändring + att jag har en son som inte är inom samhällets ramar för normal. Så javisst, det är helt ok för mig att vara elak.
Men jag kan fortfarande försöka tänka på vad jag säger, hur jag säger det.
Många gånger, när jag t ex är på väg att få en attack av min hortons märker jag de inte själv, utan mina vänner kan fråga vad som e fel, för jag beter mig inte riktigt som jag brukar.
Då förklarar jag hur läget är, att jag förmodligen håller på att få en attack och att jag då kan bli konstig, bete mig drygt etc, men att det inte är ngt att ta åt sig.
Då vet dom.
Sen har jag börjat försöka vara bättre på att säga när jag pratar i tele t ex att jag mår inte bra just nu och kanske inte är så trevlig att prata med, kan vi höras sen...
Eller så svarar jag helt enkelt inte för att jag inte orkar vara trevlig...
Det är inte lätt, jag kan fortfarande trilla dit, men då försöker jag stanna upp och se att jag trots allt är lyckligt lottad, att det faktiskt finns dom som har det värre än jag.
Och fortfarande så har jag ett val:
Ska jag låta allt dra ner mig så jag missar allt det fina runt omkring mig, eller ska jag välja att tänka efter 2 gånger och se att det faktiskt känns bättre om en stund...
Så alla ni som undrat hur jag orkar, nu vet ni lite...
Det är bara onödigt att ödsla energi på små petitesser som att "Jag fick minsan inte komma på den festen..."
Nä, då va de deras förlust att dom inte fick äran att ha dig med på den festen...
"Hur kunde dom välja att INTE ge MIG den uppgiften???"
Återigen, deras förlust... plus att de hade nog inte gynnat dig att ta den iaf...
Allting ordnar sig alltid, vissa saker tar bara lite längre tid...
Trots att man kan ha svårigheter, och jobbiga situationer, så kan man faktiskt lyfta fram det positiva.
Då blir livet så mycket enklare att leva.
Om jag skulle fokusera och hänga upp mig på allt negativt i mitt liv, så skulle jag sitta inspärrad med en sån där mysig tröja som man får krama sig själv med, tugga piller och ligga o lalla i ett hörn...
Trots att jag många dagar bara vill försvinna och gå under jorden, så finns det små fina saker som gör att jag "glömmer" allt de jobbiga.
Ta Kevin t ex.
Han kan va en riktig pain in the as... han kan slå mig, kasta saker etc.
Men sen tar han sin stereo, sätter på sin favvo musik och börjar dansa och sjunga för kung och fosterland.
Då kan man inte se de negativa utan bara älskar ungen och så får man helt ny energi.
Sen finns det massa annat man kan göra.
Jag tycker inte om människor som skyller sitt beteende på t ex en dålig uppväxt, sin situation eller annat som gör livet jobbigt.
För det skulle ju betyda att jag fick bete mig precis hur som helst.
Jag skulle då kunna va en f***a rent ut sagt och sedan bara säga att, jag mår så dåligt och har det så jobbigt, det är därför jag gör så här, det är inte meningen.
Som en del kan ursäkta sina vänner t ex: Men tänk på att hon/ han har det jobbigt hemma/ på jobbet/ med sambo etc. Jag köper inte de...
Men om jag skulle göra/ säga ngt så inte fan skyller jag på att det är för att jag har haft det jobbigt när jag va liten, eller att jag har en son som är sjuk.
Jag är vuxen och har trots allt ett val.
Jag väljer att försöka se de positiva och jag väljer att ställa upp på mina nära och kära.
Inte för de sagt att jag jämt är en ängel.
Jag kan va grinig irriterad etc, för jag orkar inte bry mig ibland...
Jag skulle kunna skylla på min hortons att jag beter mig illa och är dryg ibland, för man blir irriterad, grinig, otrevlig och får en typ av personlighetsförändring + att jag har en son som inte är inom samhällets ramar för normal. Så javisst, det är helt ok för mig att vara elak.
Men jag kan fortfarande försöka tänka på vad jag säger, hur jag säger det.
Många gånger, när jag t ex är på väg att få en attack av min hortons märker jag de inte själv, utan mina vänner kan fråga vad som e fel, för jag beter mig inte riktigt som jag brukar.
Då förklarar jag hur läget är, att jag förmodligen håller på att få en attack och att jag då kan bli konstig, bete mig drygt etc, men att det inte är ngt att ta åt sig.
Då vet dom.
Sen har jag börjat försöka vara bättre på att säga när jag pratar i tele t ex att jag mår inte bra just nu och kanske inte är så trevlig att prata med, kan vi höras sen...
Eller så svarar jag helt enkelt inte för att jag inte orkar vara trevlig...
Det är inte lätt, jag kan fortfarande trilla dit, men då försöker jag stanna upp och se att jag trots allt är lyckligt lottad, att det faktiskt finns dom som har det värre än jag.
Och fortfarande så har jag ett val:
Ska jag låta allt dra ner mig så jag missar allt det fina runt omkring mig, eller ska jag välja att tänka efter 2 gånger och se att det faktiskt känns bättre om en stund...
Så alla ni som undrat hur jag orkar, nu vet ni lite...
Det är bara onödigt att ödsla energi på små petitesser som att "Jag fick minsan inte komma på den festen..."
Nä, då va de deras förlust att dom inte fick äran att ha dig med på den festen...
"Hur kunde dom välja att INTE ge MIG den uppgiften???"
Återigen, deras förlust... plus att de hade nog inte gynnat dig att ta den iaf...
Allting ordnar sig alltid, vissa saker tar bara lite längre tid...
Nu e de dax...
...att skriva lite igen...
Jag vet, jag har varit usel på att uppdatera, men jag lider av en huvudvärk som heter hortons http://sv.wikipedia.org/wiki/Hortons_huvudv%C3%A4rk och är mycket besvärlig så jag har inte pallat.
Men nu håller de på att lugna sig så nu känns de bättre.
Kevin har byggt en koja här i vardagsrummet och ligger redan och sover, han har inte heller varit så pigg.
Han e lite ledsen då hans bästa vän A nu har flyttat till sin pappa i Skogås...
Det tog ganska hårt på honom.
Sen att jag har berättat att vi måste sälja huset har ju inte gjort saken bättre direkt.
Han vill så gärna bo kvar, och jag har försökt förklara för honom, men så e de ju den biten med muntlig information...
Vi får helt enkelt göra de bästa.
Kevin är inne i en spn jobbig period.
Han är besatt av pengar.
Det är pengar hit och pengar dit, han rotar igenom alla mina kläder, väskor, byxor...ja alla ställen där han kan tänka sig att jag har pengar...
Han sitter och gråter ibland för att han vill söka jobb och tjäna pengar.
Han brukar få massa uppgifter utav mig som att tömma diskmaskin, gå ut med sopor etc för att tjäna lite extra utöver sin veckopeng.
Men det är inget riktigt jobb säger han.
Och det är de ju inte, men han förstår inte när jag försöker förklara att han är för ung och måste gå i skolan först...
Det enda han säger då är: JAG HATAR SKOLAN... så drämmer han igen sin dörr och sitter och gråter.
Jag blir så glad när det kommer fram människor och berättar att de läser min blogg...
När jag började skriva så var det för att få ur mig allt, och det hjälper, men det är så skönt att höra av både vänner och bekanta att min blogg har hjälpt dom att förstå min situation bättre.
Puss på er alla.
Jag vet, jag har varit usel på att uppdatera, men jag lider av en huvudvärk som heter hortons http://sv.wikipedia.org/wiki/Hortons_huvudv%C3%A4rk och är mycket besvärlig så jag har inte pallat.
Men nu håller de på att lugna sig så nu känns de bättre.
Kevin har byggt en koja här i vardagsrummet och ligger redan och sover, han har inte heller varit så pigg.
Han e lite ledsen då hans bästa vän A nu har flyttat till sin pappa i Skogås...
Det tog ganska hårt på honom.
Sen att jag har berättat att vi måste sälja huset har ju inte gjort saken bättre direkt.
Han vill så gärna bo kvar, och jag har försökt förklara för honom, men så e de ju den biten med muntlig information...
Vi får helt enkelt göra de bästa.
Kevin är inne i en spn jobbig period.
Han är besatt av pengar.
Det är pengar hit och pengar dit, han rotar igenom alla mina kläder, väskor, byxor...ja alla ställen där han kan tänka sig att jag har pengar...
Han sitter och gråter ibland för att han vill söka jobb och tjäna pengar.
Han brukar få massa uppgifter utav mig som att tömma diskmaskin, gå ut med sopor etc för att tjäna lite extra utöver sin veckopeng.
Men det är inget riktigt jobb säger han.
Och det är de ju inte, men han förstår inte när jag försöker förklara att han är för ung och måste gå i skolan först...
Det enda han säger då är: JAG HATAR SKOLAN... så drämmer han igen sin dörr och sitter och gråter.
Jag blir så glad när det kommer fram människor och berättar att de läser min blogg...
När jag började skriva så var det för att få ur mig allt, och det hjälper, men det är så skönt att höra av både vänner och bekanta att min blogg har hjälpt dom att förstå min situation bättre.
Puss på er alla.
