Utmärkelse till lilla mig =))
Jag har fått en fin utmärkelse av söta rara Nicole.
Jag är en kreativ bloggare och hennes motivation är:
-En underbar tjej som är den starkaste människan jag vet och hon är kreativ i sin uppfostran på sin autistiska son.
Utmärkelsen går ut på följande:
1. Kopiera utmärkelsen till din blogg
2. Länka till den person som givit dig utmärkelsen
3. Berätta sju intressanta fakta om dig själv - det är här man måste börja tänka till...
4. Ge bort utmärkelsen till sju stycken, och tala om det för dem.
Mina sju fakta...
När jag gick i lekis va min största Idol Olof Palme och mitt drömjobb va att bli tv- hallåa i SVT.
Jag blev alldeles förtvivlad när Palme blev mördad, det va knappt att min mamma vågade berätta de för mig.
Ena veckan är jag på gränsen till pedantisk, då ska alla kläder ligga i färgordning i garderoben, kryddburkarna ska stå med exakt samma avstånd etc. Veckan efter hittar man ingenting i min garderob för att allt bara ligger huller om buller och då blir jag skitförbannad och får börja om.
Vill gärna att saker och ting ska hända på en gång när jag väl bestämt mig, gärna igår...
Jag är utbildad ekonomi assistent, pilates- core & spinning instruktör, Massör, kostrådgivare och nästan färdig med USK:a utbildningen...
När jag va 12 år bestämde jag mig för att flytta med min pappa till Portugal och gick i skolan där.
Lärde mig prata och skriva flytande portugisiska, men hade så stor hemlängtan efter drygt ett år och flyttade hem till Sverige igen.
Är alldeles för snäll och lär mig ALDRIG, har väldans svårt för att säga nej...
Jag älskar att köra bil. När jag hade fått mitt körkort och köpt en bil bodde jag praktiskt taget i bilen. Spelade och spelar ingen roll om jag inte hade ngn speciell destination utan jag bara åkte och kan fortfarande bara åka omkring bara för att rensa tankarna.
Dom jag har valt att nominera är:
Marika´s blogg- Kreativ i allt hon gör, skriver, tänker...
Tisa-Highrollers- Underbara tankar & reflektioner...
Asiankitten- om det ljusa i livet, matlagning, bakning, träning, pyssel, nyttigheter och onyttigheter.
Emma.P´s- En ung kreativ mamma i vardagen.
Lillstrumpa- Alltid fina kreationer till såväl vinterdekorationer som sommarfint på balkongen.
Den 18:e Februari...
Den 18:e Februari 1996, kl 06:50 vaknade jag av att jag blev DYNGSUR...
Vattnet gick... jag och Kevins pappa hade somnat på soffan hos min mamma där jag fortfarande bodde.
Försökte väcka honom, men han bad mig vänta, han behövde sova mer...
Ringde syrran som skulle va med och fota, men hon tyckte det va alldeles för tidigt, jag kunde vänta en stund...
Försökte febrilt få tag på mamma som för en gångs skull tog sig hemifrån, men hennes karl bad mig sluta tjata och vill ha ett telefon nummer...
Jag skrek att jag skulle föda, jaja, men nu måste jag...bla bla...
Kul att alla brydde sig.
Jag fick iaf efter många om och men alla att förstå att de va på G
Dom på förlossningen frågade om jag hade värkar...
Nääää sa jag, de bara rinner massa vatten, men annars e de bra...
Ja men lilla gumman, du kommer inte föda förens tidigast imorgon bitti...
Ok...la på luren och meddelade alla...
Hade en sjukt konstig känsla i heeeela kroppen och fick panik nästan och ville bara in till BB...
Vi kom in c:a 08:15...
Dom tyckte jag va en nojjig förstföderska, men hade jag inte kommit in då så hade han kommit hemma hos mamma, de va som bara till å börja krysta...
08:51 är han född =))
Shit...det är liksom 14 år sen.
Vart tog tiden vägen (?)(?)(?)
Läkarna har ju till och från funderat på om det är den otroligt snabba förlossningen som har orsakat de tillstånd han är i då de inte finns några andra synliga förklaringar...
Men...iaf...
Idag fyllde min "Lilla" älskling 14...
Hajja (!)(!)(!) Komme rju själv ihåg när man va fjortis och allt man gjorde...eller inte gjorde då...hahaha
Han somnade relativt tidigt igår kväll... men så klart så vaknade han då mitt i natten istället...SUCK!!!
Mundiarré har just fått en ny innebörd.
Han babblade å babblade å jag fick inte en syl i vädret.
jag hörde knappt vad han sa då han dels har fått lite försämrat tal, och sedan dyng trött på de...hmmm
Fick honom iaf att somna tillslut efter att jag förklarat när det blir ljust och att han då får sina presenter.
Vaknade med ett ryck när Kevin ropade: MAMMA, E DE LJUST UTE NU?
Och han låg i samma säng som jag hahhaa
Han såg inte ut eftersom persiennerna va nere.
jag öppnade ögonen och konstaterade att, ja, de va ljust ute.
Kändes som att jag bara precis slutit ögonen och öppnat dom direkt...
Vi gick upp och jag kollade klockan...
07:15... Yippie Tog en kopp kaffe och satte mig på min soffa som jag har framför kaminen.
Kevin hade ett önskemål om att jag skulle gömma paketen så de hade jag gjort.
Så jag sa till han att innan han fick börja öppna skulle alla 6 paketen vara funna.
Han sprang omkring och tillslut så hade han hittat alla.
När han öppnade de första och största paket sken han upp som en sol =D
Ett XBOX 360 som han önskat sig i typ 2 års tid...
Lyckan va ju total när han dessutom fick några spel till.
Hela dagen va han SPEEEEEEDAD I 180...
Det gick knappt att prata med honom.
Man fick som ingen riktig kontakt :-P
Men i det stora hela så tycker jag han va super duktig som grejade dagen så bra ändå.
Mommo va här, moster Tisa, L & E, G, M, Kusin S med karl och son, och sist, inte minst men mest underbar av alla gäster min kärlek <3
Kevin fick massor med fina paket och va super glad och nöjd med allt.
På slutet av kvällen blev det dock för mycket.
Men dagen har varit otroligt lång med massor med skoj och mycket energi krävande så han ska ha en massa kred för att han pallade så pass länge utan att balla ur ändå.
Nån liten dispyt med L´s son, men de gick att lösa ganska snabbt så...
Lite krig, lite sura miner, lite missförstånd och skrik å gap och sedan tvärslockna av ren utmattning...
Imorgon är det iaf Fredag tack och lov.
Har inte sovit ordentligt på hela veckan...
Men så på Lördag så är det ju kalas... vilket jag verkligen, verkligen inte har lust med, men som jag absolut gör för min älskade Kevin...såklart...
Dock så är det bara mellan 15- 17, sen får alla pysa, annars kommer inte Kevin att palla =)
Det är första året som han inte har varit inne i dimman under hösten...
Så det blir hans första kalas som han verkligen ser fram emot och kanske kommer få ut lite från iaf.
Visserligen så bryar han sig bara om ifall han får paket eller inte...hahaha
Resten skiter han i...
Som spec. pedagogen och psykologen på autism centret säger: Personer med autism är de största egoisterna ;-)
Och när man väl börjar komma in i deras "värld" och börjar förstå hur det fungerar så kan man inte annat än att hålla med, för det är verkligen så...
Nu börjar mina ögon gå i kors och jag börjar känna mig som att jag har bommul i skallen...
Sova kanske... de enda problemet nu är att jag inte kan slappna av ordentligt eftersom jag vet att Kevin återigen vaknar i tid och otid och är klarvaken.
Om jag då sover så kan de hända grejer.
Han brukar bl a bada mitt i natten...börja laga mat, och de e ju inte så bra eftersom han aldrig kommer ihåg att stänga av spisen... han kan få för sig att han ska gå ut mitt i natten och lufta sig lite...bara de att då går han som han är och det är ju liksom liiite kallt ute eftersom det fortfarande är vinter som han heller inte riktigt får grepp om...
Ibland har jag vaknat av att han bara står och stirrar på mig... de är riktigt obehagligt vill jag lova, för när man frågar vad han gör svarar han bara, inget...tittar på dig bara.
Han rör inte en min utan står bara kvar... alldels blickstilla.
I början trodde jag han hade EP anfall och inte visste var han va, men det märks så tydligt när han har den typen av anfall, för då är han helt borta och det är han inte vid dessa tillfällen... SCARY....
Men iaf.... åter till min säng...
Hoppas innerligt att jag kan somna och att alla får en underbar helg.
Nu blev de så där mycket skrivet igen...
Puss & Kärlek
P.S
Zandra + Jörgen = SANT
Onsdag 17 Februari Kl: 06:06...
Japp...
Älsklingen åkte för typ 1 timme sen och jag somnade in =)
Sååå skönt att veta att man fick sova ytterligare ett par tre timmar... trodde jag.
Men precis när man somna in som bäst så får Kevin ett MEGA EP anfall =(
Det tog 15 min innan han va tillbaks helt...
Nu sover han dock och jag hoppas att han slipper fler anfall denna morgon.
Måndagen flöt på väldigt bra =)
Vi va mest bara hemma och rensade lite i Kevins grejer.
Kollade på Sunes sommar c.a 4 ggr och Sunes Jul lika många... så nu är man måttligt less på den.
Kevin sov större delen av eftermiddagen och fick några anfall när han låg och sov, var förmodligen därför han va så trött för att det va på G.
Kl: 07:30 på Tisdagen kommer Kevin och väcker mig...pigg som en lärka trots att han inte somnade förens runt 02...
" Mamma, dax att gå uuuuuupp... "
Så det va bara till att kliva upp.
Vi satte oss i soffan som vi alltid gör på morgonen för att vakna till.
Gissa vad som sattes på (?)(!)(?)
Jaaaa... Sunes sommar...
Hade igår kväll pratat med min älskade kusin som äntligen flyttat tillbaks till Stockholm =))
Och vi bestämde mer eller mindre att jag och Kevin skulle komma dit och hälsa på.
Så jag pratade med Kevin och frågade om han ville det.
Först kom han inte ihåg vem det va men tyckte det va ok att åka dit eftersom hon skulle köpa en semla till honom med BARA grädde.
Som vanligt så tar det ganska lång tid att få i ordning lilleman på förmiddagen.
Det är morgon rutiner som sitter långt in i ryggmärgen på honom som ska utföras på sina speciella sätt.
Ibland kan han släppa dom, men det är ju om det är han som bestämt att det inte ska va så...
Så när han äntligen fått på sig kläderna och plockat ihop de han skulle ha med sig så skulle vi göra ett dags schema tillsammans om hur dagen skulle se ut.
Då kom jag på att jag skulle till kortis ( Korttidsboendet ) och hälsa på idag och prata med dom, och det va meningen att jag skulle komma själv, men Y va sjuk så jag ringde LSS handläggaren och kollade om det var ok att han följde med.
Det va inga problem.
Så dags schemat skulle göras, Kevin hämtade papper och penna och vi gjorde allt tillsammans och gick igenom alla moment.
Så här såg de ut:
Kevin ville rita vårat hus =)
Och det va mycket viktigt att jag ritade en liten bebis i L´s mage så man visste att den fanns där.
När vi sitter i bilen så håller han i sin "Karta" och håller fingret på vart vi är.
Och om han klarar att sitta varje bilsträcka så får han poäng.
Då kommer vi överens om ett visst antal poäng när vi sätter oss i bilen, och efter tips från autismcentret så har jag "delat upp" sträckan i så många poäng vi kommit överens om.
Kortare sträckor är 5 poäng.
Så för varje "klick" närmar vi oss.
Det va supermysigt att träffa L, har inte sett henne på jätte länge och nu stod hon där i sin och K´s nya lägenhet med en höggravid mage i vädret.
Kevin tyckte de va jätte spännande och när han såg L kände han igen henne och hon fick tom en kram.
Storasyster K va oxå där och de va lika mysigt att träffa henne ;-)
Kevin tittar ju mycket på film.
Mhmmm tänker många, men han ser många filmer där man lär sig saker.
Bl a så sa han till L:
Jag vet hur en bebis kommer in i mammans mage...
Jag såg på både L´s & K´s ansiktsuttryck att.. oj, oj, vad ska vi få höra nu.
Själv bara skrattade jag eftersom jag redan visste.
Jaha sa dom hur går de till då?
Jo, första tar pappan och placerar ett frö i mammans mage.
Sen börjar de växa. Sen är det magen som bestämmer om det blir en kille eller en tjej. och sen plockar man ut den från mammans mage.
Jag såg hur lättade dom blev när han inte började prata om HUR man sätter dit fröt.. hahahaha
Det har jag lärt mig på Anki & Pytte, där fick man se när de kom en bebis.
Nästa destination va kortis.
Vi kom dit, Kevin fick titta på en film och jag satte mig ner med 4 personer.
2 LSS handläggare och 2 personer tillhörande kortis.
Jag fick berätta om Kevin och hans diagnoser och lite allmänt kring honom.
Sedan frågade dom om dom fick inhämta information från andra håll.
Självklart, ju mer info de kan få om lilleman desto bättre.
Jag förstår inte föräldrar som nekar detta.
Det hjälper ju bara barnet... men men.
När vi kom hem var det storstädning på G.
Kevins kompis A plockade vi upp på vägen för hon hade glömt sina hem nycklar och stod ute och frös.
De gjorde ju inte Kevin ledsen, för då fick han lite sällskap och jag kunde städa ordentligt.
Senare på kvällen kom min kärlek.
Jag lagade mat och J och Kevin satt och mös i soffan.
Sedan började kriget lite lätt.
Vi skulle sätta oss och äta. Fiskpinnar va beställt från Kevin, men tydligen hade jag satt remoladsåsen fel så han dundrade in i rummet och smällde igen dörren.
Efter mycket bråk, tjaffs, kastande av prylar, lite slag, smällande i dörrar och total ignorans så ville Kevin äta.
Det känns ju i hela hjärtat och själen när han gråtandes ropar:
"Men mamma, du måste låta mig äta, jag är så hungrig"
Ja... Så klart han skulle få maten sin, men inte förens han lugnat ner sig.
men nu var ju hans mål att få min totala uppmärksamhet.
Tidigare när vi bråkat runt middagstid har ju det funkat eftersom jag då inte visste att det bara var ett sätt han lärt sig få min uppmärksamhet på.
Efter en stund lugnade han ner sig, bromssträckan är fortfarande mycket lång, men den kommer bli kortare och kortare.
Vi satte oss vi matbordet, lite såm grymt ifrån Kevin, men efter ett tag så satt vi alla tre och skrattade igen.
Sen var det dax för medicin och sängen.
Kevin samlade massor med poäng och var på väg ett par gånger att sätta igång, men då påminde jag honom...
Och eftersom det var så färskt så kom han ju ihåg och ville inte bli ignorerad.
Såååå, nu är jag här med mitt morgonkaffe och hoppas att denna dag blir strålande.
Kevin fyller ju fjortis imorgon så vi har lite att förbereda.
Kalaset är dock på Lördag.
Puss & Kram alla underbara och glöm inte att lätta på hjärtat eller fråga eller ge tips =)
Alla tips och råd är välkomna.
Älsklingen åkte för typ 1 timme sen och jag somnade in =)
Sååå skönt att veta att man fick sova ytterligare ett par tre timmar... trodde jag.
Men precis när man somna in som bäst så får Kevin ett MEGA EP anfall =(
Det tog 15 min innan han va tillbaks helt...
Nu sover han dock och jag hoppas att han slipper fler anfall denna morgon.
Måndagen flöt på väldigt bra =)
Vi va mest bara hemma och rensade lite i Kevins grejer.
Kollade på Sunes sommar c.a 4 ggr och Sunes Jul lika många... så nu är man måttligt less på den.
Kevin sov större delen av eftermiddagen och fick några anfall när han låg och sov, var förmodligen därför han va så trött för att det va på G.
Kl: 07:30 på Tisdagen kommer Kevin och väcker mig...pigg som en lärka trots att han inte somnade förens runt 02...
" Mamma, dax att gå uuuuuupp... "
Så det va bara till att kliva upp.
Vi satte oss i soffan som vi alltid gör på morgonen för att vakna till.
Gissa vad som sattes på (?)(!)(?)
Jaaaa... Sunes sommar...
Hade igår kväll pratat med min älskade kusin som äntligen flyttat tillbaks till Stockholm =))
Och vi bestämde mer eller mindre att jag och Kevin skulle komma dit och hälsa på.
Så jag pratade med Kevin och frågade om han ville det.
Först kom han inte ihåg vem det va men tyckte det va ok att åka dit eftersom hon skulle köpa en semla till honom med BARA grädde.
Som vanligt så tar det ganska lång tid att få i ordning lilleman på förmiddagen.
Det är morgon rutiner som sitter långt in i ryggmärgen på honom som ska utföras på sina speciella sätt.
Ibland kan han släppa dom, men det är ju om det är han som bestämt att det inte ska va så...
Så när han äntligen fått på sig kläderna och plockat ihop de han skulle ha med sig så skulle vi göra ett dags schema tillsammans om hur dagen skulle se ut.
Då kom jag på att jag skulle till kortis ( Korttidsboendet ) och hälsa på idag och prata med dom, och det va meningen att jag skulle komma själv, men Y va sjuk så jag ringde LSS handläggaren och kollade om det var ok att han följde med.
Det va inga problem.
Så dags schemat skulle göras, Kevin hämtade papper och penna och vi gjorde allt tillsammans och gick igenom alla moment.
Så här såg de ut:
Kevin ville rita vårat hus =)
Och det va mycket viktigt att jag ritade en liten bebis i L´s mage så man visste att den fanns där.
När vi sitter i bilen så håller han i sin "Karta" och håller fingret på vart vi är.
Och om han klarar att sitta varje bilsträcka så får han poäng.
Då kommer vi överens om ett visst antal poäng när vi sätter oss i bilen, och efter tips från autismcentret så har jag "delat upp" sträckan i så många poäng vi kommit överens om.
Kortare sträckor är 5 poäng.
Så för varje "klick" närmar vi oss.
Det va supermysigt att träffa L, har inte sett henne på jätte länge och nu stod hon där i sin och K´s nya lägenhet med en höggravid mage i vädret.
Kevin tyckte de va jätte spännande och när han såg L kände han igen henne och hon fick tom en kram.
Storasyster K va oxå där och de va lika mysigt att träffa henne ;-)
Kevin tittar ju mycket på film.
Mhmmm tänker många, men han ser många filmer där man lär sig saker.
Bl a så sa han till L:
Jag vet hur en bebis kommer in i mammans mage...
Jag såg på både L´s & K´s ansiktsuttryck att.. oj, oj, vad ska vi få höra nu.
Själv bara skrattade jag eftersom jag redan visste.
Jaha sa dom hur går de till då?
Jo, första tar pappan och placerar ett frö i mammans mage.
Sen börjar de växa. Sen är det magen som bestämmer om det blir en kille eller en tjej. och sen plockar man ut den från mammans mage.
Jag såg hur lättade dom blev när han inte började prata om HUR man sätter dit fröt.. hahahaha
Det har jag lärt mig på Anki & Pytte, där fick man se när de kom en bebis.
Nästa destination va kortis.
Vi kom dit, Kevin fick titta på en film och jag satte mig ner med 4 personer.
2 LSS handläggare och 2 personer tillhörande kortis.
Jag fick berätta om Kevin och hans diagnoser och lite allmänt kring honom.
Sedan frågade dom om dom fick inhämta information från andra håll.
Självklart, ju mer info de kan få om lilleman desto bättre.
Jag förstår inte föräldrar som nekar detta.
Det hjälper ju bara barnet... men men.
När vi kom hem var det storstädning på G.
Kevins kompis A plockade vi upp på vägen för hon hade glömt sina hem nycklar och stod ute och frös.
De gjorde ju inte Kevin ledsen, för då fick han lite sällskap och jag kunde städa ordentligt.
Senare på kvällen kom min kärlek.
Jag lagade mat och J och Kevin satt och mös i soffan.
Sedan började kriget lite lätt.
Vi skulle sätta oss och äta. Fiskpinnar va beställt från Kevin, men tydligen hade jag satt remoladsåsen fel så han dundrade in i rummet och smällde igen dörren.
Efter mycket bråk, tjaffs, kastande av prylar, lite slag, smällande i dörrar och total ignorans så ville Kevin äta.
Det känns ju i hela hjärtat och själen när han gråtandes ropar:
"Men mamma, du måste låta mig äta, jag är så hungrig"
Ja... Så klart han skulle få maten sin, men inte förens han lugnat ner sig.
men nu var ju hans mål att få min totala uppmärksamhet.
Tidigare när vi bråkat runt middagstid har ju det funkat eftersom jag då inte visste att det bara var ett sätt han lärt sig få min uppmärksamhet på.
Efter en stund lugnade han ner sig, bromssträckan är fortfarande mycket lång, men den kommer bli kortare och kortare.
Vi satte oss vi matbordet, lite såm grymt ifrån Kevin, men efter ett tag så satt vi alla tre och skrattade igen.
Sen var det dax för medicin och sängen.
Kevin samlade massor med poäng och var på väg ett par gånger att sätta igång, men då påminde jag honom...
Och eftersom det var så färskt så kom han ju ihåg och ville inte bli ignorerad.
Såååå, nu är jag här med mitt morgonkaffe och hoppas att denna dag blir strålande.
Kevin fyller ju fjortis imorgon så vi har lite att förbereda.
Kalaset är dock på Lördag.
Puss & Kram alla underbara och glöm inte att lätta på hjärtat eller fråga eller ge tips =)
Alla tips och råd är välkomna.
Vill ha vår nu...
Börjar helt seriöst tröttna på kylan och vintern och all snö...
Kevin har dragit ner alla persienner för att han inte vill se snön...hehehe, oxå ett sätt.
Jag utanför vårat hus =)
I fredags var de autismcentret igen =)
Alltid när jag varit där får jag som en ny kick, man blir så ivrig att testa de tips och råd man får eftersom jag vet att de till 99.99% kommer att fungera.
Den här gången pratade vi återigen mycket om hans agressioner och hur man skulle kunna hantera bilsituationen.
Berättade att vi nu kommit igång med poängsystem som fungerar klockrent med Kevin.
Jag fick ju tummen ur **** och åkte en dag efter skolan med Kevin och köpte en sån " klickare " som räknar...
Så för varje bra sak Kevin gör får han ett klick = 1 poäng.
Ibland kan han få flera poäng och bonus poäng.
Han tyckte det va super bra och nu i "steg 1" så ska Kevin bara få så mycket poäng som möjligt för allt bra han gör :-)
Han tycker det är jätte kul med poängen och det är de som är meningen.
Sedan kommer vi att gå vidare med andra steg, men det går jag in på när det är dax för det.
Så, även i bilsituationen är det förberedelse, bildschema och poäng som gäller.
Förberedelse är verkligen A & O i Kevins värld.
Man märker direkt när man inte förberett honom ordentligt, eller om det blir hastiga ändringar, så att förbereda honom på en plan B är oxå nödvändigt.
Schemat som kommer följa med i bilen kommer se ut på följande vis:
1- Bilen
2- Vad vi ska göra/ åka
3- bilen
4- Hem
Tex om det nu är så våran rutt kommer se ut.
Idag när vi skulle åka från mamma min tänkte jag att jag skulle testa det.
Hade ju inte några bilder så vi fick ta de som fanns.
jag bad kevin hämta ett tomt papper och en penna och bad honom sätta sig bredvid mig.
Sedan pratade vi om vad vi skulle göra.
Jag ritade bilen som så klart va nummer 1.
Sedan skulle vi hämta ut pengar, så en bankomat med sedlar. nr 2.
Nr 3 blev bilen igen eftersom vi va tvungna att åka igen till nästa destination som va Game Stop, spelbutiken- nr4.
Och sedan nr 5- Bilen igen och sist men inte minst vårat hus- nr 6.
Och då va Kevin noga med att vårat hus nummer skulle stå på min lilla teckning.
Han tog sin lilla "Karta" som han kallade den och stoppade i fickan.
Vi klädde på oss och hopade in i bilen.
Nu sa han, är vi här och pekade.
Hela rutten följdes till punkt och prickaoch Kevin talade om precis vart vi skulle och va mycket nöjd.
Han fick sina poäng och förutom några små tjatigheter så måste jag säga att detta nog va en av de mer enkla bilresor vi gjort utan att ha hjälp i bilen.
Min helg har varit lugn.
Har bara vilat och tagit de lugnt hemma hos min älskling.
På Fredag när jag kom dit möttes vi upp vid affären, sedan blev det en Mc Donalds, men jag va inge hungrig så jag tog bara en Java.
Slapp kväll blev de heeeela kvällen.
På Lördagen vaknade jag tidigt, men va inte upp så länge innan jag va tvungen att lägga mig och vila och somnade.
jag sov typ heeeeela dagen.
Vaknade fram på eftermiddagen vid 16 tror jag...
Så Lördagen blev oxå mycket lugn med massa godis :-P
Söndag - Alla hjärtans dag <3
Jag hade köpt gelé hjärtan till barnen, och eftersom jag nästan e pank inför Kevins kalas så fick min kärlek oxå bara fyllda chokladhjärtan och ett kort med en kärleksförklaring =(( men, men...
Ååå jag fick oxå massa kärlek, så man e väl lite omtyckt ändå ;-)
På kvällen gick jag och älsklingen ut och käkade, de va suuuper mysigt.
Och när vi kom hem så drack vi lite vin med jordgubbar :-P
Yummie...
Jag som är så lättpåverkad blev ju lite småfull eftersom jag tog en mellanöl till maten oxå... hahahaha
Har ju lovat Kevin några ggr att jag ska komma till mommo innan han vaknar på Måndagen...
Jo tjena, så bra har det gått med det.
Men idag, 3:e gången gillt så kom jag dit innan han vaknat.
Jag gick upp när min älskling gick upp, dvs mitt i natten...hehehe
Bäljade i mig 3 koppar kaffe och åkte...
Så jag hann vara hos mamma i ungefär 30 minuter innan en hel nöjd Kevin vaknade.
Nu är vi hemma och vi får väl se va dagen har att erbjuda.
Puss & kram alla underbara.
Kevin har dragit ner alla persienner för att han inte vill se snön...hehehe, oxå ett sätt.
Jag utanför vårat hus =)
I fredags var de autismcentret igen =)
Alltid när jag varit där får jag som en ny kick, man blir så ivrig att testa de tips och råd man får eftersom jag vet att de till 99.99% kommer att fungera.
Den här gången pratade vi återigen mycket om hans agressioner och hur man skulle kunna hantera bilsituationen.
Berättade att vi nu kommit igång med poängsystem som fungerar klockrent med Kevin.
Jag fick ju tummen ur **** och åkte en dag efter skolan med Kevin och köpte en sån " klickare " som räknar...
Så för varje bra sak Kevin gör får han ett klick = 1 poäng.
Ibland kan han få flera poäng och bonus poäng.
Han tyckte det va super bra och nu i "steg 1" så ska Kevin bara få så mycket poäng som möjligt för allt bra han gör :-)
Han tycker det är jätte kul med poängen och det är de som är meningen.
Sedan kommer vi att gå vidare med andra steg, men det går jag in på när det är dax för det.
Så, även i bilsituationen är det förberedelse, bildschema och poäng som gäller.
Förberedelse är verkligen A & O i Kevins värld.
Man märker direkt när man inte förberett honom ordentligt, eller om det blir hastiga ändringar, så att förbereda honom på en plan B är oxå nödvändigt.
Schemat som kommer följa med i bilen kommer se ut på följande vis:
1- Bilen
2- Vad vi ska göra/ åka
3- bilen
4- Hem
Tex om det nu är så våran rutt kommer se ut.
Idag när vi skulle åka från mamma min tänkte jag att jag skulle testa det.
Hade ju inte några bilder så vi fick ta de som fanns.
jag bad kevin hämta ett tomt papper och en penna och bad honom sätta sig bredvid mig.
Sedan pratade vi om vad vi skulle göra.
Jag ritade bilen som så klart va nummer 1.
Sedan skulle vi hämta ut pengar, så en bankomat med sedlar. nr 2.
Nr 3 blev bilen igen eftersom vi va tvungna att åka igen till nästa destination som va Game Stop, spelbutiken- nr4.
Och sedan nr 5- Bilen igen och sist men inte minst vårat hus- nr 6.
Och då va Kevin noga med att vårat hus nummer skulle stå på min lilla teckning.
Han tog sin lilla "Karta" som han kallade den och stoppade i fickan.
Vi klädde på oss och hopade in i bilen.
Nu sa han, är vi här och pekade.
Hela rutten följdes till punkt och prickaoch Kevin talade om precis vart vi skulle och va mycket nöjd.
Han fick sina poäng och förutom några små tjatigheter så måste jag säga att detta nog va en av de mer enkla bilresor vi gjort utan att ha hjälp i bilen.
Min helg har varit lugn.
Har bara vilat och tagit de lugnt hemma hos min älskling.
På Fredag när jag kom dit möttes vi upp vid affären, sedan blev det en Mc Donalds, men jag va inge hungrig så jag tog bara en Java.
Slapp kväll blev de heeeela kvällen.
På Lördagen vaknade jag tidigt, men va inte upp så länge innan jag va tvungen att lägga mig och vila och somnade.
jag sov typ heeeeela dagen.
Vaknade fram på eftermiddagen vid 16 tror jag...
Så Lördagen blev oxå mycket lugn med massa godis :-P
Söndag - Alla hjärtans dag <3
Jag hade köpt gelé hjärtan till barnen, och eftersom jag nästan e pank inför Kevins kalas så fick min kärlek oxå bara fyllda chokladhjärtan och ett kort med en kärleksförklaring =(( men, men...
Ååå jag fick oxå massa kärlek, så man e väl lite omtyckt ändå ;-)
På kvällen gick jag och älsklingen ut och käkade, de va suuuper mysigt.
Och när vi kom hem så drack vi lite vin med jordgubbar :-P
Yummie...
Jag som är så lättpåverkad blev ju lite småfull eftersom jag tog en mellanöl till maten oxå... hahahaha
Har ju lovat Kevin några ggr att jag ska komma till mommo innan han vaknar på Måndagen...
Jo tjena, så bra har det gått med det.
Men idag, 3:e gången gillt så kom jag dit innan han vaknat.
Jag gick upp när min älskling gick upp, dvs mitt i natten...hehehe
Bäljade i mig 3 koppar kaffe och åkte...
Så jag hann vara hos mamma i ungefär 30 minuter innan en hel nöjd Kevin vaknade.
Nu är vi hemma och vi får väl se va dagen har att erbjuda.
Puss & kram alla underbara.
Idag e de Torsdag...
Natten till igår Onsdag va ingen lek.
Dagen gick i vredens tecken för min älskade Kevin.
Han va vaken till strax efter 03...
Jag va så trött så jag trodde jag skulle svimma.
När han äntligen somnat och jag hade lagt mig och börjat somna in ordentligt så fick han ett EP anfall...
Och ett till efter de, sen fick jag sova lite, men inte somna in ordentligt utan bara slumra...
Så va de dax för nästa... så höll de på fram till morgonen.
Dom sista anfallen ville inte riktigt släppa så de va snudd på att vi fick åka in, men tillslut gav de med sig.
Jag va så uppe i varv och kunde så klart inte koppla av, det är jag alltid när Kevin haft så mycket anfall.
Sen när jag kände att jag skulle kunna sova, ja då vakna såklart Kevin...
Det va bara att bita ihop och va vaken.
Kaffe, kaffe och kaffe...
Jag va ett nervvrak hela dagen, Kevin va som tur va oxå seg eftersom han dels krampat mycket och sedan fått kramplösande som man blir seg i skallen av.
Det krävdes inte mycket för att jag skulle börja gråta.
Jag va så känslig, dels för att jag inte återhämtat mig från förra veckans ångest resa, dels för de kommande soc. mötet och naturligtvis för att jag knappt sovit...
Jag stod i duschen och grinade en halvtimme, dock bättre än att jag ska sitta och kräkas ;-)
Stackars min kärlek fick ta de mesta av mig på alla sätt, och han är bara sååå underbar.
Både jag och Kevin totaldeckade strax efter kl. 21
Torsdag...ja...
Soc. möte, och innan de möte i skolan...
Hela kvällen igår letade jag som en galning efter någon som kunde va med lilleman eftersom L va sjuk...
Mamma kunde ju ta honom, men henne ville jag ju ha med till Soc. mötet.
Det löste sig så att mammas kompis följde med hit och va här med honom.
Jag hade först möte i skolan med Kevins lärare och en special pedagog från autismcentret.
Det gick smidigt, dessvärre va jag tvungen att gå tidigt från de mötet pga soc mötet, men Y skulle fortsätta så ska hon och jag träffas igen och prata.
Stressa från mötet, plocka upp mamma som va hemma hos mig och iväg till Gustavsberg...
Per från autismcentret va redan där.
jag kollade mig omkring, men ingen snut fi**a...
Så kom det en tjej och en kille och frågade efter Zandra, jag reste på mig och presenterade mig.
Dom hälsade på dom andra och vi fick följa med in i ett rum.
Hmmm...undras var snuten va (?)(?)(?)
Vi satte oss ner och då sa dom att hon som gjort anmälan tyvärr inte va där...
Dom hade ringt, lämnat meddelanden och tom skickat brev till henne, men hon hade inte ens svarat.
Efter att dom läste upp anmälan förstod jag varför.
Jag satt och försökte hålla mig för skratt när dom läste upp anmälan.
Hon hade hittat på hälften...
En grej som va himla kul va att hon sa i anmälan att Kevin va så rädd så han knappt kunde prata...
Ja, sa jag, han har talsvårigheter, och Per bekräftade det hela med att han inte kan ha varit rädd pga de jag sa för han lyssnar ju som sagt på mitt tonläge och förstår egentligen inte orden...
Plus att Kevin har inlärda känslor...
Jo, så hade jag tydligen skrikit att han skulle få så mycket stryk när vi kom hem och då såg hon att han blev jätte jätte rädd... Mmm...som sagt, Kevin känner inte känslor som vi, han har lärt sig att visa olika uttryck i olika situationer....
Mmmmm... det är inte kul att erkänna när man gjort nå klumpigt, men jag erkänner att de va jätte tokigt att säga att " Du borde få en örfil " på allmän plats.. absolut, men att få de till att " Du ska få så mycket stryk..." krävs en himla bra förvrängning... och livlig fantasi för den delen.
Tom mamma och Per satt och småskrattade...
Det gick iaf mycket bra mötet, jag fick ge min version av det hela och fick förklara hur Kevin fungerar.
Per förklarade massor och min älskade mamma föklarade och berättade massor.
Det komme rinte bli ngn utredning eftersom jag har all hjälp man kan få och det finns en förklaring till det som hände.
I slutet så skrattade vi och sa att det är nog inte sista gången vi träffas på det här viset ;-)
Nu ska jag och Kevin åka till apoteket...
kanske får en anmälan till idag, vem vet...
Kanske rent utav ska börja samla på dom ;-)
Puss & Kram alla underbara...
Dagen gick i vredens tecken för min älskade Kevin.
Han va vaken till strax efter 03...
Jag va så trött så jag trodde jag skulle svimma.
När han äntligen somnat och jag hade lagt mig och börjat somna in ordentligt så fick han ett EP anfall...
Och ett till efter de, sen fick jag sova lite, men inte somna in ordentligt utan bara slumra...
Så va de dax för nästa... så höll de på fram till morgonen.
Dom sista anfallen ville inte riktigt släppa så de va snudd på att vi fick åka in, men tillslut gav de med sig.
Jag va så uppe i varv och kunde så klart inte koppla av, det är jag alltid när Kevin haft så mycket anfall.
Sen när jag kände att jag skulle kunna sova, ja då vakna såklart Kevin...
Det va bara att bita ihop och va vaken.
Kaffe, kaffe och kaffe...
Jag va ett nervvrak hela dagen, Kevin va som tur va oxå seg eftersom han dels krampat mycket och sedan fått kramplösande som man blir seg i skallen av.
Det krävdes inte mycket för att jag skulle börja gråta.
Jag va så känslig, dels för att jag inte återhämtat mig från förra veckans ångest resa, dels för de kommande soc. mötet och naturligtvis för att jag knappt sovit...
Jag stod i duschen och grinade en halvtimme, dock bättre än att jag ska sitta och kräkas ;-)
Stackars min kärlek fick ta de mesta av mig på alla sätt, och han är bara sååå underbar.
Både jag och Kevin totaldeckade strax efter kl. 21
Torsdag...ja...
Soc. möte, och innan de möte i skolan...
Hela kvällen igår letade jag som en galning efter någon som kunde va med lilleman eftersom L va sjuk...
Mamma kunde ju ta honom, men henne ville jag ju ha med till Soc. mötet.
Det löste sig så att mammas kompis följde med hit och va här med honom.
Jag hade först möte i skolan med Kevins lärare och en special pedagog från autismcentret.
Det gick smidigt, dessvärre va jag tvungen att gå tidigt från de mötet pga soc mötet, men Y skulle fortsätta så ska hon och jag träffas igen och prata.
Stressa från mötet, plocka upp mamma som va hemma hos mig och iväg till Gustavsberg...
Per från autismcentret va redan där.
jag kollade mig omkring, men ingen snut fi**a...
Så kom det en tjej och en kille och frågade efter Zandra, jag reste på mig och presenterade mig.
Dom hälsade på dom andra och vi fick följa med in i ett rum.
Hmmm...undras var snuten va (?)(?)(?)
Vi satte oss ner och då sa dom att hon som gjort anmälan tyvärr inte va där...
Dom hade ringt, lämnat meddelanden och tom skickat brev till henne, men hon hade inte ens svarat.
Efter att dom läste upp anmälan förstod jag varför.
Jag satt och försökte hålla mig för skratt när dom läste upp anmälan.
Hon hade hittat på hälften...
En grej som va himla kul va att hon sa i anmälan att Kevin va så rädd så han knappt kunde prata...
Ja, sa jag, han har talsvårigheter, och Per bekräftade det hela med att han inte kan ha varit rädd pga de jag sa för han lyssnar ju som sagt på mitt tonläge och förstår egentligen inte orden...
Plus att Kevin har inlärda känslor...
Jo, så hade jag tydligen skrikit att han skulle få så mycket stryk när vi kom hem och då såg hon att han blev jätte jätte rädd... Mmm...som sagt, Kevin känner inte känslor som vi, han har lärt sig att visa olika uttryck i olika situationer....
Mmmmm... det är inte kul att erkänna när man gjort nå klumpigt, men jag erkänner att de va jätte tokigt att säga att " Du borde få en örfil " på allmän plats.. absolut, men att få de till att " Du ska få så mycket stryk..." krävs en himla bra förvrängning... och livlig fantasi för den delen.
Tom mamma och Per satt och småskrattade...
Det gick iaf mycket bra mötet, jag fick ge min version av det hela och fick förklara hur Kevin fungerar.
Per förklarade massor och min älskade mamma föklarade och berättade massor.
Det komme rinte bli ngn utredning eftersom jag har all hjälp man kan få och det finns en förklaring till det som hände.
I slutet så skrattade vi och sa att det är nog inte sista gången vi träffas på det här viset ;-)
Nu ska jag och Kevin åka till apoteket...
kanske får en anmälan till idag, vem vet...
Kanske rent utav ska börja samla på dom ;-)
Puss & Kram alla underbara...
Massor, mycke, mer...bla, bla, bla
Ja...
Hela förra veckan känns som att det bara va ett enda virr varr.
Måste nästan läsa min egen blogg för att ha koll på läget.
I Torsdags iaf, kom bror och hans tjej hit.
Vi fixade middag och hade mys med barnen.
Det va otroligt skönt, för jag hade nog inte grejat att vara själv...
Hela dagen på Torsdag va Kevin i sitt esse...
L hjälpte mig så mycket och hon är super på att ta Kevin i alla olika situationer.
På morgonen var vi hos Kevins läkare.
En vanlig så rutinkoll. Vikt, längd, motorik etc.
Sedan de vanliga vuxensnacket som Kevin ruttna på.
L va ju med för jag ville att hon skulle följa med och träffa läkarna.
Kevins polare E va oxå med, för han ville de.
Sovmedicinen ska bytas ut =))
Yeeeey... Men det tar lite tid innan vi får den.
Det är massa licenser och sånt, men den kommer så småningom.
Som på Torsdagskvällen... Han va likblek i ansiktet och barakunde inte sova, och så är det dom flesta kvällar numer, men snart...
Kevin tycker själv att det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna slappna av och sova.
Fredag = Mommo
Japp... och Fredagar är det heller ingen skola :-)
Jag mådde fruktansvärt dåligt redan sen tidigare i veckan, men försökte som alltid visa upp ett glatt och obekymrat ansikte.
Ryggen smärtade, tryck över bröstet, men det va bara att gilla läget...
Jag hade inte ätit ordentligt på 3 dagar eftersom ångesten gör att jag börjar må illa.
Försökte tappert trycka i mig lite yoghurt, men efter 3 minimala skedar tog det stop...
Om man bara kunde sätta sig ner och gråta ut, det skulle vara sååååå skönt...
Senare på e.m skulle min kärlek komma.
Vi skulle ut och äta med hans bror =)
Jag tyckte det skulle bli jätte kul att få träffa hans bror.
Blev allt mer yrslig och trycket över bröstet blev tyngre, nu var det läge att ta ett ångest piller...
Problemet med de är ju bara att jag blir så seg i kolan och vågar inte riktigt köra bil då :-P
Så jag ringde min älskling och frågade om han kunde hjälpa mig att köra Kevin till mamma.
Det var absolut inga problem.
Kevin brukar ju alltid komma till mamma runt 14- 15 tiden, och nu va klockan över 16 så han va verkligen inte rolig.
I sina tankar va han ju redan hos mommo sin...
När JH kom så blev han ju glad, men eftersom det va ett sådant enormt kaos i hans huvud så kunde han inte visa det.
Iaf så åkte vi till min mamma, det var inte den trevligaste resan, men jag körde på med poöng hit och dit och bonus och allt vad vi nu kör, så det fungerade iaf till slut.
När vi väl kom fram så va han på bra humör.
Jag och min kärlek åkte hem igen och jag kände hur det började lätta lite.
Va fortfarande mycket yrslig och mådde jätte illa.
Han ringde sin bror och sa att vi skulle bli lite sena...
Direkt blev jag på helspänn igen... jag ville verkligen träffa hans bror, men min kropp började säga ifrån rejält.
Så visste jag att när jag kom hem så skulle jag köra hem bror och hans familj och oj, oj, oj....
När vi kom hem brast allt...
Tårarna bara sprutade och bror följde med mig ut.
L Gick och berättade för JH som ftf va inne i duschen att allt hade brustit och att jag nog inte va i skick att åka iväg!!!
Underbar som han är ringde han sin bror och sa att vi inte kommer idag.
När jag kom in höll jag på att svimma.
Det snurrade i huvudet, benen vek sig och älsklingen sa att han kunde köra hem bror...
En sten lossnade från bröstet.
När dom åkte satte jag mig på soffan och allt bara totalbrakade,
tårarna bara sprutade och det fanns ingen hejd!!!
Jag skakade och mådde illa och bara grät och grät.
Till slut lyckades jag sansa mig och va alldeles utmattad...
Älsklingen kom hem med mat, läsk och lite öl =)
Så vi åt, och jag blev mätt på några tuggor, men lyckades tvinga i mig lite mer ändå...
Sedan tvärdog jag på soffan bredvid honom.
Lördag :-S
Trodde jag mådde prima =)
Så upp och tvätta och vika tvätt...
De va inte så bra... blev alldeles kallsvettig och yrslig och tydligen alldeles blek, så de va bara att lägga ner.
Vi åkte till älsklingen som skulle tattuera sig på kvällen.
Jag slumrade till och från på soffan och drack nån öl.
Sen va de dax igen.
När vi skulle sova så brakade jag IGEN...
Men det är ju positivt att jag kunde göra det med min kärlek, för det är väldigt få som jag bara kan släppa allt inför...
Sov som en stock heeeeela natten...
Sov nästan heeela Söndagen på soffan...
Vaknade till och från, men va rätt så borta i skallen.
Sen på kvällen åkte vi hem hit och då kändes det myyyycket bättre.
Jag lovade ju Kevin att jag skulle komma till mommo tidigt och hämta honom.
Trodde verkligen att jag skulle vakna tidigt, men nej då!!!
Strax efter 10 ringer en halv irriterad Kevin och frågar var jag är!!!
Mmmmm....fick fram ngt la på luren och gick upp.
Hela Måndagen gick i vredens tecken.
och det är klart, det är inte så lätt för Kevin att förstå när man försöker förklara att man inte mår bra.
Älsklingen fick sig en del av min ångest oxå.
Usch, jag tycker inte om mig själv när jag mår så dåligt.
Försöker verkligen att inte låta dryg och arg, men det är inte lätt...
Han ringde mig på kvällen och lyckades såklart dra ur proppen, men det va nog tur de för idag va en mycket bättre dag.
Har pratat med Soc och ska iaf dit på Torsdag.
Då kommer Per följa med och vi gick igenom idag vad jag vill ha hjälp och stöd med plus att jag fick massa peppning ang Kevin =)
LSS handläggaren ringde igår, eller om det va i måndags och meddelade att dom tycker Kevin har blivit så pass mycket sämre att det nu är dax att ansöka om dubbel assistans...
Det va ju både glädje och sorg i det.
Sorg för att det betyder att han är mycket sämre än jag trott...
Glädje för att eftersom det är på deras begäran så kommer det att bli så...
Oj herre jisses vad mycket de blev...
Men det va skönt att få ur sig allt.
Om ni inte hänger med så e de bara fråga.
Och kommentera gärna...
Skriv era tankar...
Puss och kram
Hela förra veckan känns som att det bara va ett enda virr varr.
Måste nästan läsa min egen blogg för att ha koll på läget.
I Torsdags iaf, kom bror och hans tjej hit.
Vi fixade middag och hade mys med barnen.
Det va otroligt skönt, för jag hade nog inte grejat att vara själv...
Hela dagen på Torsdag va Kevin i sitt esse...
L hjälpte mig så mycket och hon är super på att ta Kevin i alla olika situationer.
På morgonen var vi hos Kevins läkare.
En vanlig så rutinkoll. Vikt, längd, motorik etc.
Sedan de vanliga vuxensnacket som Kevin ruttna på.
L va ju med för jag ville att hon skulle följa med och träffa läkarna.
Kevins polare E va oxå med, för han ville de.
Sovmedicinen ska bytas ut =))
Yeeeey... Men det tar lite tid innan vi får den.
Det är massa licenser och sånt, men den kommer så småningom.
Som på Torsdagskvällen... Han va likblek i ansiktet och barakunde inte sova, och så är det dom flesta kvällar numer, men snart...
Kevin tycker själv att det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna slappna av och sova.
Fredag = Mommo
Japp... och Fredagar är det heller ingen skola :-)
Jag mådde fruktansvärt dåligt redan sen tidigare i veckan, men försökte som alltid visa upp ett glatt och obekymrat ansikte.
Ryggen smärtade, tryck över bröstet, men det va bara att gilla läget...
Jag hade inte ätit ordentligt på 3 dagar eftersom ångesten gör att jag börjar må illa.
Försökte tappert trycka i mig lite yoghurt, men efter 3 minimala skedar tog det stop...
Om man bara kunde sätta sig ner och gråta ut, det skulle vara sååååå skönt...
Senare på e.m skulle min kärlek komma.
Vi skulle ut och äta med hans bror =)
Jag tyckte det skulle bli jätte kul att få träffa hans bror.
Blev allt mer yrslig och trycket över bröstet blev tyngre, nu var det läge att ta ett ångest piller...
Problemet med de är ju bara att jag blir så seg i kolan och vågar inte riktigt köra bil då :-P
Så jag ringde min älskling och frågade om han kunde hjälpa mig att köra Kevin till mamma.
Det var absolut inga problem.
Kevin brukar ju alltid komma till mamma runt 14- 15 tiden, och nu va klockan över 16 så han va verkligen inte rolig.
I sina tankar va han ju redan hos mommo sin...
När JH kom så blev han ju glad, men eftersom det va ett sådant enormt kaos i hans huvud så kunde han inte visa det.
Iaf så åkte vi till min mamma, det var inte den trevligaste resan, men jag körde på med poöng hit och dit och bonus och allt vad vi nu kör, så det fungerade iaf till slut.
När vi väl kom fram så va han på bra humör.
Jag och min kärlek åkte hem igen och jag kände hur det började lätta lite.
Va fortfarande mycket yrslig och mådde jätte illa.
Han ringde sin bror och sa att vi skulle bli lite sena...
Direkt blev jag på helspänn igen... jag ville verkligen träffa hans bror, men min kropp började säga ifrån rejält.
Så visste jag att när jag kom hem så skulle jag köra hem bror och hans familj och oj, oj, oj....
När vi kom hem brast allt...
Tårarna bara sprutade och bror följde med mig ut.
L Gick och berättade för JH som ftf va inne i duschen att allt hade brustit och att jag nog inte va i skick att åka iväg!!!
Underbar som han är ringde han sin bror och sa att vi inte kommer idag.
När jag kom in höll jag på att svimma.
Det snurrade i huvudet, benen vek sig och älsklingen sa att han kunde köra hem bror...
En sten lossnade från bröstet.
När dom åkte satte jag mig på soffan och allt bara totalbrakade,
tårarna bara sprutade och det fanns ingen hejd!!!
Jag skakade och mådde illa och bara grät och grät.
Till slut lyckades jag sansa mig och va alldeles utmattad...
Älsklingen kom hem med mat, läsk och lite öl =)
Så vi åt, och jag blev mätt på några tuggor, men lyckades tvinga i mig lite mer ändå...
Sedan tvärdog jag på soffan bredvid honom.
Lördag :-S
Trodde jag mådde prima =)
Så upp och tvätta och vika tvätt...
De va inte så bra... blev alldeles kallsvettig och yrslig och tydligen alldeles blek, så de va bara att lägga ner.
Vi åkte till älsklingen som skulle tattuera sig på kvällen.
Jag slumrade till och från på soffan och drack nån öl.
Sen va de dax igen.
När vi skulle sova så brakade jag IGEN...
Men det är ju positivt att jag kunde göra det med min kärlek, för det är väldigt få som jag bara kan släppa allt inför...
Sov som en stock heeeeela natten...
Sov nästan heeela Söndagen på soffan...
Vaknade till och från, men va rätt så borta i skallen.
Sen på kvällen åkte vi hem hit och då kändes det myyyycket bättre.
Jag lovade ju Kevin att jag skulle komma till mommo tidigt och hämta honom.
Trodde verkligen att jag skulle vakna tidigt, men nej då!!!
Strax efter 10 ringer en halv irriterad Kevin och frågar var jag är!!!
Mmmmm....fick fram ngt la på luren och gick upp.
Hela Måndagen gick i vredens tecken.
och det är klart, det är inte så lätt för Kevin att förstå när man försöker förklara att man inte mår bra.
Älsklingen fick sig en del av min ångest oxå.
Usch, jag tycker inte om mig själv när jag mår så dåligt.
Försöker verkligen att inte låta dryg och arg, men det är inte lätt...
Han ringde mig på kvällen och lyckades såklart dra ur proppen, men det va nog tur de för idag va en mycket bättre dag.
Har pratat med Soc och ska iaf dit på Torsdag.
Då kommer Per följa med och vi gick igenom idag vad jag vill ha hjälp och stöd med plus att jag fick massa peppning ang Kevin =)
LSS handläggaren ringde igår, eller om det va i måndags och meddelade att dom tycker Kevin har blivit så pass mycket sämre att det nu är dax att ansöka om dubbel assistans...
Det va ju både glädje och sorg i det.
Sorg för att det betyder att han är mycket sämre än jag trott...
Glädje för att eftersom det är på deras begäran så kommer det att bli så...
Oj herre jisses vad mycket de blev...
Men det va skönt att få ur sig allt.
Om ni inte hänger med så e de bara fråga.
Och kommentera gärna...
Skriv era tankar...
Puss och kram
Onsdag sög ***
Usch...
Usch, usch, usch och åter usch.
Onsdagen va värsta dagen på länge...
Efter Måndagens match på hemmaplan trodde jag att jag skulle må bättre på Tisdag.
Men nej då.
Började ju som sagt med att jag vaknade runt fem på morgonen, hade bara sovit ett par timmar, men inte i sträck utan vaknade ju titt som tätt...
Jag satt på soffan och bara önskade att dagen skulle gå så fort som möjligt.
Kevin vaknade vid 10 tror jag...kommer inte ihåg om jag ska va ärlig, men han stackarn ville ju åka till mommo och hämta symaskin och köpa tyg till dräkten jag lovat att sy...
Men jag mådde så himlans dåligt...
Ångest, illamående och yrsel...
Kunde inte äta, knappt dricka så jag fick ju huvudvärk oxå.
Jag bokstavligen låg ner hela dagen.
Kallsvettades, gråten i halsen men kan ju som jag tidigare sagt inte gråta, mådde illa men lyckades nätt och jämt hålla mig från att kräkas...
Kevin undra ju vad de va för fel och vad ska man säga, tror att vi mammor är dom bästa lögnarna...
Mamma har nog bara fått maginfluensa...Mmmm...yea right...
Varje minut kändes som en timme...
Trycket över bröstet bara ökade.
Stackars Kevin satt med mig på soffan och försökte få mig att må bättre.
På kvällen skulle min älskling komma så jag bad Kevin hjälpa mig att plocka undan lite.
Då säger han: Mamma, vila du så städar jag...
Är han underbar eller är han...
Så han plockar undan och dammsuger lite här och lite där.
Jag va så trött att jag inte ens kunde läsa vad som stod på tv´n.
De snurrade i skallen och det kändes som jag va dyngfull...
Tom när jag pratade lät de som jag va full...
När JH äntligen kom kändes det som att jag skulle svimma för att jag slappnade av.
Kunde ju inte lägga mig och vila på dagen eftersom Kevin behöver ständig uppsikt.
Han är helt fantastik med Kevin...man kunde tro att han känt Kevin hur länge som helst.
Och Kevin är helt tokig i honom.
Just när man mår som värst och inte orkar mer och tror att nu svimmar jag av utmattnig så kommer ju min älskade Kevin och säger:
Mamma, vet du vad du är?
Nej svara jag trött...
Mamma du är guld värd =)
Hade nästan kunnat börja gråta, men som sagt...
Puss & Puss alla underbara
Usch, usch, usch och åter usch.
Onsdagen va värsta dagen på länge...
Efter Måndagens match på hemmaplan trodde jag att jag skulle må bättre på Tisdag.
Men nej då.
Började ju som sagt med att jag vaknade runt fem på morgonen, hade bara sovit ett par timmar, men inte i sträck utan vaknade ju titt som tätt...
Jag satt på soffan och bara önskade att dagen skulle gå så fort som möjligt.
Kevin vaknade vid 10 tror jag...kommer inte ihåg om jag ska va ärlig, men han stackarn ville ju åka till mommo och hämta symaskin och köpa tyg till dräkten jag lovat att sy...
Men jag mådde så himlans dåligt...
Ångest, illamående och yrsel...
Kunde inte äta, knappt dricka så jag fick ju huvudvärk oxå.
Jag bokstavligen låg ner hela dagen.
Kallsvettades, gråten i halsen men kan ju som jag tidigare sagt inte gråta, mådde illa men lyckades nätt och jämt hålla mig från att kräkas...
Kevin undra ju vad de va för fel och vad ska man säga, tror att vi mammor är dom bästa lögnarna...
Mamma har nog bara fått maginfluensa...Mmmm...yea right...
Varje minut kändes som en timme...
Trycket över bröstet bara ökade.
Stackars Kevin satt med mig på soffan och försökte få mig att må bättre.
På kvällen skulle min älskling komma så jag bad Kevin hjälpa mig att plocka undan lite.
Då säger han: Mamma, vila du så städar jag...
Är han underbar eller är han...
Så han plockar undan och dammsuger lite här och lite där.
Jag va så trött att jag inte ens kunde läsa vad som stod på tv´n.
De snurrade i skallen och det kändes som jag va dyngfull...
Tom när jag pratade lät de som jag va full...
När JH äntligen kom kändes det som att jag skulle svimma för att jag slappnade av.
Kunde ju inte lägga mig och vila på dagen eftersom Kevin behöver ständig uppsikt.
Han är helt fantastik med Kevin...man kunde tro att han känt Kevin hur länge som helst.
Och Kevin är helt tokig i honom.
Just när man mår som värst och inte orkar mer och tror att nu svimmar jag av utmattnig så kommer ju min älskade Kevin och säger:
Mamma, vet du vad du är?
Nej svara jag trött...
Mamma du är guld värd =)
Hade nästan kunnat börja gråta, men som sagt...
Puss & Puss alla underbara
Tung dag idag!!!
Suck!!!
Somnade runt 00:00, för att nu vakna och kan inte somna om för det kryper i heeeela kroppen.
Skulle behöva släppa på trycket och bara gråta av mig allt, mende kan man ju inte eftersom man inte funkar riktigt som man ska...
Nä, för Zessan mår illa och kräks lite istället.
Så bara så ni vet, ser ni mig kräkas så är det inte för att jag skulle ha råkat dricka för mycket alkohol,
utan jag gråter...
Skämt åsido...
Men de man inte kan skoja om ska man heller inte ta på allvar...
Idag vaknade jag tidigt...eller tidigt för att vara jag rättare sagt.
Gick upp strax efter 08 och va alldeles matt eftersom jag inte kunnat sova ordentligt.
Vaknade i snitt en gång i halvtimmen...
Igår brakade jag nog totalt för säkert hundrade gången...eller nåt, och det är ju inte så att det går över i en handvändning.
Sååååå....denna Tisdag har varit ganska tung.
Jag har mått dåligt, haft ångest och så klart mått illa och kräkits lite eftersom jag inte kan gråta som normala människor...
Igår bestämde iaf jag och Linda att jag skulle komma dit idag när Kevin vaknat för vi skulle gå igenom massa grejer inför starten...
Sagt och gjort...eller nästan iaf.
Jag va ju dyngtrött, så det tog sin lilla tid att bli nästan människa, eller jag trodde jag blev människa iaf.
Kevin va oxå helt slut så han låg utslagen i soffan och ville inte äta.
Det måste ju ta något fruktansvärt på hans krafter att få dessa utbrott.
Jag vet ju bara hur jag mår och hur trött jag blir.
Tänk er då denna kille som rasar ut med precis hela kroppen och inte kan uttrycka sig ordentligt...
Igår så bestämde vi att vi skulle gå och se Avatar 3D...
Men eftersom jag mådde så dåligt psykiskt och fysiskt så kände jag att jag inte pallade...
Och det går ju inte ens att diskutera med Kevin.
Jag sa att biljetterna va slut.
I samma ögonblick ser jag hur hela hans kropp förberedde sig för ett raseriutbrott,
så snabbt som ögat frågade jag om han istället ville käka pizza idag och se filmen en annan dag.
Först bara skrek han rakt ut, tog sats och skulle slå mig igen, men jag tog tag om hans handleder och tvingade honom att lyssna.
Återigen förklarade jag och tillslut så gick han med på det.
Men bara om han fick chips och dip ikväll, och de gick jag med på.
Väl hemma hos Linda & S fick vi inte mycket mer sagt eller gjort än att vi bestämde att hon skulle följa med till skolan nästa vecka och börja jobba from 1 Mars.
Vi hade verkligen behövt gå igenom vissa saker, men jag va så slut både fysiskt och psykiskt så jag pallade inte.
Helst av allt ville jag bara gråta, och jag trodde jag skulle börja grina, men då fick jag kväljningar och fick springa in till badrummet istället...
Tänk va skönt att bara kunna släppa tårarna när man känner att man har gråten i halsen.
Det är ytterst sällan som jag kan gråta.
Kevin va så otroligt duktig idag.
Jag satt mest i köket eller låg på soffan medans Kevin sprang omkring och lekte med M som precis fyllt 1 år.
Han hjälpte till att byta blöja, han lekte med honom och tog hand om honom.
Sen gick vi alla in i köket och då ropade Kevin från vardagsrummet.
M hade tryckt in en grej i ögat på Kevin.
Normalt sett så hade han gett en rak höger, men nu ropade han på oss och berättade vad som hänt.
Det är super stort av honom, och det är nog första gången som han gjort så =))
För den saken skull inte sagt att han kommer göra det nästa gång...det kanske dröjer 100ggr innan han gör så igen, men det är ju de träning går ut på.
Små steg, ett i taget, oftast ett fram och 5 bak, men så kommer man ikapp igen och så håller det på så...
Sen efter ett tag ropade han igen.
Då hade han dammtorkat lite och ville putsa mer, så han tog en trasa och började putsa fotoramar
Påväg hem i bilen höll det på att bli totalknas.
Jag kände bara att snälla inte nu....
Jag orkar inte stanna bilen, gå ut och bara vara...jag ville hem.
Men jag lyckades vända Kevin den här gången =)
När vi kom hem ville Kevin kolla på film till min stora glädje.
Både han och jag va super trötta.
Det var först bestämt att min älskling skulle komma, men han jobbade sent, och de va nog lika bra eftersom jag nog inte hade varit speciellt social...
Han ringde när han kom hem och jag hade jordens mundiarré hahaha
Stackarn va jätte trött, och jag ville inte sluta prata eftersom jag visste att då skulle jag börja må dåligt igen.
Men sen kände jag att jag va tvungen att ta en ångest tablett, så då fick han äntligen lägga på.
När vi lagt på kände jag hur tårarna brännde bakom ögonlocken...
Jag trodde än en gång att jag skulle kunna lätta på trycket, men....nääää inte denna gång heller.
Snart kommer jag att sprängas... kan ngn slå mig hårt så jag börjar gråta...ha ha ha
Nä...nu har jag fått skriva av mig så nu kanske man kan somna igen...
Ha de underbart alla jag känner och dom jag inte känner
Imorgon kommer min älskling =))
Glöm inte att kommentera eller bara lätta på hjärtat.
Och va inte rädda för att fråga om det är ngt ni undrar ;-)
Puuuuuuss <3
Somnade runt 00:00, för att nu vakna och kan inte somna om för det kryper i heeeela kroppen.
Skulle behöva släppa på trycket och bara gråta av mig allt, mende kan man ju inte eftersom man inte funkar riktigt som man ska...
Nä, för Zessan mår illa och kräks lite istället.
Så bara så ni vet, ser ni mig kräkas så är det inte för att jag skulle ha råkat dricka för mycket alkohol,
utan jag gråter...
Skämt åsido...
Men de man inte kan skoja om ska man heller inte ta på allvar...
Idag vaknade jag tidigt...eller tidigt för att vara jag rättare sagt.
Gick upp strax efter 08 och va alldeles matt eftersom jag inte kunnat sova ordentligt.
Vaknade i snitt en gång i halvtimmen...
Igår brakade jag nog totalt för säkert hundrade gången...eller nåt, och det är ju inte så att det går över i en handvändning.
Sååååå....denna Tisdag har varit ganska tung.
Jag har mått dåligt, haft ångest och så klart mått illa och kräkits lite eftersom jag inte kan gråta som normala människor...
Igår bestämde iaf jag och Linda att jag skulle komma dit idag när Kevin vaknat för vi skulle gå igenom massa grejer inför starten...
Sagt och gjort...eller nästan iaf.
Jag va ju dyngtrött, så det tog sin lilla tid att bli nästan människa, eller jag trodde jag blev människa iaf.
Kevin va oxå helt slut så han låg utslagen i soffan och ville inte äta.
Det måste ju ta något fruktansvärt på hans krafter att få dessa utbrott.
Jag vet ju bara hur jag mår och hur trött jag blir.
Tänk er då denna kille som rasar ut med precis hela kroppen och inte kan uttrycka sig ordentligt...
Igår så bestämde vi att vi skulle gå och se Avatar 3D...
Men eftersom jag mådde så dåligt psykiskt och fysiskt så kände jag att jag inte pallade...
Och det går ju inte ens att diskutera med Kevin.
Jag sa att biljetterna va slut.
I samma ögonblick ser jag hur hela hans kropp förberedde sig för ett raseriutbrott,
så snabbt som ögat frågade jag om han istället ville käka pizza idag och se filmen en annan dag.
Först bara skrek han rakt ut, tog sats och skulle slå mig igen, men jag tog tag om hans handleder och tvingade honom att lyssna.
Återigen förklarade jag och tillslut så gick han med på det.
Men bara om han fick chips och dip ikväll, och de gick jag med på.
Väl hemma hos Linda & S fick vi inte mycket mer sagt eller gjort än att vi bestämde att hon skulle följa med till skolan nästa vecka och börja jobba from 1 Mars.
Vi hade verkligen behövt gå igenom vissa saker, men jag va så slut både fysiskt och psykiskt så jag pallade inte.
Helst av allt ville jag bara gråta, och jag trodde jag skulle börja grina, men då fick jag kväljningar och fick springa in till badrummet istället...
Tänk va skönt att bara kunna släppa tårarna när man känner att man har gråten i halsen.
Det är ytterst sällan som jag kan gråta.
Kevin va så otroligt duktig idag.
Jag satt mest i köket eller låg på soffan medans Kevin sprang omkring och lekte med M som precis fyllt 1 år.
Han hjälpte till att byta blöja, han lekte med honom och tog hand om honom.
Sen gick vi alla in i köket och då ropade Kevin från vardagsrummet.
M hade tryckt in en grej i ögat på Kevin.
Normalt sett så hade han gett en rak höger, men nu ropade han på oss och berättade vad som hänt.
Det är super stort av honom, och det är nog första gången som han gjort så =))
För den saken skull inte sagt att han kommer göra det nästa gång...det kanske dröjer 100ggr innan han gör så igen, men det är ju de träning går ut på.
Små steg, ett i taget, oftast ett fram och 5 bak, men så kommer man ikapp igen och så håller det på så...
Sen efter ett tag ropade han igen.
Då hade han dammtorkat lite och ville putsa mer, så han tog en trasa och började putsa fotoramar
Påväg hem i bilen höll det på att bli totalknas.
Jag kände bara att snälla inte nu....
Jag orkar inte stanna bilen, gå ut och bara vara...jag ville hem.
Men jag lyckades vända Kevin den här gången =)
När vi kom hem ville Kevin kolla på film till min stora glädje.
Både han och jag va super trötta.
Det var först bestämt att min älskling skulle komma, men han jobbade sent, och de va nog lika bra eftersom jag nog inte hade varit speciellt social...
Han ringde när han kom hem och jag hade jordens mundiarré hahaha
Stackarn va jätte trött, och jag ville inte sluta prata eftersom jag visste att då skulle jag börja må dåligt igen.
Men sen kände jag att jag va tvungen att ta en ångest tablett, så då fick han äntligen lägga på.
När vi lagt på kände jag hur tårarna brännde bakom ögonlocken...
Jag trodde än en gång att jag skulle kunna lätta på trycket, men....nääää inte denna gång heller.
Snart kommer jag att sprängas... kan ngn slå mig hårt så jag börjar gråta...ha ha ha
Nä...nu har jag fått skriva av mig så nu kanske man kan somna igen...
Ha de underbart alla jag känner och dom jag inte känner
Imorgon kommer min älskling =))
Glöm inte att kommentera eller bara lätta på hjärtat.
Och va inte rädda för att fråga om det är ngt ni undrar ;-)
Puuuuuuss <3
Hur ska man summera denna dag(?)(?)
Åkte från min älskling imorse direkt hem till mamma för att hämta den lite yngre älsklingen.
Han va super gosig när jag kom =))
Han har ju svårt med närhet, så hans kramar blir ju mer som en krossning av min stackars nacke, men de blev dock lite sånt, och jag suger åt mig.
Han skulle äta precis när jag kom så jag passade på att dricka lite kaffe och så kollade vi klart på filmen som han hade påbörjat.
Sedan blev jag så trött så jag la mig ner...och somnade...hahaha
Kevin gjorde sig klar och väckte mig efter ett tag då han va klar att åka.
Kevin hade kvar sin veckopeng så han ville ta en sväng förbi forum, och de passade mig alldeles utmärkt eftersom han behövde en ny jacka och lite byxor å så...
I forum gick det ganska bra.
Han hade lite svårt att lyssna och det blev några små despyter och konstiga blickar från folk, men som vanligt så ignorerade jag dom och körde mitt race, om än lite tillbakahållet.
Sen började det eskallera lite i bilen...
Men jag lyckades med poängsystemet hålla honom i styr så vi kom hem helskinnade.
Så fort vi klev innanför dörren så satte det igång...
Jag va en jävla kärring, ett typiskt fruntimmer etc.
Lyckades lugna ner honom genom att föreslå att vi skulle leka med hans nya playmobil.
Först ville han inte, och jag skulle aldrig få se hans grejer, då gjorde jag som jag fått lära mig att jag total ignorerade honom.
Det fungerade just då och vi satte oss efter en stund och lekte med hans palymobil.
Sen som en blixt från klar himmel tar han sina grejer och kastar dom och ska spela nintendo DS.
Du plockar upp grejerna först sa jag och han fortsatte, satte på spelet utan att plocka upp grejerna.
Så direkt tog jag DS och spelen och gömde undan dom, då blev han tokig...
Jag Ignorerade honom som jag blivit lärd att jag ska göra och började med tvätten.
Då tänkte han hugga en penna i foten på mig, så då gick jag och tog playmobil grejerna och la undan dom eftersom Kevin måste bli av med ngt roligt direkt...
Man kan inte säga att: Om du inte slutar blir de ingen film ikväll...
För det är för långt bort och han kan inte koppla den händelsen sen på kvällen, utan undrar då varför han inte får se film som han brukar...
Då skrek han och skulle ha grejerna.
Han tog alla ljus och kastade på mig i ryggen, jag fortsatte ignorera eftersom jag ska lära honom att dåligt beteende inte ger uppmärksamhet.
Då tog han sopskyffeln och sopborsten och kastade på mig.
Jag bet ihop och fortsatte vika tvätt.
Då sätter han sig ner och gallskriker att han ska slå ihjäl mig, jag fortsätter bita ihop samtidigt som tårarna börjar rinna av bara farten för att jag inte palla.
men han ska inte få se tänker jag, för då har han ju fått en reaktion av mig, så jag biter mig i läppen och går iväg med tvätten.
Sedan sätter jag mig framför tv´n.
Då kommer han och stänger av den, jag tittar inte ens på honom utan tar fram datorn.
Kevin springer ut i hallen och är alldeles galen. Nu kände jag att snart smäller de, snart får jag ngt i skallen...
Mycket riktigt. Innan jag ens hinner reagera så klonkar det till i huvudet. En sko...jäääätte skönt...NOT!!!
Sedan springer han fram till vardagsrumsbordet och tar gallret till en ljusstake som jag har där.
Tar upp den och tänker dänga den i huvudet på mig!!!!
Precis då lyckas jag slå undan hans arm.
Då va jag ett fruntimmer som slog sin son, och han undra varför jag slog honom.
Jag svarade inte ens utan tog tag i hans arm och föste in honom i hans rum.
Han springer ut, och jag drar in honom...
Så håller det på i runt 25 minuter.
Då brister han ut i gråt och ropar efter sitt DS.
Under hela den här tiden har jag inte sagt ett ord och det blev nu jobbigt för honom.
Sedan måste jag låta honom gråta utan att säga ngt...det är nog den jobbigaste biten...
Han ligger och skriker och gråter om vartannat och frågar varför jag inte pratar med honom.
Jag ska fortfarande inte säga ngt utan bara sitta och bita ihop samtidigt som tårarna bränner innanför ögonlocken...
Sedan sätter han sig på klacken till kamminen och muttrar.
Då kom min kompis J med sin hund.
Kevin är fortfarande bara tyst.
Tittar på hunden och vill inte hälsa.
Sen, som på en 5-öring vänder han och ler och ger vattenskålen till hunden.
Plockar fram kastrull och börjar laga mat!!!!
Nu e han som en solstråle, skrattar, ler, leker med hunden och skojar och bjuder J på mat!!!!
Ja... så ser de ut...
Nu ligger han på soffan med täcke och kudde och kollar på Cartoon Network...
Vad säger man...
Giv mig styrka.
Har iaf pratat med min älskling nu och det känns mycket bättre...
jag lovade honom att jag ska försöka lära mig att ringa honom när det känns jobbigt om han inte är här...
Jag måste verkligen bli bättre på det...
Nu ska jag samla mig, ta en cigg och en kopp kaffe och Facebookisera lite...
Puss & Kram alla underbara.
OBS!!!
Skriv gärna kommentarer... <3
Han va super gosig när jag kom =))
Han har ju svårt med närhet, så hans kramar blir ju mer som en krossning av min stackars nacke, men de blev dock lite sånt, och jag suger åt mig.
Han skulle äta precis när jag kom så jag passade på att dricka lite kaffe och så kollade vi klart på filmen som han hade påbörjat.
Sedan blev jag så trött så jag la mig ner...och somnade...hahaha
Kevin gjorde sig klar och väckte mig efter ett tag då han va klar att åka.
Kevin hade kvar sin veckopeng så han ville ta en sväng förbi forum, och de passade mig alldeles utmärkt eftersom han behövde en ny jacka och lite byxor å så...
I forum gick det ganska bra.
Han hade lite svårt att lyssna och det blev några små despyter och konstiga blickar från folk, men som vanligt så ignorerade jag dom och körde mitt race, om än lite tillbakahållet.
Sen började det eskallera lite i bilen...
Men jag lyckades med poängsystemet hålla honom i styr så vi kom hem helskinnade.
Så fort vi klev innanför dörren så satte det igång...
Jag va en jävla kärring, ett typiskt fruntimmer etc.
Lyckades lugna ner honom genom att föreslå att vi skulle leka med hans nya playmobil.
Först ville han inte, och jag skulle aldrig få se hans grejer, då gjorde jag som jag fått lära mig att jag total ignorerade honom.
Det fungerade just då och vi satte oss efter en stund och lekte med hans palymobil.
Sen som en blixt från klar himmel tar han sina grejer och kastar dom och ska spela nintendo DS.
Du plockar upp grejerna först sa jag och han fortsatte, satte på spelet utan att plocka upp grejerna.
Så direkt tog jag DS och spelen och gömde undan dom, då blev han tokig...
Jag Ignorerade honom som jag blivit lärd att jag ska göra och började med tvätten.
Då tänkte han hugga en penna i foten på mig, så då gick jag och tog playmobil grejerna och la undan dom eftersom Kevin måste bli av med ngt roligt direkt...
Man kan inte säga att: Om du inte slutar blir de ingen film ikväll...
För det är för långt bort och han kan inte koppla den händelsen sen på kvällen, utan undrar då varför han inte får se film som han brukar...
Då skrek han och skulle ha grejerna.
Han tog alla ljus och kastade på mig i ryggen, jag fortsatte ignorera eftersom jag ska lära honom att dåligt beteende inte ger uppmärksamhet.
Då tog han sopskyffeln och sopborsten och kastade på mig.
Jag bet ihop och fortsatte vika tvätt.
Då sätter han sig ner och gallskriker att han ska slå ihjäl mig, jag fortsätter bita ihop samtidigt som tårarna börjar rinna av bara farten för att jag inte palla.
men han ska inte få se tänker jag, för då har han ju fått en reaktion av mig, så jag biter mig i läppen och går iväg med tvätten.
Sedan sätter jag mig framför tv´n.
Då kommer han och stänger av den, jag tittar inte ens på honom utan tar fram datorn.
Kevin springer ut i hallen och är alldeles galen. Nu kände jag att snart smäller de, snart får jag ngt i skallen...
Mycket riktigt. Innan jag ens hinner reagera så klonkar det till i huvudet. En sko...jäääätte skönt...NOT!!!
Sedan springer han fram till vardagsrumsbordet och tar gallret till en ljusstake som jag har där.
Tar upp den och tänker dänga den i huvudet på mig!!!!
Precis då lyckas jag slå undan hans arm.
Då va jag ett fruntimmer som slog sin son, och han undra varför jag slog honom.
Jag svarade inte ens utan tog tag i hans arm och föste in honom i hans rum.
Han springer ut, och jag drar in honom...
Så håller det på i runt 25 minuter.
Då brister han ut i gråt och ropar efter sitt DS.
Under hela den här tiden har jag inte sagt ett ord och det blev nu jobbigt för honom.
Sedan måste jag låta honom gråta utan att säga ngt...det är nog den jobbigaste biten...
Han ligger och skriker och gråter om vartannat och frågar varför jag inte pratar med honom.
Jag ska fortfarande inte säga ngt utan bara sitta och bita ihop samtidigt som tårarna bränner innanför ögonlocken...
Sedan sätter han sig på klacken till kamminen och muttrar.
Då kom min kompis J med sin hund.
Kevin är fortfarande bara tyst.
Tittar på hunden och vill inte hälsa.
Sen, som på en 5-öring vänder han och ler och ger vattenskålen till hunden.
Plockar fram kastrull och börjar laga mat!!!!
Nu e han som en solstråle, skrattar, ler, leker med hunden och skojar och bjuder J på mat!!!!
Ja... så ser de ut...
Nu ligger han på soffan med täcke och kudde och kollar på Cartoon Network...
Vad säger man...
Giv mig styrka.
Har iaf pratat med min älskling nu och det känns mycket bättre...
jag lovade honom att jag ska försöka lära mig att ringa honom när det känns jobbigt om han inte är här...
Jag måste verkligen bli bättre på det...
Nu ska jag samla mig, ta en cigg och en kopp kaffe och Facebookisera lite...
Puss & Kram alla underbara.
OBS!!!
Skriv gärna kommentarer... <3
