Dax å blogga igen...
Ja.... har inte riktigt haft ork eller lust att skriva.
Har varit ganska mycket runt omkring som har gjort att jag inte varit på topp.
Dels så har S begravning varit... den va så fin...
Jag fick äran att sjunga 2 låtar, Tears in heaven och Där gullvivan blommar.
Det var en ljus och fin begravning...
R.I.P Sara. S
Det har varit jobbigt, men nu när begravningen är över så blir det lite lättare.
Har ju alla fina, roliga, tokiga, galna och totalt underbara minnen av henne kvar <3<3<3
Äntligen har vi börjat sätta ut en av Kevins EP mediciner =))
Jag fick välja mellan 2.
En av dom skulle gå lätt att ta bort, men inte är så "Tung", dvs att den inte gör någon "större" skada på kroppen/ levern, men den andra, som tar extremt lång tid att trappa ner och kan va svår att sätta ut är en mycket tung medicin och gör att han dels blir slöare och mindre alert, plus att den kan orsaka svåra skador på levern vid långvarigt användande... mmm mycket svårt val...NOT
Sååå, den "Tunga" medicinen som jag valde att sätta ut tar 6 månader att trappa ner.
Men både jag och Kevin är överlyckliga att han äntligen får bli av med åtminståne 1 medicin...
Läkaren pratade även om att vi skulle försöka sätta ut ytterligare en "tung" medicin till nästa år =))
Batteriet kollades i dosan och det va helt ok... frekvensen höjdes lite eftersom han har haft liiite mer anfall...
Natten till igår va Kevin vaken nästan hela natten...
Han sov 2 timmar mellan typ 22:30-00:30... Sen sprang han runt och lekte med Bea, han badade och kollade på film...JÄÄÄÄÄTTE kul...eller inte :-P
Så natten till idag tänkte jag att han kanske skulle sova... Jo, de gjorde han, men istället fick han en massa stora EP anfall, så då fick jag ju inte sova då heller.
Behöver jag nämna att jag är gaaaanska trött idag...
Invänjningen på kortis går mycket bra.
Kevin längtar tills han får börja sova där, och tro mig, det gör jag med...
Det är en ganska långdragen invänjning pga att dom vill lära känna honom ordentligt innan eftersom han är utagerande...
På hemma fronten har han lugnat ner sig lite, eller rättare sagt, jag kan hantera honom bättre.. hehe
Jag är bättre på att visa saker och inte brusa upp lika lätt, för det tjänar ingenting till...
Min underbara kärlek har varit här myyycket, och jag blir bara om möjligt mer kär för varje gång...
Saknar honom så otroligt mycket när jag inte har honom nära...
Kevin är oxå jätte förtjust i honom och det fungerar bra... än så länge iaf...
Judo terminen är över, vi missade avslutningen, men det gjorde inte så mycket tyckte Kevin, för han va ganska seg den dagen...
Jag måste nog ha den mest underbara släkt man kan tänka sig... en del av den iaf ;-)
Har blivit sponsrad med utemöbler till min uteplats av en av mina kusiner som ska flytta...
...min kära morbror ska hjälpa mig att gräva lite på framsidan så jag slipper stå med spaden...hahaha
...mamma ställer upp som alltid... vet som jag sagt innan inte vad jag hade gjort utan henne...
...S + L kan helt plötsligt bara ta Kevin över en natt bara för att dom vill...
Ja... vad hade jag gjort utan alla er, och även ni som inte är omnämnda...
TACK SOM FAN FÖR ATT NI FINNS...
Nu ska jag lägga mig på soffan och göra absolut ingenting.
Puss, puss...
Har varit ganska mycket runt omkring som har gjort att jag inte varit på topp.
Dels så har S begravning varit... den va så fin...
Jag fick äran att sjunga 2 låtar, Tears in heaven och Där gullvivan blommar.
Det var en ljus och fin begravning...
R.I.P Sara. S
Det har varit jobbigt, men nu när begravningen är över så blir det lite lättare.
Har ju alla fina, roliga, tokiga, galna och totalt underbara minnen av henne kvar <3<3<3
Äntligen har vi börjat sätta ut en av Kevins EP mediciner =))
Jag fick välja mellan 2.
En av dom skulle gå lätt att ta bort, men inte är så "Tung", dvs att den inte gör någon "större" skada på kroppen/ levern, men den andra, som tar extremt lång tid att trappa ner och kan va svår att sätta ut är en mycket tung medicin och gör att han dels blir slöare och mindre alert, plus att den kan orsaka svåra skador på levern vid långvarigt användande... mmm mycket svårt val...NOT
Sååå, den "Tunga" medicinen som jag valde att sätta ut tar 6 månader att trappa ner.
Men både jag och Kevin är överlyckliga att han äntligen får bli av med åtminståne 1 medicin...
Läkaren pratade även om att vi skulle försöka sätta ut ytterligare en "tung" medicin till nästa år =))
Batteriet kollades i dosan och det va helt ok... frekvensen höjdes lite eftersom han har haft liiite mer anfall...
Natten till igår va Kevin vaken nästan hela natten...
Han sov 2 timmar mellan typ 22:30-00:30... Sen sprang han runt och lekte med Bea, han badade och kollade på film...JÄÄÄÄÄTTE kul...eller inte :-P
Så natten till idag tänkte jag att han kanske skulle sova... Jo, de gjorde han, men istället fick han en massa stora EP anfall, så då fick jag ju inte sova då heller.
Behöver jag nämna att jag är gaaaanska trött idag...
Invänjningen på kortis går mycket bra.
Kevin längtar tills han får börja sova där, och tro mig, det gör jag med...
Det är en ganska långdragen invänjning pga att dom vill lära känna honom ordentligt innan eftersom han är utagerande...
På hemma fronten har han lugnat ner sig lite, eller rättare sagt, jag kan hantera honom bättre.. hehe
Jag är bättre på att visa saker och inte brusa upp lika lätt, för det tjänar ingenting till...
Min underbara kärlek har varit här myyycket, och jag blir bara om möjligt mer kär för varje gång...
Saknar honom så otroligt mycket när jag inte har honom nära...
Kevin är oxå jätte förtjust i honom och det fungerar bra... än så länge iaf...
Judo terminen är över, vi missade avslutningen, men det gjorde inte så mycket tyckte Kevin, för han va ganska seg den dagen...
Jag måste nog ha den mest underbara släkt man kan tänka sig... en del av den iaf ;-)
Har blivit sponsrad med utemöbler till min uteplats av en av mina kusiner som ska flytta...
...min kära morbror ska hjälpa mig att gräva lite på framsidan så jag slipper stå med spaden...hahaha
...mamma ställer upp som alltid... vet som jag sagt innan inte vad jag hade gjort utan henne...
...S + L kan helt plötsligt bara ta Kevin över en natt bara för att dom vill...
Ja... vad hade jag gjort utan alla er, och även ni som inte är omnämnda...
TACK SOM FAN FÖR ATT NI FINNS...
Nu ska jag lägga mig på soffan och göra absolut ingenting.
Puss, puss...
God Morgon Fredag (!)(!)(!)
...typiskt att man ska vakna så tidigt när man inte behöver...
Den senaste veckan har verkligen varit kalabalik här hemma!!!
Kevin har varit i sitt esse kan man lite lugnt påstå och jag har mer eller mindre varit nära att slita av mig håret...
Hejdade mig dock i sista stund, för jag tror inte jag skulle passa utan hår... =P
Han har kommit in i en period där han gör ALLT för att förstöra mina grejer.
Det spelar ingen roll vad det är, bara det är mitt, och att det förstörs...
Häromdan trampade han i mina nyplanterade blommor för att han ville ta sönder dom...
Han klipper sönder mina lakan, kläder...ja, you name it.
På min nytapetserade vägg har han markerat sitt revir genom att rista in sitt namn stort och fint...
Han kan sätta sig vid köksbordet och sätta gaffeln i och börja rista i bordet...
Jättekul... INTE
Men... det är inte bara tråkigheter, dom får man försöka se igenom och njuta av de bra stunderna...
Som när han och Linda kom hem från biblioteket härom dan och hade lånat en massa böcker så va han så lycklig.
Han hade lånat en bok om katter =)
Allt från hur de är uppbyggda, olika raser till varför dom beter sig på vissa sätt.
Dom hade även lånat en fixarbok.
Så nu har dom bestämt att dom ska bygga en lådbil...
Kevin är jätte duktig med Bea.
Han blir dock lite sur när han vill ligga och gosa och hon bara vill busa hehehe.
Men allt som oftast så går det jätte bra.
Kevin vilar och Bea é påväg att gosa in sig med honom
Här har hon gosat in sig hos mig under täcket, mellan benen =)
Så som sagt, med Bea går det kanon.
Hon har gjort sig riktigt hemma här och springer runt och busar och verkar trivas med oss.
Invänjningen på kortis fortlöper som den ska.
Sist var det även ett till barn där.
Det tyckte Kevin va jätte kul och dom hade spelat Wii och så.
Nästa vecka ska vi dit allihop, både jag, kevin och Linda.
Då ska vi prata lite om hur vi ska lägga upp hans tid på kortis.
Tror att det kommer bli jätte bra både för honom och mig.
Det är sagt 2 dygn/ vecka till att börja med...
Gipset har han äntligen fått ta bort =))
Och de leendet som bara blev större och större gjorde verkligen min vecka.
Han kvittra som en fågel och vickade på fingrarna och va fascinerad över att han inte kunde röra alla fingrar först.
Sakta men säkert började han röra hela handen...
Han har varit super duktig med gipset, men så skönt att det äntligen är borta =)
Kevin har ju en Wagus stimulator inopererad. ( som en liten pacemaker kopplad till wagus- nerven för att hålla epilepsin lite mer i schakt )
Allt som har med den att göra sköts på Karolinska.
Häromdan var vi där för att göra en liten kontroll så att allt va som det skulle.
Dom höjde även styrkan på den eftersom hans anfall i vaket tillstånd har börjat öka sen en tid tillbaks.
Så nu hoppas vi att det ska funka bra igen.
Det bestämdes även att en av hans EP mediciner ska sättas ut.
Valet stod mellan 2 st varav den ena är mkt enkel att trappa ner, men inte är så " Tung ", eller en annan som tar extremt lång tid att trappa ner på och man kan få lite bakslag under nertrappningen, men det är en mkt " Tung " medicin som även påverkar hans vardagliga lv.
Valet för mig va ju väldigt enkelt.
Kan man få bort en av de tyngre medicinerna så står jag nog ut med ett eller annat bakslag.
Har ju haft bakslag dom senaste 14 åren så ett par till gör nog ingen skillnad...
Han är numer bara 1,5 cm kortare än sin kära mor och väger nästan 2 kg mer...
Det bådar ju väldigt gott...
Efter sommaren kommer han väl va ett huvud längre och så har han förmodligen då kommit på att han faktiskt bara behöver blåsa på mig för att jag ska trilla...
Oavsett så har den sista tiden varit bra på andra sätt.
Dels så har Kevin sina underbara stunder som verkligen får en att glömma dom jobbiga grejerna, om än så för stunden...
Sen så har jag sprungit på en karl som får mig att le lite extra =)
Puss & Kram alla underbara...
Den senaste veckan har verkligen varit kalabalik här hemma!!!
Kevin har varit i sitt esse kan man lite lugnt påstå och jag har mer eller mindre varit nära att slita av mig håret...
Hejdade mig dock i sista stund, för jag tror inte jag skulle passa utan hår... =P
Han har kommit in i en period där han gör ALLT för att förstöra mina grejer.
Det spelar ingen roll vad det är, bara det är mitt, och att det förstörs...
Häromdan trampade han i mina nyplanterade blommor för att han ville ta sönder dom...
Han klipper sönder mina lakan, kläder...ja, you name it.
På min nytapetserade vägg har han markerat sitt revir genom att rista in sitt namn stort och fint...
Han kan sätta sig vid köksbordet och sätta gaffeln i och börja rista i bordet...
Jättekul... INTE
Men... det är inte bara tråkigheter, dom får man försöka se igenom och njuta av de bra stunderna...
Som när han och Linda kom hem från biblioteket härom dan och hade lånat en massa böcker så va han så lycklig.
Han hade lånat en bok om katter =)
Allt från hur de är uppbyggda, olika raser till varför dom beter sig på vissa sätt.
Dom hade även lånat en fixarbok.
Så nu har dom bestämt att dom ska bygga en lådbil...
Kevin är jätte duktig med Bea.
Han blir dock lite sur när han vill ligga och gosa och hon bara vill busa hehehe.
Men allt som oftast så går det jätte bra.
Kevin vilar och Bea é påväg att gosa in sig med honom
Här har hon gosat in sig hos mig under täcket, mellan benen =)
Så som sagt, med Bea går det kanon.
Hon har gjort sig riktigt hemma här och springer runt och busar och verkar trivas med oss.
Invänjningen på kortis fortlöper som den ska.
Sist var det även ett till barn där.
Det tyckte Kevin va jätte kul och dom hade spelat Wii och så.
Nästa vecka ska vi dit allihop, både jag, kevin och Linda.
Då ska vi prata lite om hur vi ska lägga upp hans tid på kortis.
Tror att det kommer bli jätte bra både för honom och mig.
Det är sagt 2 dygn/ vecka till att börja med...
Gipset har han äntligen fått ta bort =))
Och de leendet som bara blev större och större gjorde verkligen min vecka.
Han kvittra som en fågel och vickade på fingrarna och va fascinerad över att han inte kunde röra alla fingrar först.
Sakta men säkert började han röra hela handen...
Han har varit super duktig med gipset, men så skönt att det äntligen är borta =)
Kevin har ju en Wagus stimulator inopererad. ( som en liten pacemaker kopplad till wagus- nerven för att hålla epilepsin lite mer i schakt )
Allt som har med den att göra sköts på Karolinska.
Häromdan var vi där för att göra en liten kontroll så att allt va som det skulle.
Dom höjde även styrkan på den eftersom hans anfall i vaket tillstånd har börjat öka sen en tid tillbaks.
Så nu hoppas vi att det ska funka bra igen.
Det bestämdes även att en av hans EP mediciner ska sättas ut.
Valet stod mellan 2 st varav den ena är mkt enkel att trappa ner, men inte är så " Tung ", eller en annan som tar extremt lång tid att trappa ner på och man kan få lite bakslag under nertrappningen, men det är en mkt " Tung " medicin som även påverkar hans vardagliga lv.
Valet för mig va ju väldigt enkelt.
Kan man få bort en av de tyngre medicinerna så står jag nog ut med ett eller annat bakslag.
Har ju haft bakslag dom senaste 14 åren så ett par till gör nog ingen skillnad...
Han är numer bara 1,5 cm kortare än sin kära mor och väger nästan 2 kg mer...
Det bådar ju väldigt gott...
Efter sommaren kommer han väl va ett huvud längre och så har han förmodligen då kommit på att han faktiskt bara behöver blåsa på mig för att jag ska trilla...
Oavsett så har den sista tiden varit bra på andra sätt.
Dels så har Kevin sina underbara stunder som verkligen får en att glömma dom jobbiga grejerna, om än så för stunden...
Sen så har jag sprungit på en karl som får mig att le lite extra =)
Puss & Kram alla underbara...
