Julen närmar sig...
Ja... igår va de den 2:a advent.
Känns som att tiden bara rinner iväg...
Kevin är ju så underbar.
Tidigare har vi alltid firat jul hemma hos oss eftersom det varit enklast med tanke på Kevin, plus att vi har haft bäst utrymme.
I år ska vi fira jul hemma hos min älskade syster och hennes karl.
Kevin tycker det ska bli jätte skoj.
Den 21 Dec. kommer Kevin hem från Västerås och ska stanna över Jul och nyår.
Igår ringde han mig och vi satt och pratade om allt möjligt.
Först ville han såklart veta hur många dagar det va kvar tills han skulle komma och hälsa på.
Sen så lät han helt plötsligt lite orolig och frågade: Men mamma, var ska du fira jul nånstans?
Eeeh, ja, alltså vi ska ju va hos moster...
Va, ska du oxå fira jul där? Och mommo då?
Jo... vi ska ju va där allihopa...
Ahaa, kommer ni på julafton då?
Hmmm... lilla söta älsklingen har ju då planerat att vara hemma hos moster från de att han kommer hem, och att jag och min älskade mamma bara ska komma dit på julafton...
Undras om min kära syster vet om de... hahaha
Sen började vi prata om julklappar och jag frågar om han har lagt till fler saker på sin önskelista.
Asså mamma, du får köpa vad du vill, vaaaad du vill, men INGA kläder...ok... iiiiiiinga kläder.
Ok, ok... jag ska inte köpa kläder.
Sen frågade han om jag visste att det finns lera man kan köpa och göra skålar av.
Jo sa jag, det vet jag.
Mmm, jag vill gärna ha sån lera i julklapp, sån där grå lera, för jag ska göra lite skålar.
Söt unge... han e ju bara för underbar.
Han satt och tittade på Anki & Pytte när han ringde och åt lite chips och drack cocacola.
Sen sa han: Jo mamma, vet du vad jag vill att du skickar till mig?
Nä sa jag, vad vill du ha?
Jag vill att du skickar en julmust till mig från dig.
Hmmm, men Kevin du vet ju att man inte får skicka såna saker.
Jo, men de är ok, jag vill ha en så du får skicka.
Nja sa jag, men du kan få julmust när du kommer hem.
Det gick han med på, sedan följde en beställningslista på vad som skulle finnas i kylen när han kom hem.
Här rullar allt bara på...
Har gått med infektion i kroppen sedan mitten på Oktober och tar nu min 2:a penicillinkur då den förra va fel och inte gjorde ett smack mot min infektion...
Så nu hoppas vi att denna ska hjälpa ordentligt så jag blir pigg nån gång.
Snart bär det av mot Stockholm igen då jag har läkarbesök inbokat.
Sen ska det bara fixas med lite praktiska saker så proppar jag bilen full igen och åker tillbaks till Varberg.
Ha en underbar dag alla.
Puss & Kram
Long time no see....
Ja vad säger man...
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Hemma, borta, hemma...
Har varit hos min kärlek, sen har han varit här, sen ska jag dit och sen åker vi hit ;-)
Ett himlans hattande fram och tillbaks, men det är så skönt att komma hemifrån, jag behöver verkligen det.
Veckan har börjat sisådär...
Kevin har haft fullt med småanfall, och det är liiiiite oroväckande eftersom det är så det har börjat när han hamnat i epileptiskt status... ( man har anfall typ var 3:e SEKUND, man kommer aldrig ur de )
Har ringt till läkarens telesvar och hoppas att dom återkommer omgående.
Det är inte bara ep:n jag vill prata med dom om, utan även hans sömn.
Melatonintabletterna är totalt verkningslösa, han är uppe i stort sätt hela nätterna ibland, och det är inte bra, för jag MÅSTE ta min medicin och den gör att jag somnar och sover ganska hårt... och då har ju Kevin hur mycket utrymme som helst att hitta på saker :-S
Så mina förhoppningar är att han ska få en medicin han kan sova på så jag slipper vara orolig när jag tar min medicin...
Sommaren är underbar, vi har fått iordning på tomten, på framsidan tack vare att min käre morbror P, min kusins karl N och min underbara kärlek J har gjort så mycket.
Min älskling har gjort sååååå mycket. Han har målat huset, han har hjälpt min morbror, han har åkt skyffeltraffik till sopstationen, han har grävt, snickrat, rivit... ja, you name it... vi får så fin t här älskling.
Kommer bli så fint när det är klart...
Det är så skönt, Kevin har detta år äntligen börjat vilja va på stranden.
Förr om somrarna så har det fått bli badhuset då han tycker värmen är jobbig.
Nu har han upptäckt att det faktiskt är ganska kul att hoppa från bryggan, och eftersom han är superduktig på att simma så får han ju hoppa där det är djupt oxå =))
Kevin ska hoppa- Grisslinge havsbad
Fick Han välja skulle han bo i vattnet, precis som en annan när man va liten.
Kevin älskar att vara i vattnet. Där kan han röra sig fritt och blir inte klumpig.
Han har ju lite problem med både grov- och finmotoriken emellanåt.
Så när han är i vattnet kan han bara vara :-)
Dagarna går och man grubblar & grubblar.
Vill veta vad som hände, varför du försvann så fort.
Du är saknad varje dag.
Har plockat fram massa gamla bilder på dig =)
Minns varenda sekund när man tittar på bilderna och ler för det var alltid lika kul när du kom.
Kevin blev alldeles uppe i varv så fort man berättade att du var påväg, och han tjatade & tjatade och han förstod ju inte när du inte kunde komma pga att du jobbade, han tyckte du kunde släppa allt och bara komma och leka med honom...
Peter firade allt som oftast Jul med oss, vi sa att vi adopterade honom som bror, han blev så glad då =D
Han kom alltid när Kevin och jag fyllde år och han tyckte om att laga mat till oss, och älskade att komma och äta middag hos oss =)
Vila i frid Peter Klevebrand <3
Idag är det så varmt så nu sticker jag och Kevin och badar lite <3
Puss och Kram alla underbara läsare
Ett himlans hattande fram och tillbaks, men det är så skönt att komma hemifrån, jag behöver verkligen det.
Veckan har börjat sisådär...
Kevin har haft fullt med småanfall, och det är liiiiite oroväckande eftersom det är så det har börjat när han hamnat i epileptiskt status... ( man har anfall typ var 3:e SEKUND, man kommer aldrig ur de )
Har ringt till läkarens telesvar och hoppas att dom återkommer omgående.
Det är inte bara ep:n jag vill prata med dom om, utan även hans sömn.
Melatonintabletterna är totalt verkningslösa, han är uppe i stort sätt hela nätterna ibland, och det är inte bra, för jag MÅSTE ta min medicin och den gör att jag somnar och sover ganska hårt... och då har ju Kevin hur mycket utrymme som helst att hitta på saker :-S
Så mina förhoppningar är att han ska få en medicin han kan sova på så jag slipper vara orolig när jag tar min medicin...
Sommaren är underbar, vi har fått iordning på tomten, på framsidan tack vare att min käre morbror P, min kusins karl N och min underbara kärlek J har gjort så mycket.
Min älskling har gjort sååååå mycket. Han har målat huset, han har hjälpt min morbror, han har åkt skyffeltraffik till sopstationen, han har grävt, snickrat, rivit... ja, you name it... vi får så fin t här älskling.
Kommer bli så fint när det är klart...
Det är så skönt, Kevin har detta år äntligen börjat vilja va på stranden.
Förr om somrarna så har det fått bli badhuset då han tycker värmen är jobbig.
Nu har han upptäckt att det faktiskt är ganska kul att hoppa från bryggan, och eftersom han är superduktig på att simma så får han ju hoppa där det är djupt oxå =))
Kevin ska hoppa- Grisslinge havsbad
Fick Han välja skulle han bo i vattnet, precis som en annan när man va liten.
Kevin älskar att vara i vattnet. Där kan han röra sig fritt och blir inte klumpig.
Han har ju lite problem med både grov- och finmotoriken emellanåt.
Så när han är i vattnet kan han bara vara :-)
Dagarna går och man grubblar & grubblar.
Vill veta vad som hände, varför du försvann så fort.
Du är saknad varje dag.
Har plockat fram massa gamla bilder på dig =)
Minns varenda sekund när man tittar på bilderna och ler för det var alltid lika kul när du kom.
Kevin blev alldeles uppe i varv så fort man berättade att du var påväg, och han tjatade & tjatade och han förstod ju inte när du inte kunde komma pga att du jobbade, han tyckte du kunde släppa allt och bara komma och leka med honom...
Peter firade allt som oftast Jul med oss, vi sa att vi adopterade honom som bror, han blev så glad då =D
Han kom alltid när Kevin och jag fyllde år och han tyckte om att laga mat till oss, och älskade att komma och äta middag hos oss =)
Vila i frid Peter Klevebrand <3
Idag är det så varmt så nu sticker jag och Kevin och badar lite <3
Puss och Kram alla underbara läsare
Nu händer de för mycket!!!!!
Asså ibland undrar jag när allt bara ska sluta...
När ska de sluta hända jobbiga saker??
Spelar ingen roll... om de händer mig något bra, så e de alltid följt utav en jobbig svans...
Så oxå denna gång.
Här ha man gått och blivit upp över öronen kär i en underbar karl som tydligen har samma känslor för mig.
Det bara funkar hur bra som helst med honom och Kevin.
Vi har haft ett möte i skolan som inte kunde gått bättre, jag har en kanon tjej som ska börja jobba med Kevin...
Jag har fått erbjudande om att börja jobba x-tra...
Allt bara flyter på och jag njuter av varje sekund...
...tills jag svarar i telefonen idag på skyddat nummer...
"Ja hejsan, det här e Lasse från Socialtjänsten, är de Zandra?"
....Suck!!! Kände jag bara.
Ja, Polisen som begick tjänstefel genom att trycka upp sin polisbricka i mitt nylle när hon inte va i tjänst när jag hade en dispyt med Kevin har nu anmält mig till soc...
Jag höll på att börja gråta...
Inte för att jag har gjort fel, eller för att jag är orolig, för jag vet att det inte kommer vara några problem...
Men för att jag har redan tillräkligt att göra med myndigheter, jag har redan tillräkligt med möten att gå på...
Nej, då får vi ytterligare saker att bekymmra oss över...
Jag är så trött på att behöva försvara mig för allt och alla...
Om jag ber någon att inte lägga sig i för att dom inte vet vad som ligger bakom och inte känner till våran situation så kan väl dom be mig förklara istället för att ringa socialkontoret!!!
Dom på soc skrattar ju nästan eftersom dom vet hur läget är, så även han som jag pratade med idag.
Han visste mycket väl vår situation och nästan beklagade sig över att han ringde, men som sagt, när det kommer in en anmälan så måste dom kalla till möte.
Min underbara mamma kommer följa med mig och polisen som gjorde anmälan kommer oxå att vara där tack och lov...
All ära till folk som bryr sig, absolut...
Mer av dom...men gå för faaaan på rätt människor.
Som den stackars grannpojken i Orminge som får stryk var och varannan dag av sin dyngraka morsa och skyhöga pappa som titt som tätt glömmer att ge ungen mat... vem ser till att den ungen får hjälp???
Jag kommer inte våga gå ut med Kevin snart...
För varje gång vi går ut och handlar så blir det nån form av bråk...
Spelar ingen roll vad det gäller... jag känner allas blickar och ser i princip vad dom tänker.
Jag försöker slå bort det varje gång, för hur det än är så måste Kevin träna på att handla, träna på att vara ute i vardagen bland folk...ska vi inte kunna göra det utan att bli anmälda???
Ska jag behöva släppa på alla regler och rutiner som jag och Kevin har bara för att det inte passar resten av samhället?
När Kevin får handla alldeles själv växer han som person.
Han blir ööööööverlycklig när han faktiskt lyckats med det utan min eller någon annans hjälp.
Men när han kommer ut från en affär, tårögd och arg och skriker:
" Han är ett jävla pucko mamma, nu åker vi! "
Jag låter honom komma in i bilen och frågar vad som hänt!
Då berättar Kevin att han inte fick handla!!!
Varför frågar jag så klart!!!
De vet jag inte, men de fick jag inte...
Arg som en **** går jag in och frågar vad problemet är.
Nä, asså man hör ju inte vad han säger...
Nähä, och om du som har ett service yrke inte hör vad ngn säger så får dom inte handla???
Ber man inte då personen säga igen, säga att man inte riktigt hörde... eller om man inte förstår vad han menar så kanske man kan be honom visa!?!?
Eller en så enkel sak som att fråga om han har någon med sig som kan hjälpa honom om man nu inte klarar av situationen själv!!!!
Jag är så less på inkompetent, rädda, okunniga idioter så jag skulle kunna ***** varenda en...
Men iaf...
Idag har Kevin åkt till sin mormor för att jag ska till autismcentret tidigt imorgon.
Där ska vi ( Kevins lärare & nya ass. ) träffa psykologen föra att se hur vi kan underlätta både skolan och vardagen på ett bra sätt, och att både skola och hem arbetar med samma material och samma tankesätt.
Ser fram emot det och hoppas det kommer gå bra =)
Nu mina vänner går ögonen i kors och jag ska upp snart igen...
Kanske kan somna nu när jag fått avreagera mig lite på er ;-)
Puss & Kram
När ska de sluta hända jobbiga saker??
Spelar ingen roll... om de händer mig något bra, så e de alltid följt utav en jobbig svans...
Så oxå denna gång.
Här ha man gått och blivit upp över öronen kär i en underbar karl som tydligen har samma känslor för mig.
Det bara funkar hur bra som helst med honom och Kevin.
Vi har haft ett möte i skolan som inte kunde gått bättre, jag har en kanon tjej som ska börja jobba med Kevin...
Jag har fått erbjudande om att börja jobba x-tra...
Allt bara flyter på och jag njuter av varje sekund...
...tills jag svarar i telefonen idag på skyddat nummer...
"Ja hejsan, det här e Lasse från Socialtjänsten, är de Zandra?"
....Suck!!! Kände jag bara.
Ja, Polisen som begick tjänstefel genom att trycka upp sin polisbricka i mitt nylle när hon inte va i tjänst när jag hade en dispyt med Kevin har nu anmält mig till soc...
Jag höll på att börja gråta...
Inte för att jag har gjort fel, eller för att jag är orolig, för jag vet att det inte kommer vara några problem...
Men för att jag har redan tillräkligt att göra med myndigheter, jag har redan tillräkligt med möten att gå på...
Nej, då får vi ytterligare saker att bekymmra oss över...
Jag är så trött på att behöva försvara mig för allt och alla...
Om jag ber någon att inte lägga sig i för att dom inte vet vad som ligger bakom och inte känner till våran situation så kan väl dom be mig förklara istället för att ringa socialkontoret!!!
Dom på soc skrattar ju nästan eftersom dom vet hur läget är, så även han som jag pratade med idag.
Han visste mycket väl vår situation och nästan beklagade sig över att han ringde, men som sagt, när det kommer in en anmälan så måste dom kalla till möte.
Min underbara mamma kommer följa med mig och polisen som gjorde anmälan kommer oxå att vara där tack och lov...
All ära till folk som bryr sig, absolut...
Mer av dom...men gå för faaaan på rätt människor.
Som den stackars grannpojken i Orminge som får stryk var och varannan dag av sin dyngraka morsa och skyhöga pappa som titt som tätt glömmer att ge ungen mat... vem ser till att den ungen får hjälp???
Jag kommer inte våga gå ut med Kevin snart...
För varje gång vi går ut och handlar så blir det nån form av bråk...
Spelar ingen roll vad det gäller... jag känner allas blickar och ser i princip vad dom tänker.
Jag försöker slå bort det varje gång, för hur det än är så måste Kevin träna på att handla, träna på att vara ute i vardagen bland folk...ska vi inte kunna göra det utan att bli anmälda???
Ska jag behöva släppa på alla regler och rutiner som jag och Kevin har bara för att det inte passar resten av samhället?
När Kevin får handla alldeles själv växer han som person.
Han blir ööööööverlycklig när han faktiskt lyckats med det utan min eller någon annans hjälp.
Men när han kommer ut från en affär, tårögd och arg och skriker:
" Han är ett jävla pucko mamma, nu åker vi! "
Jag låter honom komma in i bilen och frågar vad som hänt!
Då berättar Kevin att han inte fick handla!!!
Varför frågar jag så klart!!!
De vet jag inte, men de fick jag inte...
Arg som en **** går jag in och frågar vad problemet är.
Nä, asså man hör ju inte vad han säger...
Nähä, och om du som har ett service yrke inte hör vad ngn säger så får dom inte handla???
Ber man inte då personen säga igen, säga att man inte riktigt hörde... eller om man inte förstår vad han menar så kanske man kan be honom visa!?!?
Eller en så enkel sak som att fråga om han har någon med sig som kan hjälpa honom om man nu inte klarar av situationen själv!!!!
Jag är så less på inkompetent, rädda, okunniga idioter så jag skulle kunna ***** varenda en...
Men iaf...
Idag har Kevin åkt till sin mormor för att jag ska till autismcentret tidigt imorgon.
Där ska vi ( Kevins lärare & nya ass. ) träffa psykologen föra att se hur vi kan underlätta både skolan och vardagen på ett bra sätt, och att både skola och hem arbetar med samma material och samma tankesätt.
Ser fram emot det och hoppas det kommer gå bra =)
Nu mina vänner går ögonen i kors och jag ska upp snart igen...
Kanske kan somna nu när jag fått avreagera mig lite på er ;-)
Puss & Kram
Vända på en 5-öring..
Ja, livet kan verkligen vända på en 5-öring!!!
Ena dagen går man och tror att livet kommer fortsätta på den linjen man är, bara frammåt utan några större förändringar.
Sen, tjoff, så kommer ett vägskäl...
Ena vägen fortsätter man på samma, andra vägen är helt nytt, man har INGEN aning om vart den leder, men den ser mycket trevligare ut att gå på...
Japp, jag valde den andra vägen, för jag va trött på att bara gå och strosa i mörker...
Ganska snabbt har det visat sig att det verkar vara som att den vägen bara blir ljusare och ljusare =)
Men jag har fortfarande garden uppe, för man vet ju aldrig...
Närsom helst kan de hoppa fram ngt otrevligt ur buskarna, och då vill jag vara beredd...
Jag vet att man borde sänka garden, visst, liiiiiite har jag sänkt den, men vågar inte riktigt släppa helt än...
Det är mitt sätt att skydda mig själv på.
Kevin däremot, han har släppt ALLT och är helt avslappnad och har blivit MYCKET lugnare =)
Det vet jag e bra, för Kevin om någon är en bra människokännare... hoppas han e de den här gången oxå
för jag har nog gått och blivit kär på riktigt...
Trodde jag va kär förut, men jag va nog bara förälskad...
Kevin har haft ganska mycket anfall nu de senaste dagarna...
Så blir det när temperaturen går upp och ner, han är superkänslig för väderomslag.
Och nu har det blivit lite mildare, då sätter det igång, och så ska de bli kallare igen...
Suck!!!
Nu tycker jag att det får ta och bli lite bättre väder, vill ha vår NUUUUUUU!!!!!!
Skolan flyter på iaf.
Han är superduktig och det går frammåt hela tiden.
Imorgon ska vi ha stormöte i skolan då ALLA inblandade kommer att medverka.
Skolan, socialtjänsten, försäkringskassan, ja, alla som har ngt att göra med Kevin.
Ska även ha med en tjej som förmodligen kommer att börja jobba med Kevin.
Kommer nog att bli kanon.
Nu kära vänner och alla jag inte känner ska jag och kevin göra oss iordning för vi ska upp till skolan =)
Puss & Kram, vi hörs sen
Ena dagen går man och tror att livet kommer fortsätta på den linjen man är, bara frammåt utan några större förändringar.
Sen, tjoff, så kommer ett vägskäl...
Ena vägen fortsätter man på samma, andra vägen är helt nytt, man har INGEN aning om vart den leder, men den ser mycket trevligare ut att gå på...
Japp, jag valde den andra vägen, för jag va trött på att bara gå och strosa i mörker...
Ganska snabbt har det visat sig att det verkar vara som att den vägen bara blir ljusare och ljusare =)
Men jag har fortfarande garden uppe, för man vet ju aldrig...
Närsom helst kan de hoppa fram ngt otrevligt ur buskarna, och då vill jag vara beredd...
Jag vet att man borde sänka garden, visst, liiiiiite har jag sänkt den, men vågar inte riktigt släppa helt än...
Det är mitt sätt att skydda mig själv på.
Kevin däremot, han har släppt ALLT och är helt avslappnad och har blivit MYCKET lugnare =)
Det vet jag e bra, för Kevin om någon är en bra människokännare... hoppas han e de den här gången oxå
för jag har nog gått och blivit kär på riktigt...
Trodde jag va kär förut, men jag va nog bara förälskad...
Kevin har haft ganska mycket anfall nu de senaste dagarna...
Så blir det när temperaturen går upp och ner, han är superkänslig för väderomslag.
Och nu har det blivit lite mildare, då sätter det igång, och så ska de bli kallare igen...
Suck!!!
Nu tycker jag att det får ta och bli lite bättre väder, vill ha vår NUUUUUUU!!!!!!
Skolan flyter på iaf.
Han är superduktig och det går frammåt hela tiden.
Imorgon ska vi ha stormöte i skolan då ALLA inblandade kommer att medverka.
Skolan, socialtjänsten, försäkringskassan, ja, alla som har ngt att göra med Kevin.
Ska även ha med en tjej som förmodligen kommer att börja jobba med Kevin.
Kommer nog att bli kanon.
Nu kära vänner och alla jag inte känner ska jag och kevin göra oss iordning för vi ska upp till skolan =)
Puss & Kram, vi hörs sen
Fredag igen!!!
Och det va verkligen i grevens tid!!!
Kevin har varit super speedad Heeeeela veckan!!!
Jag har inte klarat av att varva ner på kvällen, så när jag äntligen lyckats somna har klockan allt som oftast varit antingen närmare 05:00, eller strax efter...
Det gör ju att man har sovit typ halva dagen.
Nu har jag dock tvingat mig själv att gå upp tidigt, trots att jag nästan svimmat, så nu kanske dygnet vänds tillbaka =))
Kevin och jag julpyntade igår.
När julen kommer blir han ännu mer speedad, men hellre de än som det varit förr om åren =(
Förra julen va FÖRSTA julen som han verkligen kunde njuta av helt och fullt och va med och hade kul.
Tidigare har det nästan bara varit jobbigt för honom...
Så den här julen ser jag verkligen fram emot <3
Kevin skulle plocka upp ALLT på en gång och vi skulle göra allting samtidigt, han sprang runt och ställde tomtar överallt, tog fram alla ljusstakar och skulle tända dom innan vi satt ut dom och han skulle ställa ut allt innan vi fått bort lite, så tillslut hade jag så hög puls att jag fick bryta allt, tvinga honom att sitta ner med mig och kolla lite på en film...men hur ellerhur så va de supermysigt, och slutresultatet ser ni här:
Kevins rum är inte klart än, så bilder kommer nästa vecka =))
Ha de så bra så länge...
Puss
Kevin har varit super speedad Heeeeela veckan!!!
Jag har inte klarat av att varva ner på kvällen, så när jag äntligen lyckats somna har klockan allt som oftast varit antingen närmare 05:00, eller strax efter...
Det gör ju att man har sovit typ halva dagen.
Nu har jag dock tvingat mig själv att gå upp tidigt, trots att jag nästan svimmat, så nu kanske dygnet vänds tillbaka =))
Kevin och jag julpyntade igår.
När julen kommer blir han ännu mer speedad, men hellre de än som det varit förr om åren =(
Förra julen va FÖRSTA julen som han verkligen kunde njuta av helt och fullt och va med och hade kul.
Tidigare har det nästan bara varit jobbigt för honom...
Så den här julen ser jag verkligen fram emot <3
Kevin skulle plocka upp ALLT på en gång och vi skulle göra allting samtidigt, han sprang runt och ställde tomtar överallt, tog fram alla ljusstakar och skulle tända dom innan vi satt ut dom och han skulle ställa ut allt innan vi fått bort lite, så tillslut hade jag så hög puls att jag fick bryta allt, tvinga honom att sitta ner med mig och kolla lite på en film...men hur ellerhur så va de supermysigt, och slutresultatet ser ni här:
Kevins rum är inte klart än, så bilder kommer nästa vecka =))
Ha de så bra så länge...
Puss
Kevin o hans snögubbe
Kevin klipper häck i hemmesta
Kevin va jätteduktig och hjälpte till mde det ena än de andra när vi flyttade.
Här hjälper han till att klippa häcken...
Kevin i forum
Kevin ÄLSKAR kladdkaka med MASSOR med grädde.
Här är vi i forum han och jag och tar en fika i sommras =))
Kevin baka pizza
Kevin fullkomligt älskar att laga mat, och ha är riktigt duktig.
Här har han bakat en pizza med lite stöd =)
Kevin på skara med moster & mormor 2007
Kevin har världens underbaraste Moster & Mormor.
Här tog de med honom till skara sommarland sommaren 2007
