Dagarna bara går...
I Måndags ringde min älskade Kevin och va lite ledsen.
Han ville inte vara kvar där... Jag frågade varför och han sa att det va alldeles för mycket regler och att just nu hade han tråkigt och ville hem.
Vi pratade lite och jag förklarade för honom att även om han skulle komma hem så skulle det vara precis samma regler hemma som där...
Han blev lite halvsur, men efter ett tag så lugnade han ner sig.
Sen ringde han och frågade mig om jag kunde skicka veckopeng...
Men då hade jag redan pratat med H, Kevins handledare om detta och dom får veckopeng där borta såvida dom har gjort de dom ska och skött sig, vilket även va de som gällde hemma.
Plus att dom kan tjäna sk mistlar, för dessa mistlar kan Kevin köpa saker ur bonusskåpet.
Det är ett skåp där personalen lägger saker som barnen gärna vill ha och Kevin har valt att ha bl a filmer, cocacola etc som han redan kunnat köpa både film och cola :-)
Dom hade fått ris och currysås härom dan. Kevin tyckte de va supergott, så han bad mig även att jag skulle skicka över lite ris och curry...
Man kan ju inte annat än skratta samtidigt som jag försökte förklara att jag inte får skicka dit mat...
Han har mycket nytt att lära sig, men enligt personalen så går det jätte bra.
Även EP- anfallen har blivitt bättre.
Han har inte haft några stora anfall, utan endast ngt litet här & där och det känns underbart, för det visar bara hur bra han mår av att vara där.
Själv har jag inte brakat ihop än...
Känner mig som en helt ny människa och att "gamla" Zandra é påväg tillbaks och de me stoooooora steg.
Skönt att kunna få va sig själv i vardagen och känna att man är glad =)
Kan komma på mig själv med att bara börja skratta och de bara bubblar i hela kroppen...
Har börjat med mina dåliga skämt som bara jag skrattar åt så tårarna sprutar... men jag har kul hahaha
Nu ska jag bara reda ut resten av alla måsten så som att t ex få huset sålt, hitta ett jobb etc...
Puss & Kram alla underbara <3
hej Gumman. Kul att höra, verkligen. Längtar efter dej. Kram kram ♥
hej
Har nu suttit och läst alla din inlägg. Blir rörd över att läsa allt. Det är svårt att sätta sig in i andras liv när man inte känner personen. Men av det jag läst, så ser jag dej som en stark kvinna . Visst du har haft tuffa tider, men på något sätt har du hittat styrka igen. Och som du skriver så har du ju din mamma och syster att tacka. Du ska inte känna ånger att du har låtit din son flytta, visst det är jobbigt att ta det beslutet, men du har gett han ett väldigt bra liv och du har gjort så gott du kunnat. men som du skrev så har det blivit svårare nu på sista tid då han är större och starkar. Hoppas att du tar min komentar på rätt sätt. och jag hoppas att jag får titta in här flera gånger.
Varma kramar jessica
Tack Jessica för de fina inlägget =)
Blir jätte glad när jag läser det.
Det är såna som du och mina nära som gör att man orkar ännu mer =)
Kram på dig
