Long time no see....
Ja vad säger man...
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Har inte direkt haft ngn lust att blogga, men mitt liv har ju inte stått stilla för de =)
Kevin och jag pratar några gånger i veckan och han mår jättebra.
Dock så ringer han ju oftast om han vill att jag ska köpa ngt eller skicka ngt...hehehe, men de gör inget, jag får ju prata med honom.
I början kom vi överens med personalen att han skulle ringa om han ville, eftersom det va så mycket agressioner gentemot mig.
Man vill ju inte direkt ringa dit och få kalla handen.
Nu har jag börjat ringa dit och det funkar jätte bra.
Inte alla gånger han vill prata, men det får man ju ta.
Han har varit hem och hälsat på 2 ggr.
Första gången åkte han hem till mommo och då kom inte jag dit för jag kände mig helt enkelt inte redo.
Min mammas föredetta sambo som Kevin är uppvuxen med och har kallat för " Moffa Kåre" kom dit och hälsade på och då ville ju han och mamma såklart passa på att ta hem Kevin.
Det gick jättebra.
Mamma och min syster hämtade Kevin efter att vi alla hade varit på en utbildning i Västerås på Onsdagen för alla anhöriga.
Kevin blev såklart överlycklig över att få träffa sin "Moffa kåre".
Dom hade haft jättemysiga dagar och sen på Söndagen när Kåre skulle åka hem så körde han även hem Kevin till Västerås.
Det gjorde ju Kevin både glad och stolt, för då fick han ju visa sitt nya hem.
Sen har tiden rullat på...
Jag har varit mycket i Varberg hos Jens och försöker ordna upp allt som behöver ordnas.
Pratar som sagt med Kevin ett par tre gånger i veckan och det känns jättebra.
Ibland kan man sköljas över av en enorm våg av saknad...
Det känns jobbigt och såklart funderar man ju väldigt mycket.
Sen nu i helgen som va ( 26-28 nov ) var det dax för älsklingen att komma hem igen.
Det kändes faktiskt jätte pirrigt...
Jag hade ju inte träffat honom sen han flyttade...
Åkte upp till Stockholm på Torsdagen... det va ju jätteskoj.
Snöoväder i stort sett hela vägen från Varberg...
På Fredag skulle han komma runt 12 hem till min mamma.
Jag var iväg på förmiddagen och handlade med min kusin och sen innan jag åkte till mamma så stannade jag självklart på hans pizzeria och köpte med pizza och massor med bearnaisesås.
Det va en sån lyckokänsla att se han.
När jag kom så stod han runt hörnet och viftade med ett paket.
När jag gick fram och kramade honom lyfte han upp mig som en liten vante... hahaha
Han hade ju vuxit flera cm på dom här veckorna.
Nästintill ett halvt huvud längre än mig är han nu.
Man känner sig inte stor bredvid honom kan jag lova.
Vi hade en jättemysig Fredag.
Kevin lagade middag till mig och mamma, korvstroganoff.
Den va så himlans god att jag sa till han att han får skriva ner receptet.
Vi satt framför datorn och lyssnade på musik och så ville han ha hjälp att gå in på sin FB.
Sen när det var dax att gå och lägga sig så ringer min kusin och det var ett nödläge.
Jag förklarade vad som hade hänt för Kevin och han va mycket förstående att jag va tvungen att åka iväg en sväng.
Efter några timmar när jag kom hem igen vaknade Kevin och hade massor med frågor.
Vi satt och pratade och sen så bestämdes det att vi alla tre skulle sova i mommos säng.
På Lördag när vi vaknade fick jag kaffe på sängen av Kevin... hur mysigt som helst.
Vi åkte till Nacka Form, för jag hade lovat honom de då han hade sparat ihop lite pengar.
Efter några timmar ville han åka och hälsa på S & P.
Vi åkte dit och fikade, Kevin ville ha mat från de gyllene M-et.
Sen var det dax att åka ner till huset.
Redan i bilen började Kevin bli förändrad.
Från att ha varit superglad och hur go som helst började han säga att han inte duger, att han inte har några vänner.
Ju närmare vi kom, desto mer aggressiv blev han.
När vi körde in på uppfarten var han inte alls rolig.
Väl inne i huset började han ännu mer att allt bara är skit, han kan ingenting etc.
Jag och S gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra, men utan resultat.
Sen kom en vän med hans familj och skulle kolla på huset...
Då blev han lite gladare, men inte som innan.
När dom hade åkt stack jag upp till centrum för att handla lite gott åt Kevin, samt för att hämta P´s dator så Kevin kunde kolla på film.
När det lite senare va dax att åka ( Kevin ville absolut inte sova i huset ) så var det nästan kallabalik.
Kevin va arg och visste inte vilket ben han skulle stå på.
När vi kom hem till mamma hade han lugnat sig lite, men var inte alls samma som innan vi var i huset.
Han kollade på film, spelade lite med mommo och ville inte riktigt mysa med mig.
På Söndag så skulle systra mi och hennes sambo komma och äta med oss och efter de så skulle dom köra hem Kevin till Västerås för att Kevin ville visa B sitt nya hem.
Det som känns skönt är att Kevin säger: Nu ska jag åka hem =)
De hade gått jättebra att lämna honom.
Nu efter att han har varit hemma och åkt igen så känns det lite jobbigt.
Det som va värst va att se hur fruktansvärt dåligt han mådde när vi kom ner till huset.
Han sa tom till min mamma att de va jobbigt att komma dit.
Så även om jag inte får huset sålt inom en snar framtid så kommer jag absolut inte utsätta honom för att åka dit igen.
Nu är jag nere hos min kärlek i Varberg igen och försöker hitta jobb.
Har en som hade ringt tidigt imorse från ett av jobben jag sökt.
Ringde tillbaks till henne men då va hon ute på ärende så jag hoppas hon ringer igen.
Ha en underbar kväll.
Kommentarer
Trackback
