Onsdag 17 Februari Kl: 06:06...
Japp...
Älsklingen åkte för typ 1 timme sen och jag somnade in =)
Sååå skönt att veta att man fick sova ytterligare ett par tre timmar... trodde jag.
Men precis när man somna in som bäst så får Kevin ett MEGA EP anfall =(
Det tog 15 min innan han va tillbaks helt...
Nu sover han dock och jag hoppas att han slipper fler anfall denna morgon.
Måndagen flöt på väldigt bra =)
Vi va mest bara hemma och rensade lite i Kevins grejer.
Kollade på Sunes sommar c.a 4 ggr och Sunes Jul lika många... så nu är man måttligt less på den.
Kevin sov större delen av eftermiddagen och fick några anfall när han låg och sov, var förmodligen därför han va så trött för att det va på G.
Kl: 07:30 på Tisdagen kommer Kevin och väcker mig...pigg som en lärka trots att han inte somnade förens runt 02...
" Mamma, dax att gå uuuuuupp... "
Så det va bara till att kliva upp.
Vi satte oss i soffan som vi alltid gör på morgonen för att vakna till.
Gissa vad som sattes på (?)(!)(?)
Jaaaa... Sunes sommar...
Hade igår kväll pratat med min älskade kusin som äntligen flyttat tillbaks till Stockholm =))
Och vi bestämde mer eller mindre att jag och Kevin skulle komma dit och hälsa på.
Så jag pratade med Kevin och frågade om han ville det.
Först kom han inte ihåg vem det va men tyckte det va ok att åka dit eftersom hon skulle köpa en semla till honom med BARA grädde.
Som vanligt så tar det ganska lång tid att få i ordning lilleman på förmiddagen.
Det är morgon rutiner som sitter långt in i ryggmärgen på honom som ska utföras på sina speciella sätt.
Ibland kan han släppa dom, men det är ju om det är han som bestämt att det inte ska va så...
Så när han äntligen fått på sig kläderna och plockat ihop de han skulle ha med sig så skulle vi göra ett dags schema tillsammans om hur dagen skulle se ut.
Då kom jag på att jag skulle till kortis ( Korttidsboendet ) och hälsa på idag och prata med dom, och det va meningen att jag skulle komma själv, men Y va sjuk så jag ringde LSS handläggaren och kollade om det var ok att han följde med.
Det va inga problem.
Så dags schemat skulle göras, Kevin hämtade papper och penna och vi gjorde allt tillsammans och gick igenom alla moment.
Så här såg de ut:
Kevin ville rita vårat hus =)
Och det va mycket viktigt att jag ritade en liten bebis i L´s mage så man visste att den fanns där.
När vi sitter i bilen så håller han i sin "Karta" och håller fingret på vart vi är.
Och om han klarar att sitta varje bilsträcka så får han poäng.
Då kommer vi överens om ett visst antal poäng när vi sätter oss i bilen, och efter tips från autismcentret så har jag "delat upp" sträckan i så många poäng vi kommit överens om.
Kortare sträckor är 5 poäng.
Så för varje "klick" närmar vi oss.
Det va supermysigt att träffa L, har inte sett henne på jätte länge och nu stod hon där i sin och K´s nya lägenhet med en höggravid mage i vädret.
Kevin tyckte de va jätte spännande och när han såg L kände han igen henne och hon fick tom en kram.
Storasyster K va oxå där och de va lika mysigt att träffa henne ;-)
Kevin tittar ju mycket på film.
Mhmmm tänker många, men han ser många filmer där man lär sig saker.
Bl a så sa han till L:
Jag vet hur en bebis kommer in i mammans mage...
Jag såg på både L´s & K´s ansiktsuttryck att.. oj, oj, vad ska vi få höra nu.
Själv bara skrattade jag eftersom jag redan visste.
Jaha sa dom hur går de till då?
Jo, första tar pappan och placerar ett frö i mammans mage.
Sen börjar de växa. Sen är det magen som bestämmer om det blir en kille eller en tjej. och sen plockar man ut den från mammans mage.
Jag såg hur lättade dom blev när han inte började prata om HUR man sätter dit fröt.. hahahaha
Det har jag lärt mig på Anki & Pytte, där fick man se när de kom en bebis.
Nästa destination va kortis.
Vi kom dit, Kevin fick titta på en film och jag satte mig ner med 4 personer.
2 LSS handläggare och 2 personer tillhörande kortis.
Jag fick berätta om Kevin och hans diagnoser och lite allmänt kring honom.
Sedan frågade dom om dom fick inhämta information från andra håll.
Självklart, ju mer info de kan få om lilleman desto bättre.
Jag förstår inte föräldrar som nekar detta.
Det hjälper ju bara barnet... men men.
När vi kom hem var det storstädning på G.
Kevins kompis A plockade vi upp på vägen för hon hade glömt sina hem nycklar och stod ute och frös.
De gjorde ju inte Kevin ledsen, för då fick han lite sällskap och jag kunde städa ordentligt.
Senare på kvällen kom min kärlek.
Jag lagade mat och J och Kevin satt och mös i soffan.
Sedan började kriget lite lätt.
Vi skulle sätta oss och äta. Fiskpinnar va beställt från Kevin, men tydligen hade jag satt remoladsåsen fel så han dundrade in i rummet och smällde igen dörren.
Efter mycket bråk, tjaffs, kastande av prylar, lite slag, smällande i dörrar och total ignorans så ville Kevin äta.
Det känns ju i hela hjärtat och själen när han gråtandes ropar:
"Men mamma, du måste låta mig äta, jag är så hungrig"
Ja... Så klart han skulle få maten sin, men inte förens han lugnat ner sig.
men nu var ju hans mål att få min totala uppmärksamhet.
Tidigare när vi bråkat runt middagstid har ju det funkat eftersom jag då inte visste att det bara var ett sätt han lärt sig få min uppmärksamhet på.
Efter en stund lugnade han ner sig, bromssträckan är fortfarande mycket lång, men den kommer bli kortare och kortare.
Vi satte oss vi matbordet, lite såm grymt ifrån Kevin, men efter ett tag så satt vi alla tre och skrattade igen.
Sen var det dax för medicin och sängen.
Kevin samlade massor med poäng och var på väg ett par gånger att sätta igång, men då påminde jag honom...
Och eftersom det var så färskt så kom han ju ihåg och ville inte bli ignorerad.
Såååå, nu är jag här med mitt morgonkaffe och hoppas att denna dag blir strålande.
Kevin fyller ju fjortis imorgon så vi har lite att förbereda.
Kalaset är dock på Lördag.
Puss & Kram alla underbara och glöm inte att lätta på hjärtat eller fråga eller ge tips =)
Alla tips och råd är välkomna.
Älsklingen åkte för typ 1 timme sen och jag somnade in =)
Sååå skönt att veta att man fick sova ytterligare ett par tre timmar... trodde jag.
Men precis när man somna in som bäst så får Kevin ett MEGA EP anfall =(
Det tog 15 min innan han va tillbaks helt...
Nu sover han dock och jag hoppas att han slipper fler anfall denna morgon.
Måndagen flöt på väldigt bra =)
Vi va mest bara hemma och rensade lite i Kevins grejer.
Kollade på Sunes sommar c.a 4 ggr och Sunes Jul lika många... så nu är man måttligt less på den.
Kevin sov större delen av eftermiddagen och fick några anfall när han låg och sov, var förmodligen därför han va så trött för att det va på G.
Kl: 07:30 på Tisdagen kommer Kevin och väcker mig...pigg som en lärka trots att han inte somnade förens runt 02...
" Mamma, dax att gå uuuuuupp... "
Så det va bara till att kliva upp.
Vi satte oss i soffan som vi alltid gör på morgonen för att vakna till.
Gissa vad som sattes på (?)(!)(?)
Jaaaa... Sunes sommar...
Hade igår kväll pratat med min älskade kusin som äntligen flyttat tillbaks till Stockholm =))
Och vi bestämde mer eller mindre att jag och Kevin skulle komma dit och hälsa på.
Så jag pratade med Kevin och frågade om han ville det.
Först kom han inte ihåg vem det va men tyckte det va ok att åka dit eftersom hon skulle köpa en semla till honom med BARA grädde.
Som vanligt så tar det ganska lång tid att få i ordning lilleman på förmiddagen.
Det är morgon rutiner som sitter långt in i ryggmärgen på honom som ska utföras på sina speciella sätt.
Ibland kan han släppa dom, men det är ju om det är han som bestämt att det inte ska va så...
Så när han äntligen fått på sig kläderna och plockat ihop de han skulle ha med sig så skulle vi göra ett dags schema tillsammans om hur dagen skulle se ut.
Då kom jag på att jag skulle till kortis ( Korttidsboendet ) och hälsa på idag och prata med dom, och det va meningen att jag skulle komma själv, men Y va sjuk så jag ringde LSS handläggaren och kollade om det var ok att han följde med.
Det va inga problem.
Så dags schemat skulle göras, Kevin hämtade papper och penna och vi gjorde allt tillsammans och gick igenom alla moment.
Så här såg de ut:
Kevin ville rita vårat hus =)
Och det va mycket viktigt att jag ritade en liten bebis i L´s mage så man visste att den fanns där.
När vi sitter i bilen så håller han i sin "Karta" och håller fingret på vart vi är.
Och om han klarar att sitta varje bilsträcka så får han poäng.
Då kommer vi överens om ett visst antal poäng när vi sätter oss i bilen, och efter tips från autismcentret så har jag "delat upp" sträckan i så många poäng vi kommit överens om.
Kortare sträckor är 5 poäng.
Så för varje "klick" närmar vi oss.
Det va supermysigt att träffa L, har inte sett henne på jätte länge och nu stod hon där i sin och K´s nya lägenhet med en höggravid mage i vädret.
Kevin tyckte de va jätte spännande och när han såg L kände han igen henne och hon fick tom en kram.
Storasyster K va oxå där och de va lika mysigt att träffa henne ;-)
Kevin tittar ju mycket på film.
Mhmmm tänker många, men han ser många filmer där man lär sig saker.
Bl a så sa han till L:
Jag vet hur en bebis kommer in i mammans mage...
Jag såg på både L´s & K´s ansiktsuttryck att.. oj, oj, vad ska vi få höra nu.
Själv bara skrattade jag eftersom jag redan visste.
Jaha sa dom hur går de till då?
Jo, första tar pappan och placerar ett frö i mammans mage.
Sen börjar de växa. Sen är det magen som bestämmer om det blir en kille eller en tjej. och sen plockar man ut den från mammans mage.
Jag såg hur lättade dom blev när han inte började prata om HUR man sätter dit fröt.. hahahaha
Det har jag lärt mig på Anki & Pytte, där fick man se när de kom en bebis.
Nästa destination va kortis.
Vi kom dit, Kevin fick titta på en film och jag satte mig ner med 4 personer.
2 LSS handläggare och 2 personer tillhörande kortis.
Jag fick berätta om Kevin och hans diagnoser och lite allmänt kring honom.
Sedan frågade dom om dom fick inhämta information från andra håll.
Självklart, ju mer info de kan få om lilleman desto bättre.
Jag förstår inte föräldrar som nekar detta.
Det hjälper ju bara barnet... men men.
När vi kom hem var det storstädning på G.
Kevins kompis A plockade vi upp på vägen för hon hade glömt sina hem nycklar och stod ute och frös.
De gjorde ju inte Kevin ledsen, för då fick han lite sällskap och jag kunde städa ordentligt.
Senare på kvällen kom min kärlek.
Jag lagade mat och J och Kevin satt och mös i soffan.
Sedan började kriget lite lätt.
Vi skulle sätta oss och äta. Fiskpinnar va beställt från Kevin, men tydligen hade jag satt remoladsåsen fel så han dundrade in i rummet och smällde igen dörren.
Efter mycket bråk, tjaffs, kastande av prylar, lite slag, smällande i dörrar och total ignorans så ville Kevin äta.
Det känns ju i hela hjärtat och själen när han gråtandes ropar:
"Men mamma, du måste låta mig äta, jag är så hungrig"
Ja... Så klart han skulle få maten sin, men inte förens han lugnat ner sig.
men nu var ju hans mål att få min totala uppmärksamhet.
Tidigare när vi bråkat runt middagstid har ju det funkat eftersom jag då inte visste att det bara var ett sätt han lärt sig få min uppmärksamhet på.
Efter en stund lugnade han ner sig, bromssträckan är fortfarande mycket lång, men den kommer bli kortare och kortare.
Vi satte oss vi matbordet, lite såm grymt ifrån Kevin, men efter ett tag så satt vi alla tre och skrattade igen.
Sen var det dax för medicin och sängen.
Kevin samlade massor med poäng och var på väg ett par gånger att sätta igång, men då påminde jag honom...
Och eftersom det var så färskt så kom han ju ihåg och ville inte bli ignorerad.
Såååå, nu är jag här med mitt morgonkaffe och hoppas att denna dag blir strålande.
Kevin fyller ju fjortis imorgon så vi har lite att förbereda.
Kalaset är dock på Lördag.
Puss & Kram alla underbara och glöm inte att lätta på hjärtat eller fråga eller ge tips =)
Alla tips och råd är välkomna.
Kommentarer
Trackback
