Zessans

Åkte från min älskling imorse direkt hem till mamma för att hämta den lite yngre älsklingen.
Han va super gosig när jag kom =))
Han har ju svårt med närhet, så hans kramar blir ju mer som en krossning av min stackars nacke, men de blev dock lite sånt, och jag suger åt mig.

Han skulle äta precis när jag kom så jag passade på att dricka lite kaffe och så kollade vi klart på filmen som han hade påbörjat.
Sedan blev jag så trött så jag la mig ner...och somnade...hahaha
Kevin gjorde sig klar och väckte mig efter ett tag då han va klar att åka.

Kevin hade kvar sin veckopeng så han ville ta en sväng förbi forum, och de passade mig alldeles utmärkt eftersom han behövde en ny jacka och lite byxor å så...

I forum gick det ganska bra.
Han hade lite svårt att lyssna och det blev några små despyter och konstiga blickar från folk, men som vanligt så ignorerade jag dom och körde mitt race, om än lite tillbakahållet.

Sen började det eskallera lite i bilen...
Men jag lyckades med poängsystemet hålla honom i styr så vi kom hem helskinnade.
Så fort vi klev innanför dörren så satte det igång...
Jag va en jävla kärring, ett typiskt fruntimmer etc.
Lyckades lugna ner honom genom att föreslå att vi skulle leka med hans nya playmobil.
Först ville han inte, och jag skulle aldrig få se hans grejer, då gjorde jag som jag fått lära mig att jag total ignorerade honom.
Det fungerade just då och vi satte oss efter en stund och lekte med hans palymobil.

Sen som en blixt från klar himmel tar han sina grejer och kastar dom och ska spela nintendo DS.
Du plockar upp grejerna först sa jag och han fortsatte, satte på spelet utan att plocka upp grejerna.
Så direkt tog jag DS och spelen och gömde undan dom, då blev han tokig...
Jag Ignorerade honom som jag blivit lärd att jag ska göra och började med tvätten.
Då tänkte han hugga en penna i foten på mig, så då gick jag och tog playmobil grejerna och la undan dom eftersom Kevin måste bli av med ngt roligt direkt...
Man kan inte säga att: Om du inte slutar blir de ingen film ikväll...
För det är för långt bort och han kan inte koppla den händelsen sen på kvällen, utan undrar då varför han inte får se film som han brukar...
Då skrek han och skulle ha grejerna.
Han tog alla ljus och kastade på mig i ryggen, jag fortsatte ignorera eftersom jag ska lära honom att dåligt beteende inte ger uppmärksamhet.
Då tog han sopskyffeln och sopborsten och kastade på mig.
Jag bet ihop och fortsatte vika tvätt.
Då sätter han sig ner och gallskriker att han ska slå ihjäl mig, jag fortsätter bita ihop samtidigt som tårarna börjar rinna av bara farten för att jag inte palla.
men han ska inte få se tänker jag, för då har han ju fått en reaktion av mig, så jag biter mig i läppen och går iväg med tvätten.
Sedan sätter jag mig framför tv´n.
Då kommer han och stänger av den, jag tittar inte ens på honom utan tar fram datorn.
Kevin springer ut i hallen och är alldeles galen. Nu kände jag att snart smäller de, snart får jag ngt i skallen...
Mycket riktigt. Innan jag ens hinner reagera så klonkar det till i huvudet. En sko...jäääätte skönt...NOT!!!
Sedan springer han fram till vardagsrumsbordet och tar gallret till en ljusstake som jag har där.
Tar upp den och tänker dänga den i huvudet på mig!!!!
Precis då lyckas jag slå undan hans arm.
Då va jag ett fruntimmer som slog sin son, och han undra varför jag slog honom.
Jag svarade inte ens utan tog tag i hans arm och föste in honom i hans rum.
Han springer ut, och jag drar in honom...
Så håller det på i runt 25 minuter.
Då brister han ut i gråt och ropar efter sitt DS.
Under hela den här tiden har jag inte sagt ett ord och det blev nu jobbigt för honom.
Sedan måste jag låta honom gråta utan att säga ngt...det är nog den jobbigaste biten...
Han ligger och skriker och gråter om vartannat och frågar varför jag inte pratar med honom.
Jag ska fortfarande inte säga ngt utan bara sitta och bita ihop samtidigt som tårarna bränner innanför ögonlocken...
Sedan sätter han sig på klacken till kamminen och muttrar.

Då kom min kompis J med sin hund.
Kevin är fortfarande bara tyst.
Tittar på hunden och vill inte hälsa.
Sen, som på en 5-öring vänder han och ler och ger vattenskålen till hunden.
Plockar fram kastrull och börjar laga mat!!!!

Nu e han som en solstråle, skrattar, ler, leker med hunden och skojar och bjuder J på mat!!!!

Ja... så ser de ut...

Nu ligger han på soffan med täcke och kudde och kollar på Cartoon Network...

Vad säger man...

Giv mig styrka.

Har iaf pratat med min älskling nu och det känns mycket bättre...
jag lovade honom att jag ska försöka lära mig att ringa honom när det känns jobbigt om han inte är här...
Jag måste verkligen bli bättre på det...

Nu ska jag samla mig, ta en cigg och en kopp kaffe och Facebookisera lite...

Puss & Kram alla underbara.

OBS!!!

Skriv gärna kommentarer... <3