Zessans

Varje gång jag ska åka iväg och fixa något vare sig det är handla eller hälsa på någon, så brukar jag försöka göra det under dagtid då Kevin är med Joon.
Men ibland så går ju inte det utan jag måste ta det senare och då måste mitt lilla älskade hjärta följa med.

Han tycker ju det är jätte kul, men ack så fel det blir varje gång =(
När vi ska handla tex...
Alltid samma visa.
Även om vi påväg går igenom vad som gäller flera gånger om så händer alltid samma sak.
Kevin sticker iväg på 2sek då jag vänder bort huvudet.
Jag får gå och leta & leta tills jag hittar honom.

Idag skulle vi hämta mitt pass som va färdigt på polisstationen, kom dit strax efter 16, men just idag så stängde dom 15.
Eftersom vi redan va i Nacka och vi behövde handla så åkte vi in på Forum.
Det gick super, dom första 5 minuterna.
Jag skrev mitt nummer på Kevins arm och efter 5 minuter ringer han och försöker beställa mat på Burger king!!!!
Sa då åt han att gå till leksaksaffären och möta mig där.
Javisst säger han.

Jag går till BR, men där fanns ingen Kevin, så återigen får jag springa runt och leta, naturligtvis går jag till BK eftersom de va där han va sist, men icke...
Så jag irrar runt som en hysterisk höna i en hönsgård, är smått irriterad, mest på mig själv eftersom jag vet att de blir såhär...

När jag hittar honom går vi och köper gympadojjor åt lilleman, hans fötter har vuxit som f-n, storlek 39 ska ungen ha!!!!
Galet :-/   Hahahaha.
Han hittade ett par jättefina som han tyckte va bra och snabba.

När vi handlat klart skulle jag kolla på en bikini, och vips så hade han lagt kartongen med skor på golvet och försvunnit igen...
Jag stod kvar där som ett fån och tänkte att ja, han kommer snart.
Mycket riktigt, han kom efter c:a 10 minuter....med ett halsband som han snott i ngn affär.
Jag frågar honom var han snott de men han kommer inte ihåg.
Vi går runt från affär till affär utan resultat.

När vi är påväg till bilen så vill han att vi ska äta middag på Mc Donalds.
NEJ säger jag bestämt, du har snott, ljugit, och stuckit iväg och vägrat lyssna på mig.

Han tittar på mig och säger, men jag e hungrig, jag ska lyssna.
men jag håller på mig och åker vidare ut mot värmdö....

Dom här 2 timmarna vi va i forum har tagit all dagens energi från mig.
Jag vet inte längre vad jag ska göra...
Känns så himla jobbigt att inte kunna ta med honom, för det är ju trots allt livet och han måste ju någonstans lära sig att hantera och fungera i samhället...
Jag kan ju inte låsa in ungen...då kommer han ju bli knäpp....
Men att hela tiden behöva ha ett öga i nacken är skit jobbigt.

Med " Friska " barn behöver man denna tillsyn tills dom blir liiiite större.
Men med åren så klarar dom sig allt mer själva!!!
Kevin är idag 13,5 år, och behöver fortfarande samma tillsyn som ett litet, litet barn.
Jag är sååå less!!!
Kan inte ens släppa ut honom själv längre, för då rymmer han och hittar inte hem igen...
Han kommer aldrig bli riktigt vuxen och klara sig själv...

Sen är det ju inte heller någon större tröst att få höra att han förmodligen inte kommer bli bättre, utan att jag ska räkna med att han blir sämre... jag kan säga att det märks, ganska så markant just nu....