Vart tog all energi vägen?

När jag kom hem från semestern så va jag så full av energi att jag kände att jag kunde ta mig an hela världen...
Nu är den återigen som bortblåst!!!

Igår va jag bara inne hela dan, från att jag vakna till de jag gick och la mig.
Gick inte utanför dörren en endaste gång.
Och det va så skönt, jag låg och slöa precis hela dan...

Kevin va i sitt esse på eftermiddagen ville inte lyssna, ville inte äta ville slåss, skulle rymma etc.
Men jag körde mitt race trots att jag egentligen bara ville dänga honom i skallen med stekpannan och stänga in han i sitt rum...

Många gånger så glömmer man bort sig själv...
Sen kommer man på mitt under ett vredesutbrott att han faktiskt inte förstår all information man ger honom..
Han har ju problem med muntlig information...
Kan ej tänka abstrakt, utan konkret...
Det betyder att han måste se för att tillgodogöra sig all information.

Nu har han kommit in i en period då pengar är allt.
Hela hans liv kretsar kring pengar...
Det är ganska jobbigt, för han förstår inte när man säger att det inte finns pengar...
Jo men du kan batala med kortet säger han, då försöker man förklara att det inte finns pengar på kortet.
Men gå till automaten och ta ut!!! Men det finns inte pengar där, det måste finnas på mammas bank konto...
Men gå in på datorn, där finns de pengar...
Han kan inte generalisera, dvs, bara för att det inte finns pengar i bankomaten så är det inte självklart för honom att det inte finns på kontot etc.

Desamma gäller allt annat.
T ex: Om Kevin inte får kasta boll mot köksfönstret, så betyder de inte att han inte får kasta mot sovrumsfönstret i hans värld.
Det betyder inte ens att han inte får kasta ngt mot grannens köksfönster, utan det är bara just det/ den saken man säger till om.
Så det blir ett himlans tjatande om allt.
Inte bara när man ä rhemma utan iväg, för bara för att han inte får slå mig hemma betyder de inte att han inte får slå mig när vi hälsar på andra etc.

Så har det blivit mycket värre allting...
Förut kunde vi åka och hälsa på vänner som han känner bra...
Nu har det blivit värre med de oxå.
Om det är en enda person för mycket ELLER för lite, typ om han hade räknat med att ngn skulle va hemma och inte är det, så blir det kaos.

Just nu känner jag att jag inte kan hantera honom på rätt sätt.
Jag känner mig lamslagen.
Han kan puckla på ngn helt plötsligt ( hans impulsiva störning som han har ) och sedan efteråt när han inser vad han har gjort så får han sån ångest och mår så fruktansvärt dåligt för han vill ju egentligen inte skada sina vänner...

Det gör fruktansvärt ont att se sin älskling må så dåligt och man vet inte vad man ska ta sig till...

Men nu e de ny vecka, nya tag och nya utmaningar.

Puss & Kram på er alla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0