Wow....

Idag va de återigen möte på autismcentret...pust!!!
Det som är bra är att P som är en utav psykologerna vi träffar är helt underbar.
Han förstår vad man menar utan att man ska behöva känna sig dum, man behöver inte känna de som att man måste försvara sig.

Förra veckan fick jag i uppgift att anteckna alla gånger som kevin slår mig.
Man ska då skriva vad som pågig precis innan, hur han betedde sig och exakt hur han gjorde när han slog mig, och till sist vad som hände direkt efteråt.

Det hann ju bli ett X antal anteckningar bara på typ 2 dagar.
Av detta kunde han läsa av sååååå mycket, och allt stämde.
Så nu har jag fått lite hjälp.
Jag har fått lära mig hur jag ska göra vid dom situationer då han slår mig.
Så om 3 veckor ska vi tillbaks för att redovosa hur det har gått.
Jag ska nu anteckna hur många gånger jag har behövt ta till dessa åtgärder, och skulle de bli katastrof så ska jag bara ringa, så får vi komma dit direkt så hittar vi en ny lösning.

Kevin är ju aldrig med på dessa möten.
Dom är till för mig för att jag ska få hjälp att hjälpa Kevin =)
Och redan ikväll har det blivit en liiiiiiten förbättring.
Men.... det kan trappas upp och bli värre innan det blir bättre, så det är jag väl medveten om.
Och jag måste naturligtvis förklara för mina vänner vad jag håller på med så dom inte står som frågetecken och så dom vet vad som gäller oxå =)

Så nu är man som vanligt super taggad efter att ha pratat med P
Tack som f-n
Man får tillbaks tron om att det kommer att bli bättre.
Förra veckan kändes allt så himla hooplöst.
Kändes som att ok...nu går det bara utför.
För när Kevin mår dåligt, så mår jag fruktansvärt.
Jag skiter i nästan allt...
Mitt hem, mina nära & kära (som tack o lov tar tag i mig och ruskar om mig och får tillbaks mig till verkligheten)
Jag har sagt de förr & jag säger de igen, hade de inte varit för min underbara familj och mina underbara vänner, ni vet vilka ni är, så hade jag nog suttit inspärrad för läääääänge sen.

Idag ser jag verkligen fram emot morgondagen...och de känns skönt.

Puss puss


tro    Tro, Hopp & Kärlek

Kommentarer
Postat av: Tisa

Det kommer att ordna sig, så småning om.

Behöver dig lika mycket gumman.

Har dig att tacka för, varje gång jag har rest mig upp. Du ger så mycket du också och du har ingen aning om din egen styrka. Tänk att vi har varandra.

Du är bäst, min älskade syster. Love you.

2009-05-07 @ 22:53:22
URL: http://tisa.bloggproffs.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0