Zessans

Hur ska man sammanfatta detta? Undrar jag rent spontant!!!

Blev ju som sagt kallad till möte i skolan... akut dessutom...
Där pratade vi om Kevins situation i skolan, hans utveckling, hur vi ska gå vidare etc.
Vi kom fram till att vi skulle börja jobba i nätverk!
Dvs att alla som har med Kevin att göra, autismcentret, skolan, jag, min mamma, Joon ( kevins ass.) Moster Tisa och försäkringskassan ( de e dom som har alla ekonomiska medel ) ska träffas och skräddarsy den hjälp lilleman behöver.

Sedan va jag på autismcentret i förra veckan och vidarebefodrade de vi pratat om i skolan.
Dom på autismcentret tog mycket allvarligt på detta och kollade genast en tid då vi alla kunde samlas.

Sedan pratade vi väldigt mycket om Kevins impulsivitet....
Han sammanfattade allt som vi har berättat, vad skolan uppmärksammat och kompletterade med massa frågor och sa att det ju inte alls är omöjigt att kevin har en psykiatrisk störning inom impulsiva handlingar...
Han ställde ingen diagnos, för det kan man inte göra utan en utredning.

Så det som hände nu va att dom skrev en remiss så att mitt hjärta ska få träffa dels en terapeut så att han får prata för sin egen skull, för sina känslor, sin ångest och den troliga depression han håller på att falla ner i, men även en psykiatriker så man kan klargöra hurvida det är en störning eller inte.

Såååå skönt att skolan tar detta på allvar.
Tidigare har man alltid fått försvara sig.
Folk tror att man överdriver för att de själva inte har den kunskap som krävs för att upptäcka detta.

Dom vi har att göra med nu, Kevins skola, autismcentret, alla... underbara...
Inte bara utbildningar, utan även flera års erfarenhet av att jobba med barn som har liknande och samma problem och diagnoser som Kevin...
Så jag behöver inte försvara mig!!!
Dom förstår precis, dom kan tom avsluta en mening åt mig...
Kan de bli bättre??

Sjävl är man väl ganska slut som människa vid det här laget, men jag försöker att inte falla ner =)
Och det fungerar faktiskt ganska bra.
När jag känner att en dag känns tung, då börjar jag tänka på hur bra det kommer att bli, hur mycket bättre Kevin kommer att få det nu när han får rätt hjälp.

Igår på autismcentret fick vi lära oss att skriva sociala berättelser.
Det är en lite historia som ska handla om Kevin och en situation som tex jag måste "ändra" hans beteende på.
Ett exempel på detta är vi d telefonsamtal.
Berättelsen ser då ut såhär:

Jag heter Kevin och är 13 år.
Jag brukar ringa till mormor.
Mamma vill ibland prata med mormor efter mig.
När hon säger det tycker jag att hon stör.
Jag blir irriterad.

Mamma brukar prata i telefon.
Jag vill att hon ska sluta prata.
Jag vill att hon ska bry sig om mig.
Då börjar jag prata, jag slår henne.
Jag stör.
Mamma blir irriterad.
Mamma kanske måste prata ännu längre när det blir bråk.

Vi ska göra såhär istället:
Mamma visar mig på äggklockan hur länge hon ska prata.
Medans hon pratar ska jag måla en teckning.
När jag har lyckats vara tyst ett helt samtal får jag 1 poäng.
Jag ska samla 4 poäng.
Då får jag en belöning.

Man ska alltid skriva i JAG- form och annvända korta meningar, nästan läsa i punktform när han är på gott humör.
Sedan ska man annvända berättelsen i c:a 2 veckor, och vid behov plocka fram den igen =)

Så nu håller vi tummarna att detta kommer att funka.
Så alla som ringer mig, va beredd på ett 3 minuters samtal till en början, sedan kan jag ringa upp när han somnat ; )

Puss & Kram alla mina underbara vänner
Älskar er, tack för att ni finns