Shit, shit, shit!!!!!
Åååååh, jag tror jag blir galen....
Det har varit ett par- tre dagar när det har varit GANSKA ok med lilleman...
Men nu är vi tillbaks igen.
Jag har idag jobbat...
När jag kommer hem så ligger mitt hjärta och sover.
Han har sovit i c:a 30 min.
Jag sätter mig ner och tar en kopp kaffe och slår på datorn.
Efter c:a 15 min vaknar han, blänger på mig och frågar var Joon är.
Jag svarar glatt att han har åkt hem eftersom han har slutat, sedan frågar jag om det var skönt att vila lite.
Om blickar kunde döda så vore jag död, han kläcker ur sig:
-Din jävla hora, håll käften innan jag smäller till dig!!!
Jag tänder till på alla 8 och ryter till honom att man inte säger så.
Då reser han på sig, gör ansatts att slå till mig, men jag tittar på honom, stänger datorn och reser på mig för att gå, då tar han sats igen och ska sparka mig i ryggen....
Jag riktigt känner hur han laddar. Som tur är så hinner jag vända mig om och ta tag i hans fot!!!!
Hur länge till kommer jag att kunna rå på honom????
Han är snudd på lika lång (kort) som jag, han har en styrka som inte är av denna värld som han dessutom inte kan kontrollera och hantera!!!
När han kommer bakifrån så blir jag nervös, och så ska man försöka att inte visa de...
Jag vet ju aldrig om han tänker hoppa på mig eller om han bara kommer för att krama mig eller bara för att ställa sig bredvid mig.
Till råga på allt så ringer dom från autismcentret och säger att dom fått svar från psykoterapienheten!!!
Yippi tänkte jag, va snabbt de gick.
Dessvärre anser dom att Kevins fall är dels mycket akut, men även alldeles för svårt för dom att kunna hantera.
De anser att han gått mycket långt och behöver en bättre hjälp än bara psykoterapi....
Jahapp!!!! Kul, härnäst så blir han väl inspärrad, om inte jag blir de innan.
Så nu är det mellanvården som gäller.
Det positiva med de är att dom jobbar mycket i de egna hemmet =)
Men men, vi får helt enkelt vänta och se.
Tills dess är det bara bita ihop och härda ut...
Så är ännu en vecka snart slut...
Vart tar all tid vägen?
Känns som att dagarna segar sig fram, men ändå försvinner veckorna utan att man har hunnit reagera...
Nåväl.
Nu ska vi äta middag =))
Ha de bäst allihopa.
Puss & Kram
Det har varit ett par- tre dagar när det har varit GANSKA ok med lilleman...
Men nu är vi tillbaks igen.
Jag har idag jobbat...
När jag kommer hem så ligger mitt hjärta och sover.
Han har sovit i c:a 30 min.
Jag sätter mig ner och tar en kopp kaffe och slår på datorn.
Efter c:a 15 min vaknar han, blänger på mig och frågar var Joon är.
Jag svarar glatt att han har åkt hem eftersom han har slutat, sedan frågar jag om det var skönt att vila lite.
Om blickar kunde döda så vore jag död, han kläcker ur sig:
-Din jävla hora, håll käften innan jag smäller till dig!!!
Jag tänder till på alla 8 och ryter till honom att man inte säger så.
Då reser han på sig, gör ansatts att slå till mig, men jag tittar på honom, stänger datorn och reser på mig för att gå, då tar han sats igen och ska sparka mig i ryggen....
Jag riktigt känner hur han laddar. Som tur är så hinner jag vända mig om och ta tag i hans fot!!!!
Hur länge till kommer jag att kunna rå på honom????
Han är snudd på lika lång (kort) som jag, han har en styrka som inte är av denna värld som han dessutom inte kan kontrollera och hantera!!!
När han kommer bakifrån så blir jag nervös, och så ska man försöka att inte visa de...
Jag vet ju aldrig om han tänker hoppa på mig eller om han bara kommer för att krama mig eller bara för att ställa sig bredvid mig.
Till råga på allt så ringer dom från autismcentret och säger att dom fått svar från psykoterapienheten!!!
Yippi tänkte jag, va snabbt de gick.
Dessvärre anser dom att Kevins fall är dels mycket akut, men även alldeles för svårt för dom att kunna hantera.
De anser att han gått mycket långt och behöver en bättre hjälp än bara psykoterapi....
Jahapp!!!! Kul, härnäst så blir han väl inspärrad, om inte jag blir de innan.
Så nu är det mellanvården som gäller.
Det positiva med de är att dom jobbar mycket i de egna hemmet =)
Men men, vi får helt enkelt vänta och se.
Tills dess är det bara bita ihop och härda ut...
Så är ännu en vecka snart slut...
Vart tar all tid vägen?
Känns som att dagarna segar sig fram, men ändå försvinner veckorna utan att man har hunnit reagera...
Nåväl.
Nu ska vi äta middag =))
Ha de bäst allihopa.
Puss & Kram
Kommentarer
Postat av: Tisa
Hjärtat,
du kan ringa när du vill, det vet du.
Jag älskar er.
Puss & Kram Sis
Trackback
