När jag va 13....
Vi har känt varandra sen vi var 2 år gamla och idag är vi 32...
Tiden rinner iväg.
Vi kom iaf in på att Kevin fyller 13 i februari, han blir tonåring...
Jag frågade om hon kom ihåg när vi va 13...
Hon skrattade och började rabbla upp grejer och hyss vi hade för oss...
Rökte, krökade till, åkte in till stan, hade pojkvän...Ja, vi va ju nästan vuxna...Ha ha ha.
Så slog mig tanken...
Kevin kan inte vara själv hemma
Han läser inte, skriver inte.
Kan inte uttrycka sig ordentligt.
Kan inte gå till skolan själv.
Kan inte gå och handla själv.
Inte sitta o surfa vid datorn själv
Måste bli hämtad i skolan.
Vet inte hur länge en timme är.
Måste ha hjälp med det mesta i sin vardag
Kan fortfarande inte somna själv
Kan definitivt inte åka kommunalt själv etc etc...
Det är nog inte förens nu idag som jag har insett hur det egentligen står till med mitt hjärta, mitt allt...min Kevin...
Träffade min mamma och mommo nu på kvällskvisten och mamma påpekade att jag såg alldeles färdig ut...
Ja, sliten och trött...
Kanske för att det är mycket runt omkring...
Men oxå att jag idag började sörja att min Kevin alltid kommer vara i sin egen värld...
Så omedveten...så lycklig ibland, så vansinnigt arg ibland...och alldeles förtvivlat ledsen och uppriven ibland...
Jag älskar den ungen över allt annat och vet faktiskt inte vad jag hade gjort utan honom...
Nu fick du mig att börja gråta och inse de ja me..
för mig har de ju alltid varigt han blir frisk...
ÅÅÅÅÅ Vad du än behöver hjälp me så säg till,om de så e att du bara vill skrika och gråta så finns jag här och står alltid kvar..
Jag älskar dig/er.
Kram
Ps.. om stavfel så ber jag om ursäkt..
Älskar Kev över allt annat, tss, ok, dig också hjärtat, hihi, vet inte vad jag skulle ha gjort utan er.
Alla gånger ni funnits där vid min sida, när jag behövt.. Finns alltid här, det vet du gumman.
Puss & Kärleksmums
Katja gumman,
du behöver inte ursäkta varje gång du skriver, det är helt ok ändå. =)
Vi älskar dig trots dina söta små stavfel ibland ;)
Puss på dig och hela familjen.
Tack tack Tisa =)
Ibland kan jag tänka så att tänk vad skönt för typ Joakim nu då.. att han inte är medveten om allt det där onda som finns där ute.. Han är så omedveten om allt runt omkring.. Kan vara både positivt och negativt med det! Men just att inte behöva dessa bekymmer som man själv har och hade. Han lever i sin bubbla och sen allt det där onda finns lixom inte! Oftast är det som händer här och nu.. att det är det som gäller!
En sak till som måste vara skönt för dom men som dom inte riktigt förstår.. Dom är så ärliga! Att när han är glad så är han glad och när han är arg/missnöjd så visar han det med både hjärta och själ! :) Istället som en själv "det är inget spec" o så kokar man inombords egentligen! hehe
Dom får iaf ut sina känslor!
Det är inget konstigt att man sörjer.. Jätte viktig del att gå igenom tror jag för att komma vidare och kämpa på för att göra det bästa för K. :)
Massa kramar till er
