Zessans

Ibland känns det som att jag inte vet vad jag ska göra, eller vart jag ska ta vägen!!!
Ena sekunden är allt jätte bra, men i nästa så bara blääääääääääääääääääää....

Nu kan jag inte ens åka i bilen med Kevin...
Han ska öppna dörren, han slår mig, tar tag i ratten, kastar ut saker genom förnstret...
Han är livsfarlig.
Jag vet inte hur många gånger vi hållt på att krocka bara de sista 2 veckorna.

Som idag t ex: Vi sitter i bilen och helt plötsligt får man en smäll, och sekunden efter tar han tag i ratten, sedan nyper han mig så hårt han bara kan...kul!!! Såååå nära att frontalkrocka!!!

Och han rymmer hela tiden!!!
3 gånger samma dag har olika okända människor kommit gående med Kevin.
Dom måste ju fundera på vad jag e för en...

Han sticker iväg, trots att han inte får. Han passar på medans jag är på toaletten eller dylikt...
Sedan går man runt och letar, letar och letar...
Tillslut går man hem för att se om vi gått om varandra, men nej då...
När man sedan ska ut igen kommer han gående med någon som förklarar vad som har hänt.

Det finns en äldre dam lite längre upp på gatan.
2 ggr har Kevin knackat på där för att han inte hittar hem.
Han kan ju som jag nämnt tidigare sin mommos telefon nummer.
Så återigen ringde mamma, klockan 9:50 på morgonen.
Joon kom precis så han åkte upp och hämtade honom.
Då hade han tagit pengar ur min plånbok och åkte upp till centrum för att handla...

Jag ska f-n köpa ett microchip och operera in de så man alltid kan se vart han är, så kanske man slipper få hjärtattack.
Förut var det enkelt, då kunde han inte låsa upp dörren inifrån, men bara nu de sista 2 veckorna har han kommit på hur man gör, så nu hjälper det inte ens att låsa dörren...

En vacker dag kommer jag väl vakna och inse att bilen e borta...
Huuuuuu....

Puss, puss

Det kan bli ganska tokigt ibland med mitt lilla hjärta.
Han har som ingen koll på pengarnas värde.
Han tror att han kan köpa hela världen för sin veckopeng, och när man försöker förklara så tar han inte riktigt in det.

Som jag tidigare har förklarat så har han ju mycket svårt för muntlig information.
Och i pengasituationer så kan det bli otroligt jobbigt.

Som i Torsdags så skulle han åka till Mommo.
Egentligen får han ju sin veckopeng på Fredagar, men eftersom jag inte skulle träffa honom på Fredagen så kom vi överens om att han skulle få den nu på Torsdagen istället.

Han hade bestämt att han skulle handla på Coop för den.
Jag hade inga kontanter på mig, så jag frågade honom om de va ok att vi betalade direkt från kortet ( jag visste att det kunde bli knas, men man måste pröva )
Det va helt ok med honom.
Sagt och gjort, påväg hem till mommo stannade vi på Coop, han tog de han skulle ha och ville ha än mer.
Jag förklarade att hans peng inte riktigt räckte till, men vi fick stå där i c:a 20 min och divivdera innan han tillslut gav med sig.
Jag betalade på kortet och han va nöjd.
Så vi satte kurs ut till mommo.
Han va på superhumör, satt och sjöng och berättade historier och lärde mig en massa saker han lärt sig i skolan.
Innan vi åkte till mommo stannade vi till och mötte upp syster min i Forum.
Vi shoppade lite till vår andra syster som skulle ta studenten på Fredag =)
Eftersom min syster bor vid mamma så kom vi överens om att hon skulle ta med Kevin så slapp jag åka dit och slösa på den otroligt "billiga" bensinen (SUCK!!)
Det va helt ok med Kevin, så vi packade om bilearna och han åkte iväg med moster och jag åkte till Ingarö =)

På Fredag ringer kevin och ska bestämt ha sin veckopeng!!!
Jag försöker förklara att han köpte sina grejer med sin veckopeng...
Men han hade ju inte fått en peng i handen, så i hans värld hade han inte fått ngn veckopeng...
Det va detta jag visste kunde hända, men man kan ju inte bara ta förgivet att han inte ska förstå, nånstans så lär han ju sig tillslut, men det tar mycket mycket längre tid för honom...
Vi argumenterade och han vägrade...
Men efter många om och men så accepterade han att vi hade betalat med kortet, men han tyckte fortfarande inte att han fått ngn veckopeng =(

Måste se till att jag tar ut cash så att han får den i handen...
Så slipper det bli knas.

Puss & Kärlek till er alla
Love u <3
                         

Igår va de en sån dag som va minst lika underbar som den va jobbig.
Både jag och Kevin sov länge.

Jag vaknade före honom, gick upp o tog mitt morgonkaffe i vanlig ordning.
Sedan satte jag mig och skulle dricka, då kom lilleman upp med ett leende på läpparna.
De händer inte ofta ska ni veta, så mitt hjärta nästan spricker när han kommer fram och kramar mig...
Sitter samtidigt i telefon med min underbara Miss- J som varit hemma hela veckan, så vi bestämde att vi skulle åka dit o fika =)

Kevin tyckte de va en bra idé, men det tog ett tag innan han förstod vem de va vi skulle åka till...
Jag gjorde mig iordning och plockade fram Kevins kläder, då blev han som förbytt!!!
Han började kasta saker, skrika och slå mig...
Då gick jag ut, precis så som de sagt på autismcentret att jag ska göra... det funkade även denna gång.

Vi kom iväg efter många om och men och Kevin va på jättebra humör...
Han hade med sig filmer så vi tittade på en.
När den va slut skulle vi åka till centrum, för Miss- J hade ett ärende och Kevin ville handla.
Sagt o gjort, Kevin skulle såklart handla pizza för sina pengar och när han ätit klart så skulle han gå till konsum!!!
Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig så han blev jätte jätte arg och gick iväg.
När vi skulle åka så fick han ett utbrott och kastar sin plånbok allt vad han kan i huvudetet på mig...
Jag blir vansinnig, så vi kör hem Miss- J och åker sedan hemmåt.

Väl hemma så va han på strålande humör igen, vi satt i soffan och mös, sedan ville han ut till sina vänner, kom in sedan när det va dax, hoppade i säng och sedan va de kört igen...

Så höll han på att slå halvt ihjäl mig tills han somnade av utmattning...

Ny vecka, nya tag =)

Igår fyllde jag år =)
Hade fest här hemma i Lördags och det va helt fantastiskt underbart & älsklingsfullt.

Kevin va hos mamma som han för de mesta är på helgerna.
Och min mamma hade honom faktiskt tills Måndag den här gången.
Så igår kom dom hem och Kevin va faktiskt på jättebra humör =)
De va super mysigt.
M va kvar, hon har sovit här sen i Lördags och sen kom C,  syster och en vän som jag inte träffat på 100 år känns de som.
Det funkade mycket bra med Kevin hela dagen, han fick lite små utfall, men inget som jag inte kunde hantera =)

Vi åt tårta, fikade, pratade och spelade Guitar Hero =))
Jag har fått låna x-box 360 & guitar hero spel av den mest underbara killen som finns <3
Så naturligtvis så spelade vi...älsklingsfullt.
Kevin har blivit riktigt duktig, han rockar på som bara den =)

När kevin fyllde år fick han en digitalkamera av min syster.
Den har råkat  bli kvar hos henne, och hon skulle ha tagit med den, men råkade glömma den.
Det vände upp och ner på hela Kevin...
Han blev jätte arg... Men efter mycket om och men så kom vi överens om att vi skulle hämta den idag.
Så just nu sitter han och äter lunch, och när han är klar så ska vi göra oss klara och åka och hämta den om min kära syster är hemma =)

Hoppas att den här dagen fortsätter att vara lika underbar som den började =)

Puss och kram

Nu har jag ju börjat vänja mig vid att Joon har Kevin på dagarna.
Jag behöver inte vara med honom 24 timmar om dygnet och det känns jätte skönt.

Men nu har Joon varit borta i 2 dagar, så från Onsdag em ---> Fredag em har jag och Kevin umgåts oavbrutet...
Ni kan ju bara gissa!!!!
Japp... Vi har mer eller mindre gått varandra på nerverna.
Han har haft ett par riktigt jobbiga dagar dessutom.
Och att inte kunna åka iväg själv t ex att träna eller bara åka till K och fika lite har gjort att jag har känt mig på gränsen...

Vad lätt man kommer in i nya vanor!!!
I början va de jobbigt att släppa taget och slappna av...
Nu är det jobbigt när jag nu va tvungen att vara 48 timmar i sträck...
Kevin har bitits, slagits, puttats, skrikit, kallat mig än det ena än de andra.
Han har kastat saker, slagit sönder grejer, vänt upp och ner på sitt rum och lite till....

Så igår när mamma kom kändes det som en befrielse...
Jag hade verkligen inte orkat en dag till utan att få ett nervsammanbrott...

Det är tur att Kevin vill vara hos sin mommo så pass mycket som han är, eftersom Kevins pappa inte finns med i bilden på ngt sätt. Annars vet jag inte hur jag hade klarat mig...

---

Tänk att det kan hända de mest konstiga saker!!!
Igår hände ngt jätte konstigt, och jag har inte kunnat smälta de ännu.
Man blir så förvånad att när man tror man verkligen fått all skit man kan få, ja då får man ytterligare en skopa!!!

Är det här för att se hur mycket jag pallar innan jag bryter ihop totalt och hamnar på psyket eller???
Någon som kan svara på de.
För de här var nog droppen på ett tag...
Inte nog med att min vardag skiljer sig totalt från andra tonårsmammor´s dagar...
Då ska man ha ytterligare prövningar...

Jag brukar alltid säga: What goes around, comes around!!
Vad har då jag gjort för ont? Och när är det min tur att få känna att allt är riktigt riktigt bra???

Som tur är så finns min älskade syster, min älskade Miss- J, min älskade K, och massa andra runt omkring mig.
Allra minst mamma som alltid ställer upp i vått och torrt...
Vad gjorde jag utan er?
Sen har jag min nyvunna vän Asiankitten =)
Helt underbar hon oxå... henne kan man oxå prata om allt med...

Så har jag inte kunnat sova en blund i natt heller... SUCK!!!!
Grubbel, grubbel och åter grubbel på de som hände igår...
Jätte konstigt....


Love u, and u, and u, and not to forget.... YOU



Puss, Zessan

Gårdagen fortsatte precis som jag hade förutspått...
Man börjar kunna det vid de här laget...

Kevin va ju jätte trött, trots de så ville han på eftermiddagen cykla till affären.
Ok, han är 13 år, jag kan inte låsa fast honom som en jävla kycklingmamma så han fick åka till affären.
Efter 20 min ringer telefonen, de va min mamma.
Kevin hittade inte hem så han hade knackat på hos en dam lite längre upp på våran gata.
Han har inte lärt sig numret hem, men till mommo kan han. och det är ju underbart.

Jag ringer upp damen som hade Kevin väntandes hos sig och tar bilen och åker iväg.
Han va på nummer 6. Våran väg e väääääldans lång, jag bor på 62 så de e en bit.

När jag kommer dit så står dom utanför och väntar....
Jag ser på kevin att han inte mår riktigt bra.
Min mamma hade förklarat läget för damen och hon hade förstått att ngt inte va som de skulle.
Jag tackade för hjälpen och lastade in Kevins cykel i bilen.

Då säger han att han nog är lite skakig idag och han förstod inte hur han skulle komma hem.
Jag sa att det va jätte bra gjort av honom att knacka på hos ngn och be om att få ringa =)
Sen berättade han att han hade suttit på grillen och ätit pommes, och att en dam hade bjudit honom på en läsk.

När vi kom hem så va de hus i helvete igen....
Han slog på saker, kastade de han kom åt skrek och va bara helt rabiat!!!

Flera gånger fick jag säga att jag skulle dra in både veckopeng och Fredagspizza om han inte lugnade ner sig.
Sedan fick han hjälpa mig att måla lite, men de höll inte länge...
han gick in i sitt rum och började skrika.
Jag försökte få ur han va de va som va fel och om jag kunde hjälpa honom..
Men icke, jag va bara ett pucko och dum ihuvudet och skulle gå därifrån.
Helt plötsligt hör jag hur de brakar i hallen.
jag trodde ju han hade ramlat eller nåt så jag springer ut.
Då står han i hallen med mord i blicken och har tömt ut sin största låda med småsaker så de ligger över heeeeela hallen.
Nu ska du leta säger han....
Vill du ha hjälp frågar jag!
Du ska hitta mina bakugans ( små leksaker som man kastar iväg....bla bla...)
Men vi kan hjälpas åt tyckte jag.... men inte...

Efter många om och men så lyckas vi hitta några och hans sovtablett börjar ge inverkan.
Han våga inte sova själv idag, så han får sova inne i min säng med mig....

Hur jag ens orkade tapetsera och måla igår trots alla händelser är för mig ett mysterium...

Puss & Kram alla älskade vänner

Idag är Jonn sjuk... stackarn.
Igår när han kom så va han alldeles röd i ögonen...

Så idag har det varit jag & Kevin =)
Han va lite småarg eftersom det faller i hans vardagliga rutiner när Joon inte kom.
Men vi pratade lite och även om han va arg så va de ok.

Han la sig i soffan och satte på en film för att vakna till och jag gjorde frukost.
Sedan va de dax att sätta igång med att slipa och tapetsera sovrummet.
Kevin brukar tycka de e jätte kul att hjälpa till, men idag ville han bara ligga, de är en trött dag =(

Vi pratade om att de va skola idag att Y skulle komma klockan 12 som vanligt.
Kevin blev ännu mer arg och började skrika på mig.
Men då gjorde vi en liten deal....
Kevin ville ha läsk idag trots att de inte är helg, men då sa jag att om han sköter skolan idag utan att bråka så skulle jag köpa läsk. Det gick han med på =)

När klockan va 11:50 stängde jag av tv´n, han fick göra sig iordning och plocka undan alla sina saker.
Prick klockan 12 knackar Y på dörren.
Kevin sprang o satte sig direkt och skötte sig exemplariskt under lektionen.
Så sagt och gjort så fick han sin läsk.
Dock så va de inte vi som åkte och handlade, utan min älskade syster kom och hälsade på så jag bad henne köpa med sig =)

Så just nu sitter Kevin i fåtöljen och äter och dricker sin sprite och verkar väldigt nöjd än så länge....

Puss & Kram

Åååååh, jag tror jag blir galen....
Det har varit ett par- tre dagar när det har varit GANSKA ok med lilleman...
Men nu är vi tillbaks igen.

Jag har idag jobbat...
När jag kommer hem så ligger mitt hjärta och sover.
Han har sovit i c:a 30 min.
Jag sätter mig ner och tar en kopp kaffe och slår på datorn.
Efter c:a 15 min vaknar han, blänger på mig och frågar var Joon är.
Jag svarar glatt att han har åkt hem eftersom han har slutat, sedan frågar jag om det var skönt att vila lite.
Om blickar kunde döda så vore jag död, han kläcker ur sig:
-Din jävla hora, håll käften innan jag smäller till dig!!!
Jag tänder till på alla 8 och ryter till honom att man inte säger så.
Då reser han på sig, gör ansatts att slå till mig, men jag tittar på honom, stänger datorn och reser på mig för att gå, då tar han sats igen och ska sparka mig i ryggen....
Jag riktigt känner hur han laddar. Som tur är så hinner jag vända mig om och ta tag i hans fot!!!!

Hur länge till kommer jag att kunna rå på honom????
Han är snudd på lika lång (kort) som jag, han har en styrka som inte är av denna värld som han dessutom inte kan kontrollera och hantera!!!

När han kommer bakifrån så blir jag nervös, och så ska man försöka att inte visa de...
Jag vet ju aldrig om han tänker hoppa på mig eller om han bara kommer för att krama mig eller bara för att ställa sig bredvid mig.

Till råga på allt så ringer dom från autismcentret och säger att dom fått svar från psykoterapienheten!!!
Yippi tänkte jag, va snabbt de gick.

Dessvärre anser dom att Kevins fall är dels mycket akut, men även alldeles för svårt för dom att kunna hantera.
De anser att han gått mycket långt och behöver en bättre hjälp än bara psykoterapi....
Jahapp!!!! Kul, härnäst så blir han väl inspärrad, om inte jag blir de innan.
Så nu är det mellanvården som gäller.
Det positiva med de är att dom jobbar mycket i de egna hemmet =)

Men men, vi får helt enkelt vänta och se.
Tills dess är det bara bita ihop och härda ut...

---

Så är ännu en vecka snart slut...
Vart tar all tid vägen?
Känns som att dagarna segar sig fram, men ändå försvinner veckorna utan att man har hunnit reagera...

Nåväl.
Nu ska vi äta middag =))

Ha de bäst allihopa.


Puss & Kram