Zessans

Gårdagen fortsatte precis som jag hade förutspått...
Man börjar kunna det vid de här laget...

Kevin va ju jätte trött, trots de så ville han på eftermiddagen cykla till affären.
Ok, han är 13 år, jag kan inte låsa fast honom som en jävla kycklingmamma så han fick åka till affären.
Efter 20 min ringer telefonen, de va min mamma.
Kevin hittade inte hem så han hade knackat på hos en dam lite längre upp på våran gata.
Han har inte lärt sig numret hem, men till mommo kan han. och det är ju underbart.

Jag ringer upp damen som hade Kevin väntandes hos sig och tar bilen och åker iväg.
Han va på nummer 6. Våran väg e väääääldans lång, jag bor på 62 så de e en bit.

När jag kommer dit så står dom utanför och väntar....
Jag ser på kevin att han inte mår riktigt bra.
Min mamma hade förklarat läget för damen och hon hade förstått att ngt inte va som de skulle.
Jag tackade för hjälpen och lastade in Kevins cykel i bilen.

Då säger han att han nog är lite skakig idag och han förstod inte hur han skulle komma hem.
Jag sa att det va jätte bra gjort av honom att knacka på hos ngn och be om att få ringa =)
Sen berättade han att han hade suttit på grillen och ätit pommes, och att en dam hade bjudit honom på en läsk.

När vi kom hem så va de hus i helvete igen....
Han slog på saker, kastade de han kom åt skrek och va bara helt rabiat!!!

Flera gånger fick jag säga att jag skulle dra in både veckopeng och Fredagspizza om han inte lugnade ner sig.
Sedan fick han hjälpa mig att måla lite, men de höll inte länge...
han gick in i sitt rum och började skrika.
Jag försökte få ur han va de va som va fel och om jag kunde hjälpa honom..
Men icke, jag va bara ett pucko och dum ihuvudet och skulle gå därifrån.
Helt plötsligt hör jag hur de brakar i hallen.
jag trodde ju han hade ramlat eller nåt så jag springer ut.
Då står han i hallen med mord i blicken och har tömt ut sin största låda med småsaker så de ligger över heeeeela hallen.
Nu ska du leta säger han....
Vill du ha hjälp frågar jag!
Du ska hitta mina bakugans ( små leksaker som man kastar iväg....bla bla...)
Men vi kan hjälpas åt tyckte jag.... men inte...

Efter många om och men så lyckas vi hitta några och hans sovtablett börjar ge inverkan.
Han våga inte sova själv idag, så han får sova inne i min säng med mig....

Hur jag ens orkade tapetsera och måla igår trots alla händelser är för mig ett mysterium...

Puss & Kram alla älskade vänner