Oj, oj, oj...
Nu va de riktigt länge sen jag skrev något.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
Kommentarer
Postat av: Tess
Gumman, jag förstår att det knyter sej i magen, Stort steg, verkligen. Men det blir bra. Alla kramar och kärlek till er ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Postat av: Tess
Gumman, jag förstår att det knyter sej i magen, Stort steg, verkligen. Men det blir bra. Alla kramar och kärlek till er ♥♥♥
Trackback
