Tiden rinner iväg...
Alldeles nyligen va de 14 dagar kvar tills Kevin skulle flytta!!
Idag är det 5 dagar kvar.
Kevin i den nya lekparken hos mommo
I början var det jätte jobbigt att veta att han faktiskt inte skulle bo hemma nå mer.
Det är en sak att veta om att det kommer att ske någon gång, att han kommer flytta till ett ungdomsboende i tidiga tonåren.
Och en heeeelt annan att få det svart på vitt.
Nu var det ju verkligt, han skulle inte bo hemma nå mer, han skulle bo någon annanstans, med helt främmande människor!!
Hur ska dom veta hur han vill ha det på kvällen när han ska sova?? Hur ska dom veta hans morgonrutiner?? Tänk om dom gör fel?? Tänk om det är någon i personalen som inte tycker om honom??
Miljoner frågor som snurrade i huvudet!!
Naturligtvis så har dom tagit reda på allt detta och mer ändå.
Men just då så var det ett enda stort kaos i min hjärna.
Till råga på allt detta hade jag träffat en underbar karl som jag älskar så otroligt mycket, och detta var ganska så nytt, plus att jag själv inte haft det så lätt med massa andra saker som mina nära och kära vet om.
Så man kan lite lugnt påstå att jag inte kunde sortera mina tankar och det kändes som allt jag gjorde bara blev fel.
Allt som kom ur min mun va bara fel, fel, fel, fel, fel...
Tack alla som stått ut med mig under den här tiden det har tagit att smälta allt och landa.
Nu känns det jätte bra och jag ser fram emot Måndag då han ska flytta.
Vi har packat tillsammans, varit och handlat tillsammans och inhandlat diverse kläder och dylikt som han behöver.
Nu vaknar jag på morgonen och mår så fruktansvärt bra att jag bara vill krama om hela världen.
Sedan vi var och hälsade på i Västerås har Kevin blivit mycket lugnare.
Och sedan vi va på möte på LSS och fick ett spikat datum har han blivit om möjligt ännu mer harmonisk.
Han är så glad och går och plockar i sina saker, packar lite varje dag.
I almanackan har vi skrivit nedräkning och han går och kryssar för varje dag som går.
Nu idag när han vaknade kom han upp med ett leende och sa: Mamma, nu är det bara 5 dagar kvar... visst...
Det verkligen lyser om honom och det känns så skönt.
Just nu sitter han och går igenom en av kartongerna för att se att han inte missat det viktigaste...
Väskan han fått utav B, min älskade systers sambo.
Han är mycket bestämd på vilka som ska följa med på Måndag.
Det är jag, mommo, moster och så vill han att B ska följa med, men jag har förklarat att det inte riktigt finns plats i bilen.
Tack och lov så ska jag få låna en av mina bästa vänners bil som ju är en kombi...
I min lilla Hyundai Coupé hade vi fått plats att sitta, men kartongerna och hans saker skulle inte fått plats.
Så tack du underbara människa, du vet vem du är, annars hade jag förmodligen fått hyra en bil och min plånbok gallskrek när jag sa det... hehehe
Ikväll ska vi hem till brorsan med familj och äta lite gott och så.
Deras äldsta blev alldeles förtvivlad angående Kevins flytt och sa att han skulle packa en väska och följa med.
Sötisen... så ikväll ska dom få säga hejdå till varandra ordentligt.
Det är många som vill hinna träffa Kevin innan vi flyttar.
Tyvärr så hinner vi ju inte riktigt med alla eftersom vi har lite att stå i här hemma.
Men ni vet var vi bor så det är bara till att komma förbi ( kolla först att vi inte är iväg dock )
På Lördag ska Kevin ha en liten avflyttningsfest där han mycket bestämt valt ut vilka han ville bjuda.
Och på Söndag har jag planerat att gå på bio med honom och då ville han ta med sig en av sina bästa vänner som varit med hela Kevins liv.
Idag är det Kevins sista dag med Y.
Känns lite jobbigt faktiskt. Hon har varit helt fantastiskt underbar och jag kunde inte ha önskat mig en bättre lärare till Kevin.
Sedan hon började jobba enskilt med honom har han gjort så otroligt mycket framsteg.
Även om det i de stora hela kanske inte märks, så märker man det på småsaker och det är alldeles underbart.
Så Y, vi kommer verkligen att sakna dig.
Tack så otroligt mycket för allt du har gjort för mig och Kevin.
Du har verkligen gjort mer än du som lärare behöver göra.
Sådana som du borde det finnas fler av, dessvärre är ni väldigt lätträknade.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och kolla på Nickelodeon med min lilla älskling.
Idag är det 5 dagar kvar.
Kevin i den nya lekparken hos mommo
I början var det jätte jobbigt att veta att han faktiskt inte skulle bo hemma nå mer.
Det är en sak att veta om att det kommer att ske någon gång, att han kommer flytta till ett ungdomsboende i tidiga tonåren.
Och en heeeelt annan att få det svart på vitt.
Nu var det ju verkligt, han skulle inte bo hemma nå mer, han skulle bo någon annanstans, med helt främmande människor!!
Hur ska dom veta hur han vill ha det på kvällen när han ska sova?? Hur ska dom veta hans morgonrutiner?? Tänk om dom gör fel?? Tänk om det är någon i personalen som inte tycker om honom??
Miljoner frågor som snurrade i huvudet!!
Naturligtvis så har dom tagit reda på allt detta och mer ändå.
Men just då så var det ett enda stort kaos i min hjärna.
Till råga på allt detta hade jag träffat en underbar karl som jag älskar så otroligt mycket, och detta var ganska så nytt, plus att jag själv inte haft det så lätt med massa andra saker som mina nära och kära vet om.
Så man kan lite lugnt påstå att jag inte kunde sortera mina tankar och det kändes som allt jag gjorde bara blev fel.
Allt som kom ur min mun va bara fel, fel, fel, fel, fel...
Tack alla som stått ut med mig under den här tiden det har tagit att smälta allt och landa.
Nu känns det jätte bra och jag ser fram emot Måndag då han ska flytta.
Vi har packat tillsammans, varit och handlat tillsammans och inhandlat diverse kläder och dylikt som han behöver.
Nu vaknar jag på morgonen och mår så fruktansvärt bra att jag bara vill krama om hela världen.
Sedan vi var och hälsade på i Västerås har Kevin blivit mycket lugnare.
Och sedan vi va på möte på LSS och fick ett spikat datum har han blivit om möjligt ännu mer harmonisk.
Han är så glad och går och plockar i sina saker, packar lite varje dag.
I almanackan har vi skrivit nedräkning och han går och kryssar för varje dag som går.
Nu idag när han vaknade kom han upp med ett leende och sa: Mamma, nu är det bara 5 dagar kvar... visst...
Det verkligen lyser om honom och det känns så skönt.
Just nu sitter han och går igenom en av kartongerna för att se att han inte missat det viktigaste...
Väskan han fått utav B, min älskade systers sambo.
Han är mycket bestämd på vilka som ska följa med på Måndag.
Det är jag, mommo, moster och så vill han att B ska följa med, men jag har förklarat att det inte riktigt finns plats i bilen.
Tack och lov så ska jag få låna en av mina bästa vänners bil som ju är en kombi...
I min lilla Hyundai Coupé hade vi fått plats att sitta, men kartongerna och hans saker skulle inte fått plats.
Så tack du underbara människa, du vet vem du är, annars hade jag förmodligen fått hyra en bil och min plånbok gallskrek när jag sa det... hehehe
Ikväll ska vi hem till brorsan med familj och äta lite gott och så.
Deras äldsta blev alldeles förtvivlad angående Kevins flytt och sa att han skulle packa en väska och följa med.
Sötisen... så ikväll ska dom få säga hejdå till varandra ordentligt.
Det är många som vill hinna träffa Kevin innan vi flyttar.
Tyvärr så hinner vi ju inte riktigt med alla eftersom vi har lite att stå i här hemma.
Men ni vet var vi bor så det är bara till att komma förbi ( kolla först att vi inte är iväg dock )
På Lördag ska Kevin ha en liten avflyttningsfest där han mycket bestämt valt ut vilka han ville bjuda.
Och på Söndag har jag planerat att gå på bio med honom och då ville han ta med sig en av sina bästa vänner som varit med hela Kevins liv.
Idag är det Kevins sista dag med Y.
Känns lite jobbigt faktiskt. Hon har varit helt fantastiskt underbar och jag kunde inte ha önskat mig en bättre lärare till Kevin.
Sedan hon började jobba enskilt med honom har han gjort så otroligt mycket framsteg.
Även om det i de stora hela kanske inte märks, så märker man det på småsaker och det är alldeles underbart.
Så Y, vi kommer verkligen att sakna dig.
Tack så otroligt mycket för allt du har gjort för mig och Kevin.
Du har verkligen gjort mer än du som lärare behöver göra.
Sådana som du borde det finnas fler av, dessvärre är ni väldigt lätträknade.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och kolla på Nickelodeon med min lilla älskling.
Oj, oj, oj...
Nu va de riktigt länge sen jag skrev något.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
Det har hänt massor samtidigt som det inte hänt ett skit rent ut sagt.
De räckte inte att det skulle va en massa strul först med Kevins EP- larm, nej då.
ÄNNU mer strul...
När hans läkare väl ringde upp mig så visade det sig att de va inte hon som skulle skicka orden utan dom på Sascha barnsjukhus som skulle skicka arbetsorden...
SUCK!!!!
Ringer dit, då har naturligtvis Kevins läkare där semester, men en jätte gullig sköterska lovade att ta tag i detta.
På Måndagen ringer hon mig och säger att det inte är några som helst problem, för att sedan ett par dagar senare ringa och säga att det visst är strul....
Kevins jätte gulliga lärare ledsnade oxå, så hon tog oxå tag i saken, och dom borta i Västerås va på samt Kevins LSS handläggare.
ÄNDÅ skulle det ta så jä-la tid.
Tog iaf bara en dag från det att Y ringde till de kom hem en tekniker och gick igenom larmet så de fungerade som de ska.
Han gav mig även den informationen att jag skulle se till att larmet kom på plats i Västerås så skulle dom fixa resten.
ÄNTLIGEN!!!
Skickade upp larmet till Västerås och nu är det installerat... efter mycket om och men.
Träffade min LSS handläggare och han som var ansvarig för att Kevin ska hamna i en bra skola och det gick mycket bra.
De ville att det skulle göras en ny utredning på Kevin, eller mer som en komplettering.
Jaha tänkte en annan, nu blir det mer vänta.
Men till allas våran förvåning gick detta mycket snabbt.
Han kom redan senare den veckan och kunde slutföra allt på en och samma dag, med lite kompletteringsfrågor som jag skulle göra med Kevin.
Den nya utredningen sa dock inte så mycket mer än den som gjordes för 2 år sedan.
Det blev mer som en bekräftelse på att läget är som de är.
Han hade gått bakåt på vissa saker och lite framsteg på annat, men i det stora hela så ligger han kvar på samma som tidigare.
Va återigen hos LSS- handläggaren och vi pratade om div saker.
Det va då hon berättade att larmet nu va på plats och vi hade fått förslag på datum.
Det knöt sig lite i magen, för det betyder ju att nu... nu är det på riktigt.
Nu ska han verkligen flytta.
Mycket blandade känslor.
Men jag vet att han kommer få det jätte bra därborta och han är ju faktiskt bara 2 timmars bilfärd härifrån.
Det som kommer hända nu är att jag ska skriva ett kontrakt med kommunen för vad som gäller.
Han kommer bo där tillsvidare och tränas inför gruppboende när han blir äldre.
Det är inte ens 2 veckor kvar så nu känns det som att tiden bara flyger iväg.
Jag ska hinna handla massa saker, vi ska hinna planera en avflyttningsfest samtidigt som jag försöker få huset sålt... ett enda virrvarr känns det som just nu...
Tur att jag har en underbar mamma, syster, pojkvän och vänner.
I såna här lägen märker man verkligen vilka ens riktiga vänner är.
Jag kan vara lite vresig, trött, ledsen, orkeslös...
Försöker hålla humöret uppe, men ibland så sviker de mig...
Då kan jag inte hålla tillbaks någonting alls.
Tyvär så går det ut över dom man älskar mest för det är där man känner sig som tryggast...
Kevin älskar ju att vara hos sin mommo.
Och nu ännu mer då dom har byggt om Braxenparken så den är kanon fin.
Kevin gillar inte att vara med på bild, men moster lyckades få några fina bilder.
Sen har mosters sambo gett Kevin jättefina saker som han är SÅÅÅÅÅ stolt över.
Man riktigt ser hur han växte när han skulle visa mig =)
Dom senaste 2 veckorna har Kevin vuxit som ogräs...
Storlek 170 e gränsfall... så nu blir de till att handla på herravdelningen... min lilleman é inte längre så liten.
Massor med kramar till er alla underbara människor.
