Nu händer de för mycket!!!!!
Asså ibland undrar jag när allt bara ska sluta...
När ska de sluta hända jobbiga saker??
Spelar ingen roll... om de händer mig något bra, så e de alltid följt utav en jobbig svans...
Så oxå denna gång.
Här ha man gått och blivit upp över öronen kär i en underbar karl som tydligen har samma känslor för mig.
Det bara funkar hur bra som helst med honom och Kevin.
Vi har haft ett möte i skolan som inte kunde gått bättre, jag har en kanon tjej som ska börja jobba med Kevin...
Jag har fått erbjudande om att börja jobba x-tra...
Allt bara flyter på och jag njuter av varje sekund...
...tills jag svarar i telefonen idag på skyddat nummer...
"Ja hejsan, det här e Lasse från Socialtjänsten, är de Zandra?"
....Suck!!! Kände jag bara.
Ja, Polisen som begick tjänstefel genom att trycka upp sin polisbricka i mitt nylle när hon inte va i tjänst när jag hade en dispyt med Kevin har nu anmält mig till soc...
Jag höll på att börja gråta...
Inte för att jag har gjort fel, eller för att jag är orolig, för jag vet att det inte kommer vara några problem...
Men för att jag har redan tillräkligt att göra med myndigheter, jag har redan tillräkligt med möten att gå på...
Nej, då får vi ytterligare saker att bekymmra oss över...
Jag är så trött på att behöva försvara mig för allt och alla...
Om jag ber någon att inte lägga sig i för att dom inte vet vad som ligger bakom och inte känner till våran situation så kan väl dom be mig förklara istället för att ringa socialkontoret!!!
Dom på soc skrattar ju nästan eftersom dom vet hur läget är, så även han som jag pratade med idag.
Han visste mycket väl vår situation och nästan beklagade sig över att han ringde, men som sagt, när det kommer in en anmälan så måste dom kalla till möte.
Min underbara mamma kommer följa med mig och polisen som gjorde anmälan kommer oxå att vara där tack och lov...
All ära till folk som bryr sig, absolut...
Mer av dom...men gå för faaaan på rätt människor.
Som den stackars grannpojken i Orminge som får stryk var och varannan dag av sin dyngraka morsa och skyhöga pappa som titt som tätt glömmer att ge ungen mat... vem ser till att den ungen får hjälp???
Jag kommer inte våga gå ut med Kevin snart...
För varje gång vi går ut och handlar så blir det nån form av bråk...
Spelar ingen roll vad det gäller... jag känner allas blickar och ser i princip vad dom tänker.
Jag försöker slå bort det varje gång, för hur det än är så måste Kevin träna på att handla, träna på att vara ute i vardagen bland folk...ska vi inte kunna göra det utan att bli anmälda???
Ska jag behöva släppa på alla regler och rutiner som jag och Kevin har bara för att det inte passar resten av samhället?
När Kevin får handla alldeles själv växer han som person.
Han blir ööööööverlycklig när han faktiskt lyckats med det utan min eller någon annans hjälp.
Men när han kommer ut från en affär, tårögd och arg och skriker:
" Han är ett jävla pucko mamma, nu åker vi! "
Jag låter honom komma in i bilen och frågar vad som hänt!
Då berättar Kevin att han inte fick handla!!!
Varför frågar jag så klart!!!
De vet jag inte, men de fick jag inte...
Arg som en **** går jag in och frågar vad problemet är.
Nä, asså man hör ju inte vad han säger...
Nähä, och om du som har ett service yrke inte hör vad ngn säger så får dom inte handla???
Ber man inte då personen säga igen, säga att man inte riktigt hörde... eller om man inte förstår vad han menar så kanske man kan be honom visa!?!?
Eller en så enkel sak som att fråga om han har någon med sig som kan hjälpa honom om man nu inte klarar av situationen själv!!!!
Jag är så less på inkompetent, rädda, okunniga idioter så jag skulle kunna ***** varenda en...
Men iaf...
Idag har Kevin åkt till sin mormor för att jag ska till autismcentret tidigt imorgon.
Där ska vi ( Kevins lärare & nya ass. ) träffa psykologen föra att se hur vi kan underlätta både skolan och vardagen på ett bra sätt, och att både skola och hem arbetar med samma material och samma tankesätt.
Ser fram emot det och hoppas det kommer gå bra =)
Nu mina vänner går ögonen i kors och jag ska upp snart igen...
Kanske kan somna nu när jag fått avreagera mig lite på er ;-)
Puss & Kram
När ska de sluta hända jobbiga saker??
Spelar ingen roll... om de händer mig något bra, så e de alltid följt utav en jobbig svans...
Så oxå denna gång.
Här ha man gått och blivit upp över öronen kär i en underbar karl som tydligen har samma känslor för mig.
Det bara funkar hur bra som helst med honom och Kevin.
Vi har haft ett möte i skolan som inte kunde gått bättre, jag har en kanon tjej som ska börja jobba med Kevin...
Jag har fått erbjudande om att börja jobba x-tra...
Allt bara flyter på och jag njuter av varje sekund...
...tills jag svarar i telefonen idag på skyddat nummer...
"Ja hejsan, det här e Lasse från Socialtjänsten, är de Zandra?"
....Suck!!! Kände jag bara.
Ja, Polisen som begick tjänstefel genom att trycka upp sin polisbricka i mitt nylle när hon inte va i tjänst när jag hade en dispyt med Kevin har nu anmält mig till soc...
Jag höll på att börja gråta...
Inte för att jag har gjort fel, eller för att jag är orolig, för jag vet att det inte kommer vara några problem...
Men för att jag har redan tillräkligt att göra med myndigheter, jag har redan tillräkligt med möten att gå på...
Nej, då får vi ytterligare saker att bekymmra oss över...
Jag är så trött på att behöva försvara mig för allt och alla...
Om jag ber någon att inte lägga sig i för att dom inte vet vad som ligger bakom och inte känner till våran situation så kan väl dom be mig förklara istället för att ringa socialkontoret!!!
Dom på soc skrattar ju nästan eftersom dom vet hur läget är, så även han som jag pratade med idag.
Han visste mycket väl vår situation och nästan beklagade sig över att han ringde, men som sagt, när det kommer in en anmälan så måste dom kalla till möte.
Min underbara mamma kommer följa med mig och polisen som gjorde anmälan kommer oxå att vara där tack och lov...
All ära till folk som bryr sig, absolut...
Mer av dom...men gå för faaaan på rätt människor.
Som den stackars grannpojken i Orminge som får stryk var och varannan dag av sin dyngraka morsa och skyhöga pappa som titt som tätt glömmer att ge ungen mat... vem ser till att den ungen får hjälp???
Jag kommer inte våga gå ut med Kevin snart...
För varje gång vi går ut och handlar så blir det nån form av bråk...
Spelar ingen roll vad det gäller... jag känner allas blickar och ser i princip vad dom tänker.
Jag försöker slå bort det varje gång, för hur det än är så måste Kevin träna på att handla, träna på att vara ute i vardagen bland folk...ska vi inte kunna göra det utan att bli anmälda???
Ska jag behöva släppa på alla regler och rutiner som jag och Kevin har bara för att det inte passar resten av samhället?
När Kevin får handla alldeles själv växer han som person.
Han blir ööööööverlycklig när han faktiskt lyckats med det utan min eller någon annans hjälp.
Men när han kommer ut från en affär, tårögd och arg och skriker:
" Han är ett jävla pucko mamma, nu åker vi! "
Jag låter honom komma in i bilen och frågar vad som hänt!
Då berättar Kevin att han inte fick handla!!!
Varför frågar jag så klart!!!
De vet jag inte, men de fick jag inte...
Arg som en **** går jag in och frågar vad problemet är.
Nä, asså man hör ju inte vad han säger...
Nähä, och om du som har ett service yrke inte hör vad ngn säger så får dom inte handla???
Ber man inte då personen säga igen, säga att man inte riktigt hörde... eller om man inte förstår vad han menar så kanske man kan be honom visa!?!?
Eller en så enkel sak som att fråga om han har någon med sig som kan hjälpa honom om man nu inte klarar av situationen själv!!!!
Jag är så less på inkompetent, rädda, okunniga idioter så jag skulle kunna ***** varenda en...
Men iaf...
Idag har Kevin åkt till sin mormor för att jag ska till autismcentret tidigt imorgon.
Där ska vi ( Kevins lärare & nya ass. ) träffa psykologen föra att se hur vi kan underlätta både skolan och vardagen på ett bra sätt, och att både skola och hem arbetar med samma material och samma tankesätt.
Ser fram emot det och hoppas det kommer gå bra =)
Nu mina vänner går ögonen i kors och jag ska upp snart igen...
Kanske kan somna nu när jag fått avreagera mig lite på er ;-)
Puss & Kram
Kommentarer
Postat av: Marina Faster=) <3
Idioter finns det gott om,
Nästan mer idioter än sunda människor.. =(
Trackback