Den 18:e Februari...
Den 18:e Februari 1996, kl 06:50 vaknade jag av att jag blev DYNGSUR...
Vattnet gick... jag och Kevins pappa hade somnat på soffan hos min mamma där jag fortfarande bodde.
Försökte väcka honom, men han bad mig vänta, han behövde sova mer...
Ringde syrran som skulle va med och fota, men hon tyckte det va alldeles för tidigt, jag kunde vänta en stund...
Försökte febrilt få tag på mamma som för en gångs skull tog sig hemifrån, men hennes karl bad mig sluta tjata och vill ha ett telefon nummer...
Jag skrek att jag skulle föda, jaja, men nu måste jag...bla bla...
Kul att alla brydde sig.
Jag fick iaf efter många om och men alla att förstå att de va på G
Dom på förlossningen frågade om jag hade värkar...
Nääää sa jag, de bara rinner massa vatten, men annars e de bra...
Ja men lilla gumman, du kommer inte föda förens tidigast imorgon bitti...
Ok...la på luren och meddelade alla...
Hade en sjukt konstig känsla i heeeela kroppen och fick panik nästan och ville bara in till BB...
Vi kom in c:a 08:15...
Dom tyckte jag va en nojjig förstföderska, men hade jag inte kommit in då så hade han kommit hemma hos mamma, de va som bara till å börja krysta...
08:51 är han född =))
Shit...det är liksom 14 år sen.
Vart tog tiden vägen (?)(?)(?)
Läkarna har ju till och från funderat på om det är den otroligt snabba förlossningen som har orsakat de tillstånd han är i då de inte finns några andra synliga förklaringar...
Men...iaf...
Idag fyllde min "Lilla" älskling 14...
Hajja (!)(!)(!) Komme rju själv ihåg när man va fjortis och allt man gjorde...eller inte gjorde då...hahaha
Han somnade relativt tidigt igår kväll... men så klart så vaknade han då mitt i natten istället...SUCK!!!
Mundiarré har just fått en ny innebörd.
Han babblade å babblade å jag fick inte en syl i vädret.
jag hörde knappt vad han sa då han dels har fått lite försämrat tal, och sedan dyng trött på de...hmmm
Fick honom iaf att somna tillslut efter att jag förklarat när det blir ljust och att han då får sina presenter.
Vaknade med ett ryck när Kevin ropade: MAMMA, E DE LJUST UTE NU?
Och han låg i samma säng som jag hahhaa
Han såg inte ut eftersom persiennerna va nere.
jag öppnade ögonen och konstaterade att, ja, de va ljust ute.
Kändes som att jag bara precis slutit ögonen och öppnat dom direkt...
Vi gick upp och jag kollade klockan...
07:15... Yippie Tog en kopp kaffe och satte mig på min soffa som jag har framför kaminen.
Kevin hade ett önskemål om att jag skulle gömma paketen så de hade jag gjort.
Så jag sa till han att innan han fick börja öppna skulle alla 6 paketen vara funna.
Han sprang omkring och tillslut så hade han hittat alla.
När han öppnade de första och största paket sken han upp som en sol =D
Ett XBOX 360 som han önskat sig i typ 2 års tid...
Lyckan va ju total när han dessutom fick några spel till.
Hela dagen va han SPEEEEEEDAD I 180...
Det gick knappt att prata med honom.
Man fick som ingen riktig kontakt :-P
Men i det stora hela så tycker jag han va super duktig som grejade dagen så bra ändå.
Mommo va här, moster Tisa, L & E, G, M, Kusin S med karl och son, och sist, inte minst men mest underbar av alla gäster min kärlek <3
Kevin fick massor med fina paket och va super glad och nöjd med allt.
På slutet av kvällen blev det dock för mycket.
Men dagen har varit otroligt lång med massor med skoj och mycket energi krävande så han ska ha en massa kred för att han pallade så pass länge utan att balla ur ändå.
Nån liten dispyt med L´s son, men de gick att lösa ganska snabbt så...
Lite krig, lite sura miner, lite missförstånd och skrik å gap och sedan tvärslockna av ren utmattning...
Imorgon är det iaf Fredag tack och lov.
Har inte sovit ordentligt på hela veckan...
Men så på Lördag så är det ju kalas... vilket jag verkligen, verkligen inte har lust med, men som jag absolut gör för min älskade Kevin...såklart...
Dock så är det bara mellan 15- 17, sen får alla pysa, annars kommer inte Kevin att palla =)
Det är första året som han inte har varit inne i dimman under hösten...
Så det blir hans första kalas som han verkligen ser fram emot och kanske kommer få ut lite från iaf.
Visserligen så bryar han sig bara om ifall han får paket eller inte...hahaha
Resten skiter han i...
Som spec. pedagogen och psykologen på autism centret säger: Personer med autism är de största egoisterna ;-)
Och när man väl börjar komma in i deras "värld" och börjar förstå hur det fungerar så kan man inte annat än att hålla med, för det är verkligen så...
Nu börjar mina ögon gå i kors och jag börjar känna mig som att jag har bommul i skallen...
Sova kanske... de enda problemet nu är att jag inte kan slappna av ordentligt eftersom jag vet att Kevin återigen vaknar i tid och otid och är klarvaken.
Om jag då sover så kan de hända grejer.
Han brukar bl a bada mitt i natten...börja laga mat, och de e ju inte så bra eftersom han aldrig kommer ihåg att stänga av spisen... han kan få för sig att han ska gå ut mitt i natten och lufta sig lite...bara de att då går han som han är och det är ju liksom liiite kallt ute eftersom det fortfarande är vinter som han heller inte riktigt får grepp om...
Ibland har jag vaknat av att han bara står och stirrar på mig... de är riktigt obehagligt vill jag lova, för när man frågar vad han gör svarar han bara, inget...tittar på dig bara.
Han rör inte en min utan står bara kvar... alldels blickstilla.
I början trodde jag han hade EP anfall och inte visste var han va, men det märks så tydligt när han har den typen av anfall, för då är han helt borta och det är han inte vid dessa tillfällen... SCARY....
Men iaf.... åter till min säng...
Hoppas innerligt att jag kan somna och att alla får en underbar helg.
Nu blev de så där mycket skrivet igen...
Puss & Kärlek
P.S
Zandra + Jörgen = SANT
Hej!
Har läst lite i din blogg och måste säga att jag är så imponerad av hur du tar dig igenom dagarna. Jag känner även att jag har lärt mig lite om ämnet. Vi kan vara rätt dömmande mot föräldrar med barn som får diverse utbrotten i affären. Ofta tänker man direkt att föräldrarna inte har kontroll över sina barn, att de är bortskämda mm. Men hur kan man fortsätta med det efter att ha läst dina inlägg?
Hoppas du får tillräckligt med stöd och hjälp för att orka med vardagen.
Stor kram
fin blogg kolla gärna på min blogg hoppas du gillar den ;-)
Alexandra--> Tack för dom fina orden =)
Ja, tro mig, har själv tänkt samma tankar förut som nog dom flesta av oss tänker när man ser en sån situation som jag 9 ggr av 10 har med min son.
Tyvärr finns det ju allt som oftast inte utrymme för att stanna upp och förklara så nog får man en hel del mörka dömmande blickar. Jag har lärt mig slå bort dom, men man är inte lika snabb på att dömma...
Kram
Joline--> Tack =))
Ska gå in där precis nu ;-)