Sommaren går mot sitt slut...

I stort sett hela sommaren har jag fått vara med min älskling...
Ni kan ju tänka er vilken käftsmäll det blir när semestern é slut och vi återgår till vardagen med allt vad det innebär...
Återgå till att bara ses på helger =((
Det kan jag tala om att det gör oooont...

Speciellt som en annan då är väldigt intensiv i mina känslor, både på gott och ont kan jag säga.
Det är underbart så länge det är positiva känslor, för det blir som dubbelt av allt.
Dessvärre gäller ju de dom lite mindre positiva känslorna så som saknad, ledsen etc...

Som sagt, INTE roligt.

Det positiva är dock att han kommer imorgon... Whiiiiiiiiiiiiiiiii

bear



Under veckan har jag försökt att hålla mg sysselsatt.
Det har varit mycket flänga runt vill jag lova.
Har inte pallat att vara själv för att det är mycket som händer runt omkring...
Både med mig, men även med nära & kära, både possitiva och mindre possitiva saker.

Jag har haft möten, varit och hälsat på underbara L & N ena dagen följt utav ett lite längre besök hos min älskade kusin S.
Sedan har jag haft besök här hemma av C, D & K, sen senare kom underbara T med lille O som ju inte va så liten längre =))

Sen har väl söta S fått stå ut med mig dagligen kan man väl säga.

Idag va jag & Kevin hemma hos S, J & D, så kom även L & M dit.
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord =)

Sedan va de panta flaskor som stod på schemat.
Eftersom Kevin är autistisk så blir han ju som besatt av saker.
Just nu är det pengar.
Mynt hit & mynt dit... jag blir GALEN rent ut sagt...

Orkar inte höra ett ord till om dessa jä-la pengar...

Dock så har han faktiskt blivit jätteduktig på att börja spara pengar, så det är ju ett jätte plus för honom.



Nästa vecka är det dax för begravning =(
Kevins farbror ska begravas...
Va och beställde blomsterarrangeman nu i veckan och det kändes väl lite sådär...
Inget man ser fram emot direkt.






För Kevins del håller det oxå på att hända massor...
Det jag i nuläget kan och vill skriva är att en jätte förändring är på G och just nu är allt en enda röra känns det som... ska jag gå till hö eller vä?
Upp eller ner???
Framåt eller bakåt???
Eller helt enkelt bara stå still???
Ungefär så känns det...

En känslosam berg och dalban skulle man kunna säga...



Men, men, allt kommer så klart bli jätte bra i slutändan...
Vägen dit är mycket upp och mycket ner...

Som jag sagt förut...
Tur att jag har dom jag har runt omkring mig och en alldeles underbar pojkvän...
Annars hade det blivit jobbigt...


Puss & Kram på er

Kommentarer
Postat av: Annelie i Mora

Kram själv. Tänker på dig och det var synd att vi inte han och ses i Juni då vi var i Stockholm en sväng. Kram

2010-08-13 @ 08:21:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0