Blandade känslor...
Usch...
Just nu sitter jag på bussen påväg hem från min älskling.
Semestern é slut och nu är de tillbaks till vardagen.
Har haft så underbart mysigt.
Min kärlek har jag fått vara med i stort sett hela tiden, och nu helt plötsligt ska jag hem och lägga mig i en tom säng =(
Man vänjer sig snabbt att ha den man älskar nära sig alltid.
Det har hänt massor under sommaren...
Kevin har tidvis haft väldigt mycket anfall. Men han har repat sig ganska så snabbt.
Vi har gjort en massa roliga saker under sommaren.
Bl a har vi varit på Aquaria på djurgården.
Det tyckte alla 3 barn va jätte skoj.
För er som inte vet vad aquaria är så har de återskapat olika miljöer så som regnskog med regn och åskväder och fiskar etc, de har även återskapat havet med hajar och allt som tillkommer och lite mer.
Sedan va vi på Wasamuseet.
Där har jag inte varit sedan vi va där med skolan i typ lågstadiet...
Gröna lund har vi oxå hunnit med, där försvann typ hela semesterkassan hahaha
Men det var de värt.
Ungarna va supernöjda och glada.
Kevin åkte ALLA dom värsta attraktioner som fanns, vissa åkte han fler gånger, som t ex fritt fall...
Kevin åt ju tidigare melatonin för att kunna sova.
Som vanlite så hjälper bara mediciner på honom i början för att kroppen sedan vänjer sig.
Kontaktade hans läkare och hon skrev då ut en annan typ av sovmedicin.
Teralen heter den, och den ska hjälpa honom att behålla sömnen.
Mmmm... de va ju just de...
Det tar evigheter för den att börja verka, och han brukar vakna iaf efter ngn timme eller två och så är han vaken några timmar innan han kan somna igen...
Vet inte hur det kommer att sluta men... vi får se... kanske bara behöver få en högre dos, men hans läkare är på semester så det får vänta.
Kevin har vuxit som f-n.
Han är nu lika lång (kort) som mig och väger ungefär 2-3 kg mer, det har han nu insett och har börjat små hota mig emellanåt...
Det känns inte bra då jag vet att skulle han sätta den sidan till så skulle han utan problem kunna skada mig rejält.
Tack och lov så har han inte gjort det än...
Så imorgon har jag möte med LSS handläggaren och två andra damer.
Vad det gäller kommer jag så småningom skriva om, men jag känner mig inte helt redo att skriva och berätta om det just för tilfället...
Tänker i stort sett varje dag på Kevins farbror som gick bort för dryga månaden sedan...
Saknaden är otroligt stor och snart är det dax för begravning...
Känns jobbigt när man tänker på det.
Ska imorgon gå till blomsteraffären och beställa blomsterkrans från Kevin och en från mig, min mamma, min syster och K.
Vet inte hur man bär sig åt... om man själv måste hämta den eller om dom kör den dit till begravningen...
Men det lär väl visa sig imorgon när vi är där.
Livet kan ta oanade vändningar ibland.
Det kommer mitt liv göra inom en snar framtid... men just nu vet jag varken in eller ut och har en blandad känsla av lättnad och förtvivlan...
Det enda jag vet är att i slutändan kommer allt bli jätte bra för alla inblandade...
Nu ska jag sitta och ha tråkigt på bussen i 6,5 timme...
Mamma min kommer och hämtar mig på centralen iaf..
Massor med kramar till alla som läser =)
Just nu sitter jag på bussen påväg hem från min älskling.
Semestern é slut och nu är de tillbaks till vardagen.
Har haft så underbart mysigt.
Min kärlek har jag fått vara med i stort sett hela tiden, och nu helt plötsligt ska jag hem och lägga mig i en tom säng =(
Man vänjer sig snabbt att ha den man älskar nära sig alltid.
Det har hänt massor under sommaren...
Kevin har tidvis haft väldigt mycket anfall. Men han har repat sig ganska så snabbt.
Vi har gjort en massa roliga saker under sommaren.
Bl a har vi varit på Aquaria på djurgården.
Det tyckte alla 3 barn va jätte skoj.
För er som inte vet vad aquaria är så har de återskapat olika miljöer så som regnskog med regn och åskväder och fiskar etc, de har även återskapat havet med hajar och allt som tillkommer och lite mer.
Sedan va vi på Wasamuseet.
Där har jag inte varit sedan vi va där med skolan i typ lågstadiet...
Gröna lund har vi oxå hunnit med, där försvann typ hela semesterkassan hahaha
Men det var de värt.
Ungarna va supernöjda och glada.
Kevin åkte ALLA dom värsta attraktioner som fanns, vissa åkte han fler gånger, som t ex fritt fall...
Kevin åt ju tidigare melatonin för att kunna sova.
Som vanlite så hjälper bara mediciner på honom i början för att kroppen sedan vänjer sig.
Kontaktade hans läkare och hon skrev då ut en annan typ av sovmedicin.
Teralen heter den, och den ska hjälpa honom att behålla sömnen.
Mmmm... de va ju just de...
Det tar evigheter för den att börja verka, och han brukar vakna iaf efter ngn timme eller två och så är han vaken några timmar innan han kan somna igen...
Vet inte hur det kommer att sluta men... vi får se... kanske bara behöver få en högre dos, men hans läkare är på semester så det får vänta.
Kevin har vuxit som f-n.
Han är nu lika lång (kort) som mig och väger ungefär 2-3 kg mer, det har han nu insett och har börjat små hota mig emellanåt...
Det känns inte bra då jag vet att skulle han sätta den sidan till så skulle han utan problem kunna skada mig rejält.
Tack och lov så har han inte gjort det än...
Så imorgon har jag möte med LSS handläggaren och två andra damer.
Vad det gäller kommer jag så småningom skriva om, men jag känner mig inte helt redo att skriva och berätta om det just för tilfället...
Tänker i stort sett varje dag på Kevins farbror som gick bort för dryga månaden sedan...
Saknaden är otroligt stor och snart är det dax för begravning...
Känns jobbigt när man tänker på det.
Ska imorgon gå till blomsteraffären och beställa blomsterkrans från Kevin och en från mig, min mamma, min syster och K.
Vet inte hur man bär sig åt... om man själv måste hämta den eller om dom kör den dit till begravningen...
Men det lär väl visa sig imorgon när vi är där.
Livet kan ta oanade vändningar ibland.
Det kommer mitt liv göra inom en snar framtid... men just nu vet jag varken in eller ut och har en blandad känsla av lättnad och förtvivlan...
Det enda jag vet är att i slutändan kommer allt bli jätte bra för alla inblandade...
Nu ska jag sitta och ha tråkigt på bussen i 6,5 timme...
Mamma min kommer och hämtar mig på centralen iaf..
Massor med kramar till alla som läser =)
Kommentarer
Trackback
