Har världens lyckligaste son =)
Ja, han är så glad för att lilla Bea äntligen kommit hem.
Det va så roligt när vi kom hem, de första hon gör är att gå till Kevins rum och lägger sig där en sväng.
Sedan gick hon runt och gjorde sig hemmastadd.
Visade var "lådan" va och var matskålen och vattenskålen står :-)
Trodde hon skulle va lite orolig, men det har gått väldigt bra.
Hon följer precis varje steg Kevin tar, sover med honom...
Hon ligger i hans säng tills han somnat, sen kommer hon upp, äter lite, lägger sig och vilar antingen i mitt knä eller på min axel och gosar in sig.
När jag sen går och lägger mig springer hon in till Kevin och sover med honom =)
Kollar ut mot baksidan =)
Funderar vad hon ska inspektera härnäst kanske...
Kevin leker med Bea och hon verkar gilla sina nya leksaker =)
Kevin & Bea leker med vippan...
Ja, kunde inte ha hittat en finare katt.
Hon har redan hunnit med att ta 2 rosetter på utställning och Kevin är så stolt.
Han vill att vi ska ställa ut henne igen och E som vi köpte henne av va så snäll och sa att hon kunde hjälpa oss när det är dax.
Jag kan ju ingenting om utställningar så det va jätte, jätte snällt.
Tack E.
Nu när det har varit såna väderförändringar som det ju alltid är i April så har Kevin naturligtvis mer EP anfall...
Inga så illa så vi behövt åka in dock... tack och lov.
Vi har nu ett färdigt invänjningsschema för Kevin till kortis.
Han stortrivdes där och vill ju börja genast, men man måste ta de lite lugnt eftersom Kevin ju är utagerande och han måste få träffa några av barnen så vi kan se hur han funkar med dom...
Tror det kommer att gå jätte bra =)
Kevin är så rolig.
Ett av Kevins problem är ju att förstå muntlig information.
Så allt som oftast när han säger ngt så har han lärt sig att vissa ord säger man i vissa situationer.
För det mesta så hamnar dom ganska rätt, men frågar man honom om han vet vad det betyder så har han ingen aning...
Det allra bästa som kommit ur hans mun va en gång när jag stod och lagade mat.
Han kom fram till mig, klappade mig på axeln och sa: Vad duktig du är din lilla hora...
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta...
Frågade Kevin om han visste vad Hora betydde, så klart så sa han nej, men P säger att hans mamma är en hora, då måste ju du oxå vara det... hahahahaha
Mmmm... jo, i Kevins värld är det ju så, han har hört P säga att hans mamma är en hora, då måste ju alla mammor vara det...
Förklarade för honom att det va ett jätte jätte fult ord och att han aldrig mer får säga så.
Han gör stora framsteg, och har kommit så långt med många saker sen L började jobba med honom.
Idag ville han göra frukost själv så han kokade makaroner, gjorde bearnaisesås och köttbullar alldeles själv.
Var ju tvungen att vara med, men han fick göra allt själv.
Han tog en makaron och smakade om dom va klara =))
När han satte sig och åt sa jag att jag va stolt över honom.
Jaha, och säger han, för vad spelar det han för roll om jag e stolt eller inte, han har ju redan sin mat som han ville ha...
Helt fantastiskt hur man förstår hans tänk och agerande mer och mer för varje dag.
Nu börjar även omlärningen på vissa saker sätta sig, och man mår sååå bra när man ser att allt slit och arbete med honom ger resultat.
Det blir så mycket enklare för alla oss :-)
Den här dikten hittade jag på FB, den passade så bra, har dock skrivit till mitt eget och gjort om lite...
Det va så roligt när vi kom hem, de första hon gör är att gå till Kevins rum och lägger sig där en sväng.
Sedan gick hon runt och gjorde sig hemmastadd.
Visade var "lådan" va och var matskålen och vattenskålen står :-)
Trodde hon skulle va lite orolig, men det har gått väldigt bra.
Hon följer precis varje steg Kevin tar, sover med honom...
Hon ligger i hans säng tills han somnat, sen kommer hon upp, äter lite, lägger sig och vilar antingen i mitt knä eller på min axel och gosar in sig.
När jag sen går och lägger mig springer hon in till Kevin och sover med honom =)
Kollar ut mot baksidan =)
Funderar vad hon ska inspektera härnäst kanske...
Kevin leker med Bea och hon verkar gilla sina nya leksaker =)
Kevin & Bea leker med vippan...
Ja, kunde inte ha hittat en finare katt.
Hon har redan hunnit med att ta 2 rosetter på utställning och Kevin är så stolt.
Han vill att vi ska ställa ut henne igen och E som vi köpte henne av va så snäll och sa att hon kunde hjälpa oss när det är dax.
Jag kan ju ingenting om utställningar så det va jätte, jätte snällt.
Tack E.
Nu när det har varit såna väderförändringar som det ju alltid är i April så har Kevin naturligtvis mer EP anfall...
Inga så illa så vi behövt åka in dock... tack och lov.
Vi har nu ett färdigt invänjningsschema för Kevin till kortis.
Han stortrivdes där och vill ju börja genast, men man måste ta de lite lugnt eftersom Kevin ju är utagerande och han måste få träffa några av barnen så vi kan se hur han funkar med dom...
Tror det kommer att gå jätte bra =)
Kevin är så rolig.
Ett av Kevins problem är ju att förstå muntlig information.
Så allt som oftast när han säger ngt så har han lärt sig att vissa ord säger man i vissa situationer.
För det mesta så hamnar dom ganska rätt, men frågar man honom om han vet vad det betyder så har han ingen aning...
Det allra bästa som kommit ur hans mun va en gång när jag stod och lagade mat.
Han kom fram till mig, klappade mig på axeln och sa: Vad duktig du är din lilla hora...
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta...
Frågade Kevin om han visste vad Hora betydde, så klart så sa han nej, men P säger att hans mamma är en hora, då måste ju du oxå vara det... hahahahaha
Mmmm... jo, i Kevins värld är det ju så, han har hört P säga att hans mamma är en hora, då måste ju alla mammor vara det...
Förklarade för honom att det va ett jätte jätte fult ord och att han aldrig mer får säga så.
Han gör stora framsteg, och har kommit så långt med många saker sen L började jobba med honom.
Idag ville han göra frukost själv så han kokade makaroner, gjorde bearnaisesås och köttbullar alldeles själv.
Var ju tvungen att vara med, men han fick göra allt själv.
Han tog en makaron och smakade om dom va klara =))
När han satte sig och åt sa jag att jag va stolt över honom.
Jaha, och säger han, för vad spelar det han för roll om jag e stolt eller inte, han har ju redan sin mat som han ville ha...
Helt fantastiskt hur man förstår hans tänk och agerande mer och mer för varje dag.
Nu börjar även omlärningen på vissa saker sätta sig, och man mår sååå bra när man ser att allt slit och arbete med honom ger resultat.
Det blir så mycket enklare för alla oss :-)
Den här dikten hittade jag på FB, den passade så bra, har dock skrivit till mitt eget och gjort om lite...
Önskar att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen.
Hade behövt dina underbara tips och råd, och bara få skratta med dig.
Du var en av de få som verkligen förstod mig, som aldrig dömde mig för hur jag ibland agerar pga min situation med Kevin.
Jag tänkte på dig idag, men det är ju inge nytt, jag tänkte på dig igår och dagarna före det också.
Jag tänker på dig i stillhet...
Allt som är kvar är minnen och ett kort i en kort i en ram.
Ditt minne är hos mig för alltid och du har satt spår i mig och lämnat ett avtryck som alltid kommer finnas kvar....
Jag har dig och allt vi sagt och gjort i mitt hjärta ♥ ♥ ♥
Saknar dig lite mer än vanligt idag, R.I.P Sara...
Puss & Kram alla underbara...
Kommentarer
Postat av: Nina
Helcool kisse! :) Vad roligt att det verkar gå så bra!
Härliga framsteg Kevin gör :)
Kram Nina!
Trackback
