Kevin har brutit nyckelbenet =(
Dan innan jag kom hem från Thailand hade Kevin ramlat, dom hade varit på akuten och röntgat, men de va inte av. Det gick några dagar, Kevins axel började bli bättre, då ramlar han igen.
Självklart fick han mer ont, men de va inte svullet och han kunde röra armen och axeln.
Under helgen så har axeln svullnat markant och det va som en bula på axeln.
Jaha, nu e den av...
Ringde akuten och dom tyckte vi kunde komma dagen efter då de skulle finnas en ortoped på plats.
Det är ju ingen ide att åka dit om dom inte kan göra ngt.
Sagt och gjort, vi åkte dit, läkaren tittade på hans papper, kollade axeln och konstaderade genast att den va bruten.
Nu skulle den röntgas för att se var den va av och hur det låg.
Den va av ganska precis på mitten, och benen låg fortfarande emot varandra, så han fick ett stöd, en " åtta " som ska hålla tillbaks axlarna.
Kevin va jätte duktig.
För övrigt har helgen varit underbar.
Min bror och hans blivande fru L och deras son M va här hela helgen.
Min Kusin och hennes son kom oxå.
Vi åt gott, hade myyyys hela helgen.
Sedan va de tillbaks till vardagen.
Kevin börjar redan ledsna på stödet och försöker ta av sig de.
Man får motivera honom då de ska sitta på i 2,5 vecka till =/
Barn med autism har ju inte samma känsel som ett " normalt " barn.
Det är därför Kevin inte klagat på smärta så mycket mer än när han har legat...
Dom tål typ 150 % mer smärta.
Idag har jag suttit och gjort ett vecko schema till Kevin och Joon med riktlinjer.
Kevin måste aktiveras mycket mer, och nu när jag har laddat batterierna så orkar jag ta tag i de ordentligt.
Har i schemat lagt in vad som ska göras varje dag med vissa hållpunkter såsom skola, frukost, lunch etc.
Sedan är det sådant som ska göras ungefärliga tider =)
Jag tror att det kommer funka jätte bra när vi komme rin i schemat.
Nu ska min älskling få sin medicin och sedan ska vi läsa en bok tillsammans.
God natt på er alla underbara <3
Självklart fick han mer ont, men de va inte svullet och han kunde röra armen och axeln.
Under helgen så har axeln svullnat markant och det va som en bula på axeln.
Jaha, nu e den av...
Ringde akuten och dom tyckte vi kunde komma dagen efter då de skulle finnas en ortoped på plats.
Det är ju ingen ide att åka dit om dom inte kan göra ngt.
Sagt och gjort, vi åkte dit, läkaren tittade på hans papper, kollade axeln och konstaderade genast att den va bruten.
Nu skulle den röntgas för att se var den va av och hur det låg.
Den va av ganska precis på mitten, och benen låg fortfarande emot varandra, så han fick ett stöd, en " åtta " som ska hålla tillbaks axlarna.
Kevin va jätte duktig.
För övrigt har helgen varit underbar.
Min bror och hans blivande fru L och deras son M va här hela helgen.
Min Kusin och hennes son kom oxå.
Vi åt gott, hade myyyys hela helgen.
Sedan va de tillbaks till vardagen.
Kevin börjar redan ledsna på stödet och försöker ta av sig de.
Man får motivera honom då de ska sitta på i 2,5 vecka till =/
Barn med autism har ju inte samma känsel som ett " normalt " barn.
Det är därför Kevin inte klagat på smärta så mycket mer än när han har legat...
Dom tål typ 150 % mer smärta.
Idag har jag suttit och gjort ett vecko schema till Kevin och Joon med riktlinjer.
Kevin måste aktiveras mycket mer, och nu när jag har laddat batterierna så orkar jag ta tag i de ordentligt.
Har i schemat lagt in vad som ska göras varje dag med vissa hållpunkter såsom skola, frukost, lunch etc.
Sedan är det sådant som ska göras ungefärliga tider =)
Jag tror att det kommer funka jätte bra när vi komme rin i schemat.
Nu ska min älskling få sin medicin och sedan ska vi läsa en bok tillsammans.
God natt på er alla underbara <3
Batterierna e fulladdade =)
Vad underbart det är att återigen vakna av sig själv vid 07:30 och känna att man faktiskt är utvilad och glad =)
Vet inte hur länge sen de va sen jag kände så.
Kommer inte ens ihåg att det kunde kännas så här...
Hemskt när man tänker efter...
Ingen borde få må så dåligt att man inte ens kommer ihåg hur det känns att vara glad och lycklig och känna att man orkar med vardagen.
För 4 veckor sen orkade jag inte ens bry mig om mig själv längre...
Jag bara gick som i min egen lilla värld.
Kanske va som i en dvala under hela resan oxå, men nu när jag kom hem och fick sova i 2 dagar så vips så känner jag mig som en helt ny människa.
Jag tycker inte att det är jobbigt att svara i telefon, tycker inte det känns jobbigt med att ta tag i saker gällande lilleman =)
Så, så underbart...
Kevin har sista tiden lekt mycket med ett par tjejer.
En av tjejerna är förtjust i Kevin, och han tycker om jättemycket när hon är här...
Idag ville han bjuda henne på middag, så han frågade henne när dom satt och spelade Buzz om hon vill äta här.
Hon sken upp som en sol och sa " Ja gärna, får jag de Zandra?"
Kan man säga nej då (?) Nä... precis...
Så hon ringde hem och frågade och det gick bra.
Kevin bjöd på fiskpinnar med potatismos och remoladsås =)
Jag fick sitta och äta med dom och när dom pratade så pratade dom genom mig...hihihi
Så här lät de:
- Zandra, jag tycker faktiskt om Kevin, han e jätte rolig och snäll.
- Mamma, A är jätte snäll och jag tycker om att spela med henne
Och så fortsatte de under hela middan, sen gav de varandra en kram och gick och lekte krig...
Det är lite tråkigt...
Kevin kan inte vara ute själv längre =(
Ska han nånstans så måste man följa med honom...
Dels för att det är ett gäng ungar som är riktigt elaka mot honom, och dels för att han går vilse, gör tokiga saker som inte alltid får så positiva följder =(
Men tjejerna är ur gulliga och kommer hit varje dag och är med kevin här hemma =)
Sen är jag lite förbannad oxå!!!
Hur kan vuxna människor gå omkring och sprida en massa lögner, skrämma upp sina barn med saker som dom själva inte ens har en aning om?
Behöver inte gå in på detaljer, men om man inte vet fakta så kan man ta reda på allt innan man snackar!!!
Så, nu fick jag de sagt oxå.
Nu ska jag lägga mig på soffan och bara njuta av att må bra =)
Puss alla <3
Vet inte hur länge sen de va sen jag kände så.
Kommer inte ens ihåg att det kunde kännas så här...
Hemskt när man tänker efter...
Ingen borde få må så dåligt att man inte ens kommer ihåg hur det känns att vara glad och lycklig och känna att man orkar med vardagen.
För 4 veckor sen orkade jag inte ens bry mig om mig själv längre...
Jag bara gick som i min egen lilla värld.
Kanske va som i en dvala under hela resan oxå, men nu när jag kom hem och fick sova i 2 dagar så vips så känner jag mig som en helt ny människa.
Jag tycker inte att det är jobbigt att svara i telefon, tycker inte det känns jobbigt med att ta tag i saker gällande lilleman =)
Så, så underbart...
Kevin har sista tiden lekt mycket med ett par tjejer.
En av tjejerna är förtjust i Kevin, och han tycker om jättemycket när hon är här...
Idag ville han bjuda henne på middag, så han frågade henne när dom satt och spelade Buzz om hon vill äta här.
Hon sken upp som en sol och sa " Ja gärna, får jag de Zandra?"
Kan man säga nej då (?) Nä... precis...
Så hon ringde hem och frågade och det gick bra.
Kevin bjöd på fiskpinnar med potatismos och remoladsås =)
Jag fick sitta och äta med dom och när dom pratade så pratade dom genom mig...hihihi
Så här lät de:
- Zandra, jag tycker faktiskt om Kevin, han e jätte rolig och snäll.
- Mamma, A är jätte snäll och jag tycker om att spela med henne
Och så fortsatte de under hela middan, sen gav de varandra en kram och gick och lekte krig...
Det är lite tråkigt...
Kevin kan inte vara ute själv längre =(
Ska han nånstans så måste man följa med honom...
Dels för att det är ett gäng ungar som är riktigt elaka mot honom, och dels för att han går vilse, gör tokiga saker som inte alltid får så positiva följder =(
Men tjejerna är ur gulliga och kommer hit varje dag och är med kevin här hemma =)
Sen är jag lite förbannad oxå!!!
Hur kan vuxna människor gå omkring och sprida en massa lögner, skrämma upp sina barn med saker som dom själva inte ens har en aning om?
Behöver inte gå in på detaljer, men om man inte vet fakta så kan man ta reda på allt innan man snackar!!!
Så, nu fick jag de sagt oxå.
Nu ska jag lägga mig på soffan och bara njuta av att må bra =)
Puss alla <3
Så stolt och glad
Nu e de typ en månad sen jag skrev ngt alls i bloggen...
Jag har varit i thailand i 2,5 vecka och det har varit alldelels underbart skönt att komma ifrån vardagen och huset och allt kaos.
Min älskling bjöd med mig och totalt så va vi 6 personer som åkte.
Jag trodde jag skulle braka precis innan vi åkte, så de va inte en dag för sent.
Jag har latat mig, festat, badat, solat myst, ätit god mat etc.
Dom sista dagarna började de kännas rejält att jag varit ifrån Kevin så pass länge.
Så det var både med sorg och glädje som jag lämnade fristaden.
Hemresan va ganska jobbig.
Först ett antal timmar i bil från Koh Chang till Bangkok, sedan en evighets väntan på flygplatsen och tillslut fick en flygrädd Zandra gå in och sätta sig på planet tillsammans med den mest underbara karln som finns och en av mina vänner. 3 av dom stannar 2 veckor till...
Jag kom hem vid 08:30 på Söndag morgon, Kevin hade väntat sen 04 på morgonen men sedan slocknat.
Han vaknade vid 10 och jag blev så lycklig bara av att se honom.
Han hade gjort en fin present till mig, en lycko elefant.
Jag hade lagt alla hans presenter på köksbordet, så han satte sig ner och öppnade dom.
Han blev jätteglad, de bästa va ett budha halsband och en hand gjord Mrionett docka som föreställer pinoccio =)
Det tog ända fram till igår att bli människa igen, men jag har samlat nya krafter under semestern, så nu vill jag bara ta tag i allt...
Igår när kevin skulle sova så blev det ett himlans liv.
Så jag bestämde att han inte skulle få titta på film när han skulle lägga sig.
Naturligtvis blev det skrik och slag och spottas och bitas i vanlig ordning.
Förut har jag alltid brusat upp och blivit arg, men nu tog jag bara honom i armen, utan att säga ett ord förde jag in honom i hans säng, bäddade ner honom och gick ut därifrån.
Naturligtvis blev han alldeles vansinning och sprang upp igen.
Då tog jag honom åter i armen och utan ett ord in i sängen igen.
Så höll de på runt 45 min.
Sedan började han känna ånger och frågade varför jag gör så här etc.
Tidigare hade jag mjuknat, gått in och satt på en film, men då hade han ju vunnit kampen iaf och allt hade varit förgäves.
Så jag bet ihop, även om de va lite jobbigt.
Han kom upp, jag förde in honom...
Så höll vi på tills han somnade av utmattning.
Jag är stolt över mig själv att jag höll ut och inte mjuknade som jag brukar göra....
Imorse när han vaknade kom han upp och va på strålande humör, frågade mig bara:
"Mamma, varför pratade inte du med mig igår?"
Jag svarade ärligt och sa att du lyssnade inte, slog mig, spottade på mig etc, så jag ville inte.
Han godtog de svaret och gick in i sitt rum....
Nu på kvällen hade vi lite bråk, då frågade jag honom om han tyckte de va trevligt när jag inte pratade med honom igår, naturligtvis svarade han nej.
Då frågade jag honom om han ville ha de så ikväll igen, men de ville han såklart inte.
Så han valde film, tog sin medicin och sa god natt.
Pussade och kramade mig och la sig sen för att sova =)
Jag vet att det kommer krävas fler kvällar som den igår, men de va skönt att slippa idag.
Puss på er alla
Jag har varit i thailand i 2,5 vecka och det har varit alldelels underbart skönt att komma ifrån vardagen och huset och allt kaos.
Min älskling bjöd med mig och totalt så va vi 6 personer som åkte.
Jag trodde jag skulle braka precis innan vi åkte, så de va inte en dag för sent.
Jag har latat mig, festat, badat, solat myst, ätit god mat etc.
Dom sista dagarna började de kännas rejält att jag varit ifrån Kevin så pass länge.
Så det var både med sorg och glädje som jag lämnade fristaden.
Hemresan va ganska jobbig.
Först ett antal timmar i bil från Koh Chang till Bangkok, sedan en evighets väntan på flygplatsen och tillslut fick en flygrädd Zandra gå in och sätta sig på planet tillsammans med den mest underbara karln som finns och en av mina vänner. 3 av dom stannar 2 veckor till...
Jag kom hem vid 08:30 på Söndag morgon, Kevin hade väntat sen 04 på morgonen men sedan slocknat.
Han vaknade vid 10 och jag blev så lycklig bara av att se honom.
Han hade gjort en fin present till mig, en lycko elefant.
Jag hade lagt alla hans presenter på köksbordet, så han satte sig ner och öppnade dom.
Han blev jätteglad, de bästa va ett budha halsband och en hand gjord Mrionett docka som föreställer pinoccio =)
Det tog ända fram till igår att bli människa igen, men jag har samlat nya krafter under semestern, så nu vill jag bara ta tag i allt...
Igår när kevin skulle sova så blev det ett himlans liv.
Så jag bestämde att han inte skulle få titta på film när han skulle lägga sig.
Naturligtvis blev det skrik och slag och spottas och bitas i vanlig ordning.
Förut har jag alltid brusat upp och blivit arg, men nu tog jag bara honom i armen, utan att säga ett ord förde jag in honom i hans säng, bäddade ner honom och gick ut därifrån.
Naturligtvis blev han alldeles vansinning och sprang upp igen.
Då tog jag honom åter i armen och utan ett ord in i sängen igen.
Så höll de på runt 45 min.
Sedan började han känna ånger och frågade varför jag gör så här etc.
Tidigare hade jag mjuknat, gått in och satt på en film, men då hade han ju vunnit kampen iaf och allt hade varit förgäves.
Så jag bet ihop, även om de va lite jobbigt.
Han kom upp, jag förde in honom...
Så höll vi på tills han somnade av utmattning.
Jag är stolt över mig själv att jag höll ut och inte mjuknade som jag brukar göra....
Imorse när han vaknade kom han upp och va på strålande humör, frågade mig bara:
"Mamma, varför pratade inte du med mig igår?"
Jag svarade ärligt och sa att du lyssnade inte, slog mig, spottade på mig etc, så jag ville inte.
Han godtog de svaret och gick in i sitt rum....
Nu på kvällen hade vi lite bråk, då frågade jag honom om han tyckte de va trevligt när jag inte pratade med honom igår, naturligtvis svarade han nej.
Då frågade jag honom om han ville ha de så ikväll igen, men de ville han såklart inte.
Så han valde film, tog sin medicin och sa god natt.
Pussade och kramade mig och la sig sen för att sova =)
Jag vet att det kommer krävas fler kvällar som den igår, men de va skönt att slippa idag.
Puss på er alla
